Axel Löfqvist möbelhandlare

Axel Löfqvist Möbelaffär, Adelsgatan 9, efter ombyggnaden av vindsvåningen. Axel Löfqvist står bedvid dörren, svärsonen Frans Dahlberg till höger samt tre av Axels barnbarn, syskonen Dahlberg, Erik, Einar och Sara. Foto omkring 1910, tillhörande Sara Lundberg.

Det här är berättelsen om skomakaren och möbelhandlaren Carl Axel Löfqvist och hans släkt. Axel Löfqvist blev en för sin tid känd möbelhandlare i Visby. Han representerar ett stycke gotländsk historia om hur man från knappa förhållanden, men genom idogt arbete och orädda beslut lyckades förbättra villkoren för sin familj och sina efterlevande släktingar.

Axel Löfqvist är morfars morfar till Sara Lundberg. Sara har gjort berättelse möjlig genom att på ett förtjänstfullt sätt bidra med efterforskningar och bildmaterial samt gjort berättelsen mer levande genom minnesbilder, minnen som återberättats och hållits levande från den här tiden. Anne-Marie Rosengren har ytterligare kompletterat berättelsen med fina bilder och information om släkten Löfqvist. Axel Löfqvist är morfars far till Anne-Maries make. Ett stort tack till bidragsgivarna. 

Ännu under 1800-talets mitt bodde merparten av det svenska folket på landsbygden och arbetade med lantbruk. Man hade stora familjer med många barn och gårdarna ärvdes normalt av äldsta sonen. De övriga barnen fick tidigt i livet söka sig utkomst som pigor och drängar på de stora gårdarna, söka sig tjänst som sjömän eller som soldater. Många sökte sig också till större orter och städer för att arbeta som skomakare, skräddare, gjutare, kopparslagare och liknande yrken.

Axel Löfqvist skomakare

Axel Löfqvist blir skomakare 
Carl Axel Löfqvist kom från mycket enkla förhållanden. Hans far arbetade som kalkungskarl, men Axel valde ett annat yrke och utbildade sig till skomakare. Han föddes i Klinte 1848. När han fyllt 21 år fick han arbete som skomakarlärling i Hablingbo och arbetade där under åren 1869 -1870. Han bodde därefter i Stockholm vid två tillfällen under perioden 1871 till 1873, troligen för att vidareutbilda sig och avlägga gesällbrev och mästarbrev. För att starta eget företag var det viktigt att kunna visa upp ett mästarbrev. Troligen etablerade han sitt skomakeri i Klinte omkring 1873, efter hemkomsten från Stockholm. Han behövde ett arbete för att försörja en familj, för 1874 gifte han sig med bonddotter, Engel Ulrika Emelie (kallad Emma) Sandin, född 1839 i Övide, Sanda. Emma arbetade som piga när hon träffade Axel, men hon kom från en relativt välbärgad gård, och vid tiden för bröllopet fick hon ut ett arv efter föräldrarna. Enligt uppgift uppförde Axel och Emma sannolikt ett hus på Donnersgatan i Klinte, vilket förmodligen kunde finansieras tack vare arvet. I Klinte föddes deras tre barn Axelina, f 1875, Gustaf, f 1877 och Alma f 1878. Här bodde de fram till 1880 när ”amerikafebern” även drabbade dem.

Utvandrare går ombord på en Amerikabåt i Göteborg 1905, den vanligaste vägen för svenska utvandrare.

