Almedalsbiblioteket

Almedalsbiblioteket ligger i hamnområdet i Visby, adress Cramersgatan 5, kvarteret Kasernen 2. Biblioteket ligger alldeles intill Almedalen, som namnet antyder och alldeles intill ligger också universitet Campus Gotland. Universitet har till och med lokaler i bibliotekshuset. Nära till biblioteket är det också från kårhuset Rindi, från inre hamnen i Visby och kallbadhuset Kallis, liksom från kongressbyggnaden Wisby Strand. Almedalsbiblioteket ligger alltså bra till för turister, som huvudsakligen besöker det gamla Visby, studenter på universitet och visbybor som bor i de nedre delarna av staden. På biblioteket kan man enkelt ”slinka in” och läsa tidningar, låna böcker, koppla av eller ”ta en fika” och njuta av utsikten över Almedalen. Men för den största delen av Visbys befolkning, som bor en bit utanför ringmuren, är läget inte så bra. Mycket kritik har också framförts mot placeringen och att visbybor därmed i gemen fått mycket längre till biblioteket än tidigare, då det låg alldeles innanför Österport.

Mycket har hänt i området för biblioteket från medeltiden och till våra dagar, vilket framgår i redovisningen nedan. Information finns kring tillkomsten av biblioteket, byggnadens innehåll och bibliotekets samlingar. En redovisning finns också av Visbys olika bibliotek historiskt sett. I slutet av artikeln berörs en del av diskussionerna kring flytten av biblioteket och samgåendet mellan Visbys folkbibliotek och dåvarande Högskolebiblioteket.

Medeltiden

Området där Almedalsbiblioteket idag ligger var under medeltiden en lagun skyddad av grusrev mot Östersjön. Den gamla hamnen i Visby sträckte sig under medeltiden från Kruttornet, där den norra inseglingen fanns, och fram till där den nuvarande inre hamnen ligger, där den södra inseglingen låg. Läget för nuvarande Almedalsbiblioteket var ungefär mitt i seglingsrännan. En bit från ringmurens utsida låg Långa bryggan, som sträckte sig från Fiskarporten och ungefärligen fram till Donnerska huset, där Stora Strandporten låg. Den gamla hamnen var den verkliga pulsådern för Visby under 1100-talet och fram till slutet av 1300-talet. Sjöfarten gjorde visbyborgarna oerhört rika. Genom landhöjningen blev hamnen för grund och den flyttades längre söderut under 1400-talet till nuvarande Slottshamnen, vilken nu används för segelbåtar.

1500- 1700-talet

Ännu under 1500-talet till långt in på 1700-talet låg marken för det nuvarande kvarteret under vatten, vilket framgår av en karta från 1750-talet. Tidvis stod det vattnet vatten här även en bit in på 1800-talet.

1800-talet

Den övre bilden visar att det fortfarande fanns vatten kvar under vissa tider, sannolikt under våren, ännu under 1840-talet i området för Almedalsbiblioteket. Vattnet kom då rinnande uppifrån bergen från de högre liggande delarna och strömmade ner i den gamla medeltidshamnen. För att dränera området och göra det brukbart byggdes 1860 en större avloppstrumma av sten, ca 1,5 meter hög och 2 meter bred, invändiga mått. Den sträckte sig från nuvarande Donnergatans östra del, över Strandvägen, alltså strax intill Almedalsbibliotekets norra fasad, för att mynna ut i havet ungefär 100 (?) meter söder om dåvarande Kallbadhuset. När området blev torrlagt anlade stadens innevånare trädgårdar och kålgårdar. Här odlades frukt och grönsaker och man började också bebygga området med skjul och enkla byggnader och även stallar. Marken där biblioteket ligger togs i anspråk av Maltfabriken i anslutning till att fabriken uppfördes 1894 strax söder om området. Här fanns sedan tidigare en disponentvilla i nationalromantisk stil, en magasinsbyggnad och några mindre komplementbyggnader. Här fanns också Artillerikasernens marketenteri, som möjligen ersatte disponentbyggnaden eller var sammanbyggd med villan. Vid den här tidpunkten fanns det ännu inga gator i området.

Konstskola/bibliotek

Kvarteret Kanonen 1 var uppdelat i två tomter enligt 1912 års karta, södra delen där tidigare Tändsticksfabriken och Maltfabriken låg (nuvarande A och B huset för universitet) och norra delen med huvudentrén till universitet och där Almedalsbiblioteket nu finns. Tomterna slogs samman till ett kvarter, Kanonen 1, under senare delen av 1900-talet. Enligt 1912 års karta finns det nuvarande gatunätet anlagt.

Stadsbibliotek och högskolebibliotek

Ett nytt bibliotek hade sedan 1960-talet diskuterats, eftersom det då befintliga biblioteket i kv Borgen innanför Österport var både trångt och dåligt disponerat för både personal och besökare. År 1994 stod ombyggnaden av den gamla Maltfabriken till högskola klar. Högskolan hade givetvis behovet av ett väl utbyggt bibliotek och under hösten 1997 dök förslaget upp att slå samman stadsbiblioteket och Högskolans bibliotek i en ny byggnad placerad i närheten av högskolan. En stormig debatt följde efter att förslaget började diskuteras inom de politiska partierna och stor splittring uppstod bland berörd personal för biblioteken och bland politikerna. Argumenten emot förslaget var det suveräna läget biblioteket hade vid Österport och att det var väldigt trivsamt samt enkelt att slinka in och läsa tidningar eller att använda biblioteket som värmestuga. Andra betonade möjligheterna att förenkla administration och drift med ett koncentrerat bibliotek och att det tillsammans med Högskolan skulle bli en viktig kulturmötesplats i hamnområdet. År 1998 utpekades platsen för dåvarande Gotlands Konstskolan som lämplig plats. Den 8 februari 1999 beslöt Gotlands kommunalfullmäktige att stadsbiblioteket i Visby skulle slås ihop med Högskolan på Gotlands bibliotek.

