Burmeisterska huset

(B27). Burmeisterska huset ligger vid Donners plats i hörnet av Strandgatan och Donnersgatan. Byggnaden uppfördes under åren 1652-1654 av köpmannen Hans Burmeister inflyttad från Lübeck omkring 1650. Huvudbyggnaden är knuttimrad med utkragande övervåning med korsvirkesgavlar. Byggstilen är typisk för Nordtyskland och Danmark. Huset är känt för sina invändiga målningar både i stugan på bottenvåningen och i salen på övervåningen, där hela väggarna är målade med pastorala landskapsmotiv av Gotlands kända 1600-tals målare Johan Bartsch. Huset fanns kvar i släktens ägo under 200 år till år 1851. År 1895 köptes huset av överste Gustaf Björlin, som påbörjade restaurering av byggnaden, men när hans kommendering på Gotland upphörde sålde han fastigheten till en hovjuvelerare i Stockholm Jean Jahnsson. När ett rykte började spridas att Jahnsson hade för avsikt att ta delar av huset till restaureringen av van der Nootska palatset i Stockholm, startades en insamlig för att bevara Burmeisterska huset i Visby. Insamlingen leddes av Carolina Benedicks-Bruce från Brucebo. Det medförde att Visby stad köpte fastigheten 1904 och efter omfattande restaureringsarbeten öppnades huset sommaren 1906 som turistbyrå, souvenirbutik, museum och restaurang i regi av Gotlands turistförening. Verksamheten pågick fram till 1993. År 1994 blev Burmeisterska huset byggnadsminnesförklarad. Bortsätt från att ha varit besökscentrum för världsarvet Visby under några sommarmånader under början av 2000-talet står ett av Visbys intressantaste turistföremål idag tomt och övergivet.

Burmeisterska huset.
Burmeisterska huset.

Burmeisterska huset ligger i kvarteret Burmeister 4, Strandgatan 9A. Bakgrunden till att Hans Burmeister flyttade från Lübeck och köpte denna fastighet kan ha varit de signaler som sändes från Gotland till framför allt Tyskland, att det fanns gott om ”lediga” och övergivna hus. En uppmaning sändes också ut officiellt 1649 från stadens rådsherrar till välbärgade utländska köpmän att komma till Visby och bosätta sig där. Budskapet var att ”ödeplatser” och övergivna packhus i staden fanns till försäljning och upprustning. Den besvärliga tiden med utarmning av Gotland som länsherrarna på Wisborgs slott utövat var över efter freden i Brömsebro 1645, och de nya landshövdingarna fick till uppgift att se till att övergivna hus och ödegårdar blev befolkade. Bland de som fann Visby intressant fanns, förutom Hans Burmeister, Martin Schonfeldt, Bertel Eisenberg, Johan Wolters, Stefan Klockman och Matthias Osterman m.fl.

Hans Burmeister kommer till Visby

Hans Burmeister, även Hans Burmester, tros vara född i Lübeck 1620. Burmeister var bekant med Visby sedan tidigare och redan 1647 påträffas han som exportör i liten skala. Burmeisters namn blir sedan allt vanligare i tulljournalerna och omkring 1653 finns uppgifter om att han betalat omgångstaxa, där han då var bosatt i S:t Hansroteln. Troligtvis bosatte han sig omkring år 1650 i Visby. Förmodligen har Burmeister under sina första år i Visby uppträtt som ombud för något handelshus i sin hemstad och därigenom undgått att komma i konflikt med borgerskapet, för först 1654 avlade han borgared inför stadens råd. År 1650 köpte han en stor tomt med utmärkt läge i hörnet mellan Strandgatan och Donners plats, där han lät uppföra Burmeisterska huset, som anses vara Sveriges det bäst bevarade borgarhemmet från 1600-talet.

Burmeisterska husets trädgård med mot öster, där Strandgatans byggnader skymtas i bakgrunden. Foto är sannolikt taget omkring år 1910. Hushörnet i vänstra kanten av bilden är sannolikt den 1906 nyuppförda restaurangbyggnaden ”Kneipen”. Tvärs över tomten i nord-sydlig riktning fanns ringmuren, som troligvis revs under slutet 1700-talet. Bild från Gamla Wisbyminnen.

