Gustaf Karlsson skräddare

Berättelsen om skräddare Gustaf Karlsson baseras på en blogspot av Lars B Stenström från den 13 maj 2020.

Det fanns gott om skräddare i byggnaderna utefter Adelsgatan under 1700-talet och långt in på 1900-talet. Ville man ha fina kläder som satt bra på kroppen fick man gå till skräddaren. Utbudet under den här tiden på kläder var begränsad och det kunde vara svårt att hitta plagg med rätt storlek.

Unge Gustaf Karlsson
Gustaf Karlsson kom från Småland. Som liten grabb var han full av bus och mycket företagsam. En dag kom han uppför trappan med ett långt snöre efter sig. Han höll nästan på att skrämma slag på sin farmor. I snöret hängde det en huggorm, som han på något sätt lyckats få en ögla omkring. Han hade då redan dragit ormen genom samhället och var på väg uppför trappan för att stolt visa den för farmor. Gustaf var duktig i skolan, men inte i musik för där stod det i betyget ”utan förmåga”. Gustafs skollärare hade uppmanat hans farfar att låta honom studera till ingenjör, men där var farfadern obeveklig. Grabben skall ha ett hederligt yrke och bli hantverkare av något slag, ett yrke som man kunde leva av. Och så blev det.

Lärling
Kanske var det en slump att Gustaf Karlsson valde skräddaryrket. Han började som lärling vid ett skrädderi i Tranås. Som många andra smålänningar under 1800-talet och in på 1900-talet sökte han sig till Gotland. I Småland var fattigdomen stor och många av bondefamiljerna var stora med många barn. Äldsta sonen skulle stanna på gården för att ta över den, och de övriga fick söka arbete som drängar, pigor eller ta sig till staden och lära sig något hantverksyrke.

Skräddargesäll i Visby
Skräddarlärling Gustaf Karlsson kom till Gotland omkring 1907-1908. Han fick jobb som gesäll hos skräddarmästare Enqvist, som hade sitt skrädderi vid Adelsgatan i hörnet av S:t Michaels gränd. Sannolikt var det på G. A. Hultgrens skrädderi Adelsgatan 26 som Gustaf startade sin bana i Visby. Hultgrens skrädderi fanns där under åren 1904 till 1920, så tidsmässigt stämmer det. I skrädderiet fanns ett stort brett bord intill fönstret mot gränden. Där satt ofta fyra eller fem skräddare uppe på bordet med korslagda ben och sydde för hand. Man hade också symaskiner av märket Kayser, Husqwarna och Singer. Här arbetade sju skräddare, några gesäller och någon lärling, alla klädda i vita eller ljusa skjortor, och så en som var mörkklädd, skräddarmästaren själv. Rummets väggar bestod av vanliga bräder med spikar eller krokar för ytterkläderna. I taket hängde fotogenlampor. Strykjärnet var förmodligen koleldat för att få det varmt.

Gustaf Karlssons skrädderi
Efter att ha arbetet ett tag vid Knägränd kunde Gustaf Karlsson byta upp sig till ett större rum och ett lite mera centralt läge. Han hyrde då ett rum av grosshandlare Wilhelm Procopé vid Kanngjutaregränd, med adress Adelsgatan 48. Hit flyttade Gustaf sitt skrädderi omkring år 1920. Familjen bodde vid Kryddgränd 3, så Gustaf hade nära till arbetet. I skrädderiets rum ett par steg över gatunivå fanns det elektricitet, så skräddarbordet var ordentligt belyst. Gustaf hade också Singer symaskin och strykjärnet värmdes upp med el. Rummet hade även en stor spegel med förgylld ram och här hade kunderna möjlighet att se sig i helfigur, när de provade kläderna under syning och för att se slutresultatet. År 1925 flyttade Gustaf med familj till Södra Murgatan 51. Vid den tidpunkten flyttade han sin verksamhet under en period till Adelsgatan 21, där han hade en skrädderiaffär, men han flyttade senare tillbaka till Adelsgatan 48.

Yrkesmannen
Att skräddarsy ett plagg, en kavaj, tog en del tid. Första steget att var utse tyget via katalog och tygprover, och när skräddaren var överens med kunden kunde beställningen läggas. Sedan kom måttagning med alla mått, längd, midjemått ärmlängd såväl från axel och ner till handen som från armhålan och ner till handen. Och sedan fortsatte arbete med tillskärning och med att sy upp för provning, markera vad som skulle sys in eller läggas ut och åter prova.

Måttboken
Lika omständligt var det när det gällde byxor. Mått från midjan och ner till skon och från grenen och ner till skon, midjemått. Gustaf antecknad alla mått i en måttbok. Där fanns också kundens namn och adress och telefonnummer om kunden hade telefon. Långtifrån alla hade telefon. Gustaf hade en väggtelefon med nummer 401. Alla mått skrevs i en bestämd ordning i en lång radda. Det fanns ingenting som angav vad ett mått gällde, men Gustaf hade gjort det många gånger och visste ordningen. I måttboken fanns också titlarna på kunden. Det var viktigt att komma ihåg rätt titel vid provningarna och andra kontakter. Där fanns grosshandlare Björkanden, biskop Rundgren, general Törnell, landshövdinskan Hovgard och många, många fler.

Stora saxen
När måttagningen var klar kom det viktigaste och svåraste jobbet, tillskärningen. Först måste ett mönster ritas på tyget för alla de olika delar som ingick i plagget. Måttband, linjal, vinkelhake kom flitigt till användning Det fick inte bli fel, alla mått kontrollerades noga. Tygerna var dyra och blev det fel försvann förtjänsten snabbt. När Gustaf var nöjd med måtten tog ha fram sin jättesax och klippte ut alla delar efter linjerna. Sen kom det roliga att sy och prova.