Gotlandsänget

Gotlandsänget ligger i nordvästra delen av Visby innerstad alldeles innanför ringmuren. Änget gränsar till gatorna Studentallén i nordväst, Silverhättan i nordöst, kvarteret Silverhättan i öst, Paviljongsgatan i sydöst och Paviljongsplan i sydväst. Gotlandsänget är ett uppskattat promenadområde Liksom för Paviljongsplan råder det full aktivitet under första veckan i augusti då medeltidsveckan i Visby äger rum med försäljning av allehanda varor, gyckelspel m.m. Gotlandsängets historia är till stora delar likartad den för Paviljongsplan. Ett mycket uppskattat arrangemang var firandet av Barnens Dag, som pågick 1906 – 1963 på Paviljongsplan och Gotlandsänget. På senare tid firar visbyborna midsommar på Gotlandsänget. Området var under medeltiden bebyggt med trähus som beboddes huvudsakligen av fiskare. Under 1600- och 1700-talet användes marken som åker och under 1800-talets slut anlades flera odlingar av mullbärsträd för silkesodling. Från slutet av 1800-talet och många år framåt utnyttjades Gotlandsänget för gotländska idrottslekar, bland annat varpkastning. Gotlandsänget omfattar c:a 17500 kvm och är helt gräsbelagt samt har ett flertal trädsamlingar men också några större öppna ytor. Längst bort i Gotlandsänget, mot norr, kan man under juni se det stora och ovanliga näsduksträdet blomma.

Gotlandsänget, Visby,
Gotlandsänget, Visby,
Översikt över Botaniska trädgården, Paviljongsplan och Gotlandsänget. Bild från Visbybotan.

Namnet Gotlandsänget skall förmodligen förknippas med ett gotländskt änge, men den artrikedom på blommor, gräs och buskar som karaktäriserar ett gotländskt änge saknas till stora delar i Gotlandsänget liksom den skötsel som ett gotländskt änge kräver. Gotlandsänget är dock en vacker och lummig plats lämplig för en promenad, för att sola,, för bröllop och liknande aktiviteter. Gotlandsänget hade tidigare tomtnummer 6, 7 och 8, tillhör idag stadsäga 1:44-46 och omfattar tillsammans med Paviljongsplan och Botaniska trädgården ett stort grönområde med en yta omkring 45 000 m2. Hela grönområdet är nästan 2,5 km långt och ligger utefter Sjömuren på dess insida från S:t Olofs gränd i söder till Silverhättan i norr. Hela grönområdet ägs av Sällskapet DBV. Liksom stora delar av Visby innerstad har även området för Gotlandsänget en lång och intressant historia, som sträcker sig från tidig medeltid fram till idag. Följ berättelsen nedan om Gotlandsängets historia.

Medeltiden

Området där Gotlandsänget nu finns var, liksom för Paviljongsplan, under medeltiden bebyggt med enklare låga trähus och troligen ett fåtal stenhus. Här bodde vid den tiden huvudsakligen fiskare och hantverkare. Medeltida kulturlager har hittats som vittnar om medeltida bebyggelse, lager som även innehöll bl.a. järnslagg och hjorthorn. Innan ringmuren uppfördes omkring 1250 -1260 hade fiskarbefolkningen nära till havet och idkade sannolikt både strandnära fiske och fiske från båtar som drogs upp på land mellan fisketurerna. Man använde havet för tvätt och stranden för att samla ved och andra strandfynd. Ringmuren, som i den första etappen byggdes från Kruttornet fram till och med Snäckgärdsporten, blev som en stor barriär mellan havet och folket som bodde i området. Den både skyddade mot stormar från havet avskärmade innevånarna från vattnet. Muren uppfördes utan torn och portar omkring 4,5 till 5,5 meter hög och den enda närliggande öppningen var en dubbelport som ursprungligen fanns i Snäckgärdstornet. För att enklare nå stranden för befolkningen försågs muren med små portar, vattenportar, på den nämnda sträckan av muren. Igenmurade rester av vattenportarna kan fortfarande skönjas på några ställen i muren. Sankt Olofs kyrka uppfördes 1240 i södra delen av nuvarande Botaniska trädgården som församlingskyrka för de boende i området.

1500-talet

Pingstmorgonen den 13 maj 1525 landsteg lübeckarnas här i nordvästra delen av Visby i närheten av Silverhättan. De var mäkta irriterade på Sören Norby som satt som länsherre på Wisborgs slott och idkade sjöröveri mot Hansans skepp. Traditionen berättar att lübeckarna tog sig in i staden genom att riva en del av muren mellan Snäckgärdsporten och Långe Henrik, det som nu kallas Lübeckerbräschen. De som skulle försvara staden lär då ha stuckit staden i brand på fyra ställen för att fördröja de anfallande, så att alla knektar skulle hinna ta skydd inne bakom murarar till Wisborgs slott. Fienden plundrade och brände mycket i staden och sannolikt brann en hel del av den trähusbebyggelse upp som fanns i området för Gotlandsänget. Omkring 1525 inträffade också reformationen och borgarna fick annat att tänka på än att återuppbygga området. Senare under 1500-talet anlades åkrar för odling och betesmark, vilka delvis ägdes av bättre bemedlade borgare som själva bodde mer centralt i staden. Enligt kartan Visbia Gothorum som upprättats av Braun och Hogenberg under slutet av 1500-talet kallades området Paviljongsplan och Gotlandsänget för ”slätten som kallades Hetten”. Namnet associeras sannolikt till hörntornet i muren med namnet Silverhättan.

1600-1700-talet

En ny brand härjade även under början av 1600-talet, då ytterligare bebyggelse i området förstördes. Under 1500-talet och 1600-talet drabbades Visby och även den gotländska landsbygden av nedgång, detta på grund av det omnämnda sjöröveriet med minskad handeln som följd samt att de danska länsherrarna på Wisborgs slott ålade befolkningen höga skatter och krävde omfattande tjänster åt slottet. Befolkningen minskade kraftigt i Visby och det byggdes knappt några nya hus, vilket även gällde området för Gotlandsänget. Istället fick det bli åkermark. Enligt en karta från 1646 är området utmärkt som åkermark vilket omfattade en stor del av området nuvarande Botaniska Trädgården, Paviljongplanen och Gotlandsänget. Marken kom att kallas Silverhätteåkern. Enligt kartan från 1646 fanns det en anlagd väg från nuvarande Botaniska trädgården sydvästra hörn i nordöstlig riktning till Tranhusgatan. Enligt Schilders karta från 1697 var området helt obebyggt. Husklassifikationen från år 1785 redovisar att vissa tomter då var bebyggda med trähus medan övriga stod angivna som åkermark. Området där Gotlandsänget nu ligger motsvarades tidigare i stort sett av tre tomter med beteckningen Norderroten III:31, 31½ och 32.

