S:t Jakobs kyrkoruin

(R9). Vi vet inte med säkerhet om S:t Jakobs kyrka funnits. Några rester av den har inte hittats. Men flera omständigheter pekar på att kyrkan verkligen existerat och att en trolig plats varit intill Smedjegatan strax söder om S:t Nicolia ruin, där frimurarlogen nu ligger. Kyrkan har fått sitt namn från S:t Jakob som är pilgrimernas skyddshelgon. S:t Jakob uppfördes av biskopen i Riga i början av 1200-talet. Kyrkan omtalas första gången 1226, då det till kyrkan fanns anknutet en skola. Kyrkans betydelse avtog och verksamheten togs over av Begginerorden som innehade den fram till omkring 1400 då den övergick till nunnorna i Solberga kloster. Strax före 1469 flyttade nunnorna till S:ta Gertruds kapell strax intill och kyrkan övergavs, kanske för att den skadats.

Diskussioner om de båda kyrkorna S:t Jakobs kyrka och Helge Ands är två olika kyrkor eller är samma kyrka men med olika namn finns under Helge Ands kyrka, R8. Här förutsätts att det rör sig om två olika kyrkor, vilket medför att många pusselbitar faller på plats. Läs mer om varför Helge And och S:t Jakob är två separta kyrkor.

Svärdsriddarkyrka
Sankt Jakobs kyrka, som ibland omtalas som kapell, uppfördes av biskop Albert av Riga tidigare kanik vid domkyrkan i Bremen. Biskopen grundade 1201 eller 1202 svärdsriddarorden som var en andlig tysk riddarorden för korståg och mission i Baltikum. Kyrkan byggdes sannolikt i början på 1200-talet som en samlingsplats för pilgrimer och korsfarare på väg till Livland. Kyrkan omtalas första gången 1226, då det till denna var knutet en skola. Med stor sannolikhet fanns också här en kyrkogård eftersom det framgår att kyrkan fick rätt att begrava sina gäster på sin egen kyrkogård. Vid kapellet låg också den gård som biskop Alberts riddarorden, Svärdsriddarna, ägde i staden. Att kyrkan existerat grundas också på att samtida källor uppger att Albert hade patronatsrätt, d.v.s. rätt att utse kyrkoherde i en kyrka i Visby med namnet S:t Jakob.

Platsen för S:t Jakobs kyrka
S:t Jakob fanns troligtvis på en plats intill Smedjegatan strax söder om S:t Nicolai ruin, där frimurarlogen nu ligger. Det skulle t.o.m. ha kunnat vara så att frimurarhuset byggdes på samma plats som kyrkan låg och att rester av kyrkan kan ingå i anläggningen. Frimurarhusets byggnad har, liksom de flesta kyrkor, väst- östlig sträckning. Placeringen förklarar också varför klostret (konventet) vid S:t Nicolai inte kunde byggas söder om S:t Nicolai utan placerades norr om denna kyrka.

S:t Jakobs utformning
Vi vet inte hur S:t Jakob såg ut men sannolikt var den uppförd med funktioner liknade Helgeandskyrkan med långhus i två våningar, såsom det omtalas vid jämförelse med Sko kloster senare när kyrkan var en nunnekyrka. I Visby skiljdes nunnorna från övriga församlingen genom att nunnorna satt i den övre våningen, medan en mur skiljde nunnorna och församlingen i Sko klosters kyrka. Förmodligen var den något mindre eftersom den ofta nämns som S:t Jakobs kapell  

Modell av Helgeandskyrkan. Sannolikt hade S:t Jakobs kyrka utseende som liknade Helge And.

Aposteln Jakob
Helgonet Sankt Jakob har givit namn åt S:t Jakobs kyrka. Helgonet och aposteln Jakob var en av Jesu tolv apostlar och bror till Johannes Evangelisten. Han kallas också Jakob d.ä. för att skilja honom från Jakob d.y., d.v.s. Alfeus son. Jakob d.ä. dog 44 e.Kr. då han avrättades under Herodes Agrippa I och var den förste av apostlarna att lida martyrdöden. Enligt en medeltida tradition skall Jakobs kropp mirakulöst ha blivit förd till Santiago de Compostela i Spanien. Han räknas som pilgrimernas skyddshelgon och har helgondag den 25 juli.

Helgonet Sankt Jakob.

Begginerorden
När Livland (Baltikum) var kristnat för katolska kyrkan avtog S:t Jakobs kyrka betydelse som svärdsriddarkyrka och samlingsplats för korstågen, varför verksamheten upphörde omkring 1272. Kyrkoherden i Drotten fick då ta över ansvaret för S:t Jakob, sedan ärkebiskopen i Riga underlåtit att föreslå kandidat till prästtjänsten. Man lät då begginerorden ta över anläggningen. År 1306 finns angivet att någon form av ”intagna” knutits till kyrkan. Ihärdiga rykten om kätterska strömningar bland Beginner (kvinnorrörelsen) och Beggarder (den manliga rörelsen) och att begginerhusen förvandlats till veritabla bordeller medförde att många anläggningar stängdes från 1300-talet mitt och framåt i hela Nordeuropa. Anläggningen i Visby stängdes också, men man vet att den fanns kvar 1385 men var borta 1404.

Solberga nunnekloster
Solberga kloster, som låg en bit utanför ringmuren, hade sannolikt skadats vid stridigheter mellan Tyska orden och unionsstyrkorna under åren 1398-1403. Under år 1404 vände sig abbedissan till högmästaren i Preusson får att söka hjälp. Kyrkan S:t Jakob och svärdsriddargården stod oanvända så de överläts då till nunnorna. De flyttade sannolikt dit samma år eller året därefter och den tidigare svärdsriddargården inreddes troligtvis som kloster. Trots flytten kallades nunnorna fortfarande Solbergas nunnor, vilket framkommer i ett delaktighetsbrev utfärdat av Sko kloster år 1435.

S:t Jakobs kyrka överges

Kort före 1469 skadades sannolikt S:t Jakobs eller också var den i så dåligt skick att den övergavs för samma år inköptes en tomt intill kyrkan, Otto Dusenborgs tomt, där S:ta Gertruds kapell uppfördes. Dit flyttade Solberganunnorna, som nu till antal väsentligen minskat. År 1525 när lübeckarna anföll Visby och tog sig in i staden satte stadens väktare eld på bl.a. kyrkorna S:t Nicolai, S:ta Gertrud och S:t Jakob. Kyrkorna blev rejält förstörda och S:t Jakob som redan övergivits kom aldrig att återuppbyggas. Förmodligen blev även nunnornas kloster förstört och nunnorna kom att lämna staden.  När Sankt Jakobs kyrka revs är okänt, men på 1700-talet började man använda stenmaterial från ruinerna vid uppförande av andra byggnader, vilket mycket väl kan ha drabbat även S:t Jakob. Under 1700-talet finns uppgifter om att en åker kallad Nunneåkern skulle ha funnits i kvarteret, som i så fall borde ha varit Solberganunnornas åker.