Almedalsbiblioteket byggs

En arkitektävlan utlystes för att få fram förslag till utformning. Det vinnande förslaget ritades av arkitekterna Christer Malmström och Anders Gape. Gotlands Konstskola hade flyttat till Broväg 25 och den befintliga byggnaden kunde rivas och ge plats för det nya huset. Under åren 2000–2001 uppfördes Almedalsbiblioteket och kunde invigas den 22 september 2001. Visby hade nu fått en ny biblioteksbyggnad beskrivet på Wikipdia sålunda:”Byggnaden har en stram yttre form med referenser till traditionell gotländsk byggnadstradition (?) med bland annat en färgsättning i grått, vitt och grågrönt”. Som så ofta vid uppförande av nya byggnader finns det de som tycket att den nya byggnaden passar bra in i den befintliga miljön och de som anser att byggnaden är helt främmande och förfular den gamla miljön. Sådana uttalanden finns också för Almedalbiblioteket. Med tiden inträder i regel en acceptans för byggnadsverket och det finns många tidigare liknande exempel i staden, t.ex. Läroverksbyggnaden och Missionskyrkan vid Bredgatan. Kanske kommer biblioteksbyggnaden så småningom beskrivas ”att ha ett stort arkitektur- och kulturhistoriskt värde genom den väl bevarade bebyggelsestrukturen från början av 2000-talet”. Byggnaden har konstnärlig utsmyckning av bland andra Pye Engström. Almedalsbiblioteket är tillsammans med Wisby Strand en av få helt nyuppförda byggnader i det gamla Visby under 2010-talet.

Uppsala Akademiförvaltning

År 2017 säljer Region Gotland Almedalsbiblioteket och Campus Gotland för 187 miljoner till Uppsala Akademiförvaltning, som förutom att bli ägare också kommer att förvalta byggnaderna. De byggnader som ingår i försäljningen ligger i kv Kanonen 1 och avser förutom Almedalsbibliteket även gamla Tändsticksfabriken (A-huset) och gamla Maltfabriken (B-huset). Uppsala Akademiförvaltning äger stora delar av Uppsala Universitets byggnader i Uppsala. Senare, när även Kasernen 2 säljs till Akademiförvaltningen, ändras fastighetsgränserna, så att kvarteret Kanonen 1 kommer att ingå i Kasernen 2, som sedan tidigare omfattade gamla Artillerikasernen, nuvarande C- och D-byggnaderna.

Almedalsbiblioteket

Hemsida www.almedalsbiblioteket.se

Almedalsbiblioteket är Sveriges enda integrerade folk- och universitetsbibliotek. Det drivs gemensamt av Region Gotland och Uppsala universitetsbibliotek i Visby och meningen är att det skall fungera som ett Bibliotekscentrum. Biblioteket har ett bra läge i direkt anslutning till Campus Gotland och parkområdet Almedalen i Visby. Biblioteket är en plats för alla, fungerar som mötesplats för människor med olika informationsbehov och är en länk mellan universitetet och det gotländska samhället. Biblioteket erbjuder alla grupper i samhället en fullständig biblioteksservice och fungerar såväl som ett kunskaps- och utbildningscentrum som ett kulturellt centrum. Almedalsbiblioteket har mottot ”livslångt lärande, den lärande människan”. Med två arbetsgivare, universitetsanställda och regionanställda, blir arbetet annorlunda från andra bibliotek för de som arbetar på bilioteket. Ansvarig bibliotekarie är Maja Markhouss. 

Biblioteket interiört

Byggnaden innehåller lokaler för både Campus Gotland, ca 1400 m2 utbildningslokaler, och lokaler för biblioteket ca 4000 m2. Den betecknas E-huset på Campus Gotlands översiktskarta. Första planet, som delvis ligger under mark, inrymmer huvudsakligen arkivutrymmen, bl.a. Säves samlingar samt tekniska utrymmen. Det andra planet är till stor del offentligt. Här finns den stora entréhallen med café, Café foajé, och fin utsikt mot Almedalen. En halvtrappa upp ligger bibliotekshallen med barn- och ungdomsböcker och traditionella låneböcker, sagorum samt dockteater. Här finns också reception och informationsdisk, grupprum och en stor hörsal. Även tredje planet innehåller bibliotekshall med facklitteratur och Gotlandica avdelningen med gotländsk litteratur, Cramérrummet, läsplatser och musik. Här finns också grupprum och informationsdisk och här har universitet flera lärosalar. Fjärde och översta planet innehåller bl.a. arbetsrum för bibliotekspersonal, Länsbiblioteket och tal-tidningar. Över hälften av fjärde planet disponeras av universitetet.

Bibliotekets samlingar

Biblioteket har ett rikt omfång av traditionella låneböcker m.m. men även speciella samlingar. I biblioteket finns tillgång till datorer och kopiatorer/skanner/skrivare.

Traditionella samlingar
Biblioteket omfattar facklitteratur, barn- och ungdomsböcker, deckare, dramatik, noveller, romaner, poesi, fantastik, tecknade serier, ljudböcker, talböcker, spel- och dokumentärfilmer (dvd), TV-spel, dagstidningar, tidskrifter, taltidningar och mycket mer.

Gotlandica
Gotlandica är bibliotekets lokalsamling. Gotlandicasamlingen innehåller främst tryckt material (böcker, tidningar, tidskrifter och småtryck) om Gotland, men även ett urval filmer, musik och kartor. Här finns historia – mycket med medeltida fokus -, arkeologi, natur, konst, kyrkor, fotoböcker, skönlitteratur, inte bara deckare, utan såväl historiska romaner som fantasy. En stor del står på öppna hyllor och är till hemlån. Material i arkivet tas fram på begäran som läsesalslån. Kontakt: gotlandica.almedalsbiblioteket@gotland.se 

Gotlandicabibliotekarie: Maja Markhouss

Visby läroverkssamling
Visby läroverkssamling utgör en boksamling, som bildades på Gotland hos Visby gymnasium och Visby högre allmänna läroverk och dessa skolors föregångare. Samlingen har i sin äldsta del böcker tryckta från år 1494 och sträcker sig i sin yngsta del in i 1900-talets första hälft. I samlingen ingår flera inkunabler (böcker tryckta under 1500-talet). Läroverkssamlingen har av Kungl. biblioteket uppskattats omfatta ca 25.-30.000 verk. Större delen av samlingen, ca 95 %, överfördes, med tillstånd av Kungl. Maj:t, från den statliga skolan till det kommunala Visby Stadsbibliotek år 1957. Materialet är tillgängligt för studier eller visning efter överenskommelse. Den sökbara databasen innehåller 5526 titlar från slutet av 1400-talet fram till och med 1800-talet. Kontaktperson: Maja Markhouss

Militärhistorisk samling
Den militärhistoriska samlingen deponerades på Almedalsbiblioteket i samband med nedläggningen av regementet år 2006. Militärbiblioteket har en lång historia. Grunden lades av översten, friherre Jacob Cederström, år 1820. För en del av sitt militärbefälhavare arvode, köpte han in böcker för att, ”de bland Befälet, Underbefälet och Beväringsmanskapet, hvilka önska en fullständig kunskap i krigskonsten, men hittills i brist på nödig böcker, derifrån varit hindrade, må få denna svårighet afhulpen”. År 1835 blev det ett mer formellt bibliotek med ett centralbibliotek och tre bataljonsbibliotek. Där fanns läroböcker inom krigsvetenskap, artilleri, krigshistoriska arbeten, matematik med mera. Biblioteket växte och bland nyförvärven under åren som följde finns många gamla och vackra böcker både från 1600-talet och från 1700-talet. 1902 upphörde statsanslagen till biblioteket. Biblioteket har fått flytta åtskilliga gånger under åren och var redan på 1960-talet deponerat på Visby stadsbibliotek. 1974 flyttades det tillbaka till P 18. Nu finns samlingen placerad på plan 4 i Almedalsbiblioteket. Biblioteket är ett låst referensbibliotek och används efter överenskommelse med bibliotekspersonalen. Kontaktperson: Maja Markhouss

