Visbys folkmängd
Antalet invånare i Visby fram till 1500-talet baseras på bedömningar och uppskattningar. Från 1500-talet är uppgifterna något säkrare. Jämförelsen med Stockholm kan vara lite intressant när det gäller tiden fram till 1500-talet, först då hade Stockholm vuxit ikapp Visby och det var ungefär när Gustav Vasa blev kung i Sverige.
Visbys folkmängd Stockholms Händelser Årtal Innerstaden Ytterstaden Totalt folkmängd Yngre stenåldern 3000 fKr 100 100 Bronsåldern 0 Sen järnålder 700 200 200 Tidig vikingatid 800 400 400 Slutet vikingatid 1000 700 700 Tidig medeltid 1100 1000 1000 Mitten medeltid 1200 3000 3000 100 Visbys guldålder 1300 12000 Störst i Norden 12000 1500 Digerdöden 1400 8000 8000 6000 Danskt- 1570 1600 1600 7000 herravälde 1610 1600 1600 9000 Visby blir svenskt 1650 1780 1780 15000 1690 2370 2370 60000 Klinten bebyggs 1730 2430 2430 40000 1770 4270 4270 58000 Rödsoten härjar 1810 3400 200 3600 76000 1850 4100 500 4600 90000 1890 4100 3000 7100 300000 Ytterstaden har 1930 3600 6870 10470 600000 växt om innerstaden 1950 3500 10340 14740 800000 1970 3300 16300 19600 700000 1995 3100 18640 21740 750000 2017 2500 21800 24300 950000 2023 2000 24000 26000 990000
Nedan finns information om händelser och orsaker som i viss mån kan förklara tillväxt och nedgång i folkmängden för Visby.
Yngre stenåldern
Visby var befolkat redan under yngre stenåldern (4 000 f Kr-1700 f Kr). Det vet vi eftersom t.ex. stenåldersfynd har gjorts vid S:t Lars, Drotten och Stora Torget på 1860-talet, samt att gravar och boplatser hittats bland annat på Stora Torget år 1924 samt i kv Nunnan 1 år 1936 och vid Kapitelhuset. Fynd från stenåldern runt om i innerstaden tyder på att ett stort område varit bebott av stenåldersmänniskor, även om fynd av bostäder är knapphändiga. Man bedömer att stenåldersboplatserna sträckte sig från Hästgatan i söder, i väster någonstans mellan S:t Hansgatan och Mellangatan, åt Finngränd i öster och åt norr kanske ända ut till S:t Görans kyrkoruin. Havet sträckte sig då till en nivå strax nedanför S:t Hansgatan. Antalet samtidigt fast boende vid en viss tidpunkt går förstås inte att fastställas, men en by som en liten gotlandssocken på omkring 100 personer kan vara en rimlig gissning.
Bronsåldern
Runt Visby innerstad vid t.ex. vid Hästnäs, Annelund, Länna gård, Pilhagen och Terra Nova finns det flera boplatser och gravar samt fornfynd från bronsåldern (1700 f Kr–500 f Kr). Innerstaden saknar dock boplatser och gravar från den tiden, vilket tyder på att det sannolikt inte funnits några boende där under den tidsepoken. Det kan förstås alternativt vara så att bostäder funnit men har schaktats bort vid ny bebyggelse eller att sådana fynd ännu finns men inte påträffats.
Järnåldern
Flera boplatser, gravar och fornfynd har hittats från järnåldern (500 f Kr–1050 e Kr). runt om Visby innerstad, t.ex. vid Hästnäs, Annelund, kv Melonen Bingeby, Länna gård, Östra Kyrkogården, Halsjärnet, Värnhem, Pilhagen, Kungsladugården och Terra Nova. Liksom för bronsåldern saknas gravar från järnåldern i Visbys innerstad. Spår av bosättningar lär dock finnas från tiden i slutet av järnålder och det finns en uppfattning att stadens historia i Visby börjar på 700-talet. Kanske fanns det några 100 urinnevånare i staden under slutet av järnåldern.