Utvandrarna 
Det var många på Gotland (omkr. 11 300) som under senare hälften av 1800-talet och in på början av 1900-talt gav sig iväg för att söka framtiden i ”Amerikat”. Axel och Emma hade tagit det tuffa beslutet att sälja allt, ta farväl av alla släktningar och vänner, lämna Gotland, ta sig till Göteborg och gå ombord på Amerikabåten för den månadslånga resan till Amerika, detta med sina tre små barn. Efterforskningar tyder på att de slog sig ner i Bradford, Illinois och att Axel där, sannolikt tillsammans med en kompanjon, startade en skoaffär, möjligen också ett skomakeri. Verksamheten gick sannolikt bra, men Emma längtade hem till Gotland, och en stor sorg drabbade också familjen. Äldsta barnet Johanna Emilia Axelina drog på sig en sjukdom, troligen scharlakansfeber, och det gick så illa att hon dog av sviterna efter sjukdomen, 1882. Hon blev bara sex år gammal. Tre år senare bestämde sig familjen för att återvända till Gotland. År 1885 var den nu reducerade familjen tillbaka på Gotland, och de bosatte sig vid Adelsgatan 9. Gustaf var 8 år, Alma 7 år och de blev nu gotlänningar istället för amerikanare. Gustaf bröt på engelska när han kom tillbaka till Visby. Av sina kamrater kallades hans ”amerikanarn”.

Sockerbagarens hus

Axel Löfqvist, skomakare och hotellägare. Foto Landsarkivet Visby.
Emelia (Emma) Löfqvist f. Sandin. Hotellvärdinna. Foto Landsarkivet Visby.

Sockerbagarens hus 
Fastigheten Adelsgatan 9 (nuvarande kv Borgen 29) ägdes 1885 av hemmansägare Lars Nordström. Han sålde fastigheten 1886 till sockerbagaren E. Gardelius, som hade ett sockerbageri (nutida konditori) i gatuhuset och familjen bedrev också hotellverksamhet. På fasaden annonserade en målad skylt ”Jernvägshotell”. Troligen bodde familjen Gardelius också i huset mot gatan. År 1877 sattes de två dörrarna in i båda ändarna av fasaden mot Adelsgatan, som möjliggjorde två olika verksamheter i bottenvåningen. En ingång användes till bageriet och den andra till uthyrningsverksamheten på övervåningen.

Utdrag ur Sarbonis karta över Visby från 1912, start förstorad och kompletterad. Den svarta gränsen visar den stora tomten Klinteroten II:52. År 1948 justerades gränser och den kom då att kallas Borgen 20. År 1975 avstyckades tomten till Borgen 29 och resten kom att ingå i Borgen 30.

Gårdshuset 
Famijen Löfqvist fick sannolikt bo i ett av de många gårdshusen, som fanns på den dåvarande mycket större fastigheten Klinteroten II:52 (nuvarande Borgen 29 och västerut delar av Borgen 30). Troligen startade Axel även skomakeri i något av gårdshusen direkt efter hemkomsten till Gotland. Axel reste ensam tillbaka till USA 1891 och var där drygt ett halvår. Allt tyder på att han hade kvar företaget i USA, och att planer fanns att senare återvända med familjen och fortsätta verksamheten, men denna resa gjorde han för att avveckla sin andel och få ut pengar för sitt engagemang i firman. Axel återvände under juni 1892 och året därpå köpte han fastigheten Adelsgatan 9 av Gardelius, sockerbagarens hus. Förmodligen kunde affären genomföras tack vare förtjänsten i USA.

Skomakare och hotellägare 
Familjen Löfqvist kunde nu flytta in i gatuhuset och Axel kunde ta med sig skomakeriverksamheten till ett bättre läge i gatuhuset. Emma tog över hotellverksamheten och hyrde ut rum till resande. Sedan Visby fått sin järnvägsstation 1878 utanför Söderport kom många resande från landsbygden för att göra affärer och inköp och ofta behövde de övernatta i staden. Konkurrensen för skomakare var omfattande vid den här tidpunkten i Visby. Enbart på Adelsgatan fanns minst ytterligare sex skomakare som konkurrerade med Axel om kunderna. Mycket tyder på att Axels skomakeri inte var så lönsamt. Det fanns däremot inte någon möbelhandlare på Adelsgatan vid den här tidpunkten. Det vet vi för under juli månad 1887 vandrade en energisk medarbetare på Gotlands Tidning Adelsgatan fram och noterade alla verksamheter i butikerna på gatan. I kyrkböckerna från den här tidpunkten står Axel Löfqvist noterad som skomakare och hotellägare.

Gustaf Löfqvist, son till Axel och Emma Löfqvist. Foto Landsarkivet.

