Sankt Hansgatan 33
—-Nuvarande företag (2025)—-
Bostäder
—-Tidigare företag———
Fotograf Key Nilsson,
Skomakare Möller.
Urmakare Ehinger,
Postkontor,
Skomakare Romin.
Byggnaden vid S:t Hansgatan 33 tillhör fastigheten kv Källaren 3. Byggnaden ligger i korsningen mellan S:t Hansgatan 33 och Rewals gränd. Den uppfördes sannolikt mellan 1775-85 i skiftesverkskonstruktion i en våning med vind. Huset har också källare och vilar på en medeltida källarmur av två sammanbyggda hus. Här hade den då kände fotografen Key Nilsson sin ateljé under slutet av 1900-talet. Huset är Byggnadsminnesförklarat sedan 1995. Numera används byggnaden enbart som bostad.
S:t Hansgatan 33 hade tidigare adressen S:t Hansgatan 39.
Innehållsförteckning
Nuvarande företag
Gatuplan och vindvåning
Gatuplan och vindvåning inrymmer en stor bostadslägenhet.
Tidigare Företag
| Företag | Ungefärlig tidsperiod | Ägare/butikschef | Anmärkning |
| Fotograf Key Nilsson | 1972 – 2002 | Key L Nilsson, Siv Nilsson | |
| Skomakare Möller | 1890 – 1910 | J N Möller | |
| Urmakare Ehinger | 1865 – 1890 | H J Ehinger | |
| Postkontor | 1840-talet | Niclas Lange | |
| Skomakare Romin | 1775 – 1805 | Petter Romin |
Fotograf Key Nilsson
Key Nilson arbetade som frilans fotograf och har illustrerat ett 40-tal böcker om mat, resor och trädgård, som han gav ut tillsammans med sin fru Siv Key Nilsson (1939). De hade sin ateljé vid S:t Hansgatan 33.
Key Lennart Nilsson (1938-2002) utbildade sig till fotograf hos Arne Wahlberg i Stockholm under åren 1954-1958. Efter utbildningen startade han eget företag och arbetade som frilansfotograf. Redan under utbildningen och in på 1960-talet deltog han flitigt i internationella fototävlingar. Han var en framgångsrik fotograf och vann flera utmärkelser för sina svart-vita fotografier och förmågan att fånga rörelsen i bilden, ett tema som ofta kallades ”Form och rörelse”. Hans fotografi ”Poker” väckte 1960 “The Museum of Modern Art” i New York:s under ledning av Edward Steichen intresse för den unge fotografen. Fotot införlivades i Museets samlingar och Key fick en personlig inbjudan till öppnandet av en utställning den 19 december 1960. Key hade dock inte råd att göra denna resa.
Under 1970-talet började han arbeta tillsammans med sin hustru Siv. De köpte 1972 tillsammans fastigheten kv Källaren 3, adress S:t Hansgatan 33. Där inrättade de en ateljé i uthuset som tillhörde fastigheten. De kom att producera ett 40-tal böcker om resor, mat och trädgårdar. Färgfotot hade vid den här tidpunkten gjort sitt intrång. Key svarade för bilderna till böckerna och Siv skrev texterna. Reseböckerna handlande huvudsakligen om Italien och Frankrike. Key och Siv gav också ut böcker om Gotland: Gotland, bilder från en ö, 1977, Gammalt och fint en bok om gamla hus 1977, Öarna runt ön, 1978.
Key drev också under ett par decennier konstgalleriet Kaplanen i Visby innerstad med högt kvalificerade utställare. År 1980 spelade han också huvudrollen i Lennart Jirlows TV-film ” Utflykt i det sköna” där han gestaltade konstnären Claude Monet, inte utan en viss porträttlikhet.
Key L Nilsson blev känd, förutom att fånga rörelser i bilden, också för sin känsla vid behandling av ljuset. Han arbetade alltid i befintligt ljus och avskydde fullt solljus. Exponeringstiderna blev därmed ibland mycket långa, en teknik som han behärskade mycket väl. Key Nilsson arbetade fram till sin död 2002, då endast 64 år gammal. Hustrun Siv Nilsson bor fortfarande (2025) kvar på S:t Hansgatan 33.
Priser och utmärkelser i urval (Wikipedia)
1957 Int. Exhibition of Modern Photography, Karlstad. Silvermedalj
1958 Chicago International Photographic Salon. Guldmedalj
1960 4:e Mostra Fotografica Bergamo Italien. Silvermedalj
1960 Inköp av bilden ” Poker” till The Museum of Modern Art i New York.
1960 Leica Fotos aus aller Welt. Guldmedalj för fotografiskt skapande i svart-vitt.
1960 Tidningen Fotos mästartävlan. Medalj för färgfoto.
1961 San Adrian de Besos Spanien. 2:a pris.
1961 Concorso Internazionale Fotocolore Bergamo Italien. Medalj.
1961 Tidningen Fotos mästartävlan. Medalj för svart-vitt foto.
1961 Vinnare i Int. Picture Contest Popular Photography
1962 4:e Biennale Internazionale Di Modena Di Arte Fotografica Italien. Medalj
1962 Leica Fotos aus aller Welt. Guldmedalj för fotografiskt skapande färgfoto.
1963 International Salon d`Art Photographique Pentange. Medalj
1963 Riksfototävlingen. Stor silverplakett.
1964 5:e Biennale Internazionale Di Modena Di Arte Photografica Italien. Medalj.
1965 Mostra Italiena di Reportages Italien. Medalj.
1967 Vom glück des Menschen Berlin. Medalj.
1967 Svenska Turistföreningens fototävlan. 1:a pris
Postkontor
Under slutet av 1700-talet ägdes fastigheten av rådmannen C H Lange och senare under mitten av 1800-talet av hans son postinspektör Niclas Lange. På 1840-talet var staden postkontor inrymt i huset. Allmänhetens avdelning var den lilla tillbyggda förstugan i nordöstra hörnet med ingång från S:t Hansgatan. Posten expedierades där genom en lucka i dörren.
Husen och gården
Nuvarande fastigheten Källaren 3 omfattar två byggnader, huvudbyggnaden (B1), som ligger i hörnet S:t Hansgatan 33 – Rewals gränd samt ett litet uthus(B2) som ligger i norra delen av fastigheten.
B1, huvudbyggnaden
Huvudbyggnaden ligger med sin östra gavel mot S:t Hansgatan och långsidan mot Rewals gränd. Byggnaden, i svarttjärad skiftesverkskonstruktion med en våning och vind samt källare i kalksten, är sannolikt uppförd mellan åren 1775-85. Huset vilar på medeltida källarmurar från två sammanbyggda hus. Byggnaden finns noterad som ett trähus i 1785 års husklassifikation. Den har ett tegelbelagt sadeltak samt en del med plåtbelagt pulpettak. Källarfasaden mot Rewals gränd är vitputsad. Norra halvan av västgaveln har ett trapphus, byggt innan 1883. Det är lika högt som huset, med samma takfall. Vid muren i nordöst har byggnaden en tillbyggnad med entrén. I denna del var postkontoret inrymt på 1840-talet. Källaren har mot gränden gallerförsedda fönster, och där finns ett litet medeltida rum anslutande i sydväst med fönster i före detta en portgång. Huset hade på 1930-talet, en femrumslägenhet på bottenvåningen, en etta och en tvåa på övre planet, men byggdes i slutet av 1960-talet kraftigt om till enfamiljsbostad. Vindsvåningen inreddes då med fyra sovrum samt badrum, och fönstren byttes ut i samband med denna ombyggnad. Huset fick vid ombyggnaden också en ny gångport och ett gästrum i källaren. Planlösningen är i stort sett bibehållen och enstaka äldre detaljer finns bevarade. Byggnaden är ovanligt stor och väl bibehållen exteriört.
B2, uthus
Uthuset (B2) är sannolikt ursprungligen det stall som omtalas i 1785 års husklassifikation och det finns också markerat med på samma plats i sin nuvarande omfattning på en karta från 1883. Det är huvudsakligen uppfört i skiftesverk och har ett pulpettak belagt med lertegel. Byggnaden är tillbyggd med ett åttakantigt avträde sannolikt uppfört före 1883 och en bod har också tillkommit på östgaveln. Hela byggnaden renoverades kraftigt 1969 (se även huvudbyggnaden), bland annat två av tre dörrar avlägsnades och ersattes av fönster. Det tidigare jordgolvet ersattes av ett betonggolv och byggnaden isolerades. Avträdes gjordes om till lekstuga, soprum och redskapsbod inreddes i östra utrymmet. Sannolikt gjordes soprummet om till ateljé när Key och Siv Nilsson köpte fastigheten 1972 och utrymme skapades också för en vedbod.
Gården
Fastigheten kv Källaren 3 ligger i sluttningen som lutar kraftigt från S:t Hansgatan ner till Mellangatan. Gården är därför delad i två etager. Det nere etaget fungerar som trädgård med gles växtlighet. Gården begränsas av huvudbyggnaden, byggnaden kv Källaren 4 och höga murar mot Rewals gränd och Mellangatan.
Kv Källaren 3
Kvarteret Källaren
Kvarteret Källaren är centralt placerat i innerstaden och är beläget med S.t Hansgatan i öster, Mellangatan i väster, Lybska gränd i norr och Rewalsgränd i söder. S:t Hansgatan och Mellangatan var under medeltiden två betydelsefulla gator i stadens centrum. De två gränderna i norr och söder har även de sannolikt en medeltida sträckning. På en karta från mitten av 1600-talet framgår det att en öst-västlig gränd delade kvarteret i två delar. Gränden lades troligen igen under slutet av 1700-talet. Vid mitten av 1800-talet hade gränden övergått till att bli en egen tomt och på kartan från 1883 har gränden blivit en del av tomt nr 13 i S: Hansrotens kvarter I. Tomtindelningen har sedan slutet av 1600-talet sett ut ungefär som idag. På kartan från 1883 är tomtindelningen precis densamma som idag.
Medeltida murverk finns i kvarteret Källaren 2, troligen som tre sammanbyggda stenhus i flera våningar samt i Källaren 3 som medeltida murverk från två sammanbyggda stenhus som källarvåning. Vid 1785 års husklassifikation noteras åtminstone två trähus, ett stenhus samt komplementsbyggnader såsom smedja, två stall och uthus. Det omnämnda stenhuset är troligen det i Källaren 2 och ett av trähusen är troligen det i Källaren 3. Stor del av 1785:års redovisade bebyggelse finns bevarad idag, de båda trähusen, stenhuset, samt ett stall byggt i trä, om än i ombyggd form. Vid 1883 hade kvarteret liknande bebyggelseutbredning som idag. I början av 1900-talet revs en del uthusbebyggelse i Källaren 2 och kring 1910 uppfördes nya hus och de äldre byggdes till. Sedan dess har inte några större förändringar skett i kvarteret. Butiksverksamhet har förekommit i bottenvåningarna för S:t Hansgatan och Mellangatan i stor omfattning under 1900-talet. Under slutet av 1900-talet har det även funnits restaurang- och bar-verksamhet. Under 2000-talet har butiksverksamheten kraftigt minskat.
Fastigheten Källaren 3
Fastigheten kv Källaren 3 utgör kvarterets södra del med undantag för hörnet i sydväst, som avstyckades vid 1800-talets mitt till kv Källaren 4. Källaren 3 motsvaras av tidigare tomtbeteckning S:t Hansroten I:12. Området låg centralt i staden under medeltiden och tomten har grunder och en källare som härstammar från två sammanbyggda medeltida byggnader i sydväst. Tomten skiljdes då från norra granntomten av en gränd, och utgjorde således ett eget kvarter, noterat som helt öde i tomtförteckningen från 1697 med kvarstående hus dels av sten och dels av trä. Gränden lades igen troligen under mitten av 1700-talet, först som en egen tomt och under 1800-talet som tillhörande S:t Hansroten I:13. Vid 1785 års husklassifikation noteras tomten S:t Hansroten I:12 bebyggd med ett trähus och ett stall. Byggnaderna är sannolikt desamma som syns på 1883 års karta, och som i ombyggt skick ännu finns kvar.