Stenen i Grönan dal

Stenen i Grönan dal finns i Visby, vid Skurdalssjön norr om Storlien i Åre kommun och på Jylland i Danmark. Stenen i Grönan dal är omgiven av mystisk spådom och en vitt spridd vandringssägen om landet Sveriges framtida öden för stenen i Visby och vid Skurdalssjön.

Stenen i Grönan dal, Visby

Stenen i Grönan dal i Visby finns i Nordermur i en arkadbåge strax intill där S:t Nicolaigatan ansluter till Silverhättan. Det är en liggande sittsten med inristningar. Eva Selin på Gotlands museum har tolkat de inristningar som finns på stenen. Det äldsta årtalet som är inristat 1772 21 augusti, var dagen då Gustav III införde statsvälvning, vilket innebar ett envälde för Sverige. Efter detta år står det inristat 1778 28 april, vilket troligen var det datum som Gustav III lanserade den svenska dräkten. Dräkten var avsedd för hovet, medelklasen och de högre stånden. Syftet var att skapa en likformighet genom att människor skulle gå lika klädda. Det finns också en lite senare inristning tidsmässigt där det står november LGAS. Den första november 1778 föddes Gustav III:s son, som senare blev kung Gustav IV Adolf och LGAS har tolkats som Lex Gustav Adolf Suecia, alltså Sveriges laglige kung. Under de nämnda inristningarna står det Alltid står stenen i grönan dal.

De här inristningarna har förstås vållat frågor hur de inristade texterna skall tolkas. Man tror att det fanns många personer på Gotland som sympatiserade med Gustav III och hans idéer om statsskick och levnadssätt och även för ett starkt kungahus. Så länge kungen och kungahuset stod starkt skulle även landet Sverige vara starkt och bestå in i framtiden. ”Alltid står stenen i Grönan dal”. D.v.s. så länge stenen står i grönan dal kommer kungahuset och därmed Sverige stå starkt. De som ristat in texterna kände uppenbarligen till stenen vid Skurdalssjön och den spådom om Sveriges framtida öden som finns i en vers kopplad till ”Stenen i Grönan dal vid Skurdalssjön. Eva Selin nämner att en tänkbar gruppering kring Jacob Dubbe, borgmästare Grevesmühl, och landshövdingen Rajalin kan vara inblandade i initiativet till inristningarna. De var då i så fall troligen unga män vid tillfället för inritningarna. En av flera versioner av versen kopplad till stenen vid Skurdalssjön lyder:

När svenska män taga utländska seder
Kyrkor och kloster rivas ner
Än står stenen i grönan dal

När skalkar och bovar trivas
Och ärliga män utdrivas
Än står stenen i grönan dal

När präster bliva bönder
Och bönder bliva vidunder
Då ligger stenen i grönan dal.

Enligt profetian kommer landets undergång att visa sig genom att stenen i grönan dal stjälps omkull.

För Gustav III gick det inte så bra, han blev mördad 1792 och hans som Gustav IV Adolf blev avsatt 1809. Kanske skulle de som gjort inritningarna på stenen i Visby valt en sten som stod upp och inte låg ner. Då hade Anckarström kanske missat sitt skott mot kungen och Gustav IV Adolf hade inte blivit avsatt? Det verkar troligt att inristningarna utförts omkring 1785, alltså vid någon tidpunkt mellan 1778 och 1792.

Stenen i Grönan dal, Skurdalssjön

Den tidigaste kända ”Stenen i Grönan dal” finns vid Skurdalssjön som ligger cirka fem kilometer norr om Storlien i Åre kommun. Stenen finns på en karg öppen fjällhed vid sjön i landskapets västra del nära svensk-norska gränsen. En gammal färdled passerar förbi platsen och fortsätter bort mot passet i Skurdalsporten. Stenens ålder är inte känd, men den finns omskriven sedan medeltiden av bland andra Olaus Magnus, Abraham Hülphers och Olof Rudbeck. Stenen vid Skurdalssjön är ett koniskt format stenblock c:a 1 meter högt som står upp på högkant och är full med inristade streck och tecken. Förmodligen var stenen ursprungligen ett gränsmärke, och den kan också ha ett ursprung inom den samiska kulten, eftersom många av de inristade strecken påminner om liknande tecken som finns på nåjdernas (vis man eller kvinna) trummor. Det kan också vara en sejte (kultobjekt) som blivit ristad med magiska förtecken. En del inristningar kan också ha tillkommit genom naturliga orsaker. Stenen är även översållad med personliga initialer och bomärken, varav större delen anses vara klotter från 1600-talet. På stenen finns inga runor inristade.