Teckningen visar norra delen av nuvarande Gotlandsänget. Området från S:t Olofs kyrkoruin fram till Nordermur kallades då allmänt Silverhätteåkern. Tornet närmast är Snäckgårdstornet med den igenmurade portöppningen. Teckning 1846 av P. A. Säve. Bild från Visby förr i tiden.

1800-talet

Området från S:t Olofs kyrkoruin fram till Nordermur kallades allmänt under större delen av 1800-talet för Silverhätteåkern. Enligt Kollberg-Fegraeus stadsplan 1856-1860 var det dock tomterna mellan Botaniska trädgården och fram till ringmurens norra del som hade den egentliga beteckningen Silverhättan. Under 1800-talets första hälft omvandlades området Silverhätteåkern till lustträdgårdar och odlingslotter, vilka ägdes av borgarna i Visby. Områdets nordvästra del var ännu i början av 1800-talet en plats där visbyborna samlades för att förlusta sig. P. A. Säve berättade att man vid midsommar klädde ut sig till midsommargubbar och dansade kring en blomsterklädd stång. Markenteri fanns i valven utefter muren, där det serverades mjöd. Rent brännvin salufördes knappast men däremot tevatten med brännvin, sk panacé (botemedel för allt).

På bilden ovan framgår att den nedan omnämnda sommarserveringen ännu inte kommit igång. En bandtun avskiljer Silverhätteåkern från gatan längs muren och att bandtunen ersätts av en standtun i bildens högra sida. Det enda bostadshus som fanns i den här delen av Silverhätteåkern var det Meukowska huset, Silverhättan 4, kv Trankoket 13. Huset uppfördes 1846 av överstelöjtnant Gustaf Meukow. Bilden ovan visar också att betydande markhöjningar utförts av de lägre delarna intill muren med följd att arkadvalven i muren blivit nästan helt dolda.

Teckningen visar norra delen av nuvarande Gotlandsänget år 1846, från Jungfrutornet i väster till Silverhättan, Snäckgärdsporten, Lűbeckerbräschen, Långe Henrik och Vallgravstornet. Bilden är tecknad av P. A. Säve från Tranhusgatan 1846. Bild från Visby förr i tiden.

Vägen längs västra insidan av muren kallades på 1800-talet fram till 1852 för Jungfrugatan och användes sedan lång tid tillbaka som repslagarbana. Även vägen på insidan av Nordermur förbi Tranhustostornet utnyttjades som repslagarbana. Vid en nationell studentfest i S:t Nicolai ruin den 18 juni 1852 beslöts att överskottet från festen skulle användas till trädplantering vid vägen förbi Jungfrutornet och fram till hörntornet Silverhättan. Namnet på gatan ändrades därefter till Studentallén.

Norra delen av Gotlandsänget vid Strandmurens nordvästra del med Studentallén och Snäckgärdsporten t.h. I porten syns insatta glasdörrar tillhörande serveringen i Odenstornet. Bild från Visby förr i tiden.
Snäckgärdsporten yttre portomfattning var tillmurad och inne i tornvalvet fanns ett litet schweizeri, öppet under sommaren. År 1861 annonserades i Gotlands Tidning att ”Caffe och The serveras i Odenstornet”. Målning av okänd konstnär 1840-talet. Privat ägo. Bild från Visby förr i tiden.

Kaffe, te och punschservering

På 1840-talet och några årtionden framåt fanns sommartid en uteservering i den norra delen av Gotlandsänget intill ringmuren. Gästerna kunde här bli serverade bland annat kaffe, te och punsch. Snäckgårdsportens portutrymme användes som köksutrymme. Porten var sedan 1700-talet igensatt på utsidan portöppningen av någon anledning. Den öppnades i samband med restaureringsarbeten på muren 1869. Norr om Jungfrutornet finns en öppning i murens övre del. Enligt traditionen kom öppningen till på 1840-talet för att punschgästerna skulle få fri utsikt mot havet. Serveringen stängdes troligen i samband med att silkesodlingen kom igång 1860 på Biskopsåkern, som den del av Silverhätteåkern då kallades och som alltså motsvarar nuvarande Gotlandsänget.

Silkesodling i Visby

Omkring 1830 började diskussioner om att odla mullbärsträd för silkesodling i staden. År 1846 kom planteringen igång på Silverhätteåkern i Visby och år 1860 på området nuvarande Gotlandsänget.

Silkesodlingar
Länge var silkesodlingens konst en välbevarad hemlighet i Kina. Konsten att odla silke spreds till alltfler europeiska länder från och med 1500-talet.
Silkesodlings startade redan under 1700-talet i Sverige, med bl.a. en stor plantering vid Drottningholm i Stockholm av kronprinsessan Lovisa Ulrica. Utan bidrag gick det inte att få lönsamhet på de verksamheter som kom igång och de las ner efter ett tag. Under 1830-talet satte intresset fart på nytt för silkesodling och ”Sällskapet för inhemsk silkesodling” bildades, som kom att stå under konungahusets särskilda beskydd. Planteringar anlades runt om i landet bl.a. på Visingsö, i Stockholmstrakten, på Öland, på Omberg och i Visby. Under åren 1835 till in på 1840-talet påbörjades plantering av mullbärsträd vid Korsbetningen, Slottsbetningen (i Södergravar), vid Arbetshuset (Korsgatan), vid norra Tullhuset, Norra plantagen nordost om Visby samt på Silverhätteåkern vid nuvarande Gotlandsänget och Paviljongsplan. Gotlands läns hushållningssällskap ansvarade för silkesodlingarna på Gotland till fram på slutet av 1850-talet.

Vit mullbärsträd, Morus alba.
Vit mullbär
Svart mullbär. Frukten skall vara svart när den är mogen.

Mullbärsträd
Det finns många olika sorters mullbärsträd, där trädet med vita mullbär, Morus alba, ansågs lämpligast för odling i Sverige, tack vare sin något högra härdighet än den svarta varianten. Det vanligaste mullbärsträdet med svarta bär, Morus nigra (även kallat persisk mullbärsträd) har alltså nästan helt svarta bär, vilka är godare att äta än den vita varianten.