Burmeisters köpmansgård

Under medeltiden var tomten som Burmeister köpte troligen marknadsplats på det strategiska läget mellan Strandgatan och det dåvarande hamnområdet. Där Hans Burmeister uppförde sitt knuttimrade tvåvåningshus med källare under 1652-1654 fanns ännu ingen bebyggelse. Huset uppfördes med utkragande övervåning och korsvirkes gavelspetsar samt tegeltak. Det uppfördes ursprungligen som magasin för Burmeisters verksamhet som köpman, men kom senare att bli både bostad, när han gifte sig, och affärslokal. Senare under 1670-talet uppfördes en flygel till huvudbyggnaden. Den inköpta tomten omfattade sannolikt också mark på utsidan av ringmuren, som då ännu fanns kvar. Troligtvis anlades stall och lada belägna på sjösidan av muren och förbindelse mellan de båda delarna fanns via en s.k. Brunnsport i muren. En del av ringmuren på tomten revs troligtvis under slutet av 1700-talet. Tomten utvidgades sedermera åt norr genom köp från grannarna. År 1673 inköpte Burmeister av rådman Hindrich Falk en bod, som låg omedelbart norr om hans egen tomt, samt två år senare svågern Oluf Jensens slaktbod och tjärugård, som gränsade där intill. I det sydvästra hörnet av fastigheten på utsidan av Sjömurens läge, finns ännu kvar en del av en skiftesverkslada bevarad från 1700-talets mitt, kanske den ovan omnämnda ladan som byggts om under 1700-talet. Ladans västra del revs då Tage Cervins gata anlades i början av 1900-talet.

Burmeisterska huset. Den öppna spisen är tillverkad i Sverige 1662, och finns i salen på övervåningen.

Burmeisterska huset interiört

Burmeisterska huset är uppmärksammat för sina interiöra målningar som Visbys dåtida kända målare Johan Bartsch dä utförde under 1650- och 1660-talet i byggnaden, både i bottenvåningen och framför allt i övervåningen. I bottenvåningen finns den s. k. dagligstugan som domineras av en stor öppen spis. Dagligstugan var både vardagsrum, sovrum och matrum, här vistades man den mesta av tiden i huset. Den öppna spisen är inte ursprunglig. Den är av svensk tillverkning och har kommit på plats senare. Tidigare fanns det en stor ”järnkakelugn”, förmodligen inköpt direkt från Tyskland. I daligstugan finns det inga målningar. Övervåningens sal, som ligger direkt ovanför daligstugan, uppvisar en rik borgerlig miljö från 1600-talet, vars prakt för denna tid knappast överträffas någonstans i Sverige. Omfattande pastorala landskapsmotiv i barockstil, finns målade på både väggar och tak av Johan Bartsch. Väggmålningarna framställer jaktscener i sydländskt yppiga skogar med blad och fruktmotiv. Över dessa bilder går runt salen en fris med ett 20-tal skildringar ur Gamla testamentet med tyska bibelspråk. I taket framställs allegorier, kärlek, trohet och förgänglighet samt Kristus och evangelisterna. Här finns också avbildat en adelsman, en borgare och en bonde med sina hustrur. Även här finns en stor öppen sandstensspis med årtal för uppförandet, 1662, och bokstäverna H och K för Hans och hans hustru Karin. I rummet innanför salen finns vackra målningar i grisaille med jaktbilder och scener ur förnämt sällskapsliv. Ett mindre kabinett på övervåningen försågs på 1700-talet med målningar i rokokostil.

Burmeisterska huset. Målningar i salen utförda av Johan Bartsch d.ä. omkring 1650-1660.

Hans Burmeister

Köpmannen Burmeister

Hans Burmeister blev en framgångsrik köpman i Visby. Han var under lång tid Gotlands störste importör av kramvaror (varor med lågt pris). Han köpte förmodligen in en del i sin bod i huset, men det mesta köpte han från sin hemstad Lübeck och sålde sedan vidare till andra köpmän i Visby. Han var vad vi kallar en grosshandlare men han sålde också varor i minut. Från handelsboden i bottenvåningen bjöds varorna ut på en disk, som var vanligt under medeltiden. Disken fälldes ut mot gatan som en fönsterlucka och på den radades varorna upp till försäljning åt folket på gatan. Luckan finns fortfarande kvar. Varje vår och höst kom ett fartyg fullastat med varor till honom från hemstaden, men det hände att han även handlade från Köpenhamn eller Danzig. En skuta kom i maj 1661 från Lübeck till Visby hamn med skepparen Jörgen Täfwerbehr vid rodret med varor för Burmeisters räkning. Här får vi en uppfattning om vad Burmeister handlade med. Lasten innehöll: Salt, lin, hampa, humbla, franstwijn, ostrer, snickor, lagerollia, sirapp, russin, topsuckar, confect, corinther, fikon, mandel, anniss, rijs, peppar, lakritz, qwicksölver, liusestakar, papper, bläckpulfver, bårstar, strumpor, tyger av olika slag, m.m. däribland en halmhatt. Om frakterna företogs på egna fartyg, erhöll köpmännen vissa lättnader i tullen. Burmeister drev även affär med öns egna produkter, men någon exportör av större mått blev han aldrig. Till Lübeck utförde han då och då hästar, skinn, rovor och kött, men framför allt tjära.

