Alfred Edle

Alfred Edler Fritiof Edle föddes den 13 september 1893. Han dog den 29 juni 1965, 71 år gammal. Alfred Edle är begravd på Östra Kyrkogården i Visby.

Personen Alfred Edle

Familjeförhållanden
Alfred Edle bodde i ett 1700-tals (1775) hus vid Kinbergs plats 6. Han var son till byggmästare Nils Pettersson och Anetta Olivia Karlsson. Nils Pettersson köpte huset 1907 och han ägde också ett hus vid Mellangatan 27, som han köpte 1892. Troligtvis gifte Nils om sig med Edela Pettersson (även Edla Pettersson), för när Nils dog 1918 står Alfred och byggmästareänkan Edela Petterson gemensamt som ägare till Kinbergs plats 6 och Mellangatan 27 (Alfred Edel). Förmodligen dog Edela Pettersson 1928, för då görs en bouppteckning av Kinbergs plats 6 och Mellangatan 27 säljs 1929. Alfred står nu som ensam ägare med namnet Alfred Edle för Kinbergs plats 6. Om slutsatsen är rätt tog han tydligen sin styvmors namn som sitt efternamn i samband med detta, dock något förändrat. Alfred Edle gifte sig med Nanna Margareta Ingeborg Edle, född Amin från Malmöhus län. (1896-1987). Margareta var adjunkt och undervisade vid läroverket i Visby som lärare i kristendom och historia med samhällslära.

Fastigheten Kinbergs plats ägdes under början av 1800-talet av handlaren Lars Kinberg, så det är förmodligen han som givit namn åt platsen Kinbergs plats.

Kulturella insatser

Alfred Edle ömmade mycket för den gotländska kulturen och språket. Av allt att döma fanns intresset för kultur redan hos hans far Nils Pettersson, som var med och dokumenterade kyrkor och kapell både på Gotland och på Öland. Alfred Edle tog med sig detta intresse under hela sitt liv. Han fanns ofta på plats när undersökningar gjordes och fornfynd upptäcktes, och han gjorde en hel del egna upptäckter. Han var också en duktig fotograf, vilket under den här tiden av 1900-talets första hälft krävde en hel del kunskap och vana. Kameran krävde ännu manuella inställningar av bländare (ljusstyrka), slutarhastighet och avstånd samt krävdes stativ för att få ett bra resultat. Alfred kom att rikligt fotografera Gotlands kyrkor och inte minst kyrkornas intressanta detaljer, där det krävdes skicklighet för att få skarpa bilder. Ur hans penna skapades många beskrivningar och utredningar av den gotländska kulturen. Som exempel kan här nämnas några stycken:

Bildstenarna vid Hammars i Lärbro, några sakupplysningar, 1923 av Alfred Edle.
Grävningsundersökningar Burs kyrka av dåvarande amanuens Alfred Edle, 1924.
Ganns ödekyrka restaurerades 1924 under ledning av Alfred Edle.
Häggska huset i Visby av Erik Lundberg och Alfred Edle, 1933.
Täckating 1939, tillvägagångssätt och terminologi för Eke hembygdsförening, Alfred Edle och Herbert Gustafsson.
Anteckningar om Katlunds, Alfred Edle i Gotländskt arkiv 1942.
Helgumannens kapell i Fårö socken av Alfred Edle.
 

Bombhotet mot kyrkorna

Kulturarvet måste skyddas
När andra världskriget stod för dörren började kulturvårdande myndigheter med Riksantikvarieämbetet i spetsen att oroa sig för skyddet av Sveriges kulturella arv. All förstörelse av kulturellt värdefulla föremål under första världskriget, i de länder där kriget drog fram, avskräckte. Riksantikvarieämbetet lät göra en inventering av kulturföremål som borde skyddas om kriget kom till Sverige. Man satte nålar på en karta över Sverige och Gotland kom att se ut som en myrstack av nålar. Gotland var rikt på föremål från medeltiden som borde skyddas, i första hand kyrkorna och dessutom var Gotland ur säkerhetspolitisk synpunkt mycket utsatt. Det man mest fruktade var luftangrepp. Riksantikvarieämbetet tillskrev Förvarsstaben om samarbete i frågan och man föreslog att reservofficeren Johnny Roosval vid I1 skulle ges uppgiften att samordna skyddsåtgärderna.

Johnny Roosval samordnare
Johnny Roosval var en känd konsthistoriker, som hade arbetet med att beskriva de gotländska kyrkorna inom det riskomfattande arbetet Sveriges kyrkor. Roosvals uppgifter var att inventera föremål som skulle skyddas och kontakta lokalt ansvariga samt följa upp att arbetet kom igång. När det gällde kyrkorna var det biskopen som hade ansvaret lokalt. Roosval hade med hjälp av landsantikvarier och biskoparna valt ut de kyrkor som hade mest värdefulla ornament och glasmålningar från medeltiden, vilka borde skyddas. När Tyskland den 1 september invaderade Polen och Frankrike och England förklarade krig mot Tyskand blev allvaret verklighet. 