Silkesodling på Gotlandsänget och Paviljongsplan
År 1845 producerades 700 gram silke på Gotland. Efter att baron Gyllenhaal, förvaltningsutskottets nye ordförande, på våren 1945 rest till Visby för att inspektera mullbärsplanteringarna, kom mer mark att inköpas för odling. Den s.k. Ihreska åkern, nuvarande Paviljongsplan två tunnland stor, inköptes för 500 riksdaler banco. Här planterades 1846 omkring 1600 plantor av mullbärsträd och mullbärsbuskar. Odlingen utökades 1849 med ytterligare 600 plantor. År 1858 blev Hans Petter Gustafsson ansvarig för silkesodlingarna på Gotland. Han gick med i De Badade Vänner 1853 och det är efter förslag från honom som Botaniska Trädgården började anläggas 1855.

Produktionen av silke på Gotland hade 1851 ökat till omkring 3,8 kg. Sommaren 1860 producerades 88 kg silkeskokonger. Detta var dubbelt så mycket jämfört med tre år tidigare och kan ses som rekord hittills för Gotland. Resultatet räknat i råsilke borde ha blivit drygt 8 kg. Sällskapet för inhemsk silkesodling beslutade därför att utvidga plantagen i Silverhättan. På 30 år arrenderades en angränsande åker av omkring två tunnland, den s.k. Biskopsåkern som motsvarar dagens Gotlandsänget. På den nya marken sattes nära 4 000 plantor. Silkesodling pågick där under åren 1860 – 1878 och år 1878 var det sista året för silkesodling på Gotland. Under 1835 – 1878 producerades 106 kg gotländskt mullbärssilke. Det stora problemet med odlingarna var kalla vintrar och sena vårar då mullbärsträdens blad inte hunnit utvecklats så att de räckte till mat åt larverna. Bladen var också känsliga för tillfälliga frostnätter, kalla sommarnätter och torka, som satte ner tillväxten av trädens blad med matbrist som följd. Sett ur ett svenskt perspektiv var ansträngningarna för silkesodlingarna på Gotland ändå lyckosamma. När det gäller silkesodlingarna på Silverhätteåkern finns diametralt olika uppfattningar om resultatet. Påståenden finns om att dessa odlingar producerade endast små mängder silke, medan uppgifter också finns om att just dessa odlingar var bättre skyddade mot kalla nätter med följd att matbrist inte rådde för silkesmaskarna.

Karta över silkesodlingarna på Silverhätteåkern. Till vänster syns rimgmuren. De nedre fyra kvarteren A-D representerar odlingarna 1846-1874 på Ihreska åkern (Paviljongsplan). De övre kvarteren E-I representerar odlingarna 1860-1878 på Biskopsåkern (Gotlandsänget). Kvarteren H-I kom aldrig att planteras. Totalt fanns det 4161 plantor 1871, det år då kartan upprättades av trädgårdsmästaren John May. Bild från ”Drömmen om svenskt silke”.

Det senaste påstående verkar mest trovärdigt, eftersom odlingarna utökades väsentligt så sent som 1860 på Silverhätteåkern. Spår av silkesodlingarna finns ännu kvar idag vid Slottsbetningen, Paviljongsplan och Gotlandsänget, där vita mullbärsträd växer och vittnar om tillverkning av silke i Visby.

Läs mer om silkesodlingarna i Visby under Paviljongsplan.

Den de Bergska åkern inköptes 1886 av Sällskapet DBW. Man började ganska omgående att plantera de träd som som man avsåg skulle ingå i ett gotlandsänge. Foto 1890-talet. Bild från Visby förr i tiden.

DBW köper hela Silverhätteåkern


Under mitten av 1800-talet hade diskussioner i Sällskapet DBW påbörjats om att anlägga en trädgård i Visby. Den södra delen av Silverhätteåkern ansågs som ett bra alternativ som plats för trädgården. En av delägarna till marken var C. J. Bergman som också var medlem i Sällskapet DBW. Sällskapet beslutade att inköpa marken den 13 juli 1855. Markområdet kom att kallas Bergmanska åkern. År 1874 köpte Sällskapet DBW Ihreska åkern vilken ägdes av Sällskapet för inhemsk silkesodling. Ihreska åkern var den del av Silverhätteåkern som motsvarar området nuvarande Paviljongsplan. Delar av området norr om Paviljonsgplan kallades förr Biskopsåkern. Sällskapet erhöll Biskopsåkern genom byte 1884 mot en åker öster om staden som DBW tidigare köpt på en auktion. Norra delen av Silverhätteåkern kallades senare den de Bergska åkern, vilken DBW inköpte 1886. En sista liten del i sydöstra hörnet av Silverhätteåkern förvärvades 1903. Den norra och västra repslagarbanan som tidigare omnämnts inlöstes av DBW år 1855 för 100 Rdr. DBW ägde därmed hela det område som kallats Silverhätteåkern.

År 1858 hade Sällskapet DBw förverkligat anläggning av Botaniska Trädgården och 1876 stod Paviljongen färdig på Paviljongsplan för invigning. När den de Bergska åkern var inköpt 1886 startade Sällskapet DBW ganska snart med att plantera de träd man ansåg skulle ingå i ett Gotlandsänge. Betingelserna var dock inte så bra för växtligheten som man hoppats på. Det var sannolikt vid den här tidpunkten, omkring 1888, som området fick namnet Gotlandsänget.

Gotlandsänget kom under en tid att användas för gotländska idrottslekar. Här kastar man varpa under stor uppslutning av åskådare. Foto från slutet av 1890-talet. Bild från Visby förr i tiden.

Gotländska idrottslekar på Gotlandsänget

Gotlandsänget kom att användas för att utöva gotländska idrottslekar vilket startade redan på 1890-talet. Till idrottslekarna hörde förstås kasta varpa och spela pärk, gotländsk femkamp m fl idrottslekar. Idrottslekarna pågick sannolikt till in på 1930-talet och kanske ännu längre. Under 1930-talet arrangerades Påskspel på Gotlandsänget, ett spel som sannolikt var tävlingar i olika sporter.

Foto 1930-talet. Om årtalen för fotot och föregående foto stämmer så är det omkring 40 år mellan de båda bilderna på Gotlandsänget från pågående varptävling. Inte mycket tycks ha förändrats.

Barnens dag på Paviljongsplan och Gotlandsänget

Från artikel i Gotlands Allehanda juli 1943.