Alma Löfqvist dotter till Axel och Emma Löfqvist. Foto privat ägo.

Huset måste säljas 
Redan efter tre år som ägare säljer Axel år 1896 Adelsgatan 9 till gjutarmästare J. P. Lilja. Vi vet inte säkert orsaken till försäljningen, utan här får vi försöka dra rimliga slutsatser till åtgärden. Troligen är Axel i behov av pengar. Skomakeriet går inte bra och Axel har planer på att byta till annan verksamhet, möbelförsäljning. Han behöver startkapital för ombyggnad av lokalerna och inköp av möbler. Hans kapital finns insatt i fastigheten. Axel gör en ”deal” med Lilja som båda vinner på. Lilja behöver lämpliga lokaler för ett gjuteri, som kräver stora ytor, en bra gård för in- och utlastning av material, och säkert bullrar gjuteriverksamheten och är därför inte lämplig för gatuhuset. Axel hyr gatuhuset och får loss en välbehövlig summa pengar och Lilja får hyresintäkter. Emma kan fortsätta med att hyra ut rum och dra in lite extra pengar till familjens behov samt familjen kan bo kvar i gatuhuset. Barnen Gustaf och Alma har nu blivit stora och börjar gå sina egna vägar.

Ax Löfqvist möbelaffär

Ax Löfqvist Möbelaffär, Adelsgatan 9. Foto omkring 1907 före ombyggnaden av vindsvåningen. Utsnitt av bild från Visby förr i tiden.

Ax Löfqvist möbelaffär 
Möbelaffären kommer sannolikt igång omkring år 1900. Den målade skylten med texten ”Jernvägshotell” på fasaden finns kvar en bit in på 1900-talet, men är borta på det foto som finns ovan från omkring 1907. Istället finns nu en ny skylt ”Ax Löfqvist Möbelaffär” uppsatt på fasaden, men den gamla skylttexten kan anas. I kyrkböckerna omnämns nu Axel som möbelhandlare. Men det borde var trångt i huset med möbelaffär, uthyrningsrum och bostad för familjen. Troligen fanns det några sovrum vid gavlarna i vindsvåningen.

Axel Löfqvist Möbelaffär, Adelsgatan 9, efter ombyggnaden av vindsvåningen. Axel Löfqvist står bedvid dörren, svärsonen Frans Dahlberg till höger samt tre av Axels barnbarn, syskonen Dahlberg, Erik, Einar och Sara. Foto omkring 1910, tillhörande Sara Lundberg.

Vindsvåningen inreds 
Möbelaffären går av allt att döma bra. År 1909 låter Axel göra en stor ombyggnad av gatuhuset. Hela vindsvåningen inreds till bostadsrum. Samtidigt uppfördes den lilla tillbyggnaden som finns mot gårdssidan. Ombyggnaden beskrivs från de efterforskningar som gjorts om gatuhuset enligt följande:

En genomgripande renovering och ombyggnad genomfördes år 1909. Då inreddes vinden och byggnaden försågs med ett brant mansardtak med frontespiser både ut mot gatan och in mot gården. Vid ombyggnaden gavs gatufasaden ett tidsenligt jugenduttryck, med stickbågeformade fönsterkrön och frontespis med böjd kröning. Takkupor, närmast liknande vanliga fönster, tillkom i båda takfallen.

Äntligen kunde familjen få en ordentlig bostadsvåning och troligen kunde även möbelaffären få större lokaler. Axel var säkert stolt och nöjd med det nya husets fina utseende. Hotellverksamheten har fått en ny skylt placerad på porten in till gården. Rummen för uthyrning har kanske flyttas till något gårdshus.

Möbelhandlare Axel Löfqvist, Adelsgatan 9. Privat ägo.
Emma Löfqvist, Adelgatan 9. Prvat ägo.