Bokmässa och andra evenemang

Varje år sedan 2009 har biblioteket anordnat en lokal bokmässa för att främja det litterära Gotland. På mässan visas nyutgivning av gotländsk fack- och skönlitteratur. Här kan författare, utgivare och läsare träffas och utbyta tankar. Bokmässan fick ställas in 2020 på grund av Corona pandemin. Almedalsbiblioteket är också involverat i Almedalsveckan, veckan då politiker, näringsliv och många andra organisationer strålar samman för att delat i möten, föreläsningar och olika partyn. Flera av föreläsningarna äger rum i bibliotekets lokaler. Biblioteket deltar också i evenemang under medeltidsveckan, som äger rum under augusti månad.

Visbys bibliotek

Under mitten av 1800-talet ökade allmänhetens läskunnighet, vilket medförde att det uppstod ett behov av att få tillgänglig litteratur för utlåning, alltså bibliotek för allmänheten. Det hade länge funnits privata bibliotek hos t.ex. präster och militärer. Några tidiga privata bokcirklar i Visby är kända bl.a. för flickskolans lärarinnor, artillerikårens officersfamiljer och ”stadens fruar”. Läroverket hade tidigt eget fackbibliotek och gymnasistföreningen hade sitt eget lilla bibliotek av skönlitteratur. Arbetarföreningen hade också ett studiecirkelbibliotek för sina medlemmar.

Ridelius lånebibliotek
Anna och Karolina Ridelius startade ett lite annorlunda bibliotek i Visby, året var sannolikt 1841. De öppnade ett kommersiellt lånebibliotek, d.v.s. de lånade ut böcker mot betalning. Förmodligen var det Visbys första allmänna bibliotek. Sannolikt var systrarna döttrar till bokhandlare Johan Ridelius, som hade en bokhandel vid Vårdklockegatans östra sidan intill Wallérs plats. Affären kallades för ”Gubben i hörnan”. År 1888 flyttade systrarna sitt lånebibliotek till glasmästare Sundells hus på S:t Hansgatan 24, då med nr 22. Biblioteket låg i ett hus över gården, där systrarna också hade ett bokbinderi. I gathuset låg bok- och pappershandel med deras bostad belägen på övre våningen. Anna köpte fastigheten 1906 och sålde den till sin syster Karolina 1910. Karolina hade sedan kvar fastigheten till 1926. Under åren 1896 – 1911 förde systrarna en lånejournal, där de noterade vem som lånat en bok och bokens titel. Trots att författarens namn inte fanns noterat har det ändå givit en bra inblick i vilka böcker som fanns då och i vilken utsträckning de lästes. En låntagare, Eva Hedén född Cederlund och uppvuxen på en bondgård på Gotland, beskriver i sin memoarbok Utanför Ringmuren, 1943, hur hon som ung flicka tillsammans med anhöriga omkring 1890 besöker familjevännen Anna Ridelius, vilken då förestår biblioteket. ”Hon hade skatter! Ett helt stort rum med böcker från golv till tak. Systrarna fingo gärna se dem medan de stora pratade, men själv bad hon alltid få välja ut vad som skulle få tas med hem; den där gången fingo de låna en flickbok och en nyttig bok. Den nyttiga handlade om Hedvig Charlotta Nordenflycht”.  Lånebiblioteket var öppet alla vardagar inklusive jul- och nyårsafton, vilket torde bero på att bokbinderiet då höll öppet. Under de fem åren som lånejournalen omfattade hade systrarna Ridelius 16 655 utlåningar till 850 låntagare. År 1910 erbjuder systrarna stadsbiblioteket att köpa deras samling av böcker. I offerten framgår det att Ridelius bibliotek omfattade 3300 band.

Societetsbiblioteket
Under mitten av 1800-talet startade en grupp societetsdamer i Visby ett bibliotek i snickare J. N. Wies hus som omfattade 230 volymer. Det var starten av ett bibliotek som så småningom blev stadsbiblioteket i Visby. I hörnet av Skolgatan och S:t Drottensgatan ligger det Sundahlska huset där Folkskoleseminariet hade sina lokaler mellan 1846 och 1866. När seminariet lämnade lokalerna övertogs de av det nybildade Visby stadsbibliotek, som alltså började sin verksamhet här. Redan samma år flyttade man en trappa upp till Tekniska skolan, där biblioteket blev kvar till 1939. Biblioteket hade öppet endast på lördagar mellan 13 – 17 ännu 1910, för att senare under året ha öppet onsdagar och lördagar 15 – 17. Biblioteket hade sannolikt relativt få böcker och fram till 1910 var det Ridelius lånebibliotek som hade flest besökare. Efter att stadsbiblioteket hade köpt Ridelius boksamling kasserade troligtvis en ganska stor mängd böcker ur detta inköp, för i stadsbibliotekets katalog för år 1912 fanns endast drygt 3000 band redovisade.

Norrby bokhandel
Norrbys bokhandel är intressant att omnämna, inte som bibliotek, utan däremot som bokförsäljare, därför att det finns en säljlista från åren 1909 – 1961 med uppgifter om titlar på böcker som såldes i Norrbys bokhandel och namn på köparna. Åke Åberg har gjort en intressant redovisning kring namn, yrken, sociala grupper och boktitlar baserade på systrarna Radelius lånejournal och säljlistan från Norrbys bokhandel i Gotlands arkiv, Ideér och idéspridning i Visby vid seklets början, 1996.

Visby stadsbibliotek
År 1939 blev nya lokaler färdiga för biblioteket och Visby stadsbibliotek kunde flytta in sin verksamhet på S:t Drottensgatan 3, inte så långt från de gamla lokalerna i Tekniska skolan. Här kom biblioteket att finnas fram till den 24 maj 1960, då det flyttades till kv Borgen innanför Österport.