Alfred Edle dokumentansvarig
På Gotland pekades 14 kyrkor ut som särskilt värdefulla, Dalhem, Eskelhem, Gothem, Grötlingbo Hablingbo, Källunge, Lärbro, Roma, Rone, Sanda, Stånga, Tingstäde, Vall och Vänge. Andra kyrkor kom också med men med något lägre skyddsvärde och totalt ingick 77 av de gotländska kyrkorna i skyddsgruppen. Roosval ansåg att alla skyddsvärda föremål skulle fotograferas innan skydd sattes upp, t.ex. framför portaler och innan glasmålningar, krucifix, kyrksilver och andra värdefulla föremål och packades in i skyddslådor. Uppgiften att fotografera alla föremål i de gotländska kyrkorna gick till Alfred Edle. Han hade tidigare fotograferat en hel del under somrarna i arbetet med att beskriva Sveriges kyrkor, men nu fick han också till uppgift att göra uppmätningar förutom fotografering. Roosval ville också att en del av tidigare bilder skulle göras om då de inte var skarpa nog. Tidigare hade Edle rest runt med bil, men nu fick han åka tåg eller cykla. Man ville spara pengar och det var också brist på bensin, eftersom bensinen reserverades till försvaret. Det var även bråttom, så arbetet måste fortgå också under vinterhalvåret. Edle förklarade senare sin röda näsa med att han förfrusit den under sitt arbete med kyrkorna. Vitrarna var ju under krigsåren mycket kalla. Arbetet påbörjades under 1940 och pågick till 1944.

Kulturföremålen ges skydd
Förutom arbetet med att fotografera kyrkoföremålen plockades många kyrkofönster ner i lådor med skivor mellan rutorna. En del fönster var i mycket dålig kondition, så de fick senare skickas till reparation och förstärkningsarbeten. I Lye kyrka, som hade den störta sviten av medeltida glasmålningar i Norden, transporterades fönsterglasen senare, 1942, till R Lydahls verkstad i Etelhem för konservering. En del medeltida glasrutor togs till Stockholm av Roosval för att reproduceras i färg vid Esseltes reproduktionsanstalt. Värdefulla föremål bland kyrksilver, ljuskronor, ljusstakar, tavlor m.m. paketerades också i lådor. Lådorna förvarades huvudsakligen i kyrkorna, där man valde den säkraste platsen t.ex. i sakristian eller i tornbyggnaden. Andra föremål, t.ex. portaler i många kyrkor, skyddades med sandsäckar, plank eller träställningar. Johnny Roosval och Alfred Edle gjorde tillsammans med alla medarbetare en ofantligt stor arbetsinsats på Gotland för att skydda vårt värdefulla kulturarv. Arbetet medförde att kulturvårdande personer fick bättre inblick och förståelse för Gotlands stora mängd kulturföremål och att man även på lokal nivå i församlingarna kom att intressera sig för sin egen kyrka och dess kulturföremål. Kyrkfönstren sattes efter kriget tillbaka på sin plats, men man satte då dit ett extra vitt glas på utsidan som skydd.

Läroverksläraren Alfred Edle

Adjunkt Alfred Edle
Amanuens och adjunkt Alfred Edle, välkänd av många gotlänningar under 1900-talets första hälft, arbetade många år som lärare vid Läroverket i Visby. Han var först ämneslärare och senare adjunkt och undervisade främst i kemi och matematik, men även ibland i fysik. Edle var huvudlärare i kemi och föreståndare för kemiska institutionen.

Legendarisk lärare
Alfred Edle månade om sina elever och var allmänt mycket omtyckt som lärare. Om eleven kom för sent till lektionen och bad om ursäkt för sen ankomst svarade magister Edle ”ursäkta att vi redan börjat”.  Han var särskilt rädd att bli smittad av någon förkyld elev, vilket blev välbekant hos studenterna. Om läxan var dåligt inlärd viste eleven ett knep att klara sig undan redovisning vid svarta tavlan. Eleven satte sig längst fram och hostade och snörvlade varvid magistern vänligt bad eleven att sätta sig längst bak i klassrummet. Någon risk för redovisning av läxan fanns därefter inte. En situation om Alfred Edles stora intresse för den gotländska kulturen har etsats sig fast hos författaren av denna hemsida. Magistern ställde en fråga om någon visste vad en förmultnad stubbe hette på gotländska (eg. gutamål). Jag kunde avge ett svar: ”Rukktue”. ”Just det Appelquist, gotländska, ja det är viktigare än kemi de”. Välkänt hos studenterna var också Edles välvilja och förmåga att hjälpa eleverna under de besvärliga Censurförhören under dagen för studenten. Eleven fick i uppgift att ordentligt läsa på i kemi om t.ex. plaster. Ganska omgående under förhöret fann Edle ett samband mellan det inledande ämnet och just platser, som kunde förvandla ett jobbigt förhör av studenten till en elegant redovisning av plasternas kemi. Alfred Edle en legend att minnas.

Donationer
Från adjunkten Alfredd Edle kom 1965 efter hans död, en boksamling bestående av litteratur, i matematik, fysik och kemi till Läroverket.

Alfred Edles arkiv från hans verksamhet har överlämnats till Landsarkivet i Visby.