Barnens dag arrangerades i Visby under 1906 till 1979. Evenemanget ägde rum på Paviljongsplan och Gotlandsänget och senare på Murgrönan. Barnens dag var inte endast en fest för barnen, utan i allra högsta grad även för de vuxna. Festligheterna under Barnens dag räknades som sommaren förnämsta attraktion i Visby. Under ett antal år före 1914 arrangerades ingen Barnens dag, men firandet kom dock åter igång (åtminstone senast på 1920-talet) och pågick på Paviljongsplanen och Gotlandsänget fram till 1963, för att sedan fortsätta på festplatsen Murgrönan t.o.m. 1979. Barnens dag ägde normalt rum första veckoslutet i augusti, inledningsvis under två dagar, lördag och söndag, senare med start 1943 tre dagar, fredag, lördag och söndag.

Invigning
Festligheterna inleddes vanligen med invigning på Gutavallen och därefter tågande man till festplatsen Paviljongsplan, där Gotlandsänget också utnyttjades liksom många år även Strandpromenaden. DBW:s Paviljong var som en del av festligheterna innan den brann ner 1951.

Barnensdagståget. Foto från slutet ab 1950-talet.

Barnensdagståget
Barnensdagståget, även kallat kanevalståget och festtåget, var en av höjdpunkterna under Barnens dag firandet. Deltagarna samlade på Solbergaskolans skolgård, där tåget arrangerades. Karnevalståget tog sig från Solbergaskolan till Södertorg, där starten skedde på lördagar kl 3 e.m. och på söndagar kl 2 e.m. Gatorna längs karnevalstågets färd kantades av stora folkmassor och för de med sparbössor försedda barnen och även vuxna gällde och locka av publikens småslantar. Fantasin flödade här och vagnarna bryddes med mängder av blommor. Vissa ekipage kunde vara utsmyckade som en sjöorm, spökflygare eller som en Bulverksvagn.

Barnens Dag firar jubileum, 40 år sedan starten 1907 (eller var det 1906?). Bild från Gamla Wisbyminnen.
En robot är med och firar Barnens Dag 40 års jubileum. Bild från Gamla Wisbyminnen.

Tivoli och dans
Aktiviteterna på Paviljongplan drog igång när musikkåren med följe anlände på fredagskvällen samt då barnensdagståget ankom på lördags- resp söndagseftermiddagen. För barnen var det väl förspänt med nöjen. Här fanns karusell, vissa år två karuseller, kaspersteater, berg- och dalbana, skjutbana, lilleputtjärnväg, karikatyrtecknare och pariserhjul m.m. En stor tombola med fina vinster lockade både barn och vuxna. En stor dansbana i nordöstra delen av Paviljongsplan med lite mer modern dans och en mindre dansbana utanför muren på Strandpromenaden nere vid havet för gammaldans, sålunda ”dans på bryggan”. Efter 1951, när Paviljongen var borta, flyttade den lilla dansbanan från Strandpromenaden Gotlandsänget. Dansen pågick också med liv och lust inne på Paviljongen, såväl nere på restaurangens parkett som uppe i kaféet.

Basar och mat
En stor basar med bl.a. presentbodar fyllde lediga ytor på festplatsen och många stånd trängdes med tivolit och serveringsställen. Det serverades kaffe med bröd, läskedrycker, saft, smörgåsar, glass, spunnet socker, svagdricka och mycket mer. För de lite mer besuttna fanns förstås servering i Paviljongen, där det alltid var fulla hus under Barnensdagsfesten.

Underhållning i parken
Underhållningen på festplatsen var årligen omfattande och varierade förstås från år till år. Folkdanslag som uppträder i sina fina dräkter. I ett stort tält trollbinder trollgubben Swallinger publiken med stor fingerfärdighet och munvighet. Svajmastfenomenet Wybierala ger publiken hisnande magkänslor. Humlornas hastighetstävlingar och uppvisningar med ett modellflygplan samt modellracerbilar i 200 km/tim. Många kända musikartister uppträdde också under Barnensdagsfesterna, Max Hansen, Deltha Rhythm Boys, Zarah Leander och inte minst ABBA. På lördag- och söndagskvällen omkring kl 11 avfyrades ett sjudundrande jättefyrverkeri. Festen avslutades på lördagskvällen kl 01 och på söndagskvällen kl 24.

Läs mer om Barnens dag under Platser>Paviljongsplan.

Medeltidsveckan på Gotlandsänget. Bild från Medeltidsveckan på Gotland.

Medeltidsveckan

Medeltidsveckan har gått av stapeln på Gotland sedan 1984 och är Sveriges största historiska festival. År 2020 vann Medeltidsveckan Stora turismpriset för andra gången. Redan tidigt la man fast att Medeltidsveckan skulle anordnas v32 med start på söndag v31, totalt åtta dagar. Tidpunkten valdes för att försöka förlänga turistsäsongen på Gotland. Visby innerstad förvandlas under denna vecka och blir lite som under medeltiden. Gator och torg fylls av människor med medeltida kläder. På Gotlandsänget och Paviljongsplan hålls en medeltida marknad med gyckelspel och försäljning av hantverk och god mat och i stadens gamla kyrkor erbjuds medeltida evenemang. Under 2014 lockade medeltidsveckan 40 000 besökare till Gotland. Många olika aktiviteter med anknytning till medeltiden, ibland upp till 600 aktiviteter, arrangeras under denna vecka i Visby och även på den gotländska landsbygden.

Marknadsplats
En medeltida marknad fanns med från början i konceptet som också skulle innehålla aktiviteter med anknytning till Valdemarståget, Valdemarstavlan och brandskattningen av Visby. Medeltidsmarknaden hölls från början på Strandgatan, Donnerplats och Almedalen och då huvudsakligen under helgerna runt vecka 32. Det var ett realistiskt upplägg, för det var så det var i verkligheten under medeltiden i Visby. Marknadsplats var då hela Strandgatan från Packhusplan (Rolandstorget) fram till och inklusive Donners Plats (Vattenhämtartorget). Marknaden växte emellertid från år till år och år 2003 flyttades den till Strandgärdet i anslutning till tornerspelsarenan. Året därpå upplät DBW Paviljongsplanen och Gotlandsänget som marknadsplats, och från det året har det där sedan dess varit marknad alla dagar under medeltidsveckan.

