Stora Torget

Stora Torget ligger ganska mitt i det gamla Visby. Torget skulle idag kunna kallas restaurangtorget för runt hela torget finns det omkring 14 restauranger, som med sina uteserveringar under sommarhalvåret är mycket välbesökta. På torget ligger också innerstadens numera enda livsmedelsaffär. Många olika aktiviteter ordnas på Stora Torget såsom gästabud under Medeltidsveckan, julmarknad under advent och jul med dans kring granen och Visbydagen under oktober med marknad och Kultur i natten. Stora Torget är även idag en mötesplats såsom det varit sedan 1500-talet, då torget blev en viktig handelsplats, efter att dåvarande Rolandstorget och senare Handelstorget (nuvarande Donners plats) övergivits som innerstadens centrala platser för handel och möten. En stenåldersboplats 4000 år gammal grävdes fram 1924 vid torgets norra del. Under tidig medeltid låg området för torget vid innerstadens utkant. Torget etablerades under 1300-talet. Under medeltiden var Stora Torget ett ganska litet torg som omfattade endast norra delen av nuvarande torg. Vid torgets södra sida ligger kyrkoruinen S:ta Karin som stod klar omkring 1250 som en klosterkyrka för franciskanerorden. Framför kyrkan uppfördes stadens rådhus under början av 1400-talet, men som förföll och revs under 1600-talet. Under 1860-talet utvidgades torget till sin nuvarande storlek och kallades därefter för Stora Torget. Torghandeln var omfattande under senare delen av 1800-talet till in på 1940-talet. På 1900-talet senare hälft blev Stora Torget alltmer en parkeringsplats. Under åren 2011-2012 byggdes torget om till nuvarande utformning efter en genomförd arkitekttävling 2009.

Stora Torget
Stora Torget

En boplats med gravar från stenåldern har grävts fram på torget vilket tyder på att området var befolkat under stenåldern. Under 1100-talet låg området för torget i dåvarande Visbys östra utkant. Torgbildningen uppstod troligen under 1300-talet, men det fanns bebyggelse i området redan under 1100-talet och troligen ännu tidigare. Många gamla kvarvarande medeltida husgrunder runt torget vittnar om omfattande bebyggelse under den tiden. Stadens skampåle och schavott fanns på torget från omkring 1690 till omkring 1790 då det flyttades till Klinten. Stora Torget fick sin nuvarande storlek under 1860-talet då de sista resterna av den gamla bebyggelsen och en handelsgård på torget revs. Troligen kom torget efter utvidgningen att kallas Stora Torget och detta namn finns också angivet på Kollbergs karta från 1860. Låt oss nedan följa Stora Torgets intressanta förändring från forntid till dagens restaurangtorg.

Titta på torget med web-kamera.

Stenåldern

Visby innerstad skulle äntligen få vattenledningar och grävningar påbörjades i många gator under 1924 för att ge plats åt ledningarna. En ledningsgrav skulle öppnas längs norra delen av Stora Torget och arkeolog John Nihlén skulle bevaka grävarbetet på Torget. Tidigare fynd indikerade att kulturfynd kunde finnas där ledningsgravens läge planerats. Efter flera dagars grävande hände det. Mörk jord kastades upp fylld av flintskärvor, pilspetsar, trasiga krukor och många benrester. Det skulle visa sig att man kommit rakt på en stenåldersboplats från yngre stenåldern. Fynden visade på att boplatsen hade bebotts av säljägare för omkring 4000 år sedan. Stenåldersboplatsernas kulturlager var 3-4 dm tjocka och låg på omkring 2 meter djup.

Stenåldersgravar (schakt II) omgivna av stolpar, som kan härröra från en hydda eller gravbyggnad. Uppmätning av Johan Fardelin 1925. Bild från Utgrävningar från Stora Torget i Visby.

Boplatserna låg under den skyddande klintkanten som finns strax öster om Södra Kyrkogatan. Åt väster var det inte långt från dåvarande strandlinje som låg ungefär där S:t Hansgatan befinner sig. Boplatserna hade tydligen ett bra läge med tillgång till färskvatten från källor ur berget och nära till fiskevatten. Det framkom att stenåldersmänniskorna i först hand levt på fiske och kött från både svin och nötboskap. Tidigare och senare fynd från stenåldern runt om i innerstaden tyder på att ett stort område varit boplatser för stenåldersmänniskor, kanske en av de största i Norden. Man bedömer att stenåldersboplatserna sträckte sig från Hästgatan i söder, i väster någonstans mellan S:t Hansgatan och Mellangatan, åt Finngränd i öster och åt norr kanske ända ut till S:t Görans kyrkoruin. Någon direkt kontinuerlig fortsättning av bosättningar från stenåldern och framåt i tiden har inte påträffats i Visby innerstad. Läs mer om stenåldersboplatserna på Stora Torget och utgrävningarna som gjordes där 1924-1926 nedan under 1900-talet.

Vikingatid

Efter stenåldersmänniskorna tid i Visby innerstad finns inga fynd i innerstaden förrän vi kommer till Vikingatiden, som vanligen anges omfatta åren 800 – 1050 e.Kr. Vid utgrävningarna av Stora Torget under 1924-1926 anträffades en bronsnål som möjligen kunde vara från Vikingatiden. I förlängningen av nuvarande Stora Torggränd och även på andra delar av torget blottlades kraftiga träbäddar på ett djup omkring 1,65 m.. Träbäddarna bestod av trästockar lagda intill varandra vilka vilade på grova träsyllar under ändarna lagda i andra riktningen. Konstruktionen kallas vanligen kavelbroar och var vanligt förekommande under vikingatiden. Kavelbroarna uppskattades vara från slutet av vikingatiden eller från tidig medeltid. Rikliga vattenkällor från berget gjorde att torget delvis var som träskmark och kavelbroarna gjorde marken användbar. De påträffade kavelbroarna tillhörde utan tvivel en gata i Stora Torggränds förlängning. Den vattensjuka marken kan vara en förklaring till att en torgliknande öppet område uppstod i norra delen av nuvarande torget. Marken var helt enkelt olämpligt område för bebyggelse.

Bilden visar delar av en träbädd, en s.k. Kavelbro. Den påträffades på ett djup av omkring 1,65 m (schakt I). Konstruktionen medgav att köra med kärror på mark som var vattensjuk. Uppmätning Johan Fardelin 1924. Bild från Utgrävningar på Stora Torget i Visby.

Troligen började fasta bostäder byggas ovanför Strandgatan under 800-talet. Bebyggelsen växte under vikingatiden och spred sig ungefär som en båge åt norr, öster och söder med centrum vid Gamle Hamn. Förmodligen hade en viss bebyggelse nått området vid Stora Torget under slutet av Vikingatiden. Några bosättningar har dock inte upptäckts vid utgrävningar och inte heller några gravfält. Däremot har gravfält från vikingatiden upptäckts i innerstaden intill Donnersplats. I Visbys ytterområde har däremot många gravfält och även i vissa fall boplatser upptäckts från vikingatiden och från ännu äldre tider bla vid Kopparsvik, Gustafsvik, kv Melonen Bingeby, Annelund och många fler platser.

Medeltid

Medeltiden i Sverige omfattar åren 1050 – 1525.

1100-talet

Under 1100-1200-talet talet kom området kring Stora Torget att ligga i utkanten av dåvarande bebyggelse i Visby. Det öppna området var vid den tiden mycket mindre än dagens torg. Under 1100-talet växte bebyggelse i södra och östra delen av det nuvarande torgets utbredning samt norr om torget. I öster fanns en gata som motsvarade dagens Södra Kyrkogata, som vid den här tidpunkten troligen började bebyggas på både västra och östra sidan om gatan. Många av byggnaderna uppförda vid den här tiden var troligen av trä men även stenbyggnader har förmodligen också ha uppförts. Ett fåtal av dagens byggnader kring torget, förutom S:ta Karin, finns kvar från medeltiden. Däremot finns det medeltida murrester eller källare i stort sett runt hela torget i flertalet av dagens byggnader.

Där Stora Torget idag finns var det under slutet av 1100-talet ännu ett delvis vattensjukt område. Man hade lagt ut stockar som underlag för att kunna köra med kärror. Osäkerheten är förstås stor vad gäller omfattning av byggnader och gränder och hur de var placerade vid tidpunkten för situationsplanen. Rekonstruktion I G Appelquist, 2023.

Ryska kyrkan uppfördes troligen omkring 1190 i nordöstra kanten av det blivande torget och en rysk handelsgård, Ryska gården, etablerades i området runt kyrkan. Läs mer om Ryska kyrkan.

1200-talet

Vid utgrävningarna 1924-1926 fann man ytterligare en träbädd av stockar på djupet 1,30 meter under torgets nuvarande yta. På den här nivån hittades keramik, kammar och västeuropeiskt glasyrgods. Fynden bedömdes vara från senare hälften av 1200-talet eller början av 1300-talet. Fynd av ben- och hornbearbetning och läder tyder på att de boende i området i stor utsträckning varit hantverkare.

Bilden visar delar av en den övre träbädden av stockar. Den påträffades på ett djup av omkring 1,30 m (schakt I). Konstruktionen medgav möjlighet att köra med kärror på mark som var vattensjuk. Uppmätning Johan Fardelin 1924. Bild från Utgrävningar på Stora Torget i Visby.

Byggnaderna uppfördes här, liksom i övriga delar av staden, som bostadshus intill närliggande gata eller gränd och bakom bostadshusen anlades gårdsrum med stall och andra uthus samt kålgårdar. Väster om det blivande torget fanns sannolikt inte någon bebyggelse uppförd under 1200-talet, troligen beroende på tidvis besvärande vattenflöden. I medeltida Visby fanns det gott om tätt liggande gränder i öst-västlig riktning. Troligtvis fanns gränder på liknande sätt i området kring torget på 1200-talet.

Bebyggelsen ökade under 1200-talet på östra och södra delen av torget samt på norra sidan. S:ta Karins första kyrka uppfördes och stod färdig omkring 1250. Byggnader markerade med M har ännu idag kvar delar av medeltida grunder och i vissa fall också medeltida väggar. Rekonstruktion I G Appelquist, 2023.

På 1230-talet kom Franciskanerorden, eller gråbröderna som de också kallas, till Norden och år 1233 skall deras konvent i Visby ha grundats. Så fort gråbröderna genom tiggeri lyckats få ihop tillräckligt kapital påbörjades deras första enkla kyrka att byggas i Visby omkring 1235-1240. Många kyrkor fanns redan i Visby, så det var säkert svårt att hitta en tillräckligt stor och jämna platå för ytterligare en ny kyrka. Valet föll på ett område med äldre bebyggelse i stadens centrala del vid det blivande Stora Torget. Kyrkan stod färdig omkring 1250, men var då en enskeppig långsmal byggnad betydligt mindre än den senare utbyggda kyrkan. Konventet, d.v.s. klosterbyggnaderna, planerades söder om kyrkan. Under mitten av 1200-talet uppfördes en klosterlänga i västra delen av den blivande klostergården.

1300-talet

År 1361 ”brandskattade” danske kungen Valdemar Atterdag Visby. Någon större försämring eller förändring innebar det inte på kort sikt för Gotland att tillhöra Danmark. Mycket talar för att kungen var ute efter skattepengar från det rika Visby och inget annat.

Problemen med vattensjuk mark tycks vara bemästrad in på 1300-talet för torget. Vid utgrävningarna 1924-1926 påträffades en söndervittrad stenläggning på ca 1,0 meters djup. Stenläggningen daterades till som äldst 1300-talets början och den antyder att här har det varit någon form av marknadsplats och samlingsplats. Fynden torde kunna tolkas som att torget bildades under 1300-talet. En brunn grävdes fram vid utgrävningarna under 1920-talet. Djupet i brunnen var 3,65 m till torget nuvarande yta. Troligen anlades den under 1300-talet.

Bebyggelsen förtätades runt om torget och även inne på den del som senare kom att ingå i Stora Torget. Också väster om torget uppfördes byggnader under 1300-talet. I kv Rådmannen 2, i den nordöstra delen av byggnaden ut mot Lilla Torggränd, finns en medeltida tegelvägg daterad till 1300-talets första hälft. Väggen är bland annat försedd med en spetbågig tvåsprångig port. Det är den äldsta kända bevarade murdelen från medeltiden vid Stora Torget från profana (icke kyrkliga) byggnader (byggnaden markerad med 1300-tal på situationsplanen).  

Under 1300-talet blev den tidigare vattensjuka öppningen ett torg. Bebyggelse uppfördes också på västra sidan av torget och utbyggnaden av S:ta Karin påbörjades. Rekonstruktion I G Appelquist, 2023.

Under början av 1300-talet påbörjades en stor utbyggnad av S:ta Karin. Kyrkan skulle bli en treskeppig hallkyrka som utvidgades åt norr och öster.  Öster om den första kyrkan låg en tomt med två badhusbordeller som som kunde lösas in med hjälp av donationer. På grund av Valdemar Atterdags krig mot Gotland och pesten som härjade avbröts utbyggnaden och återupptogs 1376. Vid slutet av 1300-talet var östra delen av långhuset och koret utbyggd.

1400-talet

En övre stenläggning påträffades vid utgrävningarna på omkring 0,5 meters djup. Mellan de båda stenläggningarna fanns ett lager grus, som i stort sett saknade fynd. Gruslagret kan därför rimligen tolkas som att det fortfarande var problem med vatten, förmodligen i första hand under våren, och att man nu ville bli av med detta problem genom att fylla ut torget med 40-50 cm grus. Gruslagret och den övre stenläggningen kunde inte tidsbestämmas, men en rimlig gissning är att dessa arbeten gjordes i samband med att rådhuset uppfördes. Sannolikt gjordes en hel del förändringar genom om-, till- och nybyggnader kring torget men omfattningen är inte känd.

Utbyggnaden av S:ta Karin fortsatte in på 1400-talet, i takt med att tiggarmunkarna fick fram pengar. Först år 1412 var kyrkan så pass klar att den kunde återinvigas. Kyrkan blev dock aldrig helt färdigbyggd. Planerna var att långhuset skulle breddas ända fram till den första kyrkans västra gavel, men så blev det aldrig. Klostret byggdes ut med sommarmatsalen 1403, södra sovsalen 1410, östra klosterlängan 1419 och ett bibliotek 1442. Troligen tillkom en förrådsbyggnad i västra delen av kloster under 1400-talet. Läs mer om S:ta Karin.

S:ta Karin fick sin slutgiltiga utbredning under början av 1400-talet då också klostret byggdes ut. Under början av 1400-talet uppfördes även Visbys första rådhus norr om S:ta Karin. Rekonstruktion I G Appelquist, 2023

Det gamla Vinhuset förlorade sin funktion som vinhus och marknadsplats när Visbys hamn försköts åt söder till området där nuvarande Slottshamnen ligger. Samtidigt förlorade Rolandstorget sin ställning som den centrala platsen för handel till Handelstorget, nuvarande Donner plats. Men torget i centrala Visby blev allt viktigare som marknadsplast under 1400-talet och när Vinhuset tjänat ut som plats för Visbys råd, planerades för ett nytt rådhus centralt i staden, Rådhuset uppfördes sannolikt under åren 1420-1430 och byggdes framför S:ta Karin. Klostret låg på södra sidan och den norra fasaden av kyrkan betraktades som en baksida. Den valda platsen krävde inte heller att alltför många byggnader behövde rivas. Tack vare de tidigare nämnda utgrävningarna vet vi hur stort rådhuset var och dess exakta läge på torget. Däremot är inte mycket känt av rådhusets utseende. Läs mer om Rådhuset vid torget.

200 års nedgång

Slutet av 1400-talet till slutet av 1600-talet blev en besvärlig period för borgarna i Visby och även för den gotländska landsbygden. Genom sjöröveri, som bedrevs av flera av de danska länsherrarna på Wisborgs slott, avtog handeln för Visby och de gotländska hamnarna med följd att inkomsterna för befolkningen minskade. Människorna beskattades också hårt av slottsherrarna och fattigdomen beredde ut sig både i staden och på landet.

1500-talet

På grund av den ökande fattigdomen upphörde underhållet av byggnader och få nya uppfördes i staden. Området kring torget drabbades förstås också och någon omfattande byggnation torde knappast ha ägt rum här. Känt är att en ny byggnad uppfördes 1516 på en redan befintlig grund från 1200- eller 1300-talet. Byggnaden kom under början av 1900-talet att inrymma den då kända restaurangen Mäster Henriks källare, som senare blev Nunnas kafé och numera restaurang Nunnan med dagens adress Stora Torget 9A.

En ny byggnad uppfördes norr om torget under 1500-talet. Någon större förändring av byggnaderna runt torget torde inte ha utförts under detta sekel. Rekonstruktion I G Appelquist, 2023.

Troligen förekom en viss handel på torget under medeltiden och under 1500-talet, men handel med varor förekom ofta på gatorna och i gränderna runt om i staden.

Medeltiden i Sverige tog slut omkring 1525 och Nya tiden tog vid. Reformationen genomfördes omkring 1530 i Sverige och samtidigt även i Danmark, vilket medförde att även Gotland drabbades. Reformationen blev en katastrof för nästan alla kyrkor i Visby. Kyrksilvret samlades in och skickades till Danmark. Kyrkan fick inte längre in pengar genom tionde och staten beslagtog mark som kyrkan ägde. Följden blev att kyrkorna inte längre kunde underhållas. Sankta Karin klarade sig inledningsvis från att överges och ännu under 1540-talet pågick det fortfarande gudstjänster i kyrkan. Mitt under en söndagsgudstjänst började ett valv att rasa och därefter vågade man inte hålla fler gudstjänster i kyrkan. Tiggarbröderna skingrades och värdeföremål beslagtogs. Konventsbyggnaderna och kyrkan överfördes till troligen till Helgeandshuset. Det övergivna konventet inrättades som tillfälligt hospital för vård av fattiga och sjuka som fick flyttas från Helgeandshuset på grund av brand.

Stora Torget, Visby. Utsnitt från kopparstick av Braun-Hogenbergs Visby karta 1598.

Vi vet inte hur torget såg ut under 1500-talet, men bilden ovan visar torget förmodligen något förskönande mot verkligheten. Bilden är ett utsnitt av Stora Torget, starkt förstorat från Braun-Hogenbergs Visbykarta från 1598. Till höger syns S:ta Karins kyrka och byggnaden till vänster om kyrkan är alltså Rådhusbyggnaden. Konstnären har vridit byggnaden ett kvarts varv åt vänster, för att visa den vackra arkaden mot betraktaren. Arkaden låg i verkligheten åt norr och vänd in mot torget.

1600-talet

Utarmningen av Gotland fortsatte under 1600-talet. Handeln i de gotländska hamnarna minskade ännu mer och Gotland saknade ordentliga skepp som kunde vara med och konkurrera på Östersjön. Befolkningen blev allt fattigare också genom hård beskattning från de danska herrarna på Wisborgs slott samt även genom krav på tjänster åt slottet som knappast ersattes alls. Befolkningen minskade och antalet öde hus ökade på hela Gotland. År 1653 fanns det minst 155 öde gårdar på ön.

Endast några nya byggnader uppfördes vid torget under 1600-talet. Byggnaderna norr om torget står öde eller förfaller. Rekonstruktion I G Appelquist, 2023.

Som undantag från upprustning av byggnaderna runt torget under 1600-talet uppfördes en ny byggnad i nordöstra hörnet av torget 1680 på området som tidigare varit den ryska handelsgården. Troligen revs den övergivna ryska kyrkan i samband på uppförandet av den nya byggnaden. Det gamla 1300-tals huset väster om torget byggdes under 1600-talet på med en våning i skiftesverk. Öster om S:ta Karins kyrkoruin uppfördes också några byggnader troligen under 1600-talet. De flesta byggnader norr om torget kom att stå öde eller förföll så att de inte längre kunde nyttjas. På gårdarna revs uthus och i stället anlades trädgårdar och kålgårdar. Borgarna i staden hade inte råd att underhålla sina byggnader.

Borgarna hade inte heller råd att underhålla rådhuset och reparationerna efter branden som lűbeckarna anlade 1525 var bristfällig. Under 1650-talet började stenar trilla ner från valven och 1661 revs delar av byggnaden. Under 1600-talet fortsatte förfallet också av S:ta Karin. Både staden själv och privata personer började ta byggnadsmaterial från anläggningen. Även konventsbyggnaderna stod öde  och förföll.

Gotland hade kommit att tillhöra Sverige 1645 vid freden i Brömsebro genom en kompromiss. Sverige ville ha Skåne och Blekinge och var då inte särskilt intresserad av ett utfattigt Gotland. Någon påtaglig förbättring för befolkning efter 1645 skedde inte under 1600-talet på ön.

Befolkningen runt torget var huvudsakligen hantverkare under 1600-talet. Undantag var området i nordväst mellan nuvarande Lilla och Stora Torggränd där befolkningen dominerades av borgare, handelsmän och ämbetsmän.

Skampålen, även kallad schavotten, som tidigare funnits på Rolandstorget, flyttades till torget omkring 1690. Innan tidningar började komma ut 1811 anslogs kungörelser från magistraten på Stora Torget och på stadsportarna.

Torgets stora omdaning

På torget gjordes stora förändringar som under 1700-talet efter att rådhuset hade rivits. En gårdsbildning med uthus påbörjades på södra delen av torget under mitten av 1700-talet och färdigställdes under början av1800-talet. Gårdsbildningen revs bort under 1860-talet.

Stor aktivitet vad gäller byggande rådde under 1700-talet. Många nya byggnader uppfördes runt torget och på södra halvan av torget uppfördes en gård med uthus. Rekonstruktion I G Appelquist 2023.

1700-talet

Under 1700-talet tog ekonomin fart på Gotland bl.a. efter att det Nordiska kriget tog slut. Antalet bostäder fördubblades huvudsakligen genom att Klintarna bebyggdes under början av 1700-talet. Folkmängden ökade från 1186 personer 1720 till mer än 5 000 1785.

Även på torget märktes att ekonomin tagit fart. Runt torget revs många medeltida hus och nya uppfördes delvis på de gamla grunderna och ibland med bevarade källarmurar. Omkring tolv byggnader, sannolikt alla bostadshus, tillkom runt torget i många fall med verkstäder för hantverk i bottenvåningarna eller i gårdshus. Här fanns bryggare, guldsmeder, perukmakare, knappmakare och vagnmakare, men även handlare, kyrkoheder, stadssekreterare och borgmästare ägde hus runt torget.

Troligen revs resterande delar av rådhuset under början 1700-talet. Endast en mur mot S:ta Karin behölls som stöd för kyrkoruinen. När rådhuset var borta startade omfattande byggande på södra delen av torget. En vaktlokal, Stadsvaktens hus Corps de garde, även kallat ”Korvkitteln”, uppfördes mitt på torget 1726. Enligt uppgift togs stenmaterial till huset från Vinhuset på Strandgatan. Vaktmanskapet kallades allmänt av visbyborna för korvar och vaktlokalen för ”Korvkitteln”. Klädseln för manskapet var blå uniform av vadmalstyg. Vakthållningen sköttes före 1700-talet av stadens borgare. Man turades om mellan de fyra rotarna med att hålla vakt. När artilleriet vid Södertorg kommit på plats in bit in på 1700-talet togs vakthållningen över av artilleritrupperna. Framför Korvkitteln anlades en brunn med en överbyggnad av bestående av fyra skulpterade trästolpar och däröver ett toppigt tak belagt med kopparplåt. Brunnen kom senare att kallas Stortorgsbrunnen och också ”Korv-brunnen”. Brunnen ersatte troligen den tidigare brunnen på torget vid rådhusets sydvästra hörn. Den gamla brunnen las igen.

Till vänster ”Korvbrunnen”, senare kallad Stortorgsbrunnen, med en överbyggnad av ett kopparbelagt toppigt tak. Till höger och delvis bakom låg vaktlokalen, kallad ”Krovkitteln” av Visbyborna. Teckning av P. A. Säve 1850-talet. Bild från Visby förr i tiden.
Till vänster ”Korvbrunnen”, senare kallad Stortorgsbrunnen, med en överbyggnad av ett kopparbelagt toppigt tak. Till höger och delvis bakom låg vaktlokalen, kallad ”Krovkitteln” av Visbyborna. Teckning av P. A. Säve 1850-talet. Bild från Visby förr i tiden.

En handelsgård började uppföras på södra delen av torget förmodligen under mitten av 1700-talet. Gårdsbildningen omfattade ett bostadshus av sten i tre våningsplan troligen byggt redan under medeltiden. Flera grunder till medeltid hus har påträffats i området vid utgrävningar på 1970-talet. På gården uppfördes lada, fähus, vedbod, brygghus, visthus samt ett packhus det senare förmodligen uppfört tidigare än övriga uthus. Gårdsbildningen avskärmades från torget av byggnader och en mur med inkörsport, byggd som en portal. Gårdsportalen är troligen uppförd under senare delen av 1700-talet i samband med gårdsbildningen. Portalen flyttades senare till bagare Möllers gård (hörnet Hästgatan-Mellangatan).

Tidpunkten för när gårdsbildningen utfördes är svårt att säkert fastlägga. Vi utgår från att årtalet 1726 för uppförandet av vaktlokalen är korrekt. I den mur som ansluter till vaktlokalen finns en portal som Waldemar Falck anger som 1600-tal eller 1700-tal. Om den är från 1600-talet kan den knappast uppförts på plats, utan den har då troligen forslats dit från annan plats. Det verkar därför mer troligt att muren och portalen uppförts under mitten av 1700-talet i anslutning tidsmässigt till ”Korvkittelns” uppförande. Muren och ”Korvkitteln” har troligen inte byggts mitt på torget till synes planlöst utan de måste ha samordnats vid byggandet med det fähus som ansluter till ”Korvkitteln”. Waldemar Falck anger att schavotten låg öster om rådhuset. Det verkar inte troligt, för i så fall hade den kommit att ligga inne på gården innan den flyttades omkring 1790 till Nytorget. Den kan alternativt ha flyttats från platsen öster om Rådhuset till norra delen av torget när gården började byggas.

S:ta Karin stod öde och användes som förråd och användes möjligen också som ladugård. Kyrkoruinen klarade sig i stort från att användas som byggstenar till nya byggnader.

Någon omfattande torghandel pågick knappast på torget. Hade torget varit en betydande marknadsplats hade gårdsbildningen sannolikt inte kunnat genomföras. Torgets storlek var under mitten på 1700-talet till 1860-talet endast 1/3 del av dagens torgyta.

Gränden mellan S:ta Karin och rådhuset las delvis igen under 1700-talet. Osäkerhet råder när konventsbyggnaderna revs, men troligen skedde det under 1700-talet eller under början av 1800-talet. Merparten av byggnaderna revs dock med undantag av västra längan som bevarades och fortfarande finns kvar. Troligen utnyttjades den som ladugård under en period. Rester av den östra längan finns kvar liksom nergången till en krypta i den södra längan.

Under 1700-talet delades staden in i rotar. Området runt torget tillhörde S:t Hansroten kvarteret II, III och IV.

1800-talet

Ekonomin för Visbys invånare mattades av från att ha varit god under 1700-talet, försämrades den under första halvan av 1800-talet. Antalet invånare i staden minskade från drygt 5000 1785 till 4600 invånare 1850, varav 500 bodde utanför murarna. Trenden vände under andra halvåret av 1800-talet och folkmängden fördubblades från 1850 till 1880, främst beroende på inflyttning från landet.

År 1860 låg den Herlitzska gården ännu kvar och bredde ut sig över nära 2/3 av torget. Torget från den här tiden kallades senare för Gamla Torget. Handelsgården utformning baseras på en skiss av P. A. Säve 1864, renritad av Mickey Wainsoo. Rekonstruktion I G Appelquist 2023.

Omkring tio nya hus uppfördes runt torget under 1800-talet. Många av husen byggdes på medeltida husgrunder och ibland med bevarade källarmurar. Från att ha varit ett stort inslag av hantverkare som ägare till byggnaderna under 1700-talet, kom under 1800-talet många av husen att ägas av ämbetsmän och militärer. Här fanns bl.a. handlare, grosshandlare, kronofogde, rysk vice konsul, kapten och major samt färgare och en kopparslagare. Till Nedre Finngränd kv Munken 12, mot torget hade urmakare Johan Norrby flyttat sin verkstad omkring år 1850. Handelsmannen L. J. Ehinger tog över hans lokaler omkring 1858. Ehinger var känd för sin snålhet och det fanns ett talesätt bland visbyborna som anspelade på detta: ”Nu väger det jämt sa ”Janne” Ehinger när han bröt kaffebönan mitt itu”. På östra sidan, Stora Torget 8, ligger en stor byggnad uppförd 1779.  Den ägdes omkring 1845 -1869 av handelsmannen och ryske vice konsol J. S. Stare. År 1869 köptes huset av handelsmannen Karl Henrik Procopé. Karl Henrik försvann 1876 på en resa till USA, troligen rånmördad i Hamburg. Huset köptes då av L. J. Ehinger, som startade alkoholförsäljning där samma år. Året därpå inköptes huset av Spritbolaget. År 1875 utbröt en våldsam brand på Wendtska gården i nordvästra hörnet av Stora Torget. Branden började i Fornells färgeri och flera personer omkom i branden. Läs mer om Wendtska gården.

Säve stod vid bageriet, nuvarande Stora Torget 7, och tecknade denna vy mot söder. Till vänster ligger gårdsmuren och portalen in till den Helitzska handelsgården. Bakom portalen skymtar det Herlitzska bostadshuset. Mitt i teckningen ligger stadsvakten hus, även kallad Corps de garde eller Korfkitteln. Huset är karaktäristiskt för sin tid med valmat tak, ytterdörr med fiskbensmönstrad panel och symmetriskt placerade fönster med fönsterluckor. Till höger om Corps de garde syns gaveln på ladan som också innehåller fähuset. Bakom ladan skymtar S:ta Karins kyrkoruin med det höga klocktornet. Framför Corps de garde låg brunnen, som Säve ritat upp i högra hörnet för att det inte skulle skymma stadsvakten hus. Teckning av P. A. Säve 1864. Bild från Visby förr i tiden.

Handelsgården som uppförts på torget omfattade nära 2/3-delar av torgets yta. Både hästar, kor, svin och höns fanns sannolikt på gården, vilket var vanligt förekommande inom murarna ännu under början av 1800-talet. På den leråker som bildats när källaren till det rivna rådhuset fyllts över uppstod tidvis en lite sjö där man kunde åka skridskor under vintrarna. Gården kallades Herlitzska gården efter ägaren skepparen och handelsmannen M. E. Herlitz (1801-1872), som ägde gården omkring åren 1830-1845. Därefter ägdes gården av urmakaren C.P. Palm och guldsmeden J.N. Palm tills gården revs omkring 1865.

Öster om S:ta Karin låg under 1800-talet några mindre byggnader, sannolikt uppförda efter det att kyrkan blivit en ruin. De ägdes förmodligen av kopparslagare N. Hallgren som hade sin verkstad på gården. Akvarell av okänd konstnär från omkring 1840. Bild från Visby förr i tiden.
Framför S:ta Karins kyrkoruin syns de 1866 framgrävda resterna av rådhuset och rådhusets västra fasad som då ännu stod kvar. Teckning av A W Lundberg. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby 1924-1926.
Huset med den pampiga gaveln mot Stora Torget 1 i kv Rådmannen 2 tillhörde kapten A. L. Bruze och kallades på 1800-talet för kapten Bruzes hus. I byggnaden finns medeltida murar från 1300-talet. Det låga huset till vänster uppfördes omkring 1870. Där gårdsporten ligger gick under medeltiden en gränd mellan torget och S:t Hansgatan. Fotot är taget omkring 1870. Bild från Visby förr i tiden..
Stora Torget 8, kv Systemet 6. Huset ägdes av ryske konsuln J.S. Stare, därefter av Karl Henrik Procopée och inköptes 1877 av Spritbolaget.

Handel i Visby förekom, som tidigare nämnts, i stor utsträckning på gator i gränder runt om i staden. Under 1800-talet växte handeln och länsstyrelsen beslöt att handeln skulle utföras som torghandel på det centrala torget i Visby. Torget var emellertid ganska lite och trångt. Den 17 maj 1864 beslöt stadsfullmäktige om inköp av den Herlizska fastigheten med syfte att riva hela handelsgården. I samband med rivningarna av husen gjordes även en begränsad utgrävning för och uppmätning av rådhusets grundmurar. År 1866 var det utvidgade torget klart att tas i bruk, nu belagt med kullersten. En ny brunn med pump hade också tillkommit och ett våghus uppfördes 1862 sannolikt placerat vid den norra sidan av torget. Det utvidgade torget kom att kallas Stora Torget och det tidigare mindre torget kallades Gamla Torget.

Efter rivningen av handelsgården omkring 1865 fick torget sin nuvarande stora omfattning och kom att kallas Stora Torget. Handeln på torget tog fart på allvar. Ett våghus uppfördes i norra delen av torget. Rekonstruktion I G Appelquist 2023.
Fotot är den äldsta kända bilden från Stora Torget, troligen fotograferat omkring 1875. Fotografens tekniska utrustning var inte helt fulländad vid den här tidpunkten. Objektivet klarar inte av att teckna motivet ut i kanterna. Trängseln på torget har ännu inte blivit så stor, men några torgstånd med sina tälttak finns på plats. Mitt i bilden skymtar torgpumpen med snickarglädje på taket. Bild från Visby förr i tiden.

Handeln satte ordentlig fart på torget när det nu fanns ordentlig plats för bönderna att bjuda ut sina varor. Bönderna kunde nu sälja sina varor direkt till slutkunden och fick redan pengar för sina varor. Tidigare hade de ofta varit beroende att sälja till någon handelspatron eller köpman och kom därmed ofta i beroendeställning, där skulden sällan var helt betald. För stadsborna var det viktigt att mer eller mindre dagligen kunna köpa färska varor, efter som de flesta inte hade förvaringsmöjligheter i isskåp, vilket endast de rika hushållen hade tillgång till. Köttförsäljningen hade sin traditionella plats på södra delen av torget, där försäljning av kött skedde över öppen disk ända in på 1940-talet. Det år 1862 uppförda våghuset flyttades till södra sidan av torget omkring 1880. I våghuset kunde de som inte hade egen våg väga upp sina varor, och där kunde även kontroll ske av torgförsäljarnas vikter. Hela djurkroppar såldes också och då behöves en stor våg med kapacitet.  Enligt ett förordnande 1871 skulle handeln ske på torgets västra sida. Om andra varor än lantbruksprodukter skulle saluföras på Stora Torget var man skyldig att betala 3 Rdr rmt. Under slutet av 1800-talet hade försäljningen på torget ökat, så att det började bli svårt att hitta plats för alla säljstånd. Det berättades att bönderna måste starta sin resa från hemsocknen tidigt på morgonen eller till och med mitt i natten för att vara säkra på att få en fördelaktig torgplats. Man parkerade sina hästar på gården till den Häggska tomten vid S:t Drottensgatan efter att ha lämnat vagnarna med varor på torget.

Tavlan är målad 1887. Torghandeln på Stora Torget framför S:ta Karin pågår från stånd och från hästvagnar. Till vänster syns våghuset. Den lilla flickan mitt på bilden, 3 ½ år gammal, är Yvonne Westerlund född Gardell-Ericson. Konstnären är hennes pappa Johan Ericson. Flickan håller sin mamma Anna Gardell-Ericson i handen, då sedan mer än 10 år världsberömd konstnär med akvarellmåleri som sin specialitet. Flickan Yvonne dog 1978 och var då 94 år. Tavlan visar endast en del av originalet som är en betydligt större tavla. Publicerad med ägarens tillstånd.
På bilden syns våghuset som uppfördes 1862 då sannolikt placerad på torgets norra sida. Vid tidpunkten för foto tycks våghuset vara placerat i södra delen av torget. Foto omkring 1890. Bild från Visby förr i tiden.
Stora Torget 9B, kv Nunnan 1. Byggnaden uppfördes under 1790-talet. Här hade O. E. Olsson sin Viktualie & Diversehandel under slutet av 1800-talet. Därefter har det varit en lång tradition med speceriaffärer i huset fram till idag. Foto omkring 1880. Bild från Visby förr i tiden.
Torghandel pågår. I fonden syns O.E. Olssons Viktualie & Diversehandel. Beläggningen är kullersten över hela torget. Foto omkring 1890.
På den norra sidan av torget ligger i väster en byggnad från 1700-talet med en hög trappa, där Stare-Mor under en lång tid på 1800-talet hade sitt värdshus, och där J. W. Fornell senare öppnade garnhandel. Stenhuset öster därom är sannolikt ombyggt på 1700-talet men med medeltida stomme. Därefter ligger Lindewallska gården och bakom skymtar taket på huset från 1500-talet. I hörnet mot Södra Kyrkogatan ligger huset med O. E. Olssons Viktualie & Diversehandel. Foto omkring 1895. Bild från Visby förr i tiden.

År 1805 fridlystes kyrkoruinerna i Visby, vilket förstås omfattade även S:ta Karins kyrkoruin. Någon förbättring av hur S:ta Karin användes märktes inte och kyrkoruinen utnyttjades som förråd och ev. även som ladugård långt in på 1800-talet. Det var först när turisterna började komma till Visby under andra halvan av 1800-talet som ruinen städades upp och började underhållas. År 1887 öppnades ruinerna för besök mot en avgift av 5 öre.

Torghandel Stora Torget 1920-talet

John Nihlén var ansvarig arkeolog vid utgrävningar på Stora Torget 1924-1926. Under sitt arbete fick John kontakt med en minnesgod visbykvinna Asta Jonason, som på ett medryckande sätt berättade om sina intryck från torget under början av 1920-talet. Berättelsen av Johan Nihlén om torget tåls mycket väl att direkt citeras:

Stånden med sina segeldukstak, landsborna med sina vagnar, alla handlande fruar, som nästan alltid var stamkunder vid något av stånden. På södra sidan stod godisstånden, sedan kom kött- och fiskstånden. Där fanns också den viktiga vågboden, där landsborna vägde upp och försålde hela djurkroppar. I ett stånd sålde man bröd – stora goda Gotlandslimpor – och i ett annat kläder. Det var på den tiden, man kunde köpa ett stort bomullsförkläde för en krona och ”lysdukar” för 50 öre styck. Ungefär mitt i torgets centrum hade Hilma Magnusson sitt fiskstånd vaktat av en stor Sankt Bernhardshund. Naturligtvis fanns det också blommor och grönsaker och produkter från D.B.W.s handelsträdgård. På norra sidan höll bönderna med sina fjädervagnar. Där kunde man köpa ägg, rosenpotatis och fin Skälsöströmming, ibland också ett kokhöns eller en tupp.

Allt detta är nu naturligtvis helt förvandlat, t.ex. Annie Häggs sybehörsaffär, Fornells färgeri, Frida Lundéns speceriaffär och Lundéns cigarraffär. Vägg i vägg med spritbolaget låg en s k garnbod. Asta Jonason berättade också om de ”ståndbärare”, som höll till på torget och gärna hade högkvarter i närheten av bolaget. Själv minns jag tydligt den ständigt upprymde ”Pippa” Hultgren och den originelle ”ryska kapten”, som skrudade sig med färggranna ordnar, som ha själv tillverkat.

”Pippa” Hultgren. Teckning Thor Engström, Gotlands fornsals arkiv. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby 1924-1926.

Trängseln var stor på torget. På södra sidan fanns alla stånden och där skymtar även våghuset och pumphuset. På norra sidan höll bönderna till med sina kärror med allahanda varor. Foto omkring 1930. Bild från Visby förr i tiden.
Stora Torget omkring 1920. Här rådde ständigt full aktivitet för att sälja och köpa varor. Foto från Asta Ekwall-Jonason. Bild från utgrävningarna på Stora Torget i Visby 1924-1926.
Varorna transporterades på kärror med två hjul och med fyra hjul. De senar kom från socknar på landsbygden dragna av hästar. Hästarna stallade på Häggska gården till det var dags att åka hem. Foto från Asta Ekwall-Jonason omkring 1920. Bild från utgrävningarna på Stora Torget i Visby 1924-1926.

Arkeologiska utgrävningar Stora Torget

Under marken i Visby innerstad göms säkert fortfarande stora mängder arkeologiskt intressanta fynd. Svårigheterna är stora att hitta dessa fynd. Dels finns byggnader uppförda över fynden som inte gärna kan rivas för en undersökning, dels är det mycket kostnadskrävande att göra arkeologiska utgrävningar. Man får passa på att undersöka marken i samband med nödvändiga schaktningsarbeten för ledningar, grundförstärkningar eller i sällsynta fall grundarbeten för något nytt hus.

När Visbys innerstad skulle förses med rinnande vatten gavs tillfälle till arkeologiska undersökningar i de schakt som behövdes för att lägga ner vattenledningarna. I många av innerstadens gator påbörjades schaktarbeten 1924 och för Stora Torget planerades ledningar längs torgets norra del. Torget var tidigare inte utgrävt, men man visste att stadens ståtliga rådhus från 1400-talet funnits här och enstaka tidigare påträffade fornfynd drev också upp förväntningarna om nya avslöjanden från marken om stadens historia.

Arkeolog John Nihlén

Arkeolog John Nihlén hade inbjudits att bevaka grävningarna för Stora Torget. Han berättar om mötet med Gotland, när han första gången kom hit ombord på Hansa en högsommardag i början av 1920-talet. ” I gryningen stod jag på bryggan och såg Gotland stiga fram. Först en mörkblå rand, avlägsen, lockande. Sedan den branta kusten, Stenkyrkehus, Lusklint – ett ljust violett band som reste sig ur havets blå – allt var som en dröm, en uppenbarelse, som sögs in i mig och förblev där.” Och när John kom till Stora Torget. ” Redan den första anblicken fyllde mig med häpnad. Här låg kärnan i Visby, sedan staden kommit till makten, här reste sig en gång det mäktiga rådhuset med praktfulla trappgavlar, här samlades köpmän från Europas alla hamnar. Tänk om dessa stenar kunde tala! Tänk om spadarna kunde få avslöja, vad som fanns i den svarta jorden under den nötta stenläggningen! Föga anade jag då, att jag kort tid därefter själv skulle få vara med om att gräva fram ur denna mörka jord rådhusets källare, den tidiga medeltidens gatubeläggningar och det allra äldsta Visby – en säljägarplats, som legat vid den öppna kusten för mer än 4000 år sedan.”

Fil kand John Nihlén under utgrävningarna på Stora Torget i Visby. Foto Johan Fardelin 1924, Gotlands Museums arkiv. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby 1924-1926.

År 1927 disputerade John Nihlén för fil doktorsgraden på en avhandling benämnd ”Gotlands stenåldersboplatser”. Tillsammans med Gerda Boëthius utgav han 1933  ”Gotländska gårdar och byar under äldre järnåldern”. År 1927 gav han ut skriften ”Äldre järnhantering på Gotland”, år 1929 ”Från det okända Gotland”, och ”Sagornas ö” samt utkom 1977  ”Gutar jag mött”. År 1969 erhöll han professors titel.

Visbyprofiler och torgmadammer 1920-talet

Stora Torget var förstås en fantastisk arbetsplats för en arkeolog. Mitt inne i den gamla medeltida staden, omgiven av en kyrkoruin från 1200-talet och gamla byggnader från 1700-talet uppförda på medeltida grunder, här fanns en stort intresse för vad som skulle finnas under torgets kullerstensbeläggning. John var spänd och förväntansfylld när grävningarna kom igång. Han vakade dagarna i ända om något skulle hända. Och det gjorde det! En dag kastades mörk jord upp fylld av flintskärvor, krukfragment, benprylar och spjutspetsar. Man hade kommit rakt ner på säljägarnas boplats.

Tidningarna började allt ivrigare skriva om utgrävningarna och fynden som gjordes och en ständigt växande skara åskådare sökte sig till torget. John Nihlén har målande beskrivit många av besökarna av utgrävningarna. Bland dem kom den myndige och rödkindade konsuln Carl Emil Ekman, Gotlandskungen, som blev en stor påhejare av utgrävningarna och även i viss mån bidrog till dess finansiering. John Niléns ord om Ekman – När han skred över torget med vaggande steg, hade man verkligen en känsla av att det var han som ägde ön – .Han var direktör i Ångfartygs AB Gotland, han hade stort dominerande inflytande i öns störta tidning Gotlands Allehanda, liksom i Gotlands Bank, Gotlands turistförening, Gotlands Järnvägar och många andra företag. Utgrävningarna fick Gotlandskungens moraliska stöd.

Carl Emil Ekman, ”Gotlandskungen” målad av Ivar Kamke, 1954. Tavlan finns på Skeppargillet.
Richard Steffen, rektor på Visby Läroverk.
Alfred Edle, ”Rödskägget”. Riksantikvariens ombud. Teckning av Thor Engström. Gotlands Museum arkiv. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget Visby.

En annan flitig besökare på torgets utgrävningsplats var konsul C G Björkander, som tillhörde Föreningen Gotlands Fornvänners styrelse, och han kom gärna med goda råd till de unga arkeologerna. Ibland anlände också landshövding Gustaf Roos i egen hög person spatserande över torget med sitt spanskrör i handen för att informera sig om senaste nytt. Varje dag dök rektorn vid läroverket Richard Steffen upp för att ta del av utgrävningarnas framsteg.  Han startade lite senare en egen undersökning med hjälp av konsthistoriskt intresserade lärjungar och de framförde egna teorier om ett och annat som John mest log åt. Naturligtvis hade torget besök från den energiska ”överstinnan” Ella Hellgren från Fornsalen och inte minst av riksantikvariens ombud kandidaten och senare läroverksläraren Alfred Edle, ”Rödskägget” kallad. På plats fanns ofta även gatuförmannen Joh Fardelin, som hade värdefull kunskap om visbygatornas  arkeologi. Därtill kom förstås intresserade borgare, skolklasser, turister från när och fjärran samt folk från den gotländska landsbygden. När gamla fru Caroline Bruce kom farande i sin uråldriga droska från Skälsö blev det fest på torget. Hennes klädedräkt var rent museal och hennes levnadssätt gick i samma stil. Hon klev omkring bland murresterna i sin fotsida kjol, lyssnade och gav sin egen högst originella tolkning.

Fru Ella Hellgren, Fornsalens intendent. Teckning av Thor Engström. Gotlands Museum arkiv. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget Visby.
Fru Caroline Bruce, skulptris fån Skälsö. Teckning av Thor Engström. Gotlands Museum arkiv. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget Visby.
Oscar Wennersten, ”Bendoktorn”, arkivföreståndare, fil lic. Teckning av Thor Engström. Gotlands Museum arkiv. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget Visby.

Oscar Vilhelm Wennersten tillhörde de verkliga originalen i 1920-talets Visby. Wennersten hade både arkeologi och geologi i sin akademiska examen. På gamla dar hade han blivit föreståndare för länets arkivdepå.  Men han fungerade i själva verket mer som en resande antikvarie och fornminnenas gårdvar och lyckades nosa upp alla fyndplatser på Gotland för att se på nya fynd. Wennersten gick troget nattvakt, hela perioden under det att utgrävningarna pågick på Stora Torget, för att hindra att obehöriga tog sig ner i de öppna schakten. Enbart hans klädsel – den solkiga slokhatten, den slitna sportkostymen i grön nyans, den evigt rykande pipan – var nog för att ge honom en rangplats bland originalen. Han var ständigt på språng för att spana efter fynd ofta tillsammans med Joh Fardelin. Saker som andra tyckte var värdelös tog Wennersten till vara. I stadens skämtpress utritades han gärna med en benknota under armen och den ständigt rykande pipan i munnen. Han smeknamn blev också ”Bendoktorn”.

Allteftersom grävningarna utvidgades växte också jordhögarna och det blev ganska trångt på torget. Området för torghandeln krympte och till slut sade myndigheterna stopp. En och annan gumma knorrade men sämjan var normalt mycket god. De ansvariga för utgrävningarna beslöt att bjuda  alla torgmadammer som kunde och ville gå ner i schakten och följa grävningarna. De unga arkeologerna berättade om rådhusets grundmurar och alla nivåer i jordlagren från stenåldern till nutid och Nihlén berättade om den spännande upptäckten av stenåldersboplatsen. Torgmadammerna var mycket lyhörda besökare och hurrade efteråt för ”dödgrävarna” och följde sedan utgrävningarna med ibland nästan närgånget intresse. En dag ställdes t o m handeln in i ett av stånden för att underlätta för arkeologerna. När sedan representanter för myndigheterna kom för att sätta stopp för vidare utgrävningar, stod torgfolkets kvinnor och män enhälligt på arkeologernas sida och krävde, att arbetet skulle få fortsätta, vilket också skedde.

Stora Torgets historia grävs fram

Utgrävningar på Stora Torgets västra sida, schakt I a-b. I bakgrunden mot S:ta Karins kyrkoruin skymtar några bilar som redan vid den här tidpunkten börjar ta torget i besittning. Torghandeln pågår för fullt på torget samtidigt som utgrävningarna, så det är mycket trångt om utrymmet. Foto 1925. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.

När rörgraven grävdes utmed norra delen av torget påträffades som tidigare nämnts stenåldersboplatsen. Den låg strax söder om nuvarande restaurang Bageriet, Stora Torget 7.  Här gjordes ett schakt på omkring 3×4 meter och ett liknande schakt togs upp 20 meter längre åt väster vid Stora Torget 5. Därifrån grävdes två parallella schakt fram till man stötte på källaren till Rådhuset, schakt I det västra och schakt II det östra.

Arkeologiska utgrävningar på Stora Torget. Utgrävningar med grön markering utfördes under åren 1924-1926 och har dokumenterats av John Nylén. Övriga utgrävningar är blåmarkerade. Rekonstruktion I G Appelquist, 2023.

Stenåldersboplats 
Det har sedan tidigare varit känt att betydande lämningar från yngre stenåldern ligger gömda under det centrala Visby. År 1864 hade adjunkten vid läroverket Gustaf Lindström påträffat, strax väster om S:t Lars kyrkoruin,  sammansintrade fiskben och träkol, som tydde på spår av tidig bebyggelse. Efter den tiden har en rad liknade fynd gjorts runt om i staden från Hästgatan i söder, Finngränd i öster, i väster mellan S:t Hansgatan och Mellangatan och upp till innerstadens norra gräns. Ändå var det en sensation att finna en så pass orörd stenåldersboplats omkring 4000 år gammal och det mitt i centrala Visby (schakt II). Boplatsen låg i strandgruset på ca 2 meters djup i ett 3-4 dm tjockt kulturlager. Fragment av furustolpar tydde på att det var en hydda man funnit.

Kvinnograv från stenåldersboplatsen i schakt II. Uppmätning av Alfred Westholm 1925. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.
Fynd från stenåldersboplatsen. Från vänster: Kopp av bränd lera höjd 7,2 cm, yxa av flinta längd 22,4 cm, spjutspets längd 16,1 cm, pilspetsar, pryl, harpuner och metkrok. Alla föremålen är av ben. Teckning Ulla Sjöswärd. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.

Man fann tre skelett, sannolikt från en man, en kvinna och mellan dem ett barn. Bäst bevarad var kvinnan som bedömdes vara i 30-40 års ålder, medan barnet var omkring 8 år. Sannolikt hade de döda begravts under hyddans golv. Livet var inte slut efter döden. De döda skulle fortsätta att leva men under andra förhållanden. Under golvet i hyddan kunde de döda fortsatt få njuta av husets skydd och få vara nära de anhöriga. Runt kvinnan hade bäddats med rödockraliknande massa. Lerkärl med mat hade placerades runt kroppen. Framför huvudet fanns två vildsvinsbetar, en harpun, ett 70-tal rörpärlor och en yxa, saker som hon behövde ha även i sitt nya liv. Runt skeletten fanns talrikt med krukskärvor, rester från de krukor med mat som de döda fick med sig. Stora mängder benrester från olika djur fanns spridda runt boplatsen, bl a ett stort antal ben från svin samt oväntat, ben och tänder från nötkreatur. Kanske var de tamdjur eller var de vildboskap?  En stor mängd benrester hittades från säl som säkert var en viktig föda. Ben fanns också från räv, fjällräv, hare, men också tänder från en bäver, ett djur som aldrig funnits på Gotland. Bäverbenen måste ha varit smycken som importerats från fastlandet. Bland fynden fanns välgjorda ljuster- och harpunspetsar, redskap som användes för att fånga fisk, stranden låg endast en bit bort på den tiden, ungefär där S:t Hansgatan ligger.

Bilden visar en profil genom schakt I a – I b mot väster. Det svarta lagret på 2 meters djup tillhör stenåldersboplatsen, på 1,5 – 1,65 m ligger den undre stockbädden, på 1,3 m den övre stockbädden, flata kalkstenhällar på 1,0 resp. 0,5 m och överst kullersten. Uppmätning Alfred Westholm. Bild från utgrävningarna på Stora Torget i Visby.

Ingen Vikingatid 
Också andra intressanta upptäckter gjordes i schakt II. Stenåldersmänniskorna hade så småningom lämnat sina boplatser. Sand och jord hade brett ut sig över boplatserna och vegetation hade vandrat in och tagit över den glömda kulturen. Tiden hade gått 2000 år framåt och blivit till yngre järnålder i Sverige. De 2000 åren representerar ett 10-20 cm tjockt lager i schaktet helt tomt på fynd. Här fann man inte någon Vikingatid.

Den undre stockbädden i schakt I. Foto mot väst av John Nihlén 1924. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.
Den övre stockbädden i schakt I. Foto mot väst av John Nihlén. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.

Undre lager stockbäddar 
I schakt I påträffades kraftiga stockbäddar på ett djup omkring 1,65 meter. Stockbäddarna bestod av trästockar lagda intill varandra i två parallella rader, vilka vilade på grova träsyllar under ändarna lagda i andra riktningen. Konstruktionen kallas vanligen kavelbroar och var vanligt förekommande under vikingatiden. Kavelbroarna uppskattades vara från slutet av vikingatiden eller från tidig medeltid. Rikliga vattenkällor från berget gjorde att torget delvis var som träskmark och kavelbroarna gjorde marken användbar. De påträffade kavelbroarna tillhörde utan tvivel en gata eller gränd i Stora Torggränds förlängning. Kavelbroarna gjorde det möjligt att tas sig över ”torgets” vattensjuka mark med kärror. Under stockarna påträffades horn- och bendelar, keramik, läderbitar och en svärdsdoppsko av brons samt en bronsnål, möjligen från vikingatiden. Fynden tyder på att här har det bott hantverkare. Detta lager i schakt I motsvarades av mörk hårdstampad jord i schakt II.

Planen visar, sett mot väster, stockbäddar i schakt Ib – Ia samt torgets vattenbrunn. Uppmätning Alfred Westman 1925. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.

Övre lager stockbäddar 
Ovan detta lager av stockbäddar påträffades ytterligare en träbädd av stockar på djupet 1,3 meter i schakt I. Stockarna var i mycket dåligt skick och kunde inte tas upp hela. De vilade direkt på ett 10-20 cm tjockt lager mörk fet mylla, där det fanns rikligt med fynd av sågade och tillskurna ben- och hornbitar, järnklumpar och krukskärvor. I schakt II ersattes stockarna av ett hårt lager av smärre kalkstenplattor, grus och fuktig jord.

Nedre stenläggning 
På omkring 1 meter djup påträffades en stenläggning vittrad och ojämn som bedömdes vara från början av 1300-talet. Under stenbeläggningen fann man keramik och kammar, som gav viss vägledning för dateringen. Förutom det hårda tyska stengodset påträffades också västeuropeiskt stengods,  Här finner vi sannolikt det som var ursprunget till dagens Stora Torget.

Den övre stenläggningen på torget, schakt II, på ca 0,5 meters djup var troligen från början av 1400-talet. Foto A Edle 1924. Bild från Utgrävningar på Stora Torget i Visby.
Uppmätning av den övre stenläggningen, Johan Fardelin 1924. Bild från Utgrävningar på Stora Torget i Visby.

Övre stenläggning 
På en halv meters djup påträffades en vällagd stenläggning av stora flata stenhällar både i schakt I och II. Stenläggningen kunde följas på något varierande djup både i rörgraven i norr och i schakten in mot torgets mitt. Mellan stenläggningarna fanns ett lager grus utan fynd och dateringen av den övre stenläggningen gick därför inte att utföra. Gruslagret kan möjligen förklaras med att det fortfarande var problem med vatten på torget, förmodligen i första hand under våren, och att man nu ville bli av med detta problem genom att fylla ut torget med 40-50 cm grus. Detta skulle kunna ha utförts i samband med att rådhuset uppfördes under början av 1400-talet.

Murad brunn påträffad i kanten av schakt I b. Foto mot öster av John Nihlén 1925. Bild från Utgrävningara på Stora Torget i Visby.
Keramikfynd från brunnen. I mitten en kruka av svartgods, höjd 8,5 cm, därunder ett lock av rött lergods, diam 15,2 cm. I övrigt delar av siegburgkannor. Teckning av Ulla Sjöswärd. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.

Torgbrunnen 
Den övre stockbädden fortsatte åt alla håll ut över schaktens gränser utom i öster. Den påträffades hela sträckan i schakt I fram till rådhuset. Omkring fyra meter norr om rådhuset påträffades en medeltida brunn med en inre omkrets av 175 – 185 cm och ett djup från nuvarande markyta om 365 cm. I brunnen fann man krukskärvor huvudsakligen från stengods av Siegburgtyp, en välbevarad drejad liten kruka av svartgods, ett stycke av en dubbelkam och en mycket bräckligt ämbar av trä.

Plan av rådhusets källare. I murarna syns trapporna, som leder ner till rådhuskällaren från torget. Utanför norra murväggen ligger den nedan omnämnda korridoren öppen mot torget. I södra väggens västra del finns den rektangulära avloppstrumman. Utanför östra väggen vid spiraltrappan ligger den omdiskuterade stensättningen. Uppmätning Mogens Mogensen 1925. Kompletterad med resultaten av undersökningarna 1926. Omritning Jan-Ason-Utas 1982. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.

Rådhuskällaren 
Väl framme med schakten vid rådhuset påbörjades utgrävning av den gamla byggnadens källare som fanns kvar under marken. Man visste på förhand att rådhuset legat här. År 1964, då torget planerades och bebyggelsen revs på södra delen av torget, kom delar av rådhusets källare i dagen. Dåvarande stadsarkitekten A W Lundberg gjorde då en måttsatt skiss av källaren. Vid grävningarna fann man en korridor som låg i rådhusets längdriktning och troligen öppen mot torget med en rad arkadbågar. Golvet i korridoren var belagt med slitna stenhällar och från korridoren förde fem delvis mycket väl bevarade trappor med sju eller åtta steg ned i rådhusets källare.

De fem källartrapporna i norra muren. Foto från väst 1925 av Richard Steffen. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.
Källartrappan NI i norra muren. Foto 1925 av John Nihlén. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.
Källartrappan NIII i norra muren. Foto 1925 av John Nihlén. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.

I rådhusets västra mur grävdes fyra trappor fram av liknande slag som i norra delen, dock något kortare med färre steg på grund av torgets lutning. Södra muren utgrävdes inte fullständigt men det konstaterades att där funnits fyra trappor. En speciell anordning påträffades i den södra murens västra del, en fyrsidig trumma som ledde ner till en tunnväld cistern med måtten 275 x 375 cm och höjden 250 cm, delvis belägen under källarens golv. Ett högt sittande avlopp fanns i västra väggen som ledde ner till cisternen. Anläggningen är karakteristisk för Visby, som anordning för att ta hand om latrin. Liknande anläggningar har upptäckts på flera platser i staden. Cisternen har genom trummor stått i förbindelse med kombinerade avträden och sopnedkast i husets övre våningar. I den östra muren fanns endast en trappa av det slaget som det fanns fyra eller fem i de övriga ytterväggarna. I södra delen av väggen fanns en smal spiraltrappa med åtta bevarade steg. Norr om murens mitt fanns rester av ännu en trappa som ledde upp till en i det närmaste cirkelrund brunn med en diameter av ca 165 cm. Genom hela källaren löpte en tunn mittmur i riktning väst/öst murad av tegel och kalksten. Eftersom rådhuset i övrigt av byggt av sten bedömdes muren vara tillkommen senare än själva byggnaden. Muren och förtagningar tyder på att källaren varit indelad i tre stora rum som i sin tur varit delade med lätta väggar till små bodar, var och en svarande mot en källartrappa. Golven var belagda med kalkstenhällar. Murarna var uppförda av betydande mått. På hörnstenarna förekom talrikt med stenhuggarmärken, 42 stycken fanns blottlagda. Mellan rådhuset och S:ta Karin påträffades en kalkstensmur i nord-sydlig riktning som var avskuren av i båda ändar av rådhuset och kyrkoruinen och alltså troligen äldre än klosterkyrkan och rådhuset. Muren vållade huvudbry för arkeologerna, men efter kompletterande undersökningar framkom att det var västra väggen av en äldre profan byggnad. Omkring 10,8 meter öster om denna vägg påträffades den östra muren som också var avskuren på samma sätt. Norra muren ingick i rådhuset södra mur, medan det profana husets södra mur inte kunde fastläggas men torde finnas inne i St:a Karins ruin. Det kunde konstateras att huset hade haft ingångar i nordöstra och sydöstra hörn och att det haft ett trägolv. Vid rådhusets nordöstra hörn grävdes fram en del av en husgrund som delvis hade utnyttjat rådhusets mur som grund, ett hus som alltså måste ha byggts efter det att rådhuset fallit samman.

Spiraltrappan i östra muren som leder upp till en brunn. Foto D Holmert 1925. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.
Bilden visar en delförstoring av Braun-Hogenbergs prospekt över Visby på 1500-talet. Till vänster på rådhuset syns ett rådhustorn som överensstämmer mycket väl på läget på stensättningen.

Omdiskuterad stensättning 
En fyrkantig stensättning som framgrävdes utanför östmurens spiraltrappa blev föremål för flera teorier om vad dess funktion varit. Stensättningen var ett massivt kvadratiskt fundament med sidlängden 350-375 cm. Murarna var nedförda ända till strandgruset, ett djup som då var 185 cm. Alfred Westholm framförde mera på skämt att man funnit resterna av den schavott som man visste hade funnits på torget. Men schavotten var åttkantig och krävde knappast en sådan omsorgsfull utförd grundläggning. En annan mera trovärdig teori var att här stått en hög byggnad, kanske ett rådhustorn. På Braun-Hogenbergs prospekt över Visby är rådhuset faktiskt försett med ett torn. Den fyrkantiga stensättningen blev föremål för rektor Richard Steffen intresse och han anslöts sig Westholm lite skämtsamma teori. Steffen menade man nu funnit de stenar som enligt Strelow uppmurats till minne av halshuggningen 1393 av borgmästare Vener Progderick. Steffens framförda teorier avfärdades av John Nihlén som orimliga. Vi vet nu med stor säkerhet att schavottens placering var på nordöstra delen av torget ungefär mittför nuvarande Torgkassen och det var först omkring 1690 den kom på plats.

Arbetslaget 1925 som arbetade med utgrävningarna. Som nummer tre från höger står John Nihlén och som nummer fem Alfred Westholm. Den tredje grävledaren Folke Bergman saknas på bilden. Foto 1925. Bild från Utgrävningarna på Stora Torget i Visby.

Jordhögarna växer 
Under det första året av utgrävningarna på Stora Torget, när man grävde ut schakten I och II, var problemen med att lägga upp den uppgrävda jorden överkomlig, men när utgrävningarna av rådhuset kommit igång på allvar började jordhögarna torna upp sig allt mer. Torghandeln tog sin plats och den var viktig för bönderna och fick inte tas bort eller begränsas alltför mycket enligt myndigheterna. Man fick försöka att skotta upp jorden på outgrävda delar av rådhuset. När det inte längre fanns plats för jorden där fick man vid flera tillfällen med skottkärror flytta jord till området norr om rådhuskällaren mellan de båda schakten. Att köra bort jorden från torget skulle bli för dyrt. Trots trängseln med minskade ytor för torghandel och kommunikationer på torget rådde stor förståelse för arkeologernas arbete från myndigheten och stadens invånare.

Finansiering av utgrävningarna 
För Johan Nihlén och han medarbetare krävdes det nästa lika mycket arbete med att samla in pengar som att gräva. För att bevaka grävningarna av rörgravarna och undersöka stenåldersboplatsen fick man tillfälliga anslag från riksantikvarien, men när grävningarna utökades för att också kartlägga rådhuset kom större krav att ställas på kassan. De tre grävledarna måste ha lön som täckte kostnaderna för mat och husrum och dessutom måste ett halvt dussin grävare avlönas. Dåvarande riksantikvarie Sigurd Curman gav ledarteamet för utgrävningarna tämligen fria händer när det gällde att få fram pengar till grävningarna. Under sommaren 1925 avlöste det ena evenemanget det andra i staden. Insamlingar drogs igång av enskilda gotlänningar och föreningar både på Gotland och på fastlandet. För visbyborna blev det en hederssak att se till att grävningarna kunde fortsätta. Så fort pengarna var slut och man hotade med att avbryta arbetet dök det upp någon mecenat med nya friska pengar. På stadshotellet uppträdde vid den här tiden en trio ryska kvinnliga musiker. De tog initiativ till att arrangera en lyckad matiné på Reginabiografen, som blev helt utsåld och inbringade en bra slant till utgrävningarna. Vid ett annat tillfälle anordnades en konsert i domkyrkan med operasångaren Gustaf Sjöberg och operasångerskan Anna Lagergren-Nordström och kapellmästaren Friedrich Mehler, som också hjälpte till att finansiera undersökningarna på torget.

Utgrävningarnas eftermäle 
Trots den stora insatsen som gjordes för att kartlägga vad som doldes under Stora Torgets markyta förblev större delen av torget outforskad. Med stor sannolikhet finns åtskilliga fornfynd ännu gömda under markytan, som skulle kunna kartlägga mycket mer om torgets historia. John Nihlén beklagade sig vid flera tillfällen att inte undersökningarna kunde utvidgas ytterligare. Efter grävningarnas slut markerades konturerna av rådhuset med trappor och även brunnen i torgets stenläggning. Markeringarna har tyvärr försvunnit vid senare gatuarbeten. En vädjan har senare framförts till Gotlands kommun från länsantikvarien Gunnar Snahnström: ”Må det tillåtas mig att rikta en vädjan till dem som har makten i Gotlands kommun, att av aktning för dem som under lång tid från denna plats styrde stadens öden, föranstalta, att rådhusets grunder på nytt markeras i torgets stenläggning. Kunde därtill en instruktiv tavla, som förklarar stensättningens betydelse, sättas upp på S:ta Karins mur, gjorde man både gotlänningar och turister en stor tjänst.”

Tyvärr hörsammades då inte Svahnströms vädjan, men i samband med upprustningen ”Alla tiders torg” under 2010 skulle markeringen av rådhuset åter komma på plats i stenläggningen, vilket tydligen inte skett. Det är beklagligt att ansvariga inte visar bättre intresse för staden historia.

Stora Torget 1900-1950

Torghandeln tog ordentligt fart under 1800-talets senare hälft och höll i sig ända in på 1950-talet. Antalet affärer runt torget ökade påtagligt under början av 1900-talet. Attraktiva lägen i bottenvåningarna som tidigare varit bostäder byggdes om till affärslokaler. Tidigare var det ofta ägaren till huset som bedrev verksamhet i bottenvåningarna, men det blev allt vanligare att affärslokalerna hyrdes av butiksinnehavaren. Flera medeltida byggnader revs och ersattes av nya och många av de befintliga byggnaderna renoverades och byggdes till.

Stora Torget omkring 1920. Byggnaden i nordväst, Stora Torget 3, har fått trappgavel. Utgrävningarna har ännu inte påbörjats och byggnaderna vid norra sidan har ännu inte rivits. Inga bilar syns till på torget.

Affärer och restauranger runt torget 
Vid S:ta Katarinagatan 3 fanns W Sandbergs Ramlist- och Pappershandel under början av 1900-talet. När affären omkring 1904 flyttade till S:t Hansgatan 35 övertog troligtvis Urmakeri Wisborg lokalerna. Hans Lind hade sin affär Linds Blomsterhandel i byggnaden norr om Wisborg under åren 1903 – 1984 och i lokalerna norr därom hade Hötzelts Livs flyttat in från Adelsgatan. Bagare Möller hade sitt bageri vid Stora Torget 1. Möllers bageri övertogs av B. E. Broomes bageri och senare, omkring 1905, blev det A Olofsson Bageriaffär. Gutekällaren öppnade omkring 1936 sin verksamhet som restaurang vid Stora Torget 3, kv Munkskänken. Annie (även Anna) Hägg, syster till Carl Adolf Hägg, ägaren till Hägg & Johansson, flyttade omkring 1896 till Stora Torget. Hon öppnade en sybehörsaffär, sannolikt vid Stora Torget 5, där hon i så fall efterträdde  J.W. Fornell garnhandel. Mjölkbaren flyttade in på den adressen Stora Torget 5 efter det att nya hus uppförts på Nunnan 1 år 1937. Gotlands Andelsslakteri bildades 1915 och man öppnade en affär i bottenvåningen på Stora Torget 7 troligen några år senare. Vid Stora Torget 9,  i huset från 1500-talet, i dess källare, öppnades under början av 1900-talet den då kända restaurangen Mäster Henriks källare. Möjligen drevs restaurangen av Henrik Petterson, far till skådespelerskan Hjördis Pettersson? Restaurangen blev senare Café Nunnan förmodligen i samband med en stor renovering 1936, och vid Stora Torget 9A efterträddes O. E. Olssons diversehandel sannolikt av Frida Lundéns speceriaffär omkring 1915 vilken senare omkring 1930 bytte ägare och blev Frida Lundéns Eftr. Under 1940-talet togs affären över av H. G. Engström.

Byggnad i kv Nunnan 1, Stora Torget 9A. I den västra delen låg speceriaffären Frida Lundéns Eftr. Leo Wennbergs reklamskylt med undertexten Torget Specerier, annonserar att det fanns ytterligare en speceriaffär här. Foto omkring 1925. Bild från Köpmän och köpenskap på Gotland 1894-1994.

I byggnaden bakom O. E. Olssons affär låg Leo Wennbers speceriaffär. Affären startades av Hägg & Johansson troligen omkring 1885 och såldes till Löfveberg & Pettersson omkring 1915. Leo Wennberg som var delägare i Löfveberg & Pettersson tog över affären 1921 och drev den fram till 1935, då han flyttade speceriaffären till Smedjegatan. I hörnet mot Nedre Finngränd, Södra Kyrkogatan 14, hade ”snåla” Janne (?) Ehinger sin handelsbod fram till 1880-talet, då Singer CO Symaskins AB där startade symaskinsförsäljning. Vid östra sidan av torget, adress Stora Torget 8, öppnades alkoholförsäljning 1876. Fastigheten köptes året därpå av Visby Spritvaru AB och 1895 inköptes fastigheten av Systembolaget. I grannhuset åt söder med adressen nr 6 låg en garnaffär under 1920-talet som senare blev Reseeffekt- och Leksaksaffär. I sydöstra hörnet av torget, kv S:ta Katarina 2, hade Lorentz Wedin och A.L Wedin bryggeri i byggnaderna mot södra tomtgränsen. En ny byggnad uppfördes 1944 på norra delen av tomten, och där öppnades restaurang S:ta Karins Rosengård detta år. Troligtvis fanns Ostkupan i lokalerna mot Södra Kyrkogatan vid den här tidpunkten.

Flygfoto över Stora Torget med omgivningar. Byggnad B: är S:ta Karins kyrkoruin, C: Visby Spritvaru AB, senare Systembolaget, D: Gutekällaren, E: Gotlands Andelsslakteri, idag Restaurang Bageriet, F: Café Nunnan, idag Nunnan Restaurang & Pub, G: Affären Singer Symaskin, idag Eden Tapas & Bar. Byggnade Eden Tapas & Bar är delvis uppförd över ruinerna till Ryska kyrkan. Bilden är från ”Visby från ovan” där fotot enligt uppgift är från 1925, men bilden är troligen tagen något senare för 1924 – 1926 pågick utgrävningar på Stora Torget, vilket inte syns på bilden..
Efter 1940-talets slut var torget i stort sett ”färdigbyggt” när det gäller byggnader runt omkring, endast en del mindre tillbyggnader tillkom senare. Rekonstruktion I G Appelquist 2023.
Stora Torget 1940-talet. Torghandeln pågår ännu för fullt.

Ny bebyggelse Nunnan 1   
Nästan hela bebyggelsen norr om Stora Torget i kv Nunnan 1 revs under 1930-talet. De flesta av byggnaderna var från 1700-talet uppförda på medeltida grunder och murar. Ett fåtal byggnader skonades, dit hörde det stora stenhuset Stora Torget 7 och 1500-talshuset med adressen nr 9. Det började med en arkitekttävling för en stadsteater i kvarteret som utmynnade i att en av jurymedlemmarna, Hakon Ahlberg, fick ett uppdrag att utforma kvarteret. Efter de omfattande ritningarna uppfördes ett helt nytt byggnadskomplex med bostäder, stadsbibliotek och affärer. Kvarteret stod färdigbyggt 1937 med en god anpassning av skala och utformning till omgivningen och det var svårt att se att en så stor ombyggnad hade genomförts.

Stora Torget, kvarteret Nunnan har fått ny bebyggelse. Bilarna börjar erövra torget. Foto omkring 1950. Bild från Gamla Visbyminnen.

Nya byggnader i sydöst och nordväst   
Kvarvarande byggnader sydöst om torget på norra delen av kv S:ta Katarina 2 revs också under 1900-talet. Här uppfördes en kiosk 1931 mot Södra Kyrkogatan och 1944 en något vinklad serveringsveranda öppen mot torget, där alltså ovan omnämnde restaurang S:ta Karins Rosengård öppnades. Serveringsverandan glasades in 1962. Efter branden 1875 som totalförstörde alla byggnader på Wendtska gården uppfördes inte någon av dessa byggnader. Fram till 1911 användes gården till upplagsplats och som stallgård. År 1911 schaktades för en ny byggnad som stod klar 1912, där stadsfiskal Vilhelm Remén kunde flytta in.

Stora Torget mot söder. Våghuset framför S:ta Karin är borta liksom staketet väster om ruinen. Inne på gården skymtar serveringsverandan uppförd 1944. Foto 1953. Bild från Lindebilder.

På torget kunde pumphuset rivas när innerstaden 1925 fått rinnande vatten i rör nedlagda i stadens gator och gränder. Troligen revs våghuset under 1940-talet och torgets kullersten byttes ut till gatsten under den här perioden.

Stora Torget 1950-2000

Senare delen av 1900-talet var en relativt händelsefattig och trist period för Stora Torget. Torghandeln avtog successivt och upphörde i det närmaste helt, åtminstone under vinterhalvåret. Torget blev alltmer en stor parkeringsplats. Inga nya byggnader uppfördes med undantag av någon lagerbyggnad och en del mindre tillbyggnader. En större tillbyggnad tillkom dock åt norr för Stora Torget 7. Däremot genomfördes många invändiga ombyggnader och renoveringar samt inredes ett flertal vindar till bostäder.

Stora Torget var under senare delen av 1900-talet till in på början av 2000-talet en stor parkeringsplats.

Många butiker upphörde och nya butiksägare tog över verksamheten eller startade affärsverksamheter med annan inriktning. Tyrsén Foto flyttade omkring 1970 från Adelsgatan till S:ta Katarinagatan 1 och i byggnaden bredvid fanns Linds Blomsterhandel kvar fram till 1984. Även Hötzelts Livs och Gotlandsslöjd öppnade butik vid Stora Torget 1 och i det stora huset intill åt norr fanns Gilleboden tills Munkkällaren tog över omkring 1976. Restaurang Gutekällaren arrenderades 1992 av Alexandra Charles, som satte restaurangen på kartan under några år fram till 2002.

Stora Torget, Visby-Baren och Bosses Bagarbod (till höger). Foto 1970-tal.

Vid norra sidan av Stora Torget 5 låg Mjölkbaren sedan 1936, där elever på läroverket boende på landsbygden under många år kunde köpa rabattkuponger och äta sin lunch, fram till att läroverket öppnade skollunch i dåvarande (Lilla) S:t Hansskolan. Mjölkbaren blev under 1970-talet Visbybaren. Bosses Bagarbod tog överlokalerna vid Stora Torget 7 efter Gotlands Andelsslakteri omkring 1970. Bagarboden blev legendarisk, åtminstone för de som färdades med båt till Gotland under vinterhalvåret. Under den delen av året gick endast en tur till Visby och det var under natten. Vid ankomsten på morgonen vid kl 05:00 – 5:30 gick bilfärden ofta direkt till Stora Torget för att köpa morgonfärskt bröd i Bosses Bagarbod, där det inte sällan var lång kö på torget ute i vinterkylan. H. G. Engström specerier hade under 1940-talet efterträtt Frida Lundén specerier Eftr i affären Stora Torget 9A och affären kom att tas över, troligen under 1950- talet av Sven Bodin med namnet Bodins livsmedel. Vid östra sidan av torget fanns Systembolaget som länge var den enda butik i Visby som sålde alkohol. Reseeffekt- och leksaksaffären intill bytte namn till Briesbergs. I 1300-talshuset vid Södra Kyrkogatan 7 fanns affären Hobbymaterial. S:ta Karins Rosengård blev Rosengården och togs över av legendariske Jack Buskas 1960.

Under perioden 1950-2000 sker inga stora förändringar på torget eller för byggnaderna runt torget. Endast en del tillbyggnader utförs. Torghandeln minskar. Många av affärerna runt torget byter ägare och namn. Rekonstruktion I G Appelquist 2023.

Skatten på Stora Torget

Skattletarna på Stora Torget. Illustration av Maria Domeij. Bild från Visbyguiden.

Några skattletare hade hört talas om en stor skatt vid Stora Torget. Det här var för länge sedan, när de båda skattletarna beslöt sig för att söka efter skatten och gräva upp den. Skatten skulle finnas sex alnar under jorden strax norr om S:ta Karin till höger under en ”rännsten”. De begav sig under en mörk kväll med spade och lykta till platsen och snart hade de hittat stenen, men åt vilket håll var höger? De tillgrep då metoden att under tre torsdagar i rad på platsen bränna nio slags mynt med nio slags ved som måste antändas med gnideld. Och de gned under två torsdagskvällar med framgång, men under den tredje torsdagskvällen var det omöjligt för dem att få den eld som behövdes för att se den lille gubbe som då skulle visa exakt var skatten var gömd. De fick besvikna skotta igen gropen och skatten lär ännu ligga kvar där under torget.

Konst på Stora Torget och Knäcken

Glömskans bänk på Stora Torget. Konstverk av Hanna Stahle. Bild från ”gotlanduppochner”.

Glömskans bänk

I sydvästra hörnet av Stora Torget finns sedan 2004 ett kraftigt stenblock av röd granit ”Glömskans bänk”. Konstverket är utfört av Hanna Stahle, svensk skulptör och utbildad bl.a. på Konstfack i Stockholm. På bänken finns tre ”glömda” föremål i brons förankrade i stenen, en penningpung, ett äpple med en borttagen tugga och en nyckelknippa med två nycklar. Här har konstnären förmodligen tänkt att betraktaren skall ges möjlighet att fantisera om vad föremålen skall associeras med.

Penningpungen på Glömskans sten, Stora Torget. Bild från ”gotlanduppochner”.
Äpplet på Glömskans sten, Stora Torget. Bild från ”gotlanduppochner”.
Nyckelknippan på Glömskans sten, Stora Torget. Bild från ”gotlanduppochner”.

Penningpungen kan t.ex. vara glömd av någon rik borgare från Visbys storhetstid under 1200-talet. Äpplet var kanske stulet från någon privat trädgård som tidigare fanns i nuvarande Almedalen kring sekelskiftet 1900 och där tjuven blev påkommen efter första tuggan. Den gamla stora nyckeln passade kanske till portlåset på Rådhusets som fanns på Stora Torget perioden 1400 – 1600-talet och just där Glömskan bänk nu är placerad. Och den moderna ”patentnyckeln” kan vara vår tids krav på att låsa våra dörrar i en osäker tid. Konstverket har möjliggjorts genom trädgårdsmästare Hilding Perssons testamenterade medel och har planerats i samråd med stadsarkitektkontoret, tekniska förvaltningen, Länsmuseet på Gotland samt Länsstyrelsen på Gotland.

Knäcken, alias Kungen av Visby, alias Den röda Baronen.

Knäcken

I en dokumentation om Stora Torget går det inte att utesluta Knäcken. Som ”Kungen av Visby” eller som den ”Röda Baronen” sågs han ofta spatsera omkring på torget. Han var välkänd av många visbybor och han blev bekant också med många turister. Knäcken bodde egentligen på Klinten men hans ”kungadöme” var Stora Torget.

Knäcken på besök i S:ta Karins kyrkoruin.
Knäcken the fat cat was supreme ruler of the central square in Visby. The square is the main restaurant square in town, and he spent most of his time begging guests for food and generally owning the place. He belonged to a family living near the square but soon became a celebrity in town. When he died, a bronze statue of him was erected in the square near his favorite perch. Stora Torget, Visby, Gotland, Sweden. – digitized from film – Pentax camera.

Han var en stor rödvit hankatt. Favoritplatsen var på elskåpet utanför Torgkassen. Knäcken föddes omkring år 2000.  Snart hade han hittat Stora Torget och han lärde sig spela övergiven och tigga mat av turisterna runt om på torgets restauranger. Han fick t o m en maträtt uppkallad efter sig. I livsmedelsaffären kunde han stjäla mat, kattmat, och det hände att han sov i brödhyllan när det var för kallt ute. Och var det för varmt sökte Knäcken upp S:ta Karin för en ”kattlur” på ruinens svala golv. Knäcken strosade runt på torget och gick som han ville på lokala krogar och restauranger. Alla kände igen den Röde baronen, eller Kungen av Visby och han blev accepterad och omtyckt folket som rörde sig på torget.

Knäckens favoritplats på elskåpet.

Knäcken blev 14 år. Han dog i maj 2013 i ”kungliga” huvudstaden Stockholm, i en för kattor respektabel ålder. Under mer än 10 år var han känd som Kungen av Visby som bevakade Stora Torget.

En grupp från Visby som saknade Knäcken startade en hemsida på Facebook lite på skoj. Snart dök det upp bilder på Knäcken från turister också både från Tyskland och Spanien, som även skickade e-mail om sina upplevelser av Knäcken. När gruppen fick höra att Knäcken dött började det diskuteras att samla in pengar för att skapa en ett minne av honom. Andreá Gadd från Visby var en av många som engagerade sig och såg till att det inlämnades ett medborgarförslag till region Gotland om att resa en staty till minne av Knäcken. Utförandet och placeringen godkändes av både kultur- och fritidsförvaltningen och av samhällsförvaltningen inom region Gotland, men det meddelades också att det inte fanns pengar från Regionen till genomförandet. Facebooksgruppen startade då en insamling under ledning av Andreá med målsättningen att få in 80 000 kr till en staty. Gruppen samlade in lite över 40 000 kronor. Den gotländska skulptören Sanny Laurin, som tagit fram förslaget, beslutade då att avstå hela ersättningen för sitt arbete till förmån för att ro det hela i land och kunna avtäcka en staty över Knäcken.

Statyn av Knäcken uppsatt 2014. Konstnär Sanny Laurin.

Invigningen av statyn skedde den 4 oktober 2014 på Stora Torget. Sanny Laurin hade skapat en bronsskulptur av Knäcken i naturlig storlek med de för Knäcken kännetecknade färgerna rött och vitt. Jan Brunius, tidigare intendent vid Gotlands konstmuseum, höll ett tal vid invigningen, där han bland annat läste dikter ur ”De knepiga katternas bok” av T.S. Eliot.

Sanny Laurin jämför Knäcken med Greyfriars Bobby, som står staty i Edinburgh efter att blivit känd som hunden som varje dag i 14 år gick för att besöka sin husses grav.

Alla tiders torg

Beslut om upprustning av Stora Torget   
Stora Torget hade under senare delen av 1900-talet och in på början av 2000-talet blivit ett lite tråkigt torg och användes huvudsakligen som parkering. Diskussioner om att rusta upp torget och göra det mera attraktivt startade efter det att Visby blivit en världsarvsstad 1995. Gotlands kommun beslutade 2007 att avsätta medel för upprustning av gator och torg, där 1,8 milj avsåg Stora Torget. Ytterligare medel avsattes 2008 med 5 milj. kronor. Man beslutade att utlysa en arkitekttävling för att få fram förslag till torgets framtida användning och riktlinjer för tävlingen utarbetades. Första stege var inbjudan till intresseanmälan som skulle var inlämnad senast 2009-05-11.

Arkitekttävling   
Bland de företag som inkom med intresseanmälan valdes tre arkitektföretag ut för vidare tävlan. Ett tävlingsprogram togs fram och skickades ut 2009-06-15. De tävlande företagen hade därefter 3, 5 månader på sig att inkomma med slutgiltiga förlag till 2009-09-30.

Förslag till utformning av Stora Torget enligt det vinnande bidraget Alla tiders torg.

Av de tre deltagande arkitektkontoren/teamen utsåg juryn den 28 november 2009 segraren till tävlingen, som blev Sydväst arkitektur och landskap tillsammans med Edström Malmström Arkitekter  med förslaget kallat Alla tiders torg. Enligt juryns motivering ger förslaget torget att ”bli en levande miljö med ett varierat folkliv där alla känner sig välkomna, som ett urbant och trevligt vardagsrum”. Man beskriver det vinnande förslaget så att det delar in torget i tre zoner. Ett öppet centralt rum med mötesplatser, ett flertal föreslagna serveringar, vattenarrangemang runt torgets kanter samt en uppbyggd miljö för uteserveringar och en lugn plats vid lunden vid ruinen.

Upphandling   
Under sommaren 2009 fanns att läsa på kommunens hemsida att ombyggnaden beräknades vara klar vintern 2010. Kommunen hade först för avsikt att utföra arbetet med ombyggnaden i egen regi, men så blev det inte. Under januari 2010 påbörjades projekteringen och beslut fattas under sommaren 2010 att handla upp arbetet på entreprenad. Arbetet går ut på förfrågan 2010-10-15 då alla handlingar är klara, med en tidplan att ombyggnaden av torget skall vara klar våren 2012. Nybergs Entreprenad AB upphandlas som entreprenör. Entreprenadsumman uppgår till 8,8 milj och projektbudgeten till 12,5 milj. Vecka 26 år 2012 är ombyggnaden klar och slutbesiktad.

Trångt på Stora Torget när ombyggnadsarbeten pågår för Alla tiders torg. Fotograf Lasse Ahnell, SR Gotland

Genomförande av ombyggnaden   
Ombyggnaden kom att beröra hela torget, eftersom all befintlig gatsten togs upp och las om för att torget skulle bli så jämnt som möjligt utan trottoarkanter eller rännstenar. Innan omläggningen av gatstenen kunde påbörjas ingick att byta vatten- och avloppsledningar, förmodligen ursprungliga från 1925, samt måste alla ledningar i marken till marknadsstånd, gatubelysning och parkeringsplatserna komma på plats. Eftersom de befintliga affärerna runt torget behövde kunna ta emot gäster och varor, under det att arbete pågick, krävdes det omfattande samordning mellan entreprenören och affärsinnehavarna. Omgivande gator fick stängas av i etapper och även arbetet på torget fick utföras etappvis på olika delar av torgets yta. Mitt under sommaren fick arbetet avbrytas för att minska olägenheterna för näringsidkarnas med uteblivna kunder. Problemen påminner om de som John Nihlén hade åren 1924-126 då utgrävningar pågick på torget. Även om arbetet kunde genomföras utan alltför stora problem kom flera näringsidkare att kräva ersättning från kommunen på grund av förlorad inkomst under byggtiden. Den 30 juni 2012 kunde invigningen ske av det nya Alla tiders torg.

Invigning   
Den 30 juni 2012 arrangerades Visby Internationella Singersongwriterfestival, eller VisbyFestivalen som den har bytt namn till, i anslutning till invigningen av Alla tiders torg. Ett 20-tal artister framträdde på en specialbyggd scen med början kl 11.00 med Vera Kebbe och avslutning med Emil Jensen 21:25. Festivalen avslutades kl 23:00. Den officiella invigningen startade kl 18:00 med att regionstyrelsens ordförande Åke Svensson höll tal och med att GotlandsMusiken spelade samt med att Gotlands Museums förste antikvarie Gun Westholm berättade om torgets historia.

Så här hade arkitekterna bakom de vinnande förslaget tänkt sig att Stora Torget skulle gestaltas.

Det nya torget   
Alla tiders torg har utformats för att tillmötesgå flera olika funktioner och kanske allra mest för att åter bli en samlingsplats och mötesplats, så som det tidigare har varit från 1500-talet fram till början av 1900-talet. En dominerande funktion på det nya torget är en stor marknadsplats för torghandel, vilken upptar en väsentlig yta av torgets mellersta del i öster. En stor del av torget mellersta del i väster har anlagts som bilparkering med plats för 12 bilar, vilka kan stängas av med pollare vid marknader och festivaler. Under vintern utökas antal bilplatser på bekostnad av marknadsplatsen.

Sittstenar i nordöstra hörnet av torget.
Uteservering i norr med delvis upphöjt golv åt väster med sittplatser mot muren.

En stor yta upptar också restaurangernas uteplatser, där uteplatserna mot norr flyttats ut en bit från fasaden för att möjliggöra rörelse längs fasaderna. För att motverka torgets lutning har uteplatsernas golvyta höjts upp mot väster. I nordöstra hörnet utanför Torgkassen finns utplacerat ett antal släta sittstenar av slipad betong, vars funktion är sittplatser för möten och vila, även på vintern då tre av stenarna är uppvärmda.

I sydöstra delen av torget finns en upplyft plats med planteringskärl.
Mot S:ta Karins norra fasad finns sittplatser och i väster ligger en liten plats med Glömskans bänk, en lite grön lund.

I sydöstra hörnet finns en upplyft plats för möten vilken också ger möjlighet till mindre tillfälliga arrangemang och där finns också sittbara kanter längs den upphöjda platsen. På ytan står ett stort planteringskärl för säsongplanteringar. Intill finns också torgets vattenkonst. I sydväst finns en grön lund av 4 träd, Robinior, som ger skugga åt sittplatser och här finns också konstverket Glömskans bänk. Utefter fasaden mot S:ta Karin finns en lång rad sittplatser. Torget har förberetts för tillfälliga arrangemang, t.ex. konserter och TV-visningar på storbildsskärm, där området för arrangemanget kan avskärmas med hjälp av fasta infästningspunkter i marken.

Ombyggnaden av Stora Torget har förstås fått både positiv och negativ kritik. Torget blev nominerat till Sienapriset 2012, vilket delas ut som Sveriges Arkitekters pris för bästa landskapsarkitektur. Farhågor har framförts på att kvalitén på material och utförandet har varit bristfälligt. Huvudsyftet med ombyggnaden har i alla händelser uppnåtts för Stora Torget har åter blivit ett livligt torg där människor möts, umgås, handlar och äter gott.

Evenemang på Stora Torget

Stora Torget är inte bara en plats för torghandel och restaurangbesök. Årligen ordnas traditionella evenemang som marknad på Visbydagen, julmarknad under advent och dans kring julgranen. Medeltidsveckan är det också aktiviteter på Stora Torget och andra tillfälliga evenemang är fotbollsfest med storbildsskärm på torget.

Höstmarknad i S:ta Karins ruin under Visbydagen.
När dagen tar slut startar Kultur i natten med vandringar, dans och musik.

Visbydagen   
En lördag i början av oktober arrangeras varje år Visbydagen och Kultur i natten. På Stora Torget är det en stor höstmarknad med hantverk och närodlat. Visbydagen har hållits sedan 1995, året då Visby blev världsarvsstad. Syftet med Visbydagen, som fortsätter långt in på natten, är att lyfta fram och visa upp Visby som en modern världsarvsstad. Visbydagen har vuxit med nya inslag så som modevisning, barnaktiviteter, musik och dans. År 2022 lanserade Guteglass lagom till Visbydagen en salmbärsglass i en ny förpackning försedd med världsarvets logotype. Samma år arrangerades Gotlands första Regnbågshelg i anslutning till Visbydagen. Allt fler besökare lockas årligen till Visbydagen.

Julmarknaden på Stora Torget är en stor folkfest.

Julmarknad under advent   
Under alla adventshelger inklusive två måndagar pågår stämningsfull julmarknad på Stora Torget. Jul-bodarna på torget erbjuder till försäljning gotländskt hantverk, olika delikatesser, brända mandlar, förslag till julklappar och mycket mer. Under julmarknaden är affärerna öppna för handel. Andra aktiviteter är fiskdamm, tipstävlingar, lotterier, godisförsäljning och mingel kring granen. Marknaden har nu även letat sig in i S:ta Karins kyrkoruin. Julmarknaden är en välbesökt tradition.

Julmarknaden pågår under lördag-söndag samt två måndagar…
… under hela advent.

Julgran och dans kring granen på Stora Torget   
”Den kommunala julgranen på Stora torget har nu under de två senaste kvällarna strålat i full belysning och givetvis blivit livligt uppskattad av de stadsbor, som haft sina vägar över torget”. Så stod det skrivet i Gotlands Allehanda torsdagen den 20 december 1928 enligt Gutarförr. Så länge vet vi alltså att det förekommit julgran på Stora Torget.

Julgran på Stora Torget, en lång tradition. Foto Henrik Wallenius, Sveriges Radio .

Och på Stora Torget dansas det runt granen varje jul sedan många år tillbaka. Gotlands lottakår har på senare tid hållit i trådarna för att få fart på julstämningen och dansen. När det är dags för dans runt granen kommer många barn, föräldrar samt mor- och farföräldrar och deltar i turerna till tonerna av ”Hej tomtegubbar, ”Jungfru skär” och ”Prästens lilla kråka”.

Dans kring granen på Stora Torget.
Tomteparaden startar på Södertorg och går till Stora Torget. Syftet med paraden är att samla in julklappar till behövande familjer på Gotland.

Tomteparaden   
Inför jul samlas julklappar in till behövande familjer på Gotland med hjälp av tomteparaden genom staden. Tåget med tomtar, snögubbar, renar, pepparkaksgubbar och pepparkaksgummor går från Södertorg till Stora torget till musik från Kulturskolans musikanter. Bakom arrangemanget finns bla Frälsningsarmén och Familj till Familj.

Valdemar rider in på Stora Torget.

Medeltidsveckan   
Under medeltidsveckan rider den danske kungen Valdemar Atterdag in på Stora Torget, efter att ha besegrat den gotländska hären utanför muren och tagit sig in i staden i en bräsch intill Söderport. Staden hotas av att plundras och brännas, men Valdemar är beredd att förhandla. Staden får köpa sig fri mot att tre tunnor, som rullas ut på torget, måste fyllas med silver och guld. En tron ställs upp framför tunnorna åt Valdemar så att han kan övervaka att det blir fyllda. Valdemars soldater tar sig runt i staden och släpar män, kvinnor och barn med deras värdeföremål till torget för att se till att tunnorna fylls på hela tiden. Och Visbyborna är rika. De har gjort sig stora förtjänster genom handel och sjöfart. Snart har de fyllt tunnorna till bredden och Valdemar är nöjd. Han ger sig av från staden och seglar hem mot Danmark. Snart går rykten att hans skepp gått under utanför Karlsöarna med alla skatter.

Många samlade till fotbollsfest på Stora Torget med visning av matchen på storbildsskärm.

Fotbollsfest  
Vid flera tillfällen har fotbollsfester anordnas med storbildsskärm på Stora Torget som uppskattats av en stor publik. Första gången då en match sändes var under herrlandslagets framgångar i VM 2018. Året därpå sändes under sommaren de svenska fotbollsdamernas stora framgång i VM, då både kvarts- och semifinalerna visades och då damerna vann bronspengen. En ny fotbollsfest på torget blev det den 3/7 2019 då VM-semifinalen i fotboll mellan Sveriges damlandslag och Nederländerna visades. Damlandslaget förlorade dock, men först efter förlängning.

Stora Torget – Restaurangtorget

Med början under slutet av 1900-talet och fortsättning under 2000-talet har allt fler butikslägen runt Stora Torget byggts om till restauranger. Under 1940-talet fanns omkring 15 affärer runt torget varav endast tre var restauranger. Under 1980-talet hade antal restauranger ökat till fem och under år 2023 är antalet restauranger omkring 15 st. Hötzelts Chark har blivit restaurang Bakfickan, Bosse Bagarbod är nu Bageriet Mat & Bar, Café Nunnan har blivit Restaurang Nunnan och även Café Ryska gården har blivit restaurang med namnet Eden Tapas & Bar. Där Briesbergs sålde bl.a. leksaker kan man bli serverad mat på restaurang Torgkrogen. Kvar på torget finns endast Ica Torgkassen som inte är restaurang utan säljer livsmedelbutik.

Stora Torget, ett ”modernt” medeltida torg mitt i en medeltida stad.

Ombyggnaden av torget under 2010-2012 har blivit lyckosam med åtminstone under sommaren omfattande torghandel och folkvimmel. Rikligt med platser runt torget för att mötas eller sitta och vila och ett rikt restaurangliv med uteserveringar, varav många i skönt läge för kvällssolen, gör torget populärt för turister och stadens innevånare. Torget med sina 1700-tals och 1800-tals byggnader, där många vilar på medeltida murar, och med en gammal klosterkyrka som extra inramning, är närmast ett oslagbart vackert torg.

Stora Torget har under början av 2000-talet blivit ett restaurangtorg med omkring 12 restauranger.

På torget finns ännu minnen kvar från äldre tiders kultur om inte längre synliga. Det saknas markeringar och skyltar på torget, som kunde berätta för vetgiriga besökare vad historien har att förtälja om torget. Visbys ståtliga rådhus från 1400-talet låg här liksom Ryska kyrkan bygg under slutet av 1100-talet och mitt i Visby på Stora Torget fanns för 3000-4000 år sedan en stenåldersboplats. Det är inte många städer som bär på sådan unik historia.