Folkbibliotek
Föreningen Visby Föreningshus skapades 1954 för att skaffa lokaler för sammanträden, bibliotek, de fackliga organisationernas kanslier, teater och biograf samt en restaurang genom nybyggnad av Föreningshuset Borgen innanför Österport. År 1963 var byggnaden klar för invigning. Namnet på föreningen ändrades till Kulturhuset Borgen 1996 och kommunen gick då in som 80 % ägare. Hit flyttades stadsbiblioteket till helt nya lokaler 1960, som förutom lånebibliotek även omfattade rum för tidningsläsning och studier m.m., ett folkets bibliotek. Innan biblioteket flyttades till Almedalen hade bokbeståndet vuxit till c:a 200 000 volymer. När diskussionerna kom igång kring åren 1997-1998 om samgående med Högskolan bibliotek var motståndet stort hos många som arbetade på biblioteket, kanske inte så mycket kring samgåendet som mot placeringen av ett nytt Bibliotekscentrum vid hamnen. Beslut togs 1999 om samgående mellan dessa bibliotek. Biblioteket flyttades 2001 till Almedalsbiblioteket.

Läroverkets/Säveskolans bibliotek
Läroverket startade uppbyggnad av ett litet oansenligt bibliotek vid det nyinrättade gymnasiet vid Strandgatan 1821 (se Visby Hotel), men biblioteket växte hela tiden, förutom genom inköp i vanlig ordning och friexemplar från statliga institutioner och lärda sällskap, utan även till stor omfattningen genom små och stora donationer. Donationer kom i huvudsakligen från tidigare lärare på Läroverket. Grunden till biblioteket anses vara lagd 1818 av honorärprosten Gustaf Lutteman, adjunkt vid Visby skola 1805 och präst i Havdhem från 1808.  Den stora samlingen litteratur, tillsammans med kultur– och natur-historiska samlingarna, blev så stora att det uppstod problem att hantera dem. Eftersom lokalbristen samtidigt var så stor, beslöt man 1957 att deponera i Visby stadsbibliotek större delen av Läroverkets s.k. gamla bibliotek. Vid en inventering 1962 fanns det omkring 31 000 volymer, detta höga antal trots den deponering som gjordes 1957. I samband med flytten av Säveskolan 1971 gjordes en deponering av en del av det gamla Läroverkets bibliotek till Landsarkivet. Resten av biblioteket följe med Säveskolans flytt till Länna park.

Högskolans bibliotek
I samband med att Gotlands Högskola började bedriva utbildning 1987 påbörjades utveckling av ett högskolebibliotek. År 1994 flyttade högskolan in i egna lokaler i den gamla Maltfabriken och år 1998 fick utbildningen status högskola. Biblioteket utvecklades hela tiden i takt med skolans utveckling. Högskolan hade förstås behov av ett väl utbyggt bibliotek och det flesta som jobbade på biblioteket såg positivt på ett samgående med stadsbiblioteket, när diskussioner kom igång kring åren 1997-1998. Beslut togs 1999 om samgående mellan dessa bibliotek.

Almedalsbiblioteket
Almedalsbiblioteket ät alltså ett sammanslaget högskolebibliotek och stadsbibliotek, ett bibliotek för studier och ett folkbibliotek som blivit ett integrerat bibliotek. Biblioteket öppnades september 2001. Biblioteket har ett bra läge i hamnområdet nära för studenter på Campus Gotland och för turister, men i kanten för Visbys befolkning som helhet. Biblioteket är trevligt att besöka och håller hög servicenivå. Framtiden får utvisa hur biblioteket kan utvecklas och utnyttjas. Positivt är att antalet personer som rör sig på gatorna i det gamla Visby på väg till och från hamnen sannolikt ökat till gagn för butikerna i Visby.

Övriga bibliotek i Visby
Visby har flera mindre närbibliotek. Idag finns Gråbobiblioteket, Korpens bibliotek, skolbiblioteken på Säve-, Tjelvar- och Solbergaskolan.

Debatt: Folkbibliotek eller bibliotekscentrum

Debatten var, under åren 1997 och 1998, omfattande kring frågan om Visby skall ha kvar ett folkbibliotek, eller om folkbiblioteket skall slås samman med högskolans bibliotek till ett bibliotekscentrum, och inte minst var i staden ett eventuellt nytt bibliotek skall ligga. Många har skrivit engagerande inlägg och det kan vara intressant att ta del av hur argumenten låtit innan beslutet togs i frågan.

Jag har valt att återge den sammanställning som Arne Brodin & Rebecka Tarschys gjort på ett bra sätt med ett representativt urval från debatten.

Bibliotekscentrum

Opinionsbildningen kring förslaget att slå ihop folkbiblioteket och högskolebiblioteket i Visby

Av Arne Brodin & Rebecka Tarschys

Med fyrtiofyra ja och tjugosju nej beslöt Gotlands kommunfullmäktige den 8 februari 1999 att slå ihop folkbiblioteket i Visby med den nya högskolans bibliotek. Sedan förslaget först dök upp på hösten 1997 har debatten varit stormig med splittring inom de politiska partierna. Idén med sammanslagningen är att stadsbiblioteket och Högskolans bibliotek tillsammans flyttar in i en ny byggnad inom den växande högskolan i hamnområdet. Med en chef, en administration och en gemensamma katalog som förverkligas inom projektet Gotlands elektroniska bibliotek får man den nya kulturmötesplatsen. Den sedan i maj 1998 utpekade bibliotekstomten ligger intill Almedalen och vänder sig mot stan, något som avgjordes efter en allmän arkitekttävling som vanns av arkitekterna Christer Malmström och Anders Grape, Göteborg. Det är 700 meter längs den branta Hästgatan till högskolan från nuvarande stadsbiblioteket i Borgen strax innanför Österport intill Visbys kommersiella centrum och busstationen. Förutom fördelen med att kunna slinka in på biblioteket i samband med andra ärenden på Öster nämns särskilt tidningsrummet som shoppingcentrets värmestuga och mötesplats. Ett nytt bibliotek har diskuterats sedan 1960-talet eftersom det nuvarande är trångt och dåligt disponerat både för personal och besökare.– Fast väldigt trivsamt, även om det är för få läsplatser. Och läget är suveränt, var ett vanligt omdöme bland låntagare sedan flyttdebatten kommit igång. För åtta år sedan renoverades biblioteket. Det gjorde man istället för att bygga ett nytt för trettiomiljoner. De gotländska resurserna har gått åt till lasarett, gymnasium, åldringsvård. Motståndet mot biblioteksflytten handlar mest om avståndet till hamnen och bristen på kommunikationer. Men folkbibliotekets användare känner också oro för att förlora inflytande över sitt bibliotek. Det är väl redan bestämt, är en återkommande kommentar i insändarna i lokalpressen.