Årliga återkommande medeltida evenemang
Den stora marknadsplatsen på Gotlandsänget är den centrala delen i de årliga återkommande evenemangen. Sedan 1987 ordnas tornerspel på Strandgärdet strax norr om Gotlandsänget. Med start år 1996 uppförs eldshow i Nordergravar av gycklargruppen Trix. Medeltidsveckan inleds sedan 1997 med en invigningsparad från Södertorg till tornerspelsarenan eller Kruttornet, i vilken många av de medverkande från olika arrangemang och också allmänheten deltar. Loke vid S:t Göransporten har blivit ett måste för medeltidsveckan. Varje år sedan 1997 reser Loke Nyberg från Göteborg till Visby för att sjunga sina egenskrivna låtar i vallgraven utanför S:t Göransporten. Ett tältläger ordnas varje år i Östergravar/Galgberget för deltagare som kommer till Visby för att delta i Medeltidsveckan. . Sedan 2011 genomförs, ungefär vart tredje år, Battle of Wisby, där flera 100 deltagare från närmare ett 20-tal länder deltar i ett historiskt återskapande av Valdemar Atterdags krig mot Gotland.

Ett stort antal varierande evenemang
Förutom ett antal årligen återkommande aktiviteter ordnas ett stort antal medeltida evenemang under veckan, vilka kan variera från år till år. De äger rum i Visbys kyrkoruiner, Nordergravar, Kapitelhusgården, på torg och platser, Gotlands Museum, domkyrkan och många andra platser. Aktiviteterna kan vara t.ex. Kurs i stenhuggning, Bygg din egen träbåge, Sagoberättelser i tid & otid, Mässa i medeltida ton, Häxans trolldrycker, Heroes Äventyrsspel, Historiska sagor och sägner. Sy medeltida kläder, Medeltida ost- och ölprovning och många många fler. Program för aktiviteterna finns på medeltidsveckans hemsida.

En dag i juli 1361
Året är 1361 och det är en fin varm dag i juli månad. På stadens gator och gränder rör sig borgarna mot olika mål i staden. De har färggranna kläder, många kvinnor bär yllekjortel med haklin och huvudlin, männen ofta i yllebyxor och linneskjorta. De rör sig försiktigt och försöker undvika skräphögar och illaluktande matavfall och andra sopor. Över 12 000 invånare bor innanför den skyddande ringmuren. Ändå bor det knappat någon uppe på klinten, för det är ju utanför staden, där går korna och betar innan vintern kommer. Det är gott om trånga gränder som på många ställen är överbyggda av valvhus. De som går där gatan lutar ner mot havet iakttar extra försiktighet. Det gäller att hålla sig undan när kärror och hästskjutsar med varor och finare folk kommer farande nerför backarna, ibland till synes utan kontroll. Röster från många olika språk blandas från människorna där de kryssar fram mellan allt bråte, där gutniska och gammaltyska dominerar, och där ryska och danska också är vanligt förekommande. Det finns en oro bland människorna. Det viskas om att dansken är på väg mot Gotland. Rykten gör gällande att svenske kungen Magnus Eriksson skickat meddelande till borgmästarna och rådet i Visby att kung Valdemar från Danmark är på väg med en här till Gotland. Den allmänna meningen är dock att Visby kommer att klara sig. Ringmuren lär dansken inte ta sig över. Vad människorna inte vet är att danska flottan har siktats av bemanningen på S:t Karlsö och att den redan är på väg mot Vivesholm i närheten av nuvarande Klintehamn. Många av människorna är på väg till sin kyrka för offra något till kyrkans helgon och be en bön. Gutarna är på väg till församlingskyrkan, S:t Hans i södra församlingen, S:ta Lars i centrala församlingen, S:ta Clemens i norra församlingen, tyskarna till S:t Per i södra församlingen, Drotten i centrala församlingen och S:ta Maria i den norra församlingen. Ryssarna har sin egen Ryska Kyrkan vid torget. S:t Olof finns för fiskarbefolkningen i nordvästra staden och S:t Michael för de som bor i sydöstra delen av staden. Flera av människorna bär på spannar, tomma eller fyllda med vatten, på väg till eller ifrån många av stadens pumpar. De flesta av stadens innevånare saknar egen vattenpump och vatten behövs till matlagning, tvätt, bevattning av kålgårdarna och till tamdjuren, främst grisar och hästar. Det är en varm dag och en del av stadsborna är på väg till närmaste ölbod för att dricka hembryggd öl eller mjöd. Flera av invånarna är på väg för att handla eller på hemväg från gjorda inköp. Mat och diverse nyttoföremål säljs lite varstans på gatorna och gränderna, men de som ämnar införskaffa lite exklusivare varor söker sig till Rolandstorget eller Vattenhämtartorget eller området däremellan. Här finns de mer eftertraktade men dyrare varorna som vin, salt, kryddor, porslin, fina tyger, smycken och mycket mer, varor som kommer från fjärran länder.

Medeltida kläder var gärna färgglada, damer i lång kjortel och huvudduk. Modell Sarah W.
Männen hade ofta linneskjorta och yllebyxor.

En dag under medeltidsveckan på 2000-talet
Det är nu 2000-tal och det har gått omkring 650 år sedan året 1361. Under medeltid, vecka 32, medeltidsveckan, förändras Visby innerstad och blir lite som det var för 650 år sedan, men mycket har förstås förändrats. På gatorna och gränderna rör sig människorna i färggranna kläder, många kvinnor bär yllekjortel med haklin och huvudlin, männen ofta i yllebyxor och linneskjorta. Många gränder har blivit tomtmark och kvar finns endast sex valvhus. Det är rent och välstädat och dofterna som finns kommer från blommor och restaurangköken. Det flesta av människorna som är på väg mot något mål bor inte inne i staden, det finns endast omkring 2000 boende innanför murarna, detta trots att korna är borta på klinten och ersatts av ”gulliga” små hus. Trångt kan det dock fortfarande bli när bilar försöker ta sig fram på de smala gatorna bland människorna. Röster från många olika språk blandas från de medeltidsklädda personerna, nu är det gotländska, svenska, engelska, tyska, danska och franska och ibland även spanska och italienska som studsar mellan väggarna i staden. En del av folket på gatorna är på väg, inte till en kyrka utan till en kyrkoruin för att lyssna på sagor, medeltida spel, äventyrsspel, uppleva eldshow eller liknade aktiviteter. Många har siktet inställt på någon av stadens omkring 70 (?) restauranger, varav 14 finns runt Stora Torget. Ett flertal serverar medeltidsinspirerad mat i medeltida miljö. Många av de som rör sig på gatorna är på väg mot den medeltida marknaden på Gotlandsänget.

