S:ta Gertruds kyrkoruin
(R16). S:ta Gertruds kyrkoruin ligger strax sydost om S:t Nicolai mellan S:ta Gertruds gränd och Norra Kyrkogatan. S:ta Gertrud var knappast någon kyrka utan betraktades mer som ett kapell. Det uppfördes på 1470-talet och är därmed den yngsta kyrkan som fanns under medeltiden i Visby. Det var även den näst minsta kyrkan. Kyrkan helgades åt Sankta Gertrud av Nivelles, en abbedissa från Belgien. Hon är beskyddare för trädgårdsmästare och resenärer. Uppförandet av kapellet lär ha bekostats av Ivar Axelsson Tott, länsherre på Wisborgs slott. Kapellet byggdes sannolikt som klosterkyrka åt nunnorna när de måste lämna den förstörda S:t Jakobs kyrka. I alla händelser flyttade nunnorna till kapellet omkring1469 som alltså blev en klosterkyrka för Solberganunnorna. Verksamheten upphörde när kapellet och hela klosteranläggningen förstördes vid lübeckarnas stormning av Visby 12 maj 1525.
Viss osäkerhet råder om varför S:ta Gertruds uppfördes. Den mest sannolika bakgrunden var att S:t Jakobs kyrka förstördes omkring år 1469 eller att den var i så dåligt skick så att Solberganunnorna, som använde kyrkan som sin klosterkyrka, måste lämna den. Den intilliggande Otto Dusenbergs gårdstomt inköptes då för att uppföra ett kapell åt nunnorna, som till antal nu var färre än tidigare då klostret låg vid Solberga. De befintliga byggnaderna revs troligen och S:ta Gertruds kapell uppfördes förmodligen bekostad av Ivar Axel Tott och hans hustru Magdalena Karlsdotter. Tott var länsherre på Wisborgs slott 1464-1487. Ivar Axel Tott och Magdalena gifte sig 1466
Kapellets utformning
Kapellet uppfördes sannolikt strax efter det att tomten inköptes 1469. Det byggdes med ett rektangulärt långhus och med ett mindre något smalare kor, vars östra vägg utfördes med lite rundade hörn på insidan. Ingångar till kapellet fanns i söder, norr och åt väster. Den västra ingången, som vänder sig mot S:ta Gertruds gränd, var av allt att döma huvudingång. Kyrkan eller kapellet är den näst minsta kyrkobyggnaden som uppförde under medeltiden. Minst är slottskapellet i Wisborgs slott.
Huvudingångens tympanon
Huvudingången finns fortfarande kvar och är utformad i romansk stil som en rundbågig portal, vilken anses vara från 1200-talet. Om så är fallet måste den ha funnits när kyrkan byggdes, och har sparats för att användas som ingång till kyrkan. Det kan även vara så att andra delar av äldre bebyggelse ingick i kyrkans uppförande. Tegelbågen och den därunder, ett rakt tympanon, har tillkommit i samband med att kyrkan byggdes. På tympanon finns en ristad bild av ett kvinnligt helgon som bär en kyrkmodell, vilket förstås är helgonet S:ta Gertrud. Modellen syftar på hennes iver att bygga kyrkor. På tympanon finns också det tottska och bondeska vapnen efter länsherren Tott och han hustru Magdalena, dotter till Karl Knutsson Bonde.
Solberganunnornas nya kapell
När S:ta Gertrud stod klar omkring 1470 kunde Solberganunnorna ta över kapellet. Klostret där de bodde var förmodligen fortfarande Jakobs klosteranläggning. Samhörigheten mellan Jakobsklostret och det nya kapellet finns också markerat på en plansch (se Helge Ands kyrka) genom att en mur förenar de båda anläggningarna. Något nytt kloster i anslutning kapellet finns det inga uppgifter om, men det kan ha byggts ett mindre kloster intill kyrkan, för antalet nunnor hade ju minskat. Solberganunnorna fortsatte säkert att sköta sin trädgårdsanläggning som fanns söder eller sydväst om S:t Nicolai.
Helgonet Sankta Gertrud
Helgonet Sankta Gertrud av Nivelle, som givit namn åt kyrkan S:ta Gertrud, föddes 626 och dog 17 mars 659. Hon var dotter till den frankiske maior domus (rikshovmästare) Pippin av Landen. År 652 blev hon abbedissa i klostret Nivelles i Brabant, i nuvarande Belgien, som hennes mor Itta grundat i mitten av 600-talet. Enligt legenden om henne skulle hon ha räddat några sjöfarare som ropat till henne när de befann sig i sjönöd. Hon blev därför under medeltiden de resandes skyddshelgon, och det förekom att man drack till Sankta Gertruds minne innan en resa påbörjades. Legender finns också om mirakel hon utfört, främst för att bota sjuka och hjälpa fattiga människor. Hon var också känd för sin stora bibelkunskap och stränga avhållsamhet. Hon kom att betraktas som kattornas skyddshelgon och var även känd för att kunna mota bort råttor. Hon avbildas ofta med en kyrka i händerna, vilket syftar på att hon var ivrig initiativtagare på att uppföra kyrkor och hon har givit namn åt många kyrkor, bl.a. Tyska kyrkan i Stockholm. Särskilt populär tycks hon ha varit i Tyskland.
Kapellet förstörs
Verksamheten upphörde när kapellet och hela klosteranläggningen förstördes vid lübeckarnas stormning av Visby den 12 maj 1525. År 1935 gjordes utgrävningar på platsen och man påträffade äldre bebyggelse som funnits där innan kyrkan byggdes. På norra sidan fann man lämningar efter en byggnad som kan ha tillhört kyrkan. Vid senare undersökningar under år 1997 påträffades gravar i flera lager.
Nya användningsområden
Under senare tid används ruinen till olika evenemang, särskilt under medeltidsveckan. Nämnas kan t.ex. gycklargruppen Bastardus, som uppfört en version av Trollkarlen från Oz samt uppförandet av kärlekshistorien mellan Kristina av Stommeln och Petrus de Dacia, som bygger på deras brevväxling, arrangerad av Teater Mythos i samarbete med Wisby amatörsällskap. Ruinen utnyttjas också för bröllop och liknande arrangemang samt också under Almedalsveckan för olika sammankomster.