Liljehornska huset

(B4). Liljehornska huset ligger nära Packhusplan i hörnet Strandgatan och Dubbens gränd. Huset byggdes som ett packhus med en mäktig gavel mot Strandgatan och det byggdes högt, hela 28 meter. Byggåret är daterat till omkring 1234 och huset är Visbys största bevarade medeltida packhus, ja t.o.m. norra Europas högsta packhus från 1200-talet. Huset består av två delar, högdelen mot Strandgatan är 7 våningar hög, medan den lägre delen mot gården är 5 våningar. Huset har fått sitt namn efter A.E. Liljehorn, en från fastlandet inflyttad garvare, som bodde där en tid under mitten på 1800. Huset kallades tidigare under en period för Dubbeska huset efter den då kände och ökände grosshandlaren Jacob Dubbe. Han ägde och bodde i huset från 1798 till 1830. Huset genomgick stora ombyggnader under 1700-talet och under mitten av 1800-talet. En kraftig brand förstörde en del av huset 1985. Liljehornska huset anses var ett av de vackraste husen i Visby och bland de vackraste i Sverige. Sedan 1999 ägs byggnaden av Bostadsrättsföreningen Liljehornska Huset.

Liljehornska huset. Foto 2019.
Liljehornska huset. Foto 2019.

Liljehornska huset ligger i kvarteret Hornet 1, Strandgatan 16. Läget vid Rolandstorget under medeltiden, nuvarande Packhusplan, kunde inte vara mera centralt. Det var ett av de första och största packhusen som anländande köpmän och skeppare såg när de klivit i land och gick in i staden genom Dubbelporten eller i någon av de andra Bryggportarna vid Rolandstorget. En imponerande syn var det säkert att se alla Strandgatans omkring 20 packhus med sina höga trappgavlar, låg där vända mot gatan, och där bakom, skymta alla kyrktorn som tycktes finnas överallt i staden. Läs om Jacob Dubbes klassresa och kärleksliv . En länk finns nedan.

Medeltiden

På 1200-talet gick en smal gränd i öst-västlig riktning och delade kvarteret på mitten. Gränden följde norra långsidan av Liljehornska huset. Norr om gränden mot, nuvarande Danziger gränd, fanns troligen under medeltiden ett liknande packhus som Liljehornska huset med gaveln åt väster. Av detta finns inget kvar ovan mark. Söder om gränden fanns alltså Liljehornska huset, som med sin bostadsdel sträckte sig upp till Mellangatan. Denna gränd försvann och blev tomtmark på 1600-talet.

Dubbelpackhuset
Liljehornska huset är ett dubbelpackhus med ursprungligen två välvda högkällare i två plan uppförd i kalksten. Huset är bevarat i full höjd, 28 meter, och är byggt i 7 våningar med trappgavlar åt både väster och öster. Gavelmurarnas spetsiga fält har vardera sju trappsteg och överst en toppsten. I fasaden mot Strandgatan fanns dubbla rader av lastportar för de två våningarna i högkällaren samt i ytterligare fyra våningar. De dubbla raderna får sin förklaring av att varje våning delades av en ursprunglig längsgående mur, en hjärtvägg, i två lika stora rum. Uppgifter finns om att övervåningarna stått i förbindelser med varandra genom en murtrappa i hjärtväggen som ännu existerade 1850. Huset är med andra ord en dubbelbod av sällsynt storartad utformning, men det avviker från den normala typen genom att den kortaste sidan gjorts till huvudfasad. De båda källarrummen var tillgängliga genom välvda nedgångar från Strandgatan, lite sidoförskjutna i förhållande till hissportarna, för att inte hindra arbetet med varornas uppfirande till de ovanförliggande våningarna. Både östra gaveln och norra långsidan har haft ingångar. Sannolikt har det också funnit en dörr med gallerverk på norra långsidan till övervåningen (våning 3) som nåddes via en svalgång, förenad med marken genom en trappa. Inga medeltida fönster är kända. Förmodligen fanns det bara mindre ljusgluggar. Liljehornska huset är uppfört omkring 1265 enligt dendrokronologisk datering, men en mera exakt datering finns genom en tillfällighet t.o.m. i form av ett bestämt årtal. Den kände Gotlandsforskaren C. J. Bergman, och efter honom åtskilliga andra, har nämligen en uppgift om att man vid en restaurering i mitten av 1800-talet på en kullfallen krönsten på en av gavlarna kunde läsa årtalet 1234. Packhuset användes under hela medeltiden som magasin och förråd.

