Nordergravar
Nordergravar kallas det område som ligger alldeles norr om ringmuren, delen av muren som kallas Nordermur. I samband med att Nordermur byggdes 1260-1270 anlades en vall I östvästlig riktning ungefär mitt i Nordergravar parallellt med muren, Syftet med vallen var förstås att försvåra för fienden att attackera muren med äntermaskiner och murbräckor. Det har aldrig varit meningen att vattenfylla Nordergravar för att göra ett fientligt angrepp svårare. Eftersom marken lutar kraftigt från Norderport ner mot Silverhättan, hade det i stort sett varit nära omöjligt med en vattengrav. Den jämna sluttning som startar vid Norderport och lutar nedåt mot havet fram till S:t Göransporten är ett omtyckt område för pulka- och skidåkning när marken ligger vit av snö under vintern. Under Medeltidsveckan fylls hela sluttningen, en kväll när mörkret fallit, av en stor publik för att titta på den populära eldshowen framförd av gycklargruppen Trix. Nordergravar och Nordermur med havet i bakgrunden är en av de vackraste vyerna i Visby.
Nordergravar sträcker sig i östvästlig riktning från Norderport till hörntornet Silverhättan och åt norr gränsar Nordergravar till Strandgärdet. Området anlades som ett försvarsverk för att göra det lättare att försvara ringmuren. Sannolikt fanns det träd och buskage som röjdes undan så att sikten över området blev det bästa möjliga.
Innehållsförteckning
Försvarsverk
Nordergravar anlades som ett försvarsverk i samband med att Nordermur uppfördes 1260-1270. Närmast muren anlades ett djupt dike, vallgrav, framför portarna i muren, Snäckgärdsporten och S:t Göransporten. Över vallgraven fanns bryggor vid de båda portarna. Bryggorna var troligen fällbara och kunde hissas upp vid ett anfall mot muren för att försvåra för fienden att attackera porten.
Den vall som anlades parallellt med muren placerades på avstånd lagom för att skjuta pilar från muren mot anfallare på väg över vallen. Vallen försvårade också angrepp mot muren från murbräckor, kastmaskiner, (blidor) och äntermaskiner (flyttbara ställningar för att ta sig över muren).
Lübeckarna bränner Visby
År 1525 tar sig Lübeckarna in i Visby och bränner ner stora delar i norra delen av staden. Bakgrunden till anfallet var att handelsmännen i Lübeck var mäkta irriterad på Sören Norby som idkade sjöröveri och beslagtog deras laster. Norby satt som länsman på Visborgs slott. Han var en skicklig sjömilitär från Danmark och blev 1517 utsedd som amiral för den danska flottan och samma år tilldelades han Gotland som län av den danske kungen Kristian II. Gustav Vasa var intresserad av att inta Gotland och påhejad av lübeckarna lät han sig övertalas att delta med trupper och en förenad svensk-lübisk truppstyrka landsattes på olika ställen på Gotland 1524. De intog ön och började belägra staden och Visborgs slott men lyckades inte inta varken slottet och inte heller staden.
Året därpå, återkom Lübeckarna och gjorde ett nytt försök. De var nu säkert bättre förberedda. Tidpunkten var vald med omsorg, Sören Norby var nämligen med sina trupper i Blekinge för att erövra land åt Kristian II. Pingstmorgonen den 13 maj 1525 landsteg lübeckarnas här i nordvästra delen av Visby i närheten av Silverhättan på behörigt avstånd från Visborgs slott. Trots visbyborgarnas stolta ringmur och Nordergravars försvarsverk lyckas Lübeckarna tas sig in i Visby. Troligen var det just här i västra delen av Nordergravar som Lübeckarna attackerade muren och tog sig in i staden. Det är så traditionen berättar att man tog sig in i staden genom att riva en del av muren mellan Snäckgärdsporten och Långe Henrik, det som kallas lübeckerbräschen, men säkert vet vi inte hur Lübeckarna lyckades passera muren. Lübeckarnas härjningar och iscensatta bränder var sannolikt den största katastrof som någonsin drabbat Visby. Stora delar av norra Visby eldhärjades.
Betesmark
När kanoner började användas på 1700-talet kunde muren beskjutas från långt avstånd och Nordergravar förlorade därmed sin betydelse som försvarsverk. Området, som då saknade högre växtlighet, såg vid den här tidpunkten mycket ödslig ut. Marken kom att användas som betesmark för kor, vilket pågick långt in på 1800-talet.
Vildvuxen park
Högre växlighet har tagit sig in på Nordergravar i form av träd och buskar. Området har under 1900-talet blivit en vildvuxen park. Fåren betade här ännu på 1940-talet och höll effektivt undan mindre sly och buskage. På toppen av den gamla vallen mitt i Nordergravar har det så småningom trampats upp en stig. Nordergravar används idag som ett rekreationsområde för promenader men också för picknick.
Utförsåkning
Gotland är ganska platt och det är inte så lätt att hitta lämpliga backar för att åka utför när marken ligger glittrande vit av snö. Visby ligger i en sluttning från Klinten och ner mot havet, där Hästgatan förstås skulle vara en spännande backe för utförsåkning med skidor eller pulka där skidturen kunde avslutas med en stoppsladd på Donnersplats. Men det är givetvis inte alls lämpligt med tanke på gående, bilister och avsaknad av skyddsnät.
Men utförsåkning medges i Nordergravar där marken sluttar på samma sått som för Hästgatan. Känt är att kälkåkning, s.k. långkälke förekom i början av 1900-talet. Man spolade t.o.m. backen med vatten för att få upp högre fart på kälkarna. Tyvärr omkom en pojke ett år, troligen var det på 1940-talet. Pojken satt längst fram på kälken, när den kolliderade med ett träd. Idag åker man skidor, pulka och snowracer i Nordergravar. Den bästa backen startar vid Norderport och slutar vid S:t Göransporten. Skador förekommer tyvärr i backarna så fort det blir snö, och det är inte bara barnen utan också föräldrar och mor- och farföräldrar som susar nerför backarna.