Sankt Hansgatan 7

Huvudbyggnaden på S:t Hansgatan 7 ligger några kvarter söder om S:t Pers kyrkoruin. Byggnaden tillhör kv Hammaren 2. Den uppfördes som ett bostadshus med skiftesverksstomme under mitten av 1700-talet och har sedan dess byggt om och till vid flera tillfällen. Byggnaden kallades Rominska huset efter ägarna Romin under en stor del av 1800-talet. Här låg under slutet av 1800-talet och in på början av 1900-talet den då välkända Rominska matserveringen. På fastigheten finns förutom huvudbyggnaden också ett uthus uppfört 1905 som använts till förråd och lekstuga.

Nuvarande verksamhet

Fastighetens huvudbyggnad uppfördes ursprungligen som ett bostadshus, men gatuplanet har tidvis utnyttjats för affärsverksamhet fram till 1930-talet. Nu används hela byggnaden för bostadsändamål. Huvudbyggnaden utgör en bostadsenhet om 5 Rok med en area (BOA) 127 m2. Priset för senast kända köp var 6 490 000 kr. Fastigheten ägs av de boende.

Tidigare verksamhet

Huvudbyggnaden har huvudsakligen används för bostadsändamål sedan 1930-talet. Dessförinnan fanns här under vissa tidperioder flera olika affärsföretag och hantversföretag kända sedan 1700-talet. Under slutet av 1800-talet och fram till en bit in på 1900-talet fanns här den välkända serveringen Romins Matservering. Flera av ägarna till företagen både ägde, bodde och bedrev verksamhet på fastigheten.

Knut Ahlér, bussägare och möbelhandlare
Köpman Knut Valdemar (Pettersson) Ahlér (1898 – 1962) kom från Ekeby. Han var en mångsysslare och ägde Gotlands första omnibuss, sysslade med fastigheter och startade möbelfirma. Han flyttade till Visby och bodde första tiden på Hästgatan 9.

År 1921 deltog han i en av de allra första motortävlingarna på Gotland. Den 20 augusti kom Knut Ahlér tillsammans med 17 andra motorcykeltävlande till start. Man tävlade på sträckan Visby- Klintehamn- Fidenäs- Hemse- Ala- Slite- Kappelshamn och sedan åter till Visby med målet vid Norrbacka, sammanlagt 236 kilometer. Det gällde att köra på rätt tid, inte så fort som möjligt. Knut Ahlér fick förgasarproblem strax före Hemse som krånglade i över timmen innan han åter fick fart på sin O.K.Junior.

Knut Ahlér införskaffade Gotlands första omnibuss, registreringsnummer I 254. Han drog igång busstrafik för sträckan Kappelshamn–Visby hösten 1922, då resenärerna på Gotland för första gången kunde sitta ordentligt skyddade mot väder och vind under en bussresa. Resan tog 2 timmar och en kvart och kostade tre kronor. Bussen var en vanlig Ford-bil som byggts om på en snickerifabrik med en skyddande kaross. Den kunde ta 15 passagerare.

Knut Ahlér gifte sig 1923 med Sonja Maria Sofia Johanna (1898-1967) född Öberg, från Stenkyrka. De fick ett barn Per Gustaf Ahlér (1925-2009). Familjen flyttade år 1930 till fastigheten S:t Hansgatan 7, kv Hammaren 2, som de köpt detta år med Sonja som ägare.

Förmodligen startade Knut här en möbelfirma på S:t Hansgatan 7 omkring 1931. År 1936 såldes kv Hammaren 2 och möbelaffären, senare kallad Visby Möbelhall, flyttades till Hästgatan 18, kv Krämaren 1. Familjen flyttade vid den tidpunkten till S:t Pers gränd 6. År 1945 köpte Knut kv Repet 3 som han innehade till 1949. Omkring 1950 ändrades namnet på möbelaffären till Ahlérs Möbler och familjen flyttade till Hästgatan 17 (ligger i början på Smittens backe vid Hästgatan), kv Vinkeln 18. Knut drev möbelaffären fram till sin död 1962, då han avled 64 år gammal. Sannolikt fortsatte hustrun Sonja att driva möbelaffären ytterligare några år, möjligen fram till sin död 1967, hon blev 69 år gammal. Ahlérs Möbelaffär flyttade omkring 1967 till Österväg 2, där den är kvar tills den läggs ner omkring 1982. Möjligen drev sonen Per Gustaf Ahlérs verksamheten på Österväg 2.

