Sankt Hansgatan 38C-38D

Byggnaden S:t Hansgatan 38C-38D tillhör fastigheten kv Rådmannen 3 och ligger utmed S:t Hansgatan norr om S:ta Katarinagatan. Byggnaden uppfördes av kalksten troligen under början av 1800-talet som en stallbyggnad. På grund av markens nivåskillnader har huset två våningar åt väster och en våning inåt gården i öster. Stallbyggnaden byggdes om till bostadshus omkring år 1900. I bottenvåningen har sedan början av 1900-talet inrymts affärer och kontor, medan det i övervåningarna har varit bostäder. Byggnaden inrymmer två affärslägen.

Historiskt har de här verksamma företagen fram till 1940-talet början använt adressen S:t Hansgatan 40 och sedan har de huvudsakligen använt S:t Hansgatan 38, oberoende i vilken del av byggnaden S:t Hansgatan 38 eller S:ta Katarinagatan 1 de haft sina lokaler. I nutid är också adresserna förvirrande. Varje gatuentré i byggnaden 38 har nu en egen adress S:t Hansgatan 38A, 38B, 38C och 38D. I stort sett alla berörda företag använder enbart adressen S:t Hansgatan 38B, oberoende om i vilken del av 38A-38D eller S:ta Katarinagatan 1 de har sina lokaler eller besöksadresser. Det finns inte heller några boende som använder adresserna 38A, 38C eller 38D. En viss osäkerhet råder alltså under vilken byggnad här verksamma företag skall redovisas.

När stallbyggnaden byggdes om till bostadshus omkring år 1900 inreddes bottenvåningen till affären och kontorslokaler. Affärsmän med diverse olika yrken kom att driva sina verksamheter i byggnaden.

Övervåning och vindsvåning
Övervåning och vindsvåning inrymmer lägenheter.

Tidigare företag

All-Reklam
Karl-Erik Tell startade firma Allreklam omkring 1950 vid S:t Hansgatan 38C-38D. Henry Fardelin började som 15-åring i reklambranschen 1954. Han anställdes då av Karl Erik Tell vid Allreklam och fick lära sig snickra och måla skyltar. Knappt 20 år senare, 1968, efter en vända till fastlandet och jobb vid stadsarkitektkontoret (Henry målade generalplanen över Visby) bland annat, tog han och hustrun Mona över reklamfirman och ateljén vid S:t Hansgatan. Karl-Erik Tell öppnade vid den tidpunkten försäljningskontor för Allreklam vid Stora Torget. Omkring 1980 stängdes försäljningskontoret vid Stora Torget, varvid verksamheten flyttades till S:t Hansgatan 38.

Henry Fardelins julskyltning i tre av valvfönstren mot S:t Hansgatan blev välkänd och uppskattad av visbyborna och inte minst av barnen. Det är exakt samma ljusstakar i dekorationspapp, med en lampa bakom, han plockar fram varje advent. Skivor täcker för, först tre ljus, sedan två, sedan ett och vid fjärde söndagen i advent lyser alla fyra. – Jag kan höra hur dagisbarn som passerar stannar och kollar att rätt antal ljus lyser, berättar Henry. Omkring 2005 stängde Henry och Mona firman vid S:t Hansgatan 38. Efter att firman stängt hade Henry kvar ateljén vid S:t Hansgatan och han ägnade sig då främst åt eget måleri. Och julskyltningen fortsatte Henry med även efter stängningen. Och folk frågar efter min julskyltning. ”Du ska väl julskylta i år igen?”, kom en kvinna in och frågade tidigare i höstas. Vid första fönster finns adventsljusen. Vid nästa fönster stannar barnen troligen till lite längre. Där kan man kika in i kyrkan och se om det sitter någon i bänkraden. Och på dasset, bredvid den röda ladan, står dörren på glänt. Går man nära ser man en tomte sitta därinne. Kyrkan byggde jag i vanlig tremillimeters dekorationspapp. Jag lade på ett limlager och strödde fin sand på. Sedan vitmålade jag den, berättar Henry Fardelin. I 49 år tände Henry adventljusen i skyltfönstren vid S:t Hansgatan. Efter att Henry gått bort september 2017 tände döttrarna Veronica och Linnèa adventljusen för 50:e gången.