Fig 1. Liljehornska huset. Försök till rekonstruktion av den urspungliga byggnaden i höjd med packhusets överkällaren. T.v. dubbelpackhuset, i mitten daligstugan och till höger källarstugan.

Dagligstuga
Bakom packhuset finns en lägre, också medeltida, bostadsdel. Denna bakre flygelbyggnad innehåller två avdelningar, en dagligstuga närmast packhuset och en källarstuga båda uppförda i kalksten samtidigt med packhuset. Dagligstugan i endast ett plan innehöll ett enda rum, som är täckt av fyra kryssvalv, av vilka de två närmast packhusgaveln är kvadratiska och de återstående rektangulära och knappast mer än hälften så breda som de främre. De vilar på en åttkantig pelare. Mellan pelaren och sidoväggarna finns kraftiga gördelbågar, som uppdelar rummet i ett bredare och ett smalare parti. Alla valv är svarta av sot, i all synnerhet de rektangulära, där det avsatt sig tjocka lager. Det härrör otvivelaktigt från den spis, som ännu fanns kvar 1726, och vars plats alltjämt kan bestämmas. Den har legat i rummets nordöstra hörn i ena änden av det av valvbågarna begränsade smala utrymmet invid den bortre gaveln. Där kan man se rester av en ursprunglig bakugn, som delvis varit inbyggd i muren. Märkligt nog finnas inga spår av en skorsten. Röken från ugnen och den äril, som väl varit förbunden med densamma, har tydligen fått söka sig ut genom gluggar i väggarna. Det har funnits två gluggar mot gatan där röken fått tas sig ut. Trots sin påfallande primitivitet måste det nu skildrade rummet ha utgjort gårdens enda egentliga bostadsrum, dess dagligstuga. Liknande dagligstuga finns beskrivna i Gamla Apoteket och Häggska husen.

Källarstuga
Den östra delen, källarstugan, var uppförd i två eller tre våningar, varav de två nedersta utgjordes av en över- och en understuga, båda med egna ingångar från gränden i söder. Överstugan är täckt av två ännu bevarade kryssvalv, medan understugan har bjälktak. Båda rummen står oförändrade sedan medeltiden och används som förrådsrum. Även den tredje våningen, ovanvåningen, kan också vara medeltida, även om det är osäkert. Källarstugan kan redan från medeltiden ha inrymt ett bostadsrum.  

1600-talet

På 1600-talet påbörjades förmodligen en del ombyggnader i Liljehornska huset för att anpassa det som bostadshus. Gränden norr om byggnaden lades igen. Huset första kända ägare hette Nils Ihre och var rådman i Visby och han ägde huset till 1687 då han dog. Sannolikt övertog hans hustru, rådmanshustrun, Lisbetha Ihre byggnaden under en period innan Samuel Fallerius blev ny ägare. Samuel innehade Liljehornska huset till 1718 då det köptes av handelsmannen Matthias Osterman.