Fackboksutlåningen ökar
– Folkbiblioteket har från början varit till för individens behov medan högskolans bibliotek är avsett för ett kollektiv med sina kursplaner, sa Jan Larsson, ny planeringschef på Gotland, tidigare chef för kultur- och fritidsnämnden och före detta rektor för folkhögskolan i Hemse. Han tror på sammanslagningen för att äntligen få biblioteksfrågan löst, men också för att bibliotekens användning ändrats.– Det som har inträffat är att folkbibliotekets fackboksutlåning ökat och att studenter och deltagare i folkbildningskurser med yrkesinriktning börjar dominera. Högskolebiblioteket å anda sidan används av medborgarna i perioder under hela deras vuxenliv: kunskapssamhället. Kultur- och fritidsnämndens ordförande Eva Palmgren (s) var full av tillförsikt. Hon, som varit lärare innan det för hennes del blev politik på heltid, arbetade för bibliotekssammanslagningen både därför att biblioteket i dag är så eländigt trångt och därför att hon ser framför sig att kunskapssamhället med lärocentra ute på gotländska landsbygden behöver just detta bibliotekscentrum. Det blir rätt stöd för den utbyggda vuxenundervisningen, konstaterar hon.– Men visst, vi behöver ett tidnings- och mötesställe med kafé på Öster. Varför inte slå ut väggen till Borgens lunchservering och också ha ett konstgalleri här. Och framförallt en dator så att folk kan föra en dialog med hamnen om den bok de söker finns inne. Inlämning och beställning av böcker hit upp blir säkert också naturligt. De som säger att biblioteket skall vara där folket är måste ta konsekvensen och flytta huvudbiblioteket till Gråbo. I den översyn vi nu gör av filialbibliotekens möjligheter tittar vi på hur de kan göras användbarare för det närmaste grannskapet, som Korpen här där jag bor, avsett att tjäna vård- och åldringscentret. Eva Palmgren ser också elbussen till hamnen som det miljölyft Visby behöver. Landsortsbor hon talat med anser att det inte är någon skillnad att köra sin egen bil till hamnen eller Öster. Men sommartid är parkeringen besvärligast på Öster. – Alla försök att skapa en motsättning stad–land i den här frågan är förgäves, säger hon Landsbygden behöver stödet från en integrerad modern biblioteksverksamhet, är hennes övertygelse.

Nationellt perspektiv
Barbro Thomas på Kulturrådets biblioteksenhet anser att sammanslagningen av de båda biblioteks-kulturerna med nödvändighet måste komma, även om det inte sker i vår livstid. I alla fall inte i de större universitetsstäderna. En annan bibliotekssammanslagning som är aktuell är Härnösands. Men i det nybyggda huset kommer högskolan – som är utspridd i tre grannkommuner – att ha sitt bibliotek intill folkbiblioteket. Bara taket och läget är gemensamt. Malmö nya högskolas bibliotek skall vara öppet för allmänheten men huvudbiblioteket som ligger kvar på sitt gamla ställe i parken har nyligen byggts till och är en magnet. På Gotland med sina 58 000 invånare betonar man såväl uppifrån den statliga högskoleadministrationen som på stadsbiblioteket att vinsten med sammanslagningen både handlar om pengar och verksamhet. Man räknar med dubbelt så många besökare som förut. En gemensam chef och en gemensam administration skall hålla ihop de båda bibliotekskulturerna, och personalen minskas inte. Bibliotekarieutbildningarna för universitet och folkbibliotek var fram till att biblioteksskolan i Borås etablerades 1977 åtskilda. Nu är grundutbildningen gemensam, efter den specialiserar man sig. Riks-bibliotekarien KB-chefen Tomas Lidman som varit ordförande i beredningsgruppen för det integrerade biblioteket säger sig ha burit på sammanslagningstanken långt innan det blev aktuell för högskolan i Visby. Skälet är att högskolebiblioteken utvecklas till utbildningsbibliotek mer än forskningsbibliotek. Han själv är historiker, internutbildades på KB, var chef för Stockholms universitetsbibliotek och biblioteks expert åt utbildningsministern. Gotlands homogena konservativa samhälle med en befolkning som har känsla för historien tycker riksbibliotekarien är det idealiska testlaboratoriet. Han liksom högskolans styrelse är bestämd på att det sammanslagna biblioteket måste ligga på campus:– Som en fyr. Så skapas ny biblioteksdynamik.– Kunskapsintresset gäller även andra än dem som är inskrivna vid högskolan, fyller dåvarande statssekreteraren Göran Löfdahl på. Han nämns som idégivaren bakom att sammanslagningen skall innebära en fysisk integrering, inte bara den elektroniska som Gotlands bibliotek utrett och förberett sedan1995. Många nämner att Löfdahl presenterade tanken först. Själv talar han om sitt tjugoåriga arbete för bibliotekslagen som antogs av riksdagen 1997. Tidigare var han som Kulturrådets chef ansvarig för folkbibliotekens utveckling. – Sammanslagning betyder att de båda biblioteken går upp i varann, medan integrerad verksamhet också innebär delad lokal och att högskoledelen river alla skrankor mot allmänheten – eller till 98 procent.– Integreringen är huvudbibliotekets chans att poola resurserna med högskolan och få dela aula/konsertsal. Den betonar rollen både som kommunal samlingsplats och navet i ett lärosäte.– Gotland, säger Löfdahl uppskattande, har jag följt sedan 70-talets litteraturutredning. Då kom det fram att gotlänningar läser mycket.

Motsättning staden – landet
Anna Säve-Söderbergh, chef för Visby stadsbibliotek, har medverkat i utredningen och hade själv varit inne på liknande tankar om sammanslagning av resurserna tidigare eftersom man lidit brist på lokaler, personal och pengar till böcker.– Men, säger hon, det är klart att jag inte har kunnat undgå att ta intryck av motståndet från våra låntagare som är allt från forskaren till den ivriga lågstadieeleven. 40 procent var studerande redan 1993. – Diskussionen om läget handlar inte bara om geografiskt avstånd utan också om avstånd mellan den bildade medelklassen innanför ringmuren och folket utanför, den gamla motsättningen mellan staden och landet.– Högskolan i Visby som nu växer till att omfatta 2 000 studerande är den mest positiva utvecklingsfaktorn på Gotland.– Ett bibliotekscentrum i hamnen måste kompletteras med små närbibliotek. I dag finns Gråbo, Korpen och skolbiblioteken på Säve-, Tjelvar- och Solbergaskolan. I den senare som ligger på Österskulle Borgens läge kunna ersättas. Anna Säve-Söderbergh tror inte så mycket på nya bussar som hon tror på en levande innerstad med en säkrare trafikmiljö än i dag. Barn och ungdomar tar cykeln, vi andra går om miljön uppmuntrar till det. Världsarvet Visby måste åter bli en livfull stad, vilket bibliotekets placering i hamnen faktiskt kommer att kunna bidra till. Den nyligen genomförda flyttningen av biblioteket i Hemse till det gamla stadshotellet föregicks av intensivt motstånd – ”bibliotek är helt fel, här skall vara handelshus” – men blev en stor succé, påpekar stadsbibliotekarien också, apropå att förändringar regelmässigt väcker mer oro än positiva förväntningar.