Gatuhuset återköps 
Företaget går så pass bra att familjen år 1914 eller 1915 kan återköpa Adelsgatan 9. Vi får hoppas att Axel hann uppleva beslutet om köpet och att det kunde genomföras innan hans död, som inträffar samma år. Det måste i så fall kännas som en stor framgång för Axel. Enligt en bouppteckning som gjordes efter Axels död framgår det att köpet redan var klart vid hans död, så att han fick sannolikt känna den framgången. Han var 67 år gammal när han dog. Dottern Alma är vid den här tidpunkten gift med sjökaptenen Frans Dahlberg och de bor på andra sidan Adelsgatan, se nedan. Frans slutar som sjökapten och går in som möbelhandlare och hjälper Emma att ta hand om företaget och driva det vidare några år tills sonen Gustaf tar över.

Axel Löfqvists barn

Axel och Emma Löfqvist två barn Gustaf Löfqvist och Alma Dahlberg skaffade familjer och etablerades sig i Visby.

Gustaf Löfqvist och hans familj

Gustaf Löfqvist med hustru Märta f Hejdenberg och döttrarna Ingrid och Karin. Foto Landsarkivet Visby.
Gustaf och Märta Löfqvists äldsta barn Ingrid, Karin, Gunvor och Siv. Foto 1917 från Landsarkivet Visby.

Carl Gustaf Hesekiel Löfqvist
Axel och Emmas son Gustaf (Carl Gustaf Hezekiel) började studera vid Visby Läroverk, men vid 17 års ålder avbröt han sina studier, skrev in sig vid Visby sjömanshus och gick till sjöss. Under ett besök i hemma i Visby mötte han en av sina vänners lillasyster, Märta Hejdenberg. Hon bodde på Visborgsgatan strax utanför ringmuren. Tycke uppstod och de förlovade sig i april 1904. Gustaf fortsatte som sjöman fram till 1906 då han gifte sig med Märta Maria Hejdenberg (1885-1976). Efter giftermålet flyttade de till Stockholm, där de bodde en längre tid. Gustaf arbetade som maskinist vid Värtans gasverk. Han och Märta fick sju barn alla döttrar, Ingrid (1907-1992), Vera Lovisa (1908-1911), (dog i polio, hon blev bara drygt 2 år), Karin Maria (1910-1989), Gunvor Harriet (1912-1985), Märta Elisif (Siv) (1914-2002), Anna-Greta (1916-1988) och Gerd Louise (1921-2017). År 1917 flyttade Gustaf med familj tillbaka till Visby och Adelsgatan 9 och han tog då över ansvaret för möbelaffären.

Gården vid Adelsgatan 9. Personalen samlad kring Gustaf som står vid fasaden mellan fönstren. Foto i privat ägo.

Under Gustafs ledning växte företaget och han öppnade filialer på den gotländska landsbygden. Familjen Hägg tog också hand om barn i sitt hem från det krigshärjade Wien efter första världskrigets slut 1919. Det kom att i högsta grad förändra livet för dottern Karin, som vi senare skall se.

Märta Löfqvist
Gustafs maka Märta f Hejdenberg växte upp i ett hus på Visborgsgatan 15, som hennes föräldrar hade låtit uppföra. Familjen Hejdenberg var musikalisk och Märta började redan som 12-åring att spela orgel i Lutherska missionskyrkan som låg vid Bredgatan i Visby. Hon kom att engagera sig i kyrkans verksamhet under hela sitt liv och hon ömmade alltid för dem som hade det svårt. Barnbarnet Gunn berättade om hur hon brukade besöka de gamla på ålderdomshemmet Fristad i Palissaderna och hon hjälpte också till på Soldathemmet. Hemmet på Visborgsgatan stod alltid öppet för vänner och bekanta och hon månade om alla och passade upp. Ett exempel på hennes goda hjärta vittnar detta: En kall vinterdag på 1960-talet träffade Märta på gatan en finsktalande kvinna med en liten dotter. Hon bjöd hem dem och de stannade några dygn. När döttrarna ifrågasatte det kloka i att hysa en okänd svarade hon: ”Jag kunde ju inte låta den lille flickan frysa, ju”!

Visborgsgatan 15, Märta Hejdenbergs barndomshem och senare familjen Gustaf Löfqvists hem. Huset revs under 1960-talet. Foto i privat ägo.
Märta Löfqvist tackas med blommor för sin verksamhet i Missionskyrkan. Ur Gotlänningen 1964.