Vikingatiden
Runt Visby innerstad fanns under Vikingatiden (800-1050, överlappar järnåldern) boplatser och gravfält vid de flesta av fyndplatserna för järnåldern, men ett stort gravfält från Vikingatiden har också hittat vid Kopparsvik. I innerstaden har en grav påträffats i trädgården till Clarions hotell. Många fornfynd har också grävts fram från Vikingatiden på olika platser innanför muren. En skyddad plats för fiskebåtar, gott om källvatten och rikligt med fisk i havet och vilda djur att jaga tros ha medfört en stor ökning av befolkningen fram till tiden omkring år 800. Människorna bodde i enkla hyddor och träbodar i området där nuvarande Strandgatan ligger. Vid slutet av Vikingatiden uppskattas befolkningen till omkring 1000 innevånare. Staden hade då ringformigt vuxit från hamnområdet åt, norr, öster och söder, där enkla trähus uppförts i parallella rader från hamnen och uppåt med mellanliggande gränder ungefär fram till nuvarande S:t Hansgatan.
Tidig Medeltid
Under tidig Medeltid (1050 -1250) växte handeln i Visby och antalet invånare ökade allt fortare bl.a. beroende på att köpmän från Tyskland, Danmark och Ryssland började flytta till Visby. Trähusen ersattes av stenhus och packhus började uppföras. Bebyggelsen växte fram till klintkanten strax öster om nuvarande Södra Kyrkogatan. Många av stadens kyrkor uppfördes under perioden och byggandet av ringmuren påbörjades. Antalet visbybor uppgick enligt bedömningar till omkring 3000 i slutet av perioden.
Visbys guldålder
Under perioden (1250 – 1400) var i stort sett alla handelsskepp i Östersjön på väg till eller från Visby. Handelsmännen i Visby blev rikare och rikare. Antalet packhus växte och byggdes allt längre bort från hamnen, där det ännu fanns plats. Staden växte åt norr och söder, men åt öster fanns klintkanten och uppe på klinten ville folket inte bo. Det blev trångt och man byggde på extra våningar och uppförde s.k. valvhus tvärs över gränderna och gatorna. Ringmurens färdigställdes runt staden med den lägre höjden (gamla muren). Digerdöden (pesten) som härjade under mitten av 1300-talet tog många liv. Befolkningsmängden började minska och sjönk till omkring 8000 invånare i början av 1400-talet.
Danska herraväldet
Perioden (1400 – 1650) var en mörk tid i Visby historia. De danska länsherrarna på Wisborgs slott saboterade handeln till Gotland och Visby genom sjöröveri. Med höga skatter och krav på dagsverken för slottet och dess innevånare försämrades livsvillkoren för visbyborgarna. De blev allt fattigare och många utländska köpmän lämnade staden med följd att övergivna hus blev en allt vanligare syn. Endast ett fåtal nya byggnader uppfördes och befolkningen minskade kraftigt till ner emot 1600 personer. Det finns t.o.m. uppgifter att invånarantalet minskat till 1100 innan en vändning skedde.
Svenskperioden 1650-1800
Visby och Gotland kom att tillhöra Sverige 1645. Under slutet av 1600-talet hände inte så mycket positivt för Visby, men staden började sakta repa sig. Flera rika köpmän från Tyskland flyttade till Visby och rustade upp förfallna hus och byggde nya. På 1700-talet började både Norra och Södra Klinten att bebyggas, de fattiga på Norderklint uppförde huvudsakligen låga trähus, medan handelsmän och hantverkare byggde hus i skiftesverkskonstruktion på Söderklint. Folkmängden ökade till över 4000 under slutet av perioden.
1800-talet
Bebyggelsen kom sakta igång utanför ringmuren under början av 1800-talet. Rödsoten, en besvärlig smittosam sjukdom härjade i staden under början av 1800-talet och krävde många dödsfall, vilket återspeglas i befolkningskurvan. De första turisterna anlände till Visby och ringmuren förklarades som kulturminne 1805. Under mitten av 1800-talet blev Stora Torget ett handelstorg på allvar med livlig handel. Järnvägen med Södra Stationen strax utanför Söderport medförde ökad handel och gästgiveri speciellt kring Söder Torg och Adelsgatan. Kring sekelskiftet 1900 var antalet invånare lika innanför murarna som utanför omkring 4000 personer.
1900-talet
Invånarantalet i innerstaden minskade successivt under hela 1900-talet, men ytterstaden växte speciellt under 1940-1950-talet på grund av inflyttning till Visby från landsbygden.