För långt från människorna
Men Oskar Pettersson, chef för biblioteket i Hemse, tycker att det nya läget i Visby är att beklaga.– Det är horribelt med ett folkbibliotek så långt från människorna. Högskolan, vars statliga pengar styr, har elever som till 80 procent är från fastlandet. Pettersson är orolig för att det nya bibliotekscentrum skall svälja alla resurser – orolig i likhet medkollegan Anita Widén i Burgsvik.– Jag är helt enkelt rädd för att komma i skymundan och att ett bibliotekscentrum skall sluka pengarna, säger hon. Vår situation är ökat tryck från skolan och för liten datakapacitet.– Jag är kluven mitt i tu, säger Christina Remén inne på huvudbiblioteket. Den regniga sommaren 1998 har inte varit lika svår i Borgen som sommaren 1997 då värmen gjorde det dagliga värvet outhärdligt i våra lokaler. Och aldrig har vi heller varit så älskade av låntagarna.– Det är läget som är idealiskt, inte huset, och att rusta det låter sig inte göra. Flytten är trafikmässigt ohållbar för barnen. Därför måste bilarna stoppas innanför murarna och busslinjer hjälpa låntagarna att ta sig dit.– Eftersom vi är för liten personal med ökad arbetsbörda som överallt annars är det vettigt tänkt att vi blir fler genom sammanslagningen. Det är spännande att integrera och än så länge är visionen mycket öppen.– För min del blir det en fördel att komma nära lärarutbildningen. Då kan jag fortsätta mitt arbete med att via barnramsor arbeta med läs- och skrivsvårigheter. Är man ensam låter det sig inte göra, däremot med stöd av lärarkandidater. Vi planerar ett ord–bild–ljusrum för lästräning i stor skala. Maj-Britt Pettersson som varit 26 år som kanslist på biblioteket är den som talar om det nya biblioteket som ”chansen”. Även om byggnaden nu vänts från havet. Läget har blivit en huvudfiende istället för att man diskuterar vad man FÅR, säger hon med eftertryck.

Mindre resurser för landsbygden
En av de mest aktiva motståndarna är Wera Svensson som är bibliotekarie i Borgen och ledamot av kommunfullmäktige (s). Hon framhåller att studenterna inte bor i hamnen och därför lika gärna kan ta sig till Borgen. Finner folk ett stort fint bibliotek i hamnen bättre än ett lättillgängligt men mindre rymligt? Den frågan ställer Wera Svensson i insändare och debatter. Hennes ekonomiska argument mot flytten till hamnen är att kommunen aldrig kan klara den hyra och de omkostnader det blir frågan om.– Etablissemanget är för, inte vi, säger hon. Hon är upprörd över att biblioteket inte gjort någon enkät. Landsbygden kommer att få mindre resurser, anser hon, medan det blir ”större och bättre” i Visby för de starka. Tidigare försök till integrering i landet har gått ut över pensionärerna. Här kommer skolbarnen också att få det sämre.

Högskolans bibliotek
På högskolan är Leif Hagberg chef för biblioteket under uppbyggnad. Han beskriver skillnaden i de båda bibliotekskulturerna: Högskolans viktigaste uppdrag är att vara pedagogisk. Studenterna skall själva ta sig fram till de svar och uppgifter de söker. Medan folkbiblioteket ger full service. Högskolans bibliotek byggs upp efter ämnen och kurser. Än så länge är de kulturinriktade ämnena etnologi, konstvetenskap och arkeologi. Vidare har man ekonomi- och ingenjörsutbildning, Östersjö-ekologi som växer i betydelse samt lärarutbildning för grundskolan. Kurslitteraturen finns endast i ett exemplar med begränsad utlåningstid (tre timmar). Men det biblioteket vill förse studenterna med är all annan litteratur som breddar och fördjupar ämnet. Det är inte de höga utlåningssiffrorna som eftersträvas. Det tredje målet är att föra ut i samhället och företagen den forskning och de uppsatser som högskolan producerar. Leif Hagberg har tidigare tjänstgjort på stadsbiblioteket och är för sammanslagningen. För alla inom högskolan är lokaliseringen av bibliotekscentrum inom högskolan ett villkor. Leif Hagberg påpekar att huvuddatorn redan står på högskolan därför att här finns en Sunet-uppkoppling mot Internet.

Två olika bibliotekstraditioner
Hagbergs kollega Marco Lagunas är sedan 1997 anställd på högskolans bibliotek. Vi söker upp honom för att han nämnts som den på biblioteket som är kritisk till hopslagningen. Men Marco Lagunas tar upp vad det innebär att förena två bibliotekstraditioner som utesluter varandra.– Det är murar mellan den akademiska och den folkliga inriktningen. En integrering är kanske teoretiskt bra, men hur förankrar man den i verkligheten? Utifrån vårt pedantiska yrke! På högskolan arbetar han med att lägga in nya titlar i den nationella databasen Libris medan folkbiblioteket använder Bibliotekstjänsts Burk. Marco Lagunas tycker att en gemensam databas vore bra. Det har man den dag Gotland elektroniska bibliotek existerar. Tor Broström är lärare från KTH med ingenjörsutbildningen på Gotland som uppdrag. Som ordförande i biblioteksrådet har han deltagit i att integrera undervisningen och biblioteket.– Den lilla högskolan, säger han, har större chans att arbeta mindre med föreläsningar och mer med ämneskunskaper plus att hämta in information. Det som en yrkeskategori som bibliotekarier alltid sysslat med. Visionen av att slå ihop biblioteken har fast mark, hävdar Tor Broström, och att det har gått fort i och med att frågan om att göra högskolan fristående togs upp vid årsskiftet 1997–98. Leif Hagberg tilldelades rollen att bevaka högskolebibliotekets intressen. Även om initiativet/brevet med förfrågan om integrering av biblioteksverksamheterna när det kom från högskolan till Gotlands kommun givetvis var förankrat dess förinnan. Men även med en positiv inställning till en bra idé infinner sig ett antal frågor och en sund skepsis. Nu återstår att förvissa sig om att det verkligen blir bättre med Bibliotekscentrum, betonar Tor Broström. Han ritar ringar som kedjar i varann: stadsbiblioteket och högskolan möts i ett segment och högskolan och bibliotekens yrkesgrupper. Bättre analys av problemen utan att för den skulle få fram exakta svar, manar högskolans biblioteksansvarige. Finns det substans, vilka svårigheter finns det nu när visionen får fast mark?– Mitt uppdrag är att tala om för högskolans ledning om det blir billigare och bättre. I år är fem procent av högskolans budget avsatt till biblioteket. Om den fusionerade biblioteksdynamiken fungerar blir 1 + 1 = 3 samtidigt som kostnadernas matematik ger 1+1=1. Nya brukare kommer att strömma till Bibliotekscentrum. Inte för att större blir bättre utan för att vi haft råd att skapa ett bra bibliotek. Broström apropå motståndet mot hamnen: – Bibliotek går man inte till utan är i. Och: – Läget är inte oöverstigligt, tillgängligheten inte geografisk.