Medeltidsveckan. Marknaden på Gotlandsänget.

Den medeltida marknaden
Den medeltida marknaden på Gotlandsänget är medeltidsveckans hjärta och har ägt rum här på Gotlandsänget sedan 2004. För att erhålla tillstånd att sälja på marknaden krävs ett speciellt ansökningsförfarande för att undvika försäljning som inte hör hemma under medeltid. Marknaden är en hantverksmarknad och här säljs medeltida kläder, korgar och väskor, rustningar, pilbågar, smiden, smycken, skinn, korvar, bröd, drycker, hemkokta karameller och mycket mycket mer. Det ljuder från smidesverkstäderna och det doftar från grillar. Marknaden omfattar omkring 20 000 m2 och fyller hela Gotlandsänget samt en del av Paviljongsplan.

Medeltidsveckan, matmarknaden.

I anslutning till marknaden pågår jyckelspel och på Paviljonsplan finns matmarknaden och scenen Forum Vulgaris för underhållning av bland annat musikgrupper. Tillträde till marknaden var under många år gratis och under en tid gällde frivillig tullavgift. Numera tas en avgift ut för att besöka marknaden, vilket knappast förekom under medeltiden och därmed tar avgiften bort en del av den medeltida approachen. Avgiften utestänger också många barnfamiljer och spontana besök för att t.ex. endast äta en måltid på marknaden. Kostnaden var 129 kr för ett för ett ”dagspass” 2022 och för 2024 är priset 159 kr. Marknaden är normalt öppen varje dag under Medeltidsveckan från söndag till lördag 11:00 – 19:00 och sista söndagen 11:00 – 16:00.

Tornerspelen på Strandgärdet. Full attack mot fienden.

Tornerspel
Tornerspelet under medeltidsveckan äger rum på Strandgärdet som ligger en bit norr om Gotlandsänget. År 1987 ordnades tornerspelet för första gången av tornerspelsteamet Ultiathule. Året därpå genomfördes Tornerspelen där riddare ur Riddarsällskapet medverkade liksom bågskyttar från bågskytteklubben Vildkaninerna och kämpar från Styringsheim. Sedan har Tornerspelen fortsatt år efter år under medeltidsveckan och drivs numera i samarbete med Gutars Bågskyttar och Torneamentum. Under spelet tävlar vanligtvis två lag mot varandra, t.ex. landet mot staden och publiken delas i två delar som håller och hejar på sitt lag. Det är tuffa tävlingar med skickliga ryttare, pricksäkra bågskyttar, snabba hästar och spännande dueller som utspelas mellan de två lagen. Tornerspelet pågår normalt hela juli och t.o.m. Medeltidsveckan, där det i det sista fallet är en del av medeltidsveckans arrangemang. Under Medeltidsveckan genomförs vanligtvis föreställningar de flesta kvällar.

Beljublad eldshow i Nordergravar av Gycklargruppen Trix inför stor publik.

Eldshow
Med start år 1996 uppför gycklargruppen Trix sedan dess årligen en välbesökt eldshow i Nordergravar en sen onsdagskväll under medeltidsveckan. Showen är en gratisföreställning som drar mycket stor publik, 6-7000 besökare samlas vid Nordergravar för att uppleva eldshowen med eldklot, facklor och pyroteknik jonglerande mellan artisterna i mörkret. Tillströmningen av publik är så stor så att de som vill få en bra plats intar den redan ett dygn i förväg. Gycklar gruppen Trix ger vanligen också en fartfylld eldcikus föreställning under medeltidsveckan i kyrkoruinen S:ta Karin vid Stora Torget. Föreställningen handlar om Sankt Elmseld som är ett mystiskt ljusfenomen, vilket i folktron ofta setts som ett varsel, ett förebud om att någonting ska hända, en koronaurladdning. Varslet kan vara lyckobringande eller olycksbådande. Elmseld är en sprakande magisk eldcirkus som genomborrar dåtid, nutid och framtid. Plats finns för omkring 300 personer till föreställningen som kräver en entréavgift.

Medeltidsveckans invigningsparaden startar på Södertorg.

Invigningsparad
Sedan 1997 startar Medeltidsveckan med en invigningsparad. Paraden äger rum på Medeltidsveckans första dag söndagen v31 och utgår från Södertorg kl 12:00. I paraden deltar Medeltidens båda borgmästare, en gotländsk och en tysk borgmästare. Invigningsparaden kan ha lite olika inslag och färdväg från år till år. T.ex. kan Medeltidsveckan förklaras invig av de båda borgmästarna tillsammans med slottsfrun stående på muren över Söderport. Paraden startar sedan sin färd in på Adelsgatan, vidare Södra Kyrkogatan till Stora Torget för att till slut anlända till Gotlandsänget. I paraden deltar en skön samling medeltidsklädda människor i olika färggranna dräkter, hästar med ryttare, stadens borgare, gycklare, utfattiga tiggare, musiker och flera andra slags grupper. Många av deltagarna är aktörer i Medeltidsveckan både från marknaden och från veckans olika medeltida arrangemang. Allmänheten kan delta, helst då klädd i medeltida kläder. Första stopp för paraden kan vara Kruttornet, där invigningstal hålls. Talet kan t.ex. handla om år 1361 och Valdemar Atterdags anfall mot Gotland. Det meddelande som kommit från svenske kungen Magnus Eriksson om Valdemars planer på att inta Visby läses då upp för visbyborna, som ombeds att vara vaksamma. Många inslag om händelser år 1361 arrangeras i regel senare under veckan. Talet avslutas med att borgmästarna utlyser marknadsfrid, innan paraden drar vidare till marknadsplatsen Gotlandsänget. En invigningsfest hålls ibland på Strandpromenaden med start kl 19:00, där en tillfällig scen byggts upp med havet som bakgrund. Publiken bjuds då på en stor mängd uppträdanden från många av de artister som medverkar under Medeltidsveckan. Festen pågår in på natten till tända facklor.

Medeltidsveckans invigningsfest på Strandpromenaden 2015.

Paraden har ibland ett tema, t.ex. ”Sagan om Ringen”, vilket kan tyckas vara helt främmande för en medeltida parad i Visby. Temat borde rimligen ha anknytning till medeltiden på Gotland. Många lämpliga teman med medeltida anspelning kan säkert vaskas fram t.ex. kärror och åkfordon, utrustning i slaget om Visby 1361, jordbruksredskap, hushållens hjälpmedel, Gotlandsruss, medeltida straffredskap o.s.v. Gotlands Museum kan säkert ta fram fler förslag som är möjliga teman i paraden och beskriva lämpliga attribut för resp. tema.