Traditionen med adventsljusen fick en trevlig fortsättning. Ägarna till Kränku, familjen Dahlbom, hade tidigare samarbetet en hel del med Henry Fardelin. Henry hade tillsammans med sin fru Mona bland annat ritat Kränkus logotype. Veronica och Linnèa var positiva till Kränkus förfrågan om att ta över Henrys ljusstake och fortsätta med adventsskyltningen, så nu lyser Henrys adventsljusstake varje advent i Kränkus skytlfönster.

Frälsningsarméns slumstation
Frälsningsarmén öppnade en slumstation 2017 i Garvaregården, Strandvägen.

Begreppet ”slum” kom till Sverige under december 1885 med Hanna Ouchterlony. Hanna, en 44-årig Värnamobo, hade varit på en inspirations- och utbildningsresa till England. I London hade hon invigts som officer i Frälsningsarmén, och fick av rörelsens grundare William Booth uppdraget att bli organisationens första ledare i Sverige. Hon hade fått utbildning om ett helt nytt koncept för kristen välgörenhet, som innefattade ”slumstationer”, ”slumpräster” och ”slumsystrar”. Idén knöt an till Frälsningsarméns generella arbete med fattighjälp och men riktade in sig på ”slumområden”, områden som vi idag kanske skulle beskriva som socialt utsatta.

Frälsningsarméns slumstation fanns kvar i Garvaregården till omkring 1935, då den flyttades till S:t Hansgatan 40, nuvarande 38C-38D. Ny flytt av slumstationen genomfördes omkring 1943 till S:ta Katarinagatan 1. Ytterligare en flytt genomfördes omkring 1970 till Östra Tullgränd 1E, där den troligtvis slutgiltigt stängdes omkring 1975.

Blomsterfonden
Under mitten av 1930-talet drev fröken Nanny Åkerman Gotlands Blomsterfond vid S:t Hansgatan 40, nuvarande 38C-38D. Senare instiftade Nanny och Dika Åkerman ”Systrarna Nanny och Dika Åkermans stiftelse” till förmån för äldre behövande damer. Bidrag ur stiftelsen delas ut till sökande äldre (fyllda 65 år) behövande ensamma damer folkbokförda i Visby församling. Beviljade bidrag betalas ut till jul. Nanny Åkerman dog 8 november 1943.

Hur kunde fröknarna Åkerman vara så rika?
Färgare Cristian Fredrik Åkerman (1817-1871) köpte omkring 1861 S:t Hansroten II:15-15 (ung nuvarande Rådmannen 3). Han var gift med Hilda f Gernandt (1833-1912). När Christian Fredrik dog 1871 gick ägandet över till hans hustru Hilda.
C. F. Åkerman och Hilda fick fem barn:
Maria Sofia (1855-1876)
Otto (1856-1931)
Hildur (1858- )
Nanny (1860–1943)
Fredrika Vilhelmina (1863- )

När Hilda dog 1912 gick ägandet över till Otto Åkerman.

Otto Åkerman var en aktad och förmögen man. Han hade arbetat som disponent vid ett stort företag i Tyskland och senare som vd och ägare till en stor grosshandlarfirma i Norrköping, där han också var Österrikes konsul. När Otto avled februari 1931 testamenterade han nästan en och halv miljoner kronor till sin barndoms stad, en enorm summa på den tiden (idag omkring 80 miljoner). Otto skänkte sannolikt fastigheten S:t Hansroten II:14-15 med bland annat huset S:ta Katarinagatan 1 till Skeppargillet och enligt testamentet fick systrarna bo hyresfritt i huset hela sina liv. Han bekostade byggande av Åkermanska ”Stiftelsen Konsul Otto Åkermans hem för pauvres honteux”. Otto skänkte också betydande bidrag till bland annat Skepparegillet, Mjölkdroppen och Gotlands Fornvänner. Otto donerade även pengar så att Bottarvegården i Vamlingbo kunde räddas.

Alla syskon Åkerman utom äldsta barnet förblev så vitt är känt ogifta. När Otto dog levde de tre yngsta systrarna, så de ärvde sannolikt Ottos kvarvarande förmögenhet.
Dika Åkerman är troligen synonymt med Fredrika Vilhelmina Åkerman, såvida det inte fanns ytterligare en syster med namnet Dika.

Region Gotland tog över ansvaret för Åkermanska husen på 1980-talet och sålde husen 2013 till fastighetsbolaget Kuststaden AB, som 2018 påbörjade försäljning av lägenheterna till bostadsrätter, där de äldre boende fick erbjudande om att köpa ”sina” lägenheter för 1,5 miljoner.