Romins Matservering
Romins Matservering ligger på S:t Hansgatan 7, fastigheten kv Hammaren 2. Fastigheten har ägts av släkten Romin sedan omkring sekelskiftet 1800 fram till 1912. Serveringen etablerades omkring 1890 av Johanna Wilhelmina Jonsson född Romin (f 1829). Wilhelmina ärvde 1879 fastigheten tillsammans med sin bror garvare Karl Petter Romin, men Wilhelmina köpte ut honom. Wilhelmina var redan änka (1861), då hon startade serveringen. Hon drev Romins Matservering som föreståndare fram till 1904, då hon troligen flyttade till Hemse.

Husen och gården

Fastigheten kv Hammaren 2 omfattar huvudbyggnaden (B1) som ligger utmed S:t Hansgatan. På fastigheten finns också ett uthus (B2).

B1, huvudbyggnaden
Huvudbyggnaden B1 uppfördes omkring mitten på 1700-talet som ett bostadshus med skiftesverksstomme i en våning med källare och inredningsbar vind. Under senare delen av 1800-talet uppfördes en tillbyggnad, också den i skiftesverkskonstruktion, i vinkel mot huvudbyggnaden in mot gården, södra delen. In mot gården sticker skiftesverksstommens riändar ut ur fasaden. De båda byggkropparna har tegeltäckta tak. I vinkeln mot norr uppfördes 1896 en glasad veranda. Fasaderna är reveterade. Under 1930-talet byggdes verandan in och reveterades även den. Mot gatan är fasaden uppdragen mot takfallet. Den yngre tillbyggnaden uppfördes med ett plåttäckt pulpettak. I den äldre högre tillbyggnaden bryts båda takfallen upp av takkupor, en mot norr och två mot söder. En av dess södra kupor har en dörr till en balkong, står på stolpar. Under balkongen finns köksfarstu klädd med faluröd panel. Huvudentrén, som är ursprunglig finns i fasaden mot gatan och har en pardörr med gallerförsedda fönster i överdelen. Den ursprungliga entrén är numera en blinddörr. Huvudentrén finns i den norra utbyggnaden och har en pardörr med liggande panel och ett lite ovalt fönster i gångdörrens övre del. Köksdörren under balkongen utgörs av en enkel pardörr. Mot gårdssidan finns även två äldre källarnedgångar, täckta av bräddörrar med ålderdomlig prägel. Fönstren utgörs huvudsakligen av kopplade tvåluftsfönster, vilka mot gaturummet har spröjsade bågar. Mot gaturummet har byggnaden en välbevarad 1800-talsprägel. In mot gården bär den tydliga spår av renoveringar från 1900-talets mitt, främst vad det gäller takkupor, dörrar och fönster. Interiört har byggnaden en välbevarad planlösning och en del inredningsdetaljer som snickerier och en kakelugn från sent 1800-tal. Det finns även en sandstensspis med 1700-talsursprung. Spisen är inflyttad från öns landsbygd i sen tid. I övrigt har huset 1950-talsinredning med smärre moderniseringar.

B2, uthus
Uthuset B2 uppfördes omkring 1905 med en regelverksstomme med ett pappatäckt pulpettak. Det har genom åren används som förrådsbod och lekstuga. Fasaden är panelklädd och målad faluröd. På den sydöstra gaveln finns en masonitklädd dörr med spröjsat överljusfönster. På nordöstra långsidan finns en enkel bräddörr. I denna fasad finns också ett spröjsat enluftsfönster. Övriga snickerier är vitmålade. På vindskivan över gavelentrén finns en vertikalt monterad flaggstång.

Gården
Tomten fastigheten Hammaren 2 omges av plank. I planket mot gatan finns en inkörsport med överliggare. Gården är gräsbelagd och övrig växtlighet utgörs av några mindre träd och rabatter med rosenbuskar.