Efter att Märtas far gått bort 1919 övertog Märta och Gustaf fastigheten och byggde om huset så att det passade en sexbarnsfamiljs behov. Sedan flyttade familjen från Adelsgatan 9 till det ombyggda huset på Visborgsgatan 15. Gustaf driver möbelaffären fram till sin död 1948. Han blir 71 år gammal. Märta dog i Visby 1976 och blev alltså över 90 år.

Alma Dahlberg och hennes familj

Alma Dahlberg f Löfqvist. Foto i privat ägo.
Frans Dahlberg gift med Alma f Löfqvist. Foto i privat ägo.

Alma Hedvig Erika Dahlberg 
Axel och Emmas dotter Alma Hedvig Erika f Löfqvist gifte sig 1899 med sjökaptenen Frans Dahlberg i Visby. Frans kom från Brevik i Västergötland och utbildade sig i Göteborg till sjökapten. Alma och Frans flyttade efter bröllopet till Motala. År 1906 flyttade de hem till Visby och bosatte sig i byggnaden på andra sidan gatan till Almas föräldrar, Adelsgatan 14 (Klinteroten III:6). Alma och Frans fick fem barn; Erik f. 1900, Sara f. 1901, Einar f. 1906, Anna-Greta 1911-1914 (dog av blindtarmsinfektion) och Margareta f. 1916. Sjökapten Frans var förstås genom sitt arbete ofta på resor. Alma fick ta hand om barnen och hjälpa sin mamma Emma när hon inte längre orkade sköta om hemmet. Alma med familj flyttade över till Adelsgatan 9 och hyrde under en tid en lägenhet där. Frans gick in som möbelhandlare för att hjälpa Emma när Axel dog som tidigare nämnts, men återupptog arbetet som sjökapten efter att Gustaf tog över arbetet i affären 1917. Emma dog 1927 i en ålder av 88 år.

Erik Dahlberg tog studenten 1918 eller 1919. Foto Landsarkivet Visby.
Einar Dahlberg, sjöman i sin ungdom. Foto privat ägo.
Sara Dahlberg. Foto privat ägo.
Margareta ”Dittan” Dahlberg. Foto privat ägo.

Efter att Frans Dahlberg återgått som sjökapten gjorde han en del misslyckade affärer och blev svårt skuldsatt. Alma var helt ovetande om hans affärer, när han i ett brev 1923 meddelade henne om katastrofen. Det resulterade så småningom i att makarna Dahlberg gjorde boskillnad 1930 och att Frans skrev sig i Göteborg. Han fortsatte som sjökapten och reste mycket utomlands i sitt arbete. Under den sista resan han gjorde blev hans båt beskjuten av tyska fartyg, året var 1943. Strax efter ilandstigningen i Göteborg dog han. Han begravdes i Visby.

Alma Dahlberg bodde här på Vårdklockegatan 22 med några av sina barn. Byggnaden mot Vårdklockegatan är ursprungligen från slutet av 1700-talet. Foto 1996, bild från Visinvent.
Alma Dahlberg omgiven av barnen och svärdöttrarna, från vänster Astrid Dahlberg f Höglind, Alma Dahlberg f Löfqvist, Ellen Dahlberg f Nilsson, Sara Dahlberg, Margareta Dahlberg och Einar Dahlberg. Fotograf troligen Erik Dahlberg.
Vimpeln på taket med årtalet 1931.

Alma, Sara och Margareta Dahlberg 
Alma Dahlberg köpte 1930 en fastighet, kv Vårdklockan 6, som ligger vid Vårdklockegatan 22, tidigare Klinteroten II:36. Hon står som ägare tillsammans med dottern Sara. Byggnaden är ett bostadshus som uppfördes under slutet av 1700-talet. Alma renoverade och moderniserade byggnaden invändigt omkring 1930, samtidigt inreddes vinden och hon lät också uppföra en tillbyggnad åt nordost. Hit flyttade Alma med barnen Sara och Margareta troligen året därpå. En vimpel på taket med årtalet 1931 visar sannolikt årtalet då ombyggnaderna var klara. Huset var stort så att familjen kunde bo där och ändå hyra ut flera rum. År 1943 flyttade Alma med Sara och Margareta till S:t Hansgatan 9, byggnaden där kom senare att kallas Rosenhill, och 1948 flyttade de alla till Lidingö. Alma behöll fastigheten vid Vårdklockegatan fram till 1946. Hon dog 1956 och uppnådde åldern 78 år. Alma begravdes på Lidingö men senare flyttades stoftet till familjegraven i Visby.

Axel Löfqvists barnbarn

Axel och Emma Löfqvist fick tio barnbarn. Endast ett barnbarn blev kvar i Visby medan de övriga lämnade sin barndomsstad.

De sex systrarna Löfqvist, Gerd, Anna-Greta, Siv, Gunvor, Karin och Inga utanför barndomshemmet Visborgsgatan 15. Foto i privat ägo.

Systrarna Löfqvist

Visborgsgatan
Gustaf och Märtas sex döttrar växte upp på Visborgsgatan. De var liksom mamman alla mycket musikaliska och under en tid uppträdde fem av systrarna runt om på Gotland som ”The five singing sisters”. Äldsta systern Inga (Ingrid) var då redan gift. Alla systrarna gick ut flickskolan i Visby och den yngsta systern Gerd tog också studenten på Visby Läroverk.

Inga Magnusson f Löfqvist
Gustaf och Märtas äldsta barn Inga (Ingrid) (1907-1992) var gift två gånger. Hennes första man Samuelsson arbetade med möbelaffären ett tag. I samband med att hon gifte om sig med Magnusson flyttade hon från Visby.

Systrarna Löfqvist, ”The five singing sisters” uppträdde runt om på Gotland. Foto i privat ägo.

Karin Löfqvist Kopf 
Karin Kopf (1910-1989) hade fått vänner bland de barn familjen tagit hand om i sitt hem och hon reste omkring 1930 till Wien för att besöka sina vänner. Här i Wien träffade Karin 1931 René Kopf. De blev ett par och gifte sig men Karin fick under många år uppleva ett helt annat liv än vad som hon fått i Visby. Berättelsen om Karin Kopf finns också på denna hemsida. Läs mer om Karin Kopf. Karin och Réne Kopf kom tillbaka till Visby under slutet av andra världskriget, men flyttade senare till Husqvarna och därefter till Jönköping.

Gunvor Rosengren med barnen på sin lekskola Vårdklockegatan 22. Våravslutning 1957. Foto i privat ägo

Gunvor Rosengren f Löfqvist
Gunvor Rosengren (1912-1985) utbildade sig till barnsköterska. Hon gifte sig med sjökaptenen KA Rosengren. De fick en son. Efter giftermålet flyttade de till Almas hus Vårdklockegatan 22, där Alma bodde med två av sina barn. Gunvor startade en privat lekskola i hemmet på Vårdklockegatan 22. Hon blev mycket omtyckt av barnen och de ”älskade tant Gun”. Gunvor var något av en pionjär i att använda musiken i lekskolan. Gunvor blev kvar i Visby till sin död 1985.

Siv, Anna-Greta, Gerd
De tre yngsta döttrarna Löfqvist lämnade alla Visby när de gifte sig. De flyttade då till Göteborg.

Möbelaffären

Systrarna Löfqvist
När Gustaf Löfqvist dör 1948 blir sterbhuset ägare till fastigheten och möbelaffären. Av allt att döma drivs möbelaffären vidare av äldsta dottern Ingrids första make Samuelsson. Samuelsson lyckas inte så bra som möbelhandlare och affären börjar gå allt sämre. Omkring år 1953 säljs själva möbelaffären till en man som heter Bäckström, och fastigheten tas över av systrarna som tillsammans blir ägare. Inga (Ingrid) gift Magnusson, Karin gift Kopf, Gunvor gift Rosengren, Sif gift Belfrage, Anna-Greta gift Mellgren och Gerd gift Wendt, alla står som ägare till fastigheten kv Borgen 29. Bäckström driver affären ett antal år, sannolikt till början på 1960 då den läggs ner. År 1972 säljs fastigheten till Staten.