.

Publiken strömmar till i Östergravar. Urpremiären för Battle of Wisby 2011 kan starta.

Battle of Wisby
Kung Valdemar Atterdag i Danmark kände till att Visby hade blivit en rik stad tack vare omfattande sjöhandel. År 1361 seglade han iväg med en här för att ta del av Visbys rikedomar. Hans vältränade och välutrustade 2500 man starka legoarmé besegrade en gotländsk bondearmé som inte hade någon stridsvana och var illa utrustad. Förts besegrade han gotlänningarna vid Ejmunds bro/Fjäle myr i Mästerby och senare tågade danskarna mot Visby. Gotlänningarna lyckades samla ihop en ny armé med omkring 1800 bönder som i förväg samlats utanför Visby sydväst om stadens ringmur. Efter ett av världens mest blodigaste slag dödades i stort sett hela den gotländska hären om 1800 man och danskarna kunde ta sig in i staden. Hela händelsen har kommit att kallas Brandskattningen av Visby 1361. Läs mer om slagen och brandskattningen av Visby.

Paret Maria och Thomas Neijman från Stockholm var båda intresserade av historiska händelser. I flera länder bland annat Frankrike, Italien och Polen hade man återskapat stora krigsslag. Maria och Thomas hade varit med och deltagit i några slag och då fått frågan om varför man inte gjort något liknande om det blodiga slaget vid Visby, som var vida känt i dessa kretsar. Sommaren år 2010 började de på allvar planera för att återskapa slaget om Visby 1361 med målsättning att genomföra det sommaren 2011, exakt 650 år efter det förödande slaget ägt rum. Intresset var stort bland likasinnade och en projektgrupp kunde sättas samman med Maria som projektledare. Förutom Maria ingår bland andra även Thomas Neijman, Peter Ahlqvist och Dick Harrisson i projektgruppen. Man ville ha drabbningen så autentisk som möjligt och gruppen fick ta reda på klädsel och utrustning med bland annat hjälp av erfarenheterna för den utgrävning som gjorts av slagfältet från 1361. Det gällde också att hitta intresserade deltagare, gärna en del med erfarenhet från liknande rekonstruktioner. Efter två månaders planering hade projektgruppen fått ihop 200 deltagare.

Maria Neijman, initiativtagare till återskapandet av slaget vid Visby och ledare för projektgruppen för Battle of Wisby.
Thomas Neijman, initiativtagare till återskapandet av slaget vid Visby. Ingår i projektgruppen för Battle of Wisby. Här i rustning föreställande Valdemar Atterdags son Christoffer.
Dick Harrisson, kommentator vid slagen om Visby och Mästerby. Ingår i projektgruppen för Battle of Wisby.

År 2011 år är det exakt 650 år sedan slaget vid ringmuren stod, då tusentals gotlänningar dog i strid med de danska styrkorna. Därför har man beslutat att försöka återskapa slaget till jubileumsåret. Projektgruppen räknar med ett stort intresse från såväl gotlänningar som deltagare från andra länder, men målet är att få ihop minst 1000 deltagare. De anmälda deltagarna kommer från England, Nederländerna, Italien, Polen, Tyskland, Finland, Norge, Danmark, USA och förstås också från Sverige. De erbjuds att bo i ett läger i Östergravar. Alla jobbar helt ideellt både de i projektgruppen och alla de som beräknas delta. Det kostar inget att vara med och det kostar inget för att bo i lägret. Enda kravet är att deltagarna skall vara tidstypiskt klädda och att de ska ha den rätta utrustningen, den gotländska truppen med enklare rustningar, den danska bättre klädd i utrustning av plåt. Det blir pilbågar, armborstar, sköldar, svärd och även hästar i slaget. En del av den omfattande planeringen gäller också själva drabbningen. De skall vara så realistisk som möjligt, vara spännande för publiken och våldsam, dock utan att deltagarna skadas. Planeringen omfattade två drabbningar, dels slaget vid Mästerby och dels slaget vid Visby.

Battle of Wisby. Den gotländska och den danska hären har precis drabbat samman.


Torsdagen den 11 augusti genomfördes slaget vid Mästerby och lördag den 13 augusti slaget vid Visby. Mellan 6000-7000 besökare hade samlats i Östergravar för att titta på Battle of Wisby. Det blev ett riktigt fint skådespel med en hel del dramatik och väl värt besöket. Historieprofessorn Dick Harrison guidade publiken om vad som hände på slagfältet. Åskådarna fick se hur den danska hären genom bättre träning och utrustning fullständigt kunde tillintetgöra hela den gotländska bondehären. Allt blev därefter stilla och kyrkklockorna i domkyrkan började ringa. Striden var över och Maria Neijman kunde andas ut. Battle of Wisby hade kunnat genomföras precis enligt planerna utan några större skador. Maria Neijman – ”Det här är absolut inget firande av en invasion – det är ett tillfälle att minnas tusentals gotlänningar som slogs för att rädda sin ö undan förtryck och förödelse. Projektet Battle of Wisby är ett sätt att visa respekt och att hedra, samtidigt som det gör historia tillgängligt för alla och envar. På det viset ser vi också till att ingen glömmer vad som hände på Gotland 1361”.

På YouTube kan du följa Maria och Thomas långa planering, titta in tältlägret och se vad som försiggår där samt se hela drabbningen i Östergravar. Battle of Wisby.

Battle of Wisby 2011 genomfördes under ledning av projektgruppen tillsammans med Gotlands museum, Högskolan på Gotland, Svenska kyrkan och flera andra samarbetspartners. Evenemanget finansierades med 25 000 kr från Region Gotland, 20 000 från Gotlandsfonden och 50 000 från Hemslöjdsföreningarnas riksförbund, samt av tre privatpersoner som säkrade projektet ekonomiskt. Regionen tog dock tillbaka det mesta av bidraget genom hyra för härlägrets mark med 19 000 samt 10 000 för vatten. Elräkningen gick också på 10 000 kr.