Hörsal och kongressal
Högskolans förvaltningschef Hans Jansson betonar att biblioteket är otänkbart någon annan stans än i hamnen. Och att högskolan vill ha in allmänheten i högskolemiljön – som skall vara öppen för alla. Därför räcker det inte med bara Bibliotekscentrum utan hörsal och kongressal är viktiga för högskolans fortsättning. Ekonomisk vinst för båda. Gotlands tyngste tjänsteman är kommundirektören, tidigare stadsplanedirektören, Johan Träff som från sin fritidsbostad i Grötlingbo beskriver att högskolan såg en pekuniär möjlighet i integreringen samtidigt som stadsbiblioteket länge behövt och sökt stöd för bättre lokaler. Olika tomter har varit aktuella som Farmek tomten och A7-området. Högskoleenheten fick fäste i slutet av 80-talet då den akademiska nivån nästan inte existerade, bortsett från Lasarettets del i den medicinska utbildningen. Gotland hade landets lägsta övergång till gymnasiet och till vidare akademiska studier innan högskolan medförde en dramatisk uppgång.– Men även om rädslan för det akademiska har vikit behövs biblioteket som mötesplats där icke-akademiker känner sig välkomna. Själv har Träff nyligen via stadsbiblioteket fått artiklar han behöver från japanska tidskrifter och är lyrisk över hur avancerad servicen är som erbjuds. På frågan om 58 000 invånare inte är för litet för att bära ett heltäckande bibliotek blir Johan Träff upprörd: Gotland, med en av landets mest läsande befolkningar, har inga svårigheter att följa bibliotekslagen. Givetvis har man råd med bibliotek, men högskolans invit medför en ekonomisk vinst för bägge biblioteken.

Politiska röster
Socialdemokraterna Jan Lundgren och Sonia Landin är entusiastiska tillskyndare medan socialdemokraten och bibliotekarien Wera Svensson är bland de argaste och mest genomtänkta av nejsägarna. Parallella motsättningar finns inom moderaternas och miljöpartisternas led. Fp:s och v:s representanter i fullmäktige säger nej utan prut. Därmed inte sagt att alla deras partimedlemmar är av samma åsikt. Oenigheten inom partierna hindrade att Bibliotekscentrum blev en valfråga i september 1998, även om Wera Svensson gått ut meduppmaningen till väljarna att på samtliga valsedlar kryssa för dem som inte vill flytta biblioteket. Hennes åsiktsfrände författaren Clas Engström svarar att hela v:s och fp:s listor består av nejsägare. C: Vi röstade för den fortsatta utredningen och har varit positiva till biblioteks sammanslagningen. Det här är en stor möjlighet för oss på Gotland. Men en biblioteksservice på Öster måste finnas kvar. Det säger Eva Nypelius i kommunstyrelsen. Utred hamnen! Fp: Bror Lindahl hänvisar till hamnens obefintliga kommunikationer och begär en hamnutredning för Gotlands framtid. Mp: Vi har fått ett erbjudande att hyra lokaler, enda möjligheter att få ett nytt och fräscht bibliotek, under hösten får vi utredningen. Trafiken måste lösas, det är ett villkor. Ann Enström suppleantplats i kommunfullmäktige. M: Vi har inte klockrent bestämt oss, säger ombudsman Lars-Erik Benneck på parti expeditionen under valveckan. Förbundsordföranden och oppositionsrådet på halvtid överstelöjtnant Roy Hansson: Vi avvaktar utredningen, men har klart för oss fördelarna med samlokaliseringen och att ekonomin får avgöra. Givetvis måste också trafikfrågan lösas om det blir utbyggd högskola med kongresshall. S: Sonia Landin, kommunalråd: Det här är vår chans att realisera tanken från ”Kunskapens hus”. Högskolans bud är ”allt eller inget” Kommunen har önskat sig ett större bibliotek samtidigt som vi tvingats prioritera lasarett, gymnasieskola och äldrevård. Vi berikas av högskolan. Och även om jag förstår reaktionerna mot flytten från Östercentrum så vet jag att hamnen kommer att bli något annat med biblioteket. Det kommer att bidra till en levande innerstad igen. Och givetvis måste vi lösa kommunikationerna bättre. Debatten som varit är viktig för det roliga är att folk bryr sig. Det är alltid svårt att förändra men idén är bra och ekonomin fördelaktig. V: Brittis Benzler: Läget i hamnen är betydligt sämre för alla gotlänningar som väntar på bussen och då kan slinka in på Borgen. Det vore bra med ett större bibliotek i Visby men absolut inte till priset att mista nuvarande läge. Bäst vore att biblioteket ligger mellan apoteket och Domus. På kartan verkaravståndet kort till hamnen, men i verkligheten innebär backen att det känns tre gånger så långt. Bo Göran Johansson, lärare i matematik vid högskolan och politiskt verksam inom v:– Det rör sig om två olika bibliotek. länsbiblioteket skall rikta sig till befolkningen på ön och då är placeringen viktig. Hamnen är dåligt åtkomlig, den är långt borta även om man har egen bil, men man skall inte begära att de som lånar böcker skall ha tillgång till bil. Det kan bli bussar hit ner, men de flesta använder biblioteket i samband med andra ärenden och de kommer med bussen eller skall ta den från Visby.– Det är geografin som avgör mitt ställningstagande, jag vågar inte säga vad sammanslagningen betyder innehållsmässigt. Delar av folkbiblioteket skulle platsa på högskolan, som än så länge är ett mycket litet bibliotek. Det är så tydligt att behöver jag en teknisk bok till ingenjörsutbildningen får jag hjälp på högskolan, men vill jag ha skönlitteratur finns utbudet och kunskapen i Visbys eller Roma folkbibliotek. – Man kan säkert få besökare till ett bibliotekscentrum i hamnen, men det blir andra besökare än dem jag månar om. Barngrupperna och även gymnasisterna får det knöligt, man måste ta sig ner hit på ett annat sätt än man i dag går på biblioteket.– Man skall alltid pröva nya idéer men den här är inte rimlig. Vi behöver skönlitteraturen kvar mitt på det kommersiella Öster. Det är väl känt vad v tycker i denna fråga.

2 miljoner
I kommunfullmäktige den 8 juni 1998 tillförde dåvarande oppositionsrådet (c) Hans Klintbom förslaget att kommunen skulle skjuta till upp till två miljoner till hyra som underlag för den fortsatta ekonomiska utredning som fullmäktige sedan beslutade med femtiofem röster mot femton och en nedlagd. Det avgörande beslutet sköts därmed till december 1998 och sedan till februari 1999. Den heltidsavlönade projektledaren bakom utredningen om Bibliotekscentrum Barbro Ejendal, är ledig från sin länsbibliotekarietjänst på Gotland sedan 1 januari 1998 för att integrera de båda bibliotekstraditionerna och föra idéerna framåt. Länsbibliotekarie blev hon 1995 och därmed ansvarig för utveckling och samordning av biblioteken på Gotland. Uppgiften har inbegripit effektivisering och omfördelning av resurserna med koncentration på de större orternas bibliotek och nedläggning av de mindres, samt utvecklings- och IT-frågor. Grusade förhoppningar om ett rymligare stadsbibliotek hade präglat verksamheten i Visby i många år. Men när länsstyrelse 1995 tog initiativ till en utredning om ”Kunskapens hus” så var det i syfte att skapa ett vetenskapligt bibliotek. Det behövdes för att högskolan skulle kunna bli självständig och skulle medföra att Gotlands specialbibliotek från Fornsalen och stadsbibliotekets samlingar av Gotlandica, arkeologi och konstvetenskap samlades i Donnerska huset. Barbro Ejendal var positiv till förslaget medan huvudbibliotekets personal var tveksam. Man ville inte bli av med godbitarna till öns nya intellektuella kraftcentrum. Parallellt med detta förslag tog Gotlands Läns Bibliotek initiativ till ett annat utvecklingsprojekt i samarbete med högskolan, det elektroniska biblioteket. Arbetet med den gemensamma katalog som upprättas för hela öns bokbestånd, inklusive specialsamlingarna och högskolans kursorienterade bibliotek pågår. Detta, det virtuella biblioteket, uppmuntras och stödfinansieras från nationellt centralt håll. Givetvis ledde det till tanken på samarbete mellan kommunens och högskolans bibliotek, under ett och samma tak. Möjligheten sågs kanske först av riksbibliotekarie Tomas Lidman men formulerades av Göran Löfdahl som ordförande i högskolans organisationskommitté.– Det är helt enkelt en chans vi inte får missa, säger Barbro Ejendal, underförstått om kommunikationer och övrig biblioteksservice kan lösas. Genom att slå ihop respektive biblioteks resurser skulle den ekonomiskt otänkbara expansionen vändas till något högst tänkbart. Och bibliotekets utveckling kunde äntligen garantera kunskapssamhället. Liksom Högskolans studenter, lärare och forskare skulle få nära till kultur och skönlitteratur. Så tyckte hon efter tre kvarts års arbete, flera väggtidningar i ärendet på biblioteket och författandet av 30 sidors program från Beredningsgruppen för ett integrerat bibliotek: ”Bibliotekscentrum, ett integrerat stads-, läns- och högskolebibliotek på Gotland” Ur dess kapitel Visioner hämtar vi följande citat: ”Det integrerade bibliotekets möjligheter – ett bibliotek för alla – i en stimulerande miljö. Stadsbiblioteket kommer att ingå i en samhällssektor som befinner sig i stark utveckling och får även problemen med för små och opraktiska lokaler lösta. Högskolan i sin tur får naturlig tillgång till ett välförsett stadsbibliotek. För regionen kommer biblioteksintegreringen att få betydelse genom att det gotländska samhället och Högskolan knyts samman, och får sin mötesplats.”

Borgerlig majoritet
Strax före valet i september 1998 startade en kampanj med namnlistor mot biblioteksflytten, som så småningom fick 6 300 underskrifter. Det var Britta Calamnius, själv anställd på biblioteket i Borgen som kom med initiativet:– Länge har jag gått och väntat på att någon annan skulle starta en sån här kampanj men när ingen gjorde det så kände jag mig tvungen att ställa upp, säger hon. Jag tror att det finns en kompakt majoritet för att inte flytta biblioteket och jag är orolig över det ”glapp” som tycks finnas mellan politikerna och ”vanligt” folk. Efter valet 20 september 1998 fick Gotland borgerlig majoritet bestående av moderaterna och centern, kristdemokraterna och Gotlandspartiet. Inom dessa partier finns både ja- och nejsägare till Bibliotekscentrum. Kommunfullmäktiges nya ordförande Hans Klintbom (c) hade tidigare som oppositionsråd visat sig positiv. Efter en fyra timmar lång debatt i kommunfullmäktige den 8 februari 1999 med alla åhörarplatser fullsatta blev det så ja till sammanslagningen med fyrtiofyra röster mot tjugosju. Drygt tjugo ledamöter reserverade sig mot beslutet. Totalt gjordes 55 inlägg i debatten. Frågan splittrade moderater, centerpartister och miljöpartister –vänsterpartiet och kristdemokraterna sa nej medan socialdemokraterna och gotlandspartiet var för.

Sagt i debatten

”Vi tar ett halvt tunnland i anspråk för ett bibliotek. Och det vet alla som odlat betor hur stort det är.”Eric Carlsson (c). ”Ett integrerat bibliotek vid Högskolan innebär en risk för hamnverksamheten.”Ove Nyman (m). ”Orkar jag med den här, så orkar jag med den här också, sa gumman som plockade vedpinnar i skogen. Till slut orkade hon inte bära sin börda.” Per-Anders Croon (m).  ”Elva procent av gotlänningarna har skrivit på protestlistorna. En folkmajoritet är emot en flyttning av biblioteket från Öster.”Elias Özyurt-Eldenblom (v). ”Namnlistorna är inte ärligt redovisade. Man behöver inte vara expert för att konstatera att flera namn är skrivna av samma person. En skola lär också ha tävlat i att skriva dit så många namn som möjligt men den uppgiften har jag inte fått bekräftad.”Pauli Eile (gp). ”Gör Borgen till kulturhus.”Torsten Gislestam (c). ”Vi får aldrig veta om det beslut vi fattar är rätt eller fel.”Roy Hansson (m). ”Redan nu går kommunen med cirka 60 miljoner i underskott. Varifrån skall pengarna tas?”Ove Nyman (m). ”Har vi råd att avstå? Det här är den enda chansen vi får att dela kostnaderna med staten. Att satsa på kunskap är det viktigaste vi kan göra för Gotlands framtid.”Lars Thomsson (c).