Stenen har på grund av sitt läge och alla inristningar blivit mytomspunnet och den har blivit kallad Stenen i Grönan dal. Kopplad till stenen finns en sägen, enligt vilken de ristade tecknen innehåller en spådom om Sveriges framtida öden. Om stenen stjälps omkull kommer landets undergång att ske enligt profetian. Enligt delar av sägenfloran har inristningarna tolkats som ett kväde med verser om landets framtid. En missionerande munk (Sankt Staffan) ska ha gjort inristningarna för att varna för den lutherska läran och motverka reformationen.  Kyrkoherde Jesper Marci, som omnämnde stenen på 1500-talet, gjorde dock en motsatt tolkning — han menade att spådomen ville varna för återgång till katolicismen.

En annan teori menar att de oordnade linjerna knappast kan utläsas som en strukturerad vers utan att kvädet i själva verket fanns nedskrivet på en närbelägen sten inristad med runor. Enligt en teckning från 1800-talets slut av Johan Tirén, så är hans avbildade runsten cirka tre meter hög och smal, intill står en munk med en åsna. Enligt traditionen hade denna minnessten blivit rest av aposteln S:t Staffan under hans missionerande på 1100-talet i den norrländska obygden. Den var försedd med ett långt runristat diktverk, ett kväde. Denna påstådda sten har inte återfunnits och rester av den har heller inte kunnat spåras. Flera olika tolkningar finns till kvädet. Nedan är ett utdrag av en av dessa tolkningar här med tre av kvädets fjorton strofer.

”The Swenska taga wid utländska seder,
och landet mister sin forna heder,
än står stenen i Grönan dal.
Kyrkor wändas till Fånghus,
Gudstjänster mister sitt fångna ljus.
Skalkar och bofwar trifwas,
men ärligh man skall fördivas,
än står stenen i Grönan dal.
När Präster warda bönder
Och Bönder blifua widunder
Då ligger stenen i Grönan dal.”

I Herman Hofbergs bok Svenska folksägner från 1882 beskrivs tillkomsten av ”Stenen i Grönan dal” och kvädet enligt följande:

Stenen i grönan dal

Ungefär som med sagofogeln Phoenix, hvilken endast finnes i inbillningens verld, lärer det förhålla sig med runinskriften på stenen i grönan dal. Den har aldrig blifvit funnen af dem, som vallfärdat till stället för att tyda den, men öfver hela landet upprepas skriften som ett ordspråk, och de gamle förtälja derom följande:

När S:t Staffan — norrlänningarnes apostel — en gång red genom Jämtland fram emot norska gränsen, kom han i Åre socken till en behaglig, grön dal och steg af hästen för att hvila sig. När han vaknade, tänkte han, att den väna dalen nog en gång komme att bli bebodd af menniskor, tog så en stenhäll och inhögg i den följande profetiska qväde:

När svenske män taga utländska seder,
Och landet mister sin gamla heder:
Än står stenen i grönan dal

När kyrkor vändas i fångahus,
Gudstjensten mister sitt fägna ljus:
Än står stenen i grönan dal

När skalkar och bofvar trivas
Och ärlige män fördrifvas:
Än står stenen i grönan dal.

När prester varda bönder
Och bönder vidunder:
Då ligger stenen i grönan dal.

Då landshöfdingen friherre Tilas 1742 reste genom Jämtland, fann han några hundra steg öster om Skurdalsporten en sten liggande, som han antog vara den omtalade, lät på densamma inhugga sitt vapen och årtalet, samt derpå å nyo resa stenen, så att — än står stenen i grönan dal.

Stenen i Grönan dal och den förunderliga spådomen har genom tider omstöpts till olika versioner och blivit en vandringssägen som kommit att knytas till andra ristade stenar. Till de kända inristade stenarna hör en sten i Visbys ringmur och en på Jylland.

Stenen i Grönan dal, Jylland

En sten på Jylland i Danmark lär också finnas som kallas Stenen i Grönan dal. I Sverige är inte mycket känd om denna sten, men en kaniker såg den 1503 och den skulle ha förts dit från en plats som kallades Gröndal.