1700-talet

Matthias Osterman
Matthias Osterman var en rik handelsman som invandrat till Visby från Lűbeck tillsammans med sin hustru Engela Bulmering. När de anlände till Visby är inte känt men sannolikt kom de till staden tidigare än 1718 för att idka handel, lockade av de signaler som rådsherrarna i Visby skickade till framför allt tyska städer, om att övergivna köpmanshus fanns i Visby för inköp och upprustning av välbärgade köpmän. När så Liljehornska huset blev till salu köpte Matthias byggnaden och flyttade dit med sin hustru. Matthias Osterman var född omkring 1688 och tillhörde en ansedd familj. Han gifte sig med Engela Bulmering, syster till Anton Bulmering och dotter till Evert Bulmering, en familj som räknades som fint folk. Det talades om att giftermålet var en uppgörelse efter en skuld som Evert hade till Matthias. Matthias Osterman betraktades som en bångstyrig borgare av handelsgillet i Visby. Han var inte särskilt villig att betala ledamotsavgift till stadens handelsgille. Tydligen var hans bångstyrighet uppe till diskussion i rådet flera gånger.   

     Upläst i rådet  d. 13 aug. 1723. Resol:t, att detta värkställes, hvarom
     landzhöfdingen och ammiralen Psilander får befalning, och
     commerciecollegium får svar på dess bref af d. 19 juni i förlidit år.
     
     Det berättas k. commerciecollegium uti dess und. skrifvelse till EKM. af den 19 juni förlidit år,
     hurusom handelsmannen i Vissby Mattias Osterman besvärat sig däröfver, att honom af det i Visby
     varande handelsgillet skall blifvit pålagt att låta sig incorporera i bemälte gille emot en
     summas ärlägande af 60 d:r smt, hvilken och till föllie af ammiralen och landshöfdingens baron
     Psilanders fälte resolution utexequerad blifvit, förmenandes Osterman sig såsom en bofast man och
     borgare där i staden, som till alla delar med borgerskapet måste draga och utgiöra lika onera,
     och för det han icke ser sig af gillets incorporation den ringaste nytta hafva, böra derföre
     befriad blifva, och honom desse 60 d:r smt återställas.

Matthias hade betalat 60 d:r smt till gillet, pengar som han ville ha tillbaka, eftersom han inte tyckte att han hade någon nytta av att vara med i gillet.

Onera = ekonomisk skyldighet.

     Efter att rådet hört amiralen och landshövdingen framkom ytterligare uppgifter om Ostermans
     bångstyrighet.
 
     Öfver detta Ostermans besvär hafva RSt. hördt ammiralen och landshöfdingen von Psilander, hvilken
     icke allenast berättat, att denne Osterman altid varit en tresker man at ärläga sina borgerliga
     utlagor, så att vederbörande altid varit nödsakade dem igienom execution hos honom att utsökia,
     utan ock förklarat sig, det han höllo före, att så länge detta de handlandes gille, som af 
     högsal. HKM. konung Carl den XII glorvyrdigst i åminnelse d. 18 juli 1694 nåd. blifvit
     confirmerat, icke är uphäfvit, bör Osterman derifrån så mycket mindre vara undantagen, utan såsom
     andra borgare därtill sitt contingent gifva, som ingen af dess vederlikar emot en så ringa afgift
     protesterat och derifrån sig velat undandraga.

Osterman brukade alltså inte betala självmant utan lät ärendena gå till execution, dvs indrivning. Men staden hade satt som krav att man måste vara med i gillet om man ville bedriva handel. I privilegieurkunden står i punkt 2 att alla de som ”sig af handell och wandell där i Staden betiena willia, skola uti detta gille sig inskrifwa och anteckna låta”.

Beslutet blev att de 60 d:r smt som Matthias ville ha tillbaka skulle betalas ut till hospitalet (sannolikt Helgeandshospitalet).

Troligtvis gjorde Osterman en hel del ombyggnader för att förbättra bostadens standard i det Liljehornska huset. Han bodde sannolikt kvar i byggnaden fram till sin död omkring 1726. Hans hustru Engela bodde av allt att döma kvar i huset och fortsatte driva verksamheten ytterligare en period, eftersom det framgår att Ostermans änka inträdde i handelsgillet 1726. Ny ägare till byggnaden efter Ostermans var Catharina Falkengren, f. Burmeister. Hon står som ägare fram till år 1736.

