Strandpromenaden
Strandpromenaden sträcker sig från centrala Visby längs kusten 5 km norrut till Snäckgärdsviken. Sedan 2009 finns det en asfalterad gångväg hela sträckan, som är trevlig att promenera, springa eller cykla. Den första delen av promenaden, som också är den ursprungliga och mycket vackra delen, börjar vid Kallbadhuset och går norrut till stor del mellan ringmuren och havet fram till ringmurens hörntorn Silverhättan. I slänten mellan ringmuren och havet är det populärt att under sommaren ha picknick, ligga och sola eller titta på solnedgången. När ringmuren här längs havet byggdes under slutet av 1200-talet låg havet mycket närmare muren än idag. Genom landhöjningen blev stranden successivt bredare. Strandremsan låg länge öde och användes endast av stadens kvinnor för att tvätta kläder i havet och för strandfiske. Stranden norr om Kruttornet var under en tid på 1800-talet reserverad som badplats för stadens ”kvinnfolk”. Under slutet av 1800-talet fanns det troligen en grusad gångväg från hamnen och fram till Murfallet. En primitiv körväg anlades från Murfallet och ut till Snäckgärdsviken under 1880-talet.
LLåt oss följa Strandpromenaden norrut med start vid Kallbadhuset, där man kan ta ett svalkande bad i havet från Kallbadhusets brygga. Längs promenadvägen finns det flera grillplatser. En del av sträckan intill Almedalen kallas Batteribacken för här fanns det kanoner uppställda under 1800-talet. Vidare norrut passeras flera torn och portar i ringmuren, Kruttornet, Kärleksporten, Sprundflaskan, Murfallet, Jungfrutornet och hörntornet Silverhättan (alla beskriva under menyn Ringmuren).
Efter att passerat Visby lasarett når man nästa badplats , Norderstrand, som är en campingplats för tält, husvagnar och med stugor samt sommaröppen badrestaurang och badbrygga. Nästa badplats norrut ungefär 3 km från Kruttornet är Gustavsvik med badbrygga och en liten sandstrand. Intill badviken ligger natursköna Åsbergska hagen och här finns också Gustavsviks stugby. Promenaden vidare norrut når sedan Flundreviken som är en småbåtshamn och en bit åt norr vid stranden finns sommarrestaurangen Isola Bella by the See, och sedan är det inte så långt fram till Snäckgärdsvikens badplats (även Snäckvikens badplats) där Strandpromenaden slutar. Vid badplatsen finns en liten pool och sommarrestaurang.
Även Strandpromenaden bär på sin historia. Det enda som troligen var lika fint förr i tiden som idag var solnedgången.
Medeltiden
Den första sträckan av nuvarande Strandpromenaden från Kallbadhuset till Kruttornet bestod under medeltiden av ett grusrev och norr om grusrevet låg den norra infarten till Gamle hamn. Havsnivån vid Visby var då ungefär 200 cm högre än idag. När borgarna satte igång att bygga Sjömuren omkring år 1250 byggdes den nära strandkanten. Strandmuren, sträckan, Kruttornet till hörntornet Silverhättan, uppfördes omkring 4,5 – 5,5 meter hög och helt utan torn eller portar. Visbyborna som bodde vid Kruttornet och norrut, huvudsakligen fiskare, fick en hög mur mellan sina bostäder och havet. För att de fortsättningsvis skulle kunna tas sig ut till stranden för att fiska, tvätta och samla ilandflutet sjögods försågs muren med små portar, vattenportar. Flera sådana vattenportar finns fortfarande synliga i muren, dock igenmurade. Strandremsan mellan muren och havet var mycket smalare än i dag och var i stort sätt ”ingenmansland”. För att en fiende inte skulle kunna tas sig landvägen in på området mellan muren och havet byggdes vingmurar från ringmuren och ut i havet i norr vid Silverhättan och i söder vid Segeltornet (gamla fängelset). Strandmuren byggdes troligen med brådska och utan ordentlig grundläggning. Under omkring sekelskiftet 1400 uppfördes tornet Sprundflaskan och under 1400-talet uppfördes Jungfrutornet och Silverhättan för att förstärka Strandmurens försvarsförmåga och stötta den något svaga konstruktionen. Under 1400-talet togs Fiskarporten upp i muren intill Kruttornet för att fiskarbefolkning innanför ringmuren skulle få lättare att komma ut till sina fiskebåtar i Gamle hamn.
1500-1700-talet
Landhöjningen medförde att norra infarten till Gamle hamn hade satts igen under 1600-talet och istället hade en liten vik utanför Kruttornet uppstått där de mindre fiskebåtarna höll till. Det var troligen möjligt att ta sig fram torrskodd på det tidigare grusrevet från platsen för nuvarande Kallbadhuset till Kruttornet. Eftersom marken lutar från ringmuren och nedåt havet hade strandremsan mellan muren och havet blivit bredare genom landhöjningen. Troligen rasade en del av muren söder om Jungfrutornet under senare delen av 1700-talet och en förbindelse uppstod mellan innerstaden och stranden, öppningen som kallas Murfallet. Orsaken var sannolikt dålig grundläggning. Norr om staden fanns vid den här tiden i stort sätt ingen bebyggelse utan området utnyttjades huvudsakligen som betesmark.
1800-talet
Under 1800-talet började man utnyttja det området som så småningom skulle bli Strandpromenaden. På strandbrinken väster om nuvarande Strandvägen stod under 1800-talt ett kanonbatteri till stadens försvar, men senare användes det endast för salutering vid högtidliga tillfällen. Området där kanonerna fanns uppställda kallas sedan dess för Batteribacken. Efter det att stranden grävts ur av svåra stormar 1873 flyttades kanonerna. En strandskoning byggdes 1874 -1875 från vågbrytaren vid yttre hamnen fram till Kruttornet för att förhindra att vågorna eroderade strandkanten. Stenblock lades som en barriär en bit ut från stranden för att ytterligare förstärka skoningen. Ett skyddande värn byggdes 1880 vid Batteribacken mot havets åverkan. Värnet behövde repareras 1899.
På området mellan Batteribacken och Kruttornet, kallat Norra Batteriet, låg det som kallades Bleket under mitten av 1800-talet. Hit lämnade stadens husmödrar sin damast, dräll och enklare vävnader för att blekes av solen. På stranden framför Kruttornet uppförde Lars Niklas Enequist en paviljong åt prinsessan Eugénie. Förmodligen stod den där endast under en kort tid.
Den vik vid Kruttornet som användes som fiskeläge kallades under 1800-talet för Norderstrand. På planen framför Fiskarporten hade stadens ”fiskeborgare” sin gistgård (garngård) för rensning och torkning av näten ända in på 1930-talet.
Strandområdet var fortfarande under större delen av 1800-talet relativt öde och användes huvudsakligen som betesmark. Troligen fanns en enklare gångväg utefter muren sedan början av 1800-talet. Området kallades för Gästgivarebetningen. Stranden norr om Kruttornet var under en tid på 1800-talet reserverad som badplats för stadens ”kvinnfolk”. Under vissa tider på året hade Gotlands Nationalbeväring sin skjutbana på strandområdet och området kallades på 1880-talet för Skjutsbetningen och ett annat områdes kallades för Klockarebetningen.
Förmodligen pågick arbetet under 1870- 1880-talet för upprustning av det som idag kallas Strandpromenaden med start vid Kruttornet. Ett promenadstråk anlades längs muren och Planteringsgillet planterade oxlar längs gångstråket. År 1881 beslöts att fortsätta bygga strandskoningen från Kruttornet och norrut.
Under 1880-talet iordningställdes en körväg genom Murfallet och en primitiv väg anlades utefter stranden från Murfallet till Snäckgärdsviken. Vägen bekostades delvis av Sällskapet DBW. En del av vingmuren mot havet måste då rivas för att göra en passage för vägen. Körvägen försågs med en allé av oxlar, som planterades av Planteringsgillet med start 1888.