År 2013 återskapades slaget om Visby på nytt. Det var i mångt och mycket en repris på 2011 års evenemang. Antalet deltagare i slagen hade ökat och omkring 300 krigare fanns på plats i Östergravar när den ”danska hären av legoknektar” besegrade den ”gotländska bondehären”. Utöver gotlänningar och fastlänningar fanns bland annat personer från Norge, Danmark, Finland och Italien med i återskapandet. Årets arrangemang var första gången som ”Battle of Wisby” samarbetade med Medeltidsveckan. Antalet åskådare uppskattades till 3000. En av åskådarna, Sabrina Andersén, uttrycket slaget så här enligt Helagotland – Det kändes som att det var medeltid men ändå inte. En härlig upplevelse.

Battle of Wisby och slaget på Fjäle myr återskapades 2016 vilket var tredje gången inklusive starten 2011. Antalet som deltog i striderna hade ökat till omkring 500 personer, vilka kom från 18 olika länder främst länderna kring Östersjön, men det fanns också deltagare från Chile och USA. Alla bodde under Medeltidsveckan i ett tältläger i Östergravar. Lägret återspeglade hur man levde under medeltiden och det fanns möjlighet för allmänheten att vandra omkring i lägret. I lägret arrangerades hantverkskurser och uppvisningar under hela veckan. Thomas Neijman uppträde som dansk adelsman på slagfältet. Han spelade Valdemar Atterdags son, den då 18 år gamla kronprinsen Christoffer.

Trenden är att Battle of Wisby återkommer vart tredje år. År 2019 var det alltså dags för återskapandet av slaget vid Fjäle myr och slaget vid Visby. Evenemangen anordnas av Föreningen Battle of Wisby med hjälp av ett växande antal aktörer, Mästerby hembygdsförening, Kapitelhusgården, Föreningen Medeltidsveckan, Campus Gotland, Region Gotland, Historiska museet och Riksantikvarieämbetet. Över 2 000 personer kom till Östergravar för att uppleva slaget om Visby trots dåligt väder med regn.

Battle of Wisby 2022. Den gotländska truppen är beredd att möta de danska knektarna.

Välbesökta Battle of Wisby återkom år 2022 och planeras att återskapas 2025.

Loke Nyberg, sjunger varje år i Visby på Medeltidsveckan.

Loke vid S:t Göransporten
Sedan 1997 reser Loke Nyberg från Göteborg till Visby för att sjunga sina egenskrivna låtar författade exklusivt för Medeltidsveckan i Visby. Hans uppträdande vid vallgraven utanför S:t Göransporten har blivit ett måste för Medeltidsveckan. Loke Nyberg kommer ursprungligen från Dalarna, men bor nu i Göteborg. Det hela började med att hans klasskompisar från gymnasiet i Falun tog med honom till Medetidsveckan i Visby, där de satte uppe en gatuföreställning ”Kärlek vid första ögonkastet”. Sedan fortsatte det med att Loke startade med att sjunga visor vid vallgraven till S:t Göransporten och sedan har det rullat på år efter år med visor, även egna skrivna låtar. Mest känd har låten ”7 dagar per år” blivit, vilken han skrev till Medeltidsveckans 25-års jubileum 2009.
I 7 dar per år kan jag få ro och frid
I österns sjö, på rosornas ö
7 dar per år i Visbys medeltid

Loke Nyberg sjunger också ibland i S:ta Karins kyrkoruin under Medeltidsveckan. Scenen i S:ta Karin tycker Loke är den bästa scen han uppträtt på – Ljuset, resonansen, inramningen.

Och här bland murgrönornas grönska
Är det festival och frid på samma gång
Det enda mera man kan önska är att veckan vore tre gånger så lång

Loke spelar även i bandet Jordbrand med folkmusik i botten och toner av punk och schlager. De har också uppträtt i S:ta Karin.

Lyssna på ”7 dar per år” med Loke Nyberg, YouTube.

Medeltidsläger och campingläger
Medeltidsläger under Medeltidsveckan startade 1992 i liten skala i Östergravar åtta år efter Medeltidsveckans premiär. När Medeltidsveckan i Visby startade 1984 kom några Nordmarkare på besök, nyfikna på vad Visby hade att uppvisa. De hade vid den tidpunkten startat en svensk SCA-grupp. SCA står för Society of Creative Anachronism, som är en internationell organisation vars syfte är att forska och återskapa århundradena innan 1600-talet. Några gotlänningar hade redan en del dräkter att använda under Medeltidsveckan, men de kände ännu inte till SCA. Året därpå hade några av gotlänningarna studerat och lärt sig en hel del, och också haft kontakt med Nordmark. Under året skapades Styringheim som en del av SCA och från september 1985 räknas tiden för Styringsheim. ”Styringheim” betyder ungefär platsen där de som styr och ställer bor. Medlemmarna deltog under följande år i arrangemang på fastlandet och de började tillverka rustningar, vapen och hantverksföremål enligt medeltida förebilder, bland annat ”Wisbyharnesk”, en kopia från fynden vid Korsbetningen. Gruppen Styringheim växte för varje år och tältlägret som ordnades under Medeltidsveckan ökande i omfång årligen. Antalet medlemmar, styringar, uppgick till över 100 år 1993. År 1995 omfattade tältlägret 192 tält och paviljonger. Tältlägret sattes upp på olika platser, i Östergravar, vid Oscarsstenen 2010 och några år senare vid Snäck, där det fanns gott om plats.

I samband med att Battle of Wisby ägde rum första gången 2011 uppfördes ett medeltidsinspirerat tältläger i Östergravar arrangerat av projektgruppen för Battle of Wisby. Motsvarande medeltidsläger uppfördes sedan vid de återkommande åren då Battle of Wisby genomfördes, se ovan.

Medeltidsveckan kom att dra mer folk för varje år och 2016 arrenderade medeltidsveckans organisation ett område på Galgberget av Region Gotland för att öppna ett campingläger under Medeltidsveckan. Platsen var där speedwaybanan tidigare låg. Marken måste jämnas ut och toaletter och duschar behövde byggas. Campinglägret kom att omfatta två separata läger, ett läger för de som vill campa i medeltida stil och ett läger för vanliga campare utan några speciella krav. De två lägren kom att rymma omkring 1000 personer första året. Kostanden för att campa baserades på antal personer oberoende av storleken på tält. Det medeltida lägret organiseras av Styringsheim i samverkan med medeltidveckans organisation. Kravet för deltagande i medeltidslägret är medeltida kläder och medeltida stil på all synlig utrustning. År 2024 kommer det medeltida lägret att arrangeras i Östergravar, medan det traditionella campinglägret blir kvar på Galgberget.