Till vänster Löfqvist Möbler Adelsgatan 9, till höger Jacobsson & Engström skor Adelsgatan 14 och Östergren & Arvidsson herrkläder Adelsgatan 12. Foto omkring 1960. Bild från Gamla Visbyminnen.

Den stora tomten som ombildades efter en reglering 1948 fick beteckningen kv Borgen 20. År 1975 avstyckades den till nuvarande kv Borgen 29 och kv Borgen 30. Den sista gårdsbebyggelsen revs 1995.

Barnen Dahlberg

Erik Dahlberg 
Alma och Frans äldsta barn, Erik Dahlberg, tog studenten i Visby. Han ville sedan utbilda sig till musiker och stöttades av mormor Emma, som bekostade en utbildning på ett år i Rickard Andersson pianoskola i Stockholm. Föräldrarna satte dock stopp för en osäker fortsatt karriär inom musiken, utan han fick acceptera en annan bana. Han sökte och kom in på en utbildning till läkare i Uppsala. Det blev tufft för familjen att bekosta studierna på grund av den ekonomiska situationen. Lillebror Einar fick tidigt börja arbeta för att bidra ekonomisk till utbildningen och Erik spelade piano på biograferna i Uppsala, och på så sätt kunde Erik fullfölja utbildningen. I Uppsala träffade han sin blivande hustru Astrid, med vilken han flyttade upp till Hällnäs sanatorium och sedan så småningom till Karlstad.

Ellen Dahlberg f Nilsson och Einar Dahlberg med barnen Anna-Greta, Birgitta, Stefan och Greger. Foto i privat ägo

Einar Dahlberg 
Alma och Frans mellanbarn, Einar Dahlberg (Sara Lundbergs morfar) fick inte studera. Familjens ekonomi klarade inte av mer än storebror Eriks utbildning. Einar blev tvungen att bidra till hans utbildning och fick tidigt arbeta som bageridräng och sjöman. Efter några år på sjön flyttade Einar till Umeå, där han arbetade som sjukvårdare. I Umeå träffade han sin blivande hustru Ellen Nilsson från Överkalix. Ellen var dotter en till en bonde med en liten gård och hon kom från mycket knappa förhållanden. Einar och Ellen gifte sig 1937 i Visby domkyrka och bosatte sig i Visby. De fick fyra barn, Anna-Greta f 1939 (Sara Lundbergs mor), Birgitta f 1941, Greger f 1944 och Stefan f 1947. Einar och Ellen arbetade båda inom sjukvården. Under den tiden var det mycket ovanligt att hemmafruar arbetade utanför hemmet. Ellen var ett undantag och barnpassning fick ordnas genom nattskift, mamma Alma och hembiträden. Ellen blev en duktig skidåkerska på Gotland och vann alltid de tävlingar hon ställde upp i, t o m en gång fast hon var höggravid. Varje sommar genomfördes den långa resan med båt tåg och postbuss för att hälsa på Ellens släkt i Överkalix. År 1949 lämnade familjen Visby och flyttade till Uppsala, där Einar så småningom utbildade sig till sjukgymnast.

Sara Dahlberg
Sara Dahlberg bodde på Vårdklockegatan tillsammans med sin mor och syster och hon flyttade 1943 till S:t Hansgatan 9. Hon arbetade som sjuksköterska i Visby och utbildade sig sedan till sjukgymnast. Sara öppnade en sjukgymnastpraktikpraktik på S:t Hansgatan 9. !948 flyttade hon tillsammans med sin mor och syster till Lidingö.

Margareta Dahlberg
Margareta Dahlberg bodde på Vårdklockegatan tillsammans med sin mor och syster. Margareta drabbades i ung av tuberkulos och var under flera år sjuk. Hon tog sedan arbete som kontorist/sekreterare och senare som socialkurator. Hon flyttade till S:t Hansgatan 9 och 1948 till Lidingö. Från Lidingö flyttade hon så småningom till Jönköping.