Kvarteret Hammaren 2

Kvarteret Hammaren
Kvarteret Hammaren är ett långsmalt, kilformat område, beläget i den södra delen av Visby innerstad. Det gränsar till Mellangatan i nordväst, Trappgränd i nordost och till S:t Hansgatan i sydost. Mot sydväst är kvarteret i det närmaste spetsformat och ansluter där mot Slottsbackens norra ände. Kvarteret ligger omedelbart söder om den medeltida stadskärnan. Endast ett fåtal mindre arkeologiska undersökningar har genomförts, där man främst påträffat kulturlager i form av medeltida murverk. Dessa undersökningar har inte givit någon klar bild om hur pass bra nuvarande kvartersgränser överensstämmer med de medeltida. I byggnaden S:t Hansgatan 1B på Hammaren 11 finns två små, välvda rum som ingått i ett medeltida stenhus och på Hammaren 6 finns rester efter en medeltida källare. På Meyers karta från 1646 har kvarteret sin nuvarande form, men är markerat som obebyggt. På Schilders karta från 1697 är kvarteret indelat i 10 tomter, som enligt 1781 års roteindelning fått tomtnummer 7-16 i Strandrotens tredje kvarter.

Kvarteret har idag en för staden representativ, blandad bebyggelse, med byggnader från 1700- till 1900-talet. Den har dock en viss uppdelning av byggnadskategorier, så till vida att det i högre grad finns större stenhus i den södra delen, medan den norra delen främst består av enklare träbyggnader. De förra ägdes under 1700- och 1800-talet nästan uteslutande av borgare samt handels- och ämbetsmän, medan de senare främst beboddes av hantverkare och deras familjer. På Hammaren 1, längst mot norr, finns en tegelbyggnad från 1900-talets början, kallad Rosenhill, som under en period fungerat som pensionat och söder om denna, på Hammaren 2, fanns en matservering kring sekelskiftet 1900. Kvarteret är typiskt för stadsdelen, så till vida att den huvudsakligen består av bostadshus och helt saknar de mindre uthus från 1700- och 1800-talen, som förekommer i stadens norra och östra delar. Uthusbebyggelsen utgörs här i stället av, större och mindre, garage från 1900-talet.

Fastigheten Hammaren 2
Fastigheten Hammaren 2 är belägen i kvarterets nordöstra del, gränsande till S:t Hansgatan i sydost. Tomten kan ha varit bebyggd sedan medeltiden. Vid huvudbyggnadens källarnedgång finns svårtolkade inmurade stenar, som möjligen är rester efter äldre bebyggelse. Medeltida murverk har konstaterats på grannfastigheten Hammaren 1. Vid slutet av 1600-talet låg en del av Hammaren 2 i sydöstra delen av en stor tomt med nummer 21 som sträckte sig över hela kvarterets bredd och innefattade också nuvarande Hammaren 9 mot Mellangatan i nordväst och Hammaren 10 mot S:t Hansgatan. Efter roteindelningen kom Hammaren 2 tillsammans med Hammaren 1 att tillhöra en stor tomt Strandroten III:16 fram till omkring sekelskiftet 1800, då SIII:16 delades så att Hammaren 1 blev SIII:16½ och Hammaren 2 blev SIII:16. Enligt husklassifikationen från 1785 tillhörde denna del av fastigheten skomakare Christian Kusks änka. Bebyggelsen utgjordes av ett trähus under tegeltak. Fram till 1800-talets andra hälft hade fastigheten en något västligare sträckning, in på nuvarande Hammaren 8. Sin nuvarande avgränsning har fastigheten haft sedan tomtregleringen 1931, då ett mindre, tidigare statsägt stycke i norr tillkom. Fastigheten har huvudsakligen innehafts av hantverkare och arbetare. En lång period, under 1800-talet, ägdes den av släkten Romin, vilka bland annat innehade stadsämbeten som stadskassörer eller tullvaktmästare. Omkring sekelskiftet 1900 inrymde byggnaden, vid sidan av bostad, en matservering. Den kom därför att under en period kallas för den Rominska matserveringen.

Fastigheten ägs av de boende.