Visby Mjölkbar
Visby Mjölkbar startade sin verksamhet 1934 i ombyggda lokaler vid S:t Hansgatan 38C-38D, kv Rådmannen 3. Troligen stod det redan då klart att Mjölkbaren skulle flytta till Stora Torget 5, när den nya byggnaden som uppförts där stod färdig omkring 1937. Men Visby Mjölkbar flyttade först till Stora Torget 1B där man fanns under åren 1936-1937. Under våren 1938 kunde Mjölkbaren flytta in i sina nya lokaler. Läs mer om Mjölkbaren under Stora Torget 5.

Snickare Sandström
Snickare G. O. F. Sandström drev sannolikt ett snickeri vid dåvarande S:t Hansgatan 40 (nuvarande 38C-38D) omkring 1910-talet. Som snickare vid S:t Hansgatan 40 nämns också Söderdahl & Wessman. Möjligen kallades företaget Söderdahl & Wessman eller så var K. F. Söderdahl och G. A. Wessman anställda vid Sandströms snickeri. Snickarmästare G. A.han Wessman bodde då vid Strandgatan 39. När snickeriet vid S:t Hansgatan upphörde omkring 1920 startade Wessman Snickerifabriken Södervärn som han drev fram till 1937.
Byggmästare Knut Holmberg startade egen byggnadsfirma omkring 1930. Sannolikt var det Wessmans snickerifabrik som Knut Holmberg tog över 1937, vilken låg vid Södervärnsgatan adress nr 21. Holmberg startade vid den här tidpunkten också ett såg – och hyvleri vid Österby (start mellan åren 1937 – 1944), möjligen på mark som ägdes av hans far. Karl-Gustav Ahlqvist hade utbildat sig till möbelsnickare. På 1950-talet fick han anställning vid Knut Holmbergs snickeri vid Södervärn. När Knut Holmberg gick i pension 1964 tog K. G. Ahlquist över snickerifabriken vid Södervärn. Samtidigt såldes såg- och hyvleriet vid Österby till Lennart Appelquist. Såg- och hyvleriet kom att kallas Österby Brädgård. K G Ahlqvist blev senare XL-Bygg. Österby Brädgård och XL-Bygg har det gemensamt att båda företagen idag drivs av grundarnas barnbarn, alltså generation tre.

Korgmakare Carl J Andersson
Korgmakare Carl J Andersson startade sin verksamhet omkring 1900 vid dåvarande S:t Hansgatan 40. Omkring år 1910 flyttade han verksamheten till Östra Tullgränd 5, där verksamheten pågick till omkring 1940. Han hade också verkstad vid S:t Hansgatan 23.

Husen och gården

På fastigheten Rådmannen 3 finns det fem byggnader, huvudbyggnaden B1 mot Stora Torget 1A, vinkelhuset B2 mot S:ta Katarinagatan, tidigare brygghuset B3 och tidigare stallhuset B4 mot S:t Hansgatan 38 samt gårdshuset B5. Här beskrivs endast byggnaden B4. Information om övriga finns under respektive gatuadress.

B3, bostadshus, tidigare stallhus
Byggnaden uppfördes troligen under början av 1800-talet som ett stall, med en stomme av kalksten i två våningar och oinredd vind. Norr och söder om byggnaden fanns tidigare medeltida gränder i öst-västlig riktning. De las igen under mitten på 1800-talet. På grund av nivåskillnaden i marken har huset två våningar åt väster och en åt gården i öster. Taket är ett lertegeltäckt sadeltak. Huset har en spritputsad fasad med en löpande under takfoten kraftigt utskjutande profilerad gesims. Huset byggdes om till bostadshus med sin nuvarande gestaltning omkring 1899. I bottenplan finns enluftsfönster med rundad överkant, medan fönstren i övrigt är spröjsade. Entré finns dels till bottenplans kontorsdel och dels från ett tillbyggt trapphus på gårdssidan. Sedan ombyggnaden 1899 har det i bottenplan funnits butiker, medan övriga delar av huset inrymmer bostäder.

Gården
Fastigheten har ett litet gårdsrum som begränsas av fastighetens byggnader. Gården nås genom en portöppning som finns i norra delen av byggnad B2. Där portöppningen ligger fanns troligen den norra gränden som omnämns ovan.

Kvarteret Rådmannen 3

Kvarteret Rådmannen
Kvarteret Rådmannen är ett kilformat och centralt placerat kvarter intill Stora Torgets västra sida. Kvarteret gränsar till S:t Hansgatan i väster, Lilla Torggränd i norr samt S:ta Katarinagatan i söder och öster. Under medeltiden genomskar tre gränder kvarteret i öst-västlig riktning. Kvarteret bebyggdes sannolikt under tidigt 1300-tal, då kyrkan S:ta Katarina var uppförd och då torget sannolikt anlades, och har sedan dess haft en relativt tät bebyggelse. En av de tre gränderna var igenlagda enligt kartmaterial från 1600-talet och kvarteret var vid denna tid uppdelat i tre mindre kvarter, som avskiljdes av de två kvarvarande gränderna. Under 1600- och 1700-talet dominerade hantverkare bland fastighetsägarna. De två gränder som fanns kvar omlades vid 1800-talets mitt till tomtmark och kvarteret fick då sin nuvarande begränsning och fastighetsutformning. Hantverkarna fick under 1800-talet en allt sämre ekonomisk ställning, vilket resulterade i att deras gårdar köptes upp av bättre bemedlade i samhället. Kvarterets hantverkare kom istället att hyra de lokaler de tidigare ägt. Idag finns två medeltida stenbyggnader bevarade inom kvarteret samt rester efter flera medeltida murverk. Huvudparten av de nu stående byggnaderna präglas av arkitekturen under 1800-talet, då hela kvarteret genomgick stora förändringar. I den södra delen av kvarteret byggdes flera ekonomibyggnader om till bostäder vid den här tiden. Enligt ett förordnande 1871 förlades handel till Stora Torgets västra sida, vilket medförde att olika butiker etablerades i byggnadernas bottenplan. Butiksverksamheten har skiftat över tid, men finns ännu kvar med viss uppblandning av kontor och annan verksamhet på Rådmannen 3. På både Rådmannen 1 och 2 bedrivs sedan 1970-talet en gemensam restaurang- och krogverksamhet, som numera starkt sätter sin prägel på den västra delen av Stora Torget.

Fastigheten Rådmannen 3
Fastigheten Rådmannen 3 ligger i kvarterets södra del och gränsar till S:t Hansgatan i väster och S:ta Katarinagatan i söder och öster. Rådmannen 3 motsvarar tidigare tomterna S:t Hansroten II:14-15. Murverksrester finns efter två medeltida stenbyggnader. Enligt kartan från 1697 delades nuvarande Rådmannen 3 av en gränd och bildade på så vis ett sydligt och ett nordligt kvarter, med två tomter vardera. Det södra kvarteret bestod av tomtnummer 180 och 181:a bebyggda med ett hus av sten och trä respektive ett hus med ett valv över gatan. Det är oklart vilken gata som avses, men sannolikt låg valvet över den numera igenlagda gränden. Det norra kvarteret, som i norr begränsades av en medeltida gränd, bestod av tomtnummer 181 och 182, där den första tomten var obebyggd och den andra bebyggd med ett trähus. Vid denna tid var marken för nuvarande Rådmannen 3 inte särskilt tätbebyggd. Enligt 1785 års husklassifikation däremot fanns det på motsvarande markområde två tomter, vars bebyggelse tillsammans bestod av två stenhus, två trähus och två stallbyggnader. De båda tomterna slogs samman till en under 1800-talet. År 1860 fick Rådmannen 3 sin nuvarande begränsning, detta i samband med att den norra gränden lades om till tomtmark. Vid slutet av 1800-talet var fastigheten kraftigt utnyttjad för bebyggelse, det mesta av denna tillkommen under början av 1800-talet. Bostadsbebyggelsen låg utefter S:ta Katarinagatan, medan uthusbyggnaderna låg längs S:t Hansgatan. Uthusen byggdes vid sekelskiftet 1900 om till bostadshus. Bebyggelsens bottenplan kom under 1900-talet att inrymma butiker och kontor, medan de övre våningarna förblev bostäder. Konsul och färgare C F Åkerman, som hade ägt fastigheten sedan 1861. Den övergick till hans hustru när han dog och sonen Otto ärvde den sedan. Otto Åkerman donerade fastigheten till Skeppargillet 1931. Idag finns butiker, kontor och bostäder i fastigheten.