Bodluckan i fasaden på Burmeisterska huset. Foto Gardsten. Bild från Gamla Wisbyminnen.

Skepparen Burmeister

Tillsammans med Mårten Schonfeldt ägde Burmeister en halvpart i skutan ”S:t Johannes”, och ensam rådde han om ”S:t Peter”, vilka båda inköpts i Stockholm. År 1661 tillkännagav Burmeister och hans svåger Quist Nilsson, att de tillsammans låtit bygga ett fartyg av ek i Lübeck. De önskade sig nu i god tid en attest därpå av rådsturätten ”på det de tullbetjänte icke skulle hava sig däröver något i framtiden att besvära”. Förmodligen var det denna skuta, ”Den forgylte Svan”, som de båda kompanjonerna år 1677 sålde till en annan borgare i staden.

Kalkpatronen Burmeister

Han Burman hade år 1657 hade tillsammans med sin svärmor Sofia Jens Olufsens anlagt ett kalkbruk, som kallades Hällenäs, vid Fårösund. Senare, ovisst dock om under Hans Burmeisters livstid, kom även kalkugnen vid Hästnäs i Burmeisterska släktens ägo.

Bonden o fiskaren Burmeister

Borgarnas livsföring var under 1600-talet ännu i stor utsträckning baserad på självhushållningens principer. En köpman måste kunna sköta åker och boskap lika bra som sin affär. Flertalet borgare drev också fiske, även om de icke personligen tog aktiv del däri. Hans Burmeister ägde jordar på flera ställen i staden och vid Halls fiskeläge på norra Gotland hade han fiskerätt och bod. Det kan nämnas, att han brukade förvara levande gäddor i en fiskpark på gården vid Strandgatan, och en gång stals samtidigt icke mindre än 18 stycken ur denna.

Burmeisterska huset. Salen med väggmålningar och takmålningar av Johan Bartsch Målare.
Målningarna visar bibliska berättelser, djur och människor och dramatiska jaktscener. Avbildat finns även en adelsman, en borgare och en bonde med sina hustrur.

Förmöget köpmanshem

Burmeisters inflytande växte i kapp med hans förmögenhet. År 1656 benämnes han överköpman och några år senare framträder han jämte Marcus Schröder d. y. som direktör för träkompaniet. Sin karriär som kommunalman började han i 16-mannarådet; han omnämns 1663 som dess förman. Dessa stadens 16-män var en kvarleva av en redan under medeltiden utbildad kommunal självstyrande representation, borgerskapets äldste, vars funktioner under 1600-talet huvudsakligen var av ekonomisk natur. De utgjordes av 8 köpmän och lika många hantverkare. Förmannen brukade vid uppkommen vakans i rådsturätten avancera till rådman, och det gjorde Burmeister 1668. Han anlitades därpå flitigt för olika uppdrag i stadens tjänst. 1679 blev han notarie i rådsturätten. Under en tid hade han hand om rådstukassan och reviderade kyrkans räkenskaper och flera gånger nämnes han som förmyndare.

Även dörrarna är målade.

Ärlig tysk

Burmeister tycktes i sällsynt grad haft förmåga att vinna allmänt förtroende. Som affärsman var han försiktig och av allt att döma omutligt ärlig. Hans namn förekommer aldrig i komprometterande sammanhang, vilket är nog så anmärkningsvärt för dåtidens köpmän. Bland sina kolleger hade han en fiende i juden Marcus Schröder d.ä., köpman och kalkbruksägare och en tid Gotlands mäktigaste man, men ovänskapen tog sig aldrig sådana uttryck, att saken drogs inför kämnärs- eller rådsturätten. Schröder var nu inte god att tas med, och många var de, som han stötte sig med. Med de övriga visbyborgarna levde Burmeister i god sämja. Det är betecknande för den starka ställning det tyska folkelementet ännu i slutet av 1600-talet intog i Visby, att Burmeister under hela sitt liv höll fast vid sitt modersmål. De räkningar av hans hand, som bevarats, är alla utskrivna på tyska.

Ingift i ”gräddan”

År 1654 erlade Han Burmeister för första gången bakungspengar, vilket innebar att ha bildat familj och skaffat sig hushåll. Han ingick ett fördelaktigt äktenskap, år 1658 enligt kyrkböckerna, med Karin Jensdotter Olufsen, som tillhörde ett av de mer betydande släkten i Visby under denna tid. Hans sociala status höjdes genom giftermålet, men det vållande honom också ekonomiska problem. Karins far var Jens Olufsen Lund, vilken utnämndes till rådman 1641, samtidigt som farbrodern blev borgmästare. Jens hade två söner, Oluf och Holger och tre döttrar, förutom Karin även Anna och Barbro. Anna blev gift med Quist Nilsson, som var borgmästare under den danska ockupationen 1676-1679. Barbro var gift med Johan Endislöf, kyrkoherde i Källunge och senare superintendent. Den äldre brodern Oluf var rådman i Visby och en tid t.o.m. riksdagsman och ägde genom sin hustru kalkbrottet vid Ar. Den yngre brodern Holger började som köpsven i boden hos svågern Hans Burmeister, men skaffade sig snart egen affärsrörelse. År 1681 fick han förtroende av drottning Kristina att för hennes räkning samla in arrendet på Gotland. Inledningsvis betalade han ut arrendet i tid, men när inte inom fastställd tid kunde leverera pengarna blev han uppsagd 1684. Trots detta blev också han rådman i Visby 1684, men genom tvivelaktiga affärer visade det sig vid hans död att han var konkursmässig, och Hans Burmeister, som hade stora fordringar på honom gjorde betydande förluster.

Hans Burmeisters familj

Samma år som äktenskapet blev officiellt mellan Hans Burmeister och Karin Jensdotter Olufsen, födde hon ett barn, som emellertid dog strax efter födelsen. Hans och Karin fick minst ytterligare fyra barn, av vilka tre nådde mogen ålder. Äldst av dessa var dottern Annike f. 1659. År 1664 föddes sonen Johan, sedermera ingenjör och lantmätare i Visby och 1672 föddes Mårten som blev arvtagare till faderns rörelse. Vid tiden för den sistnämndes födelse stod Burmeisters anseende som högst. Hans Burmeister avled 1681 och jordades i Swertingska kapellet i domkyrkan invid den stora ryttarstatyn av S:t Göran. Dottern Annike gifte sig året efter faderns död med stadssekreteraren i Visby Hindrich Lothigius.

Änkan tar över

Vid faderns död var Mårten blott 9 år gammal, och det blev därför änkan och Mårtens mor Karin (Catharina) Jensdotter Olufsen, som måste sörja för handelshusets fortsatta bestånd. Och detta gjorde hon som en hel karl. Hon var inte för ro skull dotter till den manhaftiga Sofia Jens Olufsens. Redan under mannens livstid hade hon tagit verksam del i affärerna; bl. a. hade hon i Stockholm ensam inköpt skutan ”S:t Peter”. Under den tid, hon förestod handelshuset, utskeppades stora mängder kalk från de egna bruken. Liksom mannen höll hon sig med eget skepp, gallionen ”Catharina Sophia”. Om 43 läster. Den var byggd i Stettin och hade sex mans besättning. Stundom hade hon det rätt besvärligt, som när en köpman i Lübeck lät kasta hennes skeppare i fängelse, då pengarna en gång icke ville räcka till betalning eller när hon i broderns konkurs var nära att förlora bortåt 5 000 daler silvermynt. Hon kunde dock glädja sig åt att borgmästare och råd i Visby alltid sökte hålla henne om ryggen och hjälpa henne ur svårigheterna. Hon dog först 1703, den ”äreborna, Gudsfruktiga och dygdesamma Matrona Catharina Sal, Hans Burmeisters”, som hennes eftermäle i kyrkoboken blivit, och begravdes vid mannens sida i familjegraven vid S:t Görans staty.

Flera generationer Burmeister

Mantalskommissarie, köpmannen och rådmannen Mårten Burmeister tog alltså över rörelsen, som han drev fram till sin död 1722. Han var gift med Margarete Schonfeldt. De fick 7 barn där sonen Hans tog över rörelsen troligen 1722 och hade den fram till 1747 då Hans Fredrik Burmeister blev näste ägare. Vid Hans Fredriks död 1747 tog hans hustru över rörelsen. Vid den här tidpunkten, någon gång under början 1800-talet, ändrades fasaden, som ursprungligen var byggd med synligt liggande timmer, knuttimrat, men nu försågs med stående brädpanel som målades gul. Ägaren inom den Burmeisterska släkten var då J. Brobeck som var gift med Johanna Fredrika Burmeister. Förmodligen ansåg man att fasaden var svår att underhålla och att en panel skyddade huset bättre samt var lättare att underhålla. När Johanna dog 1851 såldes rörelsen till fältskärare G M de Berg. Under den här tiden tycks huset ha kallats Brobäckska huset och även Gamla Burmeisterska huset. Efter 200 år som ägare till Burmeisterska huset och verksamheten tog epoken Burmeister slut.

Burmeisterska huset, här med fasad av stående bräder och der ursprungliga tegeltaket. Murgrönan har bäddat in hela gaveln och i en lilla planteringen växer det mullbärsträd. Foto omkring 1880. Bild från Visby förr i tiden.
Burmeisterska huset köptes av läkare Gustaf Bolling 1876. Han restaurerade huset varvid tegeltaket ersattes av ett plåttak och över ytterdörren syns att det tillkommit en baldakin. Foto omkring 1890 från Nordiska museet. Bild från Visby förr i tiden.

Nya ägare

Hovkamreraren, även omnämnd som fältskäraren, Gustaf Magnus De Berg, som var änkefruns måg, ägde huset fram till 1868. Därefter såldes det till en skomakare A R Blomqvist, innan stadsläkare Gustaf Bolling köpte fastigheten 1876.

Den som först påtalade Burmeisterska huset som ett vitigt arv, värt att måna om för framtiden och som en tänkbar turistattraktion var Carl Johan Bergman. Det tycks ha varit Bergman som på nytt väckte liv i namnet ”Burmeisterska huset”. Han vände sig direkt de Berg att han skulle vårda byggnaden och inte förändra dess 1600-tals stil.

Gustaf Bolling

Under åren 1886-1895 använde medicinalrådet Bolling byggnaden som en kombinerad bostad och läkarmottagning. Han lät nu utföra en genomgripande utvändig renovering till fornnordisk stil. Bolling gav uppdraget till arkitekten Emil Viktor Langlet. På bottenvåningen inreddes ett modernt kök och i det norra rummet inrättades en matsal. Timmerväggarna i den nya matsalen täcktes med ekpanel och mot trädgården öppnades väggen för att ge plats åt en dubbeldörr och nya fönster. Utvändigt var väggarna ännu täckta med gulmålad stående panel. Tegeltaket ersattes med bleckplåt. Det gamla taket hade läckt kraftigt. Exteriört försåg Langlet huset med olika fornnordiska attribut, bland annat en baldakin på norra gaveln som inte finns kvar. Avlopp och rinnande vatten installerades i huset tillsammans med ett nytt kök. Sedan tidigare fanns ett kök i källaren. En kakelugn sattes in i bottenvåningen. En öppen eldstad i salen från 1600-talet byggdes om till en kakelugn för att förbättra värmekomforten. I den norra delen av bottenvåningen fanns ett gammalt kök, en butik och ett förråd som nu gjordes om till ett stort matrum. En del fönster förstorades. Vid den här tidpunkten tycktes det inte finnas någon kritik mot hur man byggde om 1600-talshuset invändigt. Däremot fanns det synpunkter på byte av takmaterial. Enligt en av Bollings döttrar, Gudny Bolling, som på 1950-talet skrev ner barndomsminnen från huset, ska Bolling ha blivit kritiserad — oklart av vem — för att ha gått med på att låta det gamla tegeltaket ersättas med zinkplåt eftersom det gamla taket läckte kraftigt.  Här framgår hur Gudny Bolllings personliga och konkreta minnen från huset kolliderade med kritikernas anspråk på att huset.

Gustaf Björlin

År 1895 köptes huset av överste Gustaf Björlin som just hade utsetts till kommendant över armén på Gotland. Björlin var historiskt intresserad och en kulturpersonlighet i Stockholm, känd för poesi och även för en historik om Sveriges krig mot Ryssland 1808-1809. Han påbörjade en restaurering av huset för att ge det en mer ålderdomlig karaktär. Salens öppna spis restaurerades. Matrummet på bottenvåningen försågs med höga väggpaneler och kassettak, vilket det aldrig hade haft tidigare och hade planer på att bygga till en flygel med kök och bostad för tjänstefolk på västra sidan. Men nu hade kritiker synpunkter på vad som skedde även interiört med Burmeisterska huset och Björlin måste var försiktig med förändringar. År 1903 blev Björlin befordrad till generalmajor och han hade för avsikt att lämna Gotland och ville därför avveckla sitt engagemang i Burmeisterska huset. Vid en besiktning utförd år 1900 och som i dag finns på Krigsarkivet hade fastigheten värderats till 39 000 kronor. Hänsyn hade då tagits till den konstnärliga utsmyckningen med spisar och målningar.

Burmeisterska huset, väggmålningar.

Jean Jahnsson och Haupt-byrån

Hovjuveleraren och konstsamlaren Jean Jahnsson i Stockholm var enligt egen utsago endast intresserad att köpa en Haupt-byrå som Björlin ägde och inte att köpa Burmeisterska huset. Men Björlin vägrade att sälja byrån om Jahnsson inte också köpte huset av honom. Alltså köpte Jahnsson hela fastigheten. Enligt ett rykte som snart började cirkulera i Visby övervägde Jahnsson att låta sälja målningarna i huset till ett museum i en tysk stad. En inte namngiven dansk konsthandlare påstods kunna sälja målningarna till museet för minst 30 000 tyska mark. I Jahnssons långt senare utgivna memoarer, där han var mycket öppenhjärtig, menade han att han ville ta material från huset för att använda i restaureringen av van der Nootska huset i Stockholm, som han ägde och lät restaurera under tidigt 1900-tal. Detta var inte heller någon hemlighet för samtiden utan skrevs om öppet i dagstidningar. Det var närmast plankorna med väggmålningar som han ville använda, men även de öppna spisarna var attraktiva. För Jahnsson betydde huset enbart en ekonomisk investering. Arkitekten Clason ska dock ha vägrat att ta delar från ett 1600-talshus till ett annat. Huset borde i stället bevaras som museum. Då tycks Jahnsson snabbt ha tröttnat och försökt sälja huset.

Burmeisterska huset ägs vid tidpunkten för fotot 1895 av general Gustaf Björlin. Bild från Gamla Wisbyminnen.

Burmeisterska huset nära att förloras

En insamling startades i Stockholm och i Visby av konstnären Carolina Benedicks-Bruce som bodde i Själsö. Hon insåg att Visby skulle förlora ett för sin tid värdefullt hus med unika målningar och tog initiativ till insamlingen. Tanken var först att Gotlands Fornsal (egentligen Gotlands Fornvänner) med hjälp av pengarna skulle köpa huset. Insamlingen slutade på 7 000 kronor. Med hjälp av detta belopp, och ett räntefritt lån på 15 000 kronor från staden, hoppades Gotlands fornvänner kunna köpa huset för att göra ett museum av det. Samtidigt skulle ett korsvirkeshus på S:t Hansgatan som hotades av rivning kunna flyttas till Burmeisterska husets tomt, menade biskopen i Visby stift von Scheele som tillhörde den lokala elit som intresserade sig för husets bevarande. Även för detta hade en insamling gjorts. Intressant i sammanhanget är att ledamöter i fornvännernas styrelse också återfanns som ledamöter i stadsfullmäktige och i den så viktiga drätselkammaren. Förhandlingar vidtog med staden. I fullmäktige väcktes förslaget att det var en bättre affär för staden att köpa fastigheten än att enbart låna ut pengar räntefritt till fornvännerna. I september 1905 beslutade Visby stadsfullmäktige att köpa huset efter att Benedicks-Bruce insamling avslutats. Staden sköt till de ytterligare 28 000 kronor som Jean Jahnsson begärde.

Burmeisterska huset. Bilden visar ett blyinfattat fönster, väggmålningar och möblering med möbler från Gotlands Fornsal.

Omfattande restaurering av huset

Stadens övertagande av fastigheten ledde fram till en omfattande restaurering som genomfördes 1905–06. Carolina Benedicks-Bruce hade före affären tydligt uttryckt att huset borde återställas till sitt ursprungliga skick. Hon hade en idé om hur huset borde användas och det var också den planen som kom att följas till punkt och pricka. Den övre våningen möblerades med tidstypiska föremål från Gotlands fornsal, för att inge en känsla av att familjen Burmeister fortfarande bodde där. Fönstren förminskas något, eftersom de hade bytts ut mot större under 1800-talet. Från bodluckan ut mot Strandgatan kunde karameller och små souvenirer säljas sommartid och det skulle också gå att få något att äta och dricka. Den gula ytterpanelen avlägsnades, liksom de baldakiner över dörrarna som hade lagts till på 1800-talet. Den kritiserade bleckplåten ersattes med enkupigt taktegel. Väggmålningarna på bottenvåningen, som åtminstone delvis hade dolts under tapeter, togs fram och bättrades på avsevärt. Målaren Emil Nordström engagerades för att fylla i lakuner i målningarna och bemåla väggarna i bottenvåningen. Fönstren fick blyinfattade rutor och kakelugnar ersattes med öppna spisar. Den öppna spisen som stod i övre salen i Gamla residenset flyttades till Burmeisterska huset 1906 i samband med renoveringarna. Den övre våningen möblerades med tidstypiska föremål från Gotlands fornsal, för att inge en känsla av att familjen Burmeister fortfarande bodde där. Den attraktion som Bergman först hade beskrivit på 1850-talet förstärktes nu både gestaltningsmässigt och funktionsmässigt. En skiftesverkslada på norra delen av tomten revs för att ge plats åt en ny restaurangbyggnad, den så kallade ’Kneipen’, som uppfördes med målningar inspirerade från det Burmeisterska huset. Det var också vid denna tidpunkt som det Gottvaldska huset flyttades från S:t Hansgatan till sin nya plats på norra delen av Burmeisterska husets tomt utmed Strandgatan.

Glädje när Burmeisterska huset är räddat. Bild från Gamla Wisbyminnen.
Burmeisterska huset. Fotot visar den nya restaurangsbyggnaden som uppfördes 1906 och kom att kallas Kneipen. Trädgårdes iordningställdes som sommarrestaurang. Foto 1907. Bild från Visby förr i tiden.

Epoken Gotlands Turistförening

Turistföreningen flyttar in
Sommaren den 16 juni 1906 var allt klart och verksamheten kunde startas av Gotlands Turistförening, som anlitats för driva verksamheten till en årlig låg hyra om 1100 kronor. Fastigheten fick i grunden fyra olika funktioner. Den skulle tjäna som turistbyrå, läsesal, restaurang och museum. I bottenvåningen fanns då turistbyrån och i det norra rummet öppnades en läsesalong där man mot betalning kunde läsa rikstäckande tidningar inte bara från Sverige utan även Danmark. I övre våningen fanns ett museum, med möbler från Gotlands Fornsal över det borgarhem som det tidigare varit. Det nordvästra rummet på bottenvåningen hyrdes ut för att användas som butik. En person, Knut Falck, utsågs att utöva tillsyn över både huset och restaurangverksamheten. Det verkar också som om två äldre kvinnor anställdes för att vaka över huset sommartid, eftersom det skulle vara öppet klockan 10–14. Serveringen skulle efterlikna en tysk ”kneipp” och drevs till att börja med i föreningens regi. Den första krögaren, Victor Schiller, rekryterades från Tyskland. Det är tydligt att man med ett tyskinspirerat öl- och vinhus ville attrahera fler tyska besökare till Gotland, genom att anspela på den roll som tyska borgare historiskt sett hade haft i Visby. I bodluckan mot Strandgatan sålde turistföreningen sommartid vykort, fossiler, Visbysouvenirer i marmor, med mera. År 1935 byggs en uteserveringsveranda till restaurangen, som kom att kallas ”Bur” i folkmun och blev mycket populär. Driften av restaurangen kom att övertas av stdshotellet.

I ett referat i Gotlands Allehanda 1906 beskrevs hur ”turisterna vandrar i täta flockar runt i de gamla rummen och betrakta med tillbörlig vördnad dess ålderdomliga och vackra interiörer”. Genom den påkostade restaureringen och turistbyråns inrättande i huset hade det blivit en av ”Visbys vackraste sevärdheter”, enligt skribenten.

Burmeisterska husets användning som turistbyrå blev givetvis lyckad. Den unika 1600-tals miljön som här mötte turisterna och som sökte information om staden, var säkert för flertalet en bra inkörsport till att besöka Visbys medeltida sevärdheter.

Dokumentation och upprustning
Efter mer än 30 års användning utan underhåll hade husets skick försämrats och under 1940-talet ansågs det dags att rusta upp fastigheten. Initiativet togs delvis av turistföreningen. Också två direkta orsaker medverkade till att en restaurering ansåg nödvändig. När kriget bröt ut 1939 väcktes insikten i att kulturhistoriskt värdefulla byggnader behövde dokumenteras, ifall att de skulle bli skadade under kriget, och så att de senare skulle kunna återskapas. Konsthistorikern Gunnar Svahnström och arkeologen Greta Arwidsson fick därför till uppgift att utföra en dokumentation av Burmeisterska huset. Den andra orsaken var att den stora murgrönan, som täckte in hela södra gaveln dog under den mycket kalla vintern 1942, och när den togs ner upptäcktes att gaveln var i mycket dåligt skick och behövde repareras. Under 1947-talet utfördes därför nödvändiga underhållsåtgärder, så att byggnaden fortsättningsvis kunde utnyttjas av Gotlands Turistförening. Den under murgrönan kvarsittande panelen togs bort och invändigt försökte man återskapa 1600-1700-tals miljön där det var möjligt till rimligt kostnad. Senare, år 1955, försågs serveringsverandan med glastak och 1969 byggs den in till en inomhusservering. Den gamla restaurangen Kneipen ersättes med en ny restaurangbyggnad samma år.

Burmeisterska huset från sydväst.

Turistföreningen lämnar Burmeisterska huset
Fram till 1993 fungerade huset som turist- och resebyrå sommartid. Året därpå flyttade turistföreningen till Donnerska huset strax intill. I nästan hundra år fick Burmeisterska huset med turistbyrån vara något av symbolen för turismen på Gotland. Otaliga är dom vykort, souvenirer och bilder av huset som producerats genom åren. Och att besöka ”Bur” en varm sommarkväll var något av ett måste för många gotlänningar och turister. Bakgrunden till turistföreningens flytt från en sådan inspirerande lokal är oklar. Kanske blev lokalen för liten eller kanske var slitaget för stort för det gamla 1600-talshuset. En till synes lyckosam epok tog dock slut för Burmeisterska huset 1993. Huset byggnadsminnesförklarades 1994, strax efter det att turistföreningen lämnade byggnaden.

Osäker framtid för Burmeisterska huset

Restaurangen säljs ut
Efter det att turistföreningen lämnade Burmeisterska huset har det kunnat besökas vid guidade turer under sommaren. Under några somrar i början av 2000-talet användes Burmeisterska huset som besökscentrum för världsarvet Visby Hansestad (instiftat 1995) under regi av Gotlands Fornsal och finansierat av kommunen, turistföreningen och museet. År 2004 säljs restaurangen ut till en privat ägare. Restaurangen ligger norr om Burmeisterska huset i kvarteret Burmeister 5. Försäljningen till den nya ägaren, Payex, ingick tydligen i en större fastighetsaffär och blev omdiskuterad.

Burmeisterska huset står öde
Tillgängligheten och därmed intresset för Burmeisterska huset har minskat väsentligt. År 1966 besökte långt över 5000 personer huset mot omkring 500 (guidade turer) år 2015. Det är Region Gotland som äger huset och Conny Pettersson, vid teknikförvaltningen, vittnar om att det finns ett stort intresse för huset hos gotlänningar och besökare. Under 2017 har man gjort ett omfattande arbete med att restaurera målningar och tjära om huset utvändigt.  Vi har också haft problem med skadedjuret strimmig trädgnagare berättar Conny Petersson. Det ska vara låg temperatur och luftfuktigheten ska vara reglerad. Blir det för varmt slipper vi visserligen trädgnagarna, men då tar målningarna stryk, det är en svår avvägning, säger Conny Pettersson. Vad som skall hända med byggnaden är tydligen inte klart.

Burmeisterska huset, Foto från norr. Till höger om dörren finns luckan som kan fällas ut som en disk.

Oanvänd turistattraktion

MMärkligt nog står Burmeisterska huset tomt och öde sedan ett antal år tillbaka. En given turistattraktion och ett museum i Visby från genuint 1600-tal. I staden finns många sevärda medeltida byggnader, men de är oåtkomliga för den vanliga turisten för invändigt besök, eftersom de är privatägda. Här finns en byggnad som kunde användas åtminstone för mindre guidade grupper som tidigare. I dagsläget tycks det inte finnas möjlighet att besöka Burmeisterska huset?  Huset är inte heller längre med bland de intressantaste besöksobjekten i Visby. Följ med Gunhild på en liten rundtur i Burmeisterska huset.

Restaurangen säljs till privata ägare

Payex ny ägare
Payex köpte, som nämnts, restaurangen Burmeister år 2005. Köpesumman var 7,2 miljoner kronor och Payex hyrde ut den till ett stockholmsföretag som drivit den som sommarrestaurang med öppethållande endast 5-6 veckor under slutet av juni till början av augusti. Operatör har bl.a. varit Marko ”Markoolo” Lehtosalo. Krogen kallas Burmeister och drivs som en nattklubb. Köpet kritiserades av en hyresgäst som ville köpa fastigheten, fastigheten var aldrig ute på anbud, men länsrätten ansåg inte att några fel begåtts.

Stig Lundgren ny ägare
År 2011 såldes restaurangen för 11,7 miljoner till Stig Lundgren, hemmahörande i Stockholm. Han äger 20-30 fastigheter runt om i Sverige och är vd för Lillsidan Fastighets AB. Det blir Stureplansgruppen kommer att vara operatör för krogen Burmeister. Under sommaren 2011 är planerna att öppna den 4 juli och hålla öppet 4 veckor. Stureplangruppen är också sedan tidigare operatör för Gutekällaren. Företaget driver flera kända krogar i Stockholm och kontrolleras av entreprenören Vimal Kovac. Under förra året sålde Stureplansgruppen Tott hotell i Visby och nu koncentrerar man sig på nattklubbsverksamheten på Gotland.

Stureplansgruppen tar över
Den 1 september 2019 säljs återigen fastigheten Burmeister 5 med nattklubben Burmeister och restaurangen Supper. Efter att ha ägt fastigheten i 8 år säljer Stig Lundgren den till Stureplansgruppen Temporary AB, som under de 8 åren drivit verksamheten som operatör. Köpesumman är 22 miljoner.

Restaurang Visby Supper.

Nattklubben Burmeister och Visby Supper

Nattklubben Burmeister och restaurangen Visby Supper tycks vara populära ställen. Under sommarveckorna är lokalerna välbesökta och under Stockholmveckan (se Kallis) tar nattklubben över när Kallis stänger för kvällen. Tyvärr står kvarteret öde nära elva av årets månader.