Ombyggnader 1700-talets början
Hur stora ombyggnader som gjordes under 1600-talet är okänt, men in på 1700-talet vet vi bättre hur Hornet 1 kom att förändras och det tack vare en bouppteckning efter Matthias Osterman från 1726 och en planritning från 1748 med tillhörande beskrivning. Planritningen och beskrivningen gjordes med anledning att huset skulle hyras ut som residens. De tre dokumentet tillsammans medför att vi får en viss uppfattning hur byggnaden förändrats till mitten på 1700-talet.

Dubbelpackhuset
Bottenvåningen var redan 1726 omgjord till bostad och innehöll då i sin södra hälft en förstuga med salubod och en dagligstuga samt i den norra delen en sal, som även kallades källarstugan, och det fanns också ett kök. Till förstugan kom man genom en ingång från Strandgatan. Även första ovanvåningen var i början av 1700-talet åtminstone delvis utnyttjad för bostadsändamål. Där omtalas bl. a. en sal och en öde kammare. På ett av de översta loften stod 1726 ett gammalt vindspel. Utrymmet ovanför hanbjälkarna användes under den här tiden som duvslag.

Dagligstuga
Enligt uppgifterna från 1726 användes Dagligstugan som brygghus och var försedd med spis, bryggpanna och brunn.

Källarstuga
I den södra källaren fanns i början av 1700-talet en fisksump, vilket synes ha varit ganska vanligt i äldre tid. Om ovanvåningen tillhört det ursprungliga huset är ovisst men 1726 innehöll den ett bostadsrum, som kallades Helms kammare och tydligen utgjorde ett slags gästrum. Det var då försett med spis och hade egen ingång från en liten kryddgård öster därom.

Fig 2. Liljehornska huset. Plan uppättad 1748 av bottenvåningen i det Börgesonska huset. 1. Förstuga, 2. Förmak, 3. Kammare, 4. Sal, 5. Kammare, 6. Kök, 7. Tvätthus, 8. Avträde, 9. Brygg-eller bakarehus. 7, 9, 11 och 13 låg tidigare i ett annat medeltida hus.

Börgesonska huset
När rådmannen och köpmannen Gustaf Börgeson inköpt fastigheten 1736 påbörjade Börgeson en genomgripande restaurering för att sätta huset i dugligt skick åt landshövdingen. Byggnaden blev därefter stadens mest representativa bostadshus och kom att fungera som landshövdingeresidens under ett par decennier framåt. Vad Börgesons genomgripande ombyggnaderna omfattade är oklart. Den planritning som upprättades över bottenvåningen ger endast viss vägledning. Förutom restaurationer interiört av det ursprungliga dubbelpackhuset, byggdes sannolikt Dagligstuga och Källarstugan på till fem våningar och byggdes samman med dubbelpackhuset genom att förbindelser togs upp mellan byggkropparna. En del av det åt öster liggande medeltida packhuset införlivades också till de tre byggnadskropparna fram till den nya fastighetsgränsen, som delade kvarteret i Hornet 1 och Hornet 2. Se fig 2. Även den delen uppfördes i fem våningar. I östliga packhuset mot Mellangatan finns numera Frälsningsarmén. Det Börgesonska huset fick därmed sin i huvudsak slutgiltiga yttre form och blev tiden efter uthyrning som landshövdingeresidens ett bostadshus.

1800-talet

Dubbeska huset
Fastigheten som vid den här tidpunkten fått sin slutgiltiga form inköptes 1798 av assessorn och grosshandlare Jacob Dubbe, som ägde den till 1830. Han hade handelsbod och kontor i byggnaden och här hade han också en ståndsmässig stadsbostad. Dubbe har beskrivits som en skrupulös handelsman, som inte dragit sig för något för att öka sin rikedom. Oklart är om bilden verkligen är rättvis. Som uppkomling bemöttes han med mycket misstänksamhet från de äldre köpmanssläkterna på ön. Han gifte sig så småningom med Anna Torsman.

Läs mer om Dubbes klassresa från fattigdom till den för sin tid kände, ökände och rike Jacob Dubbe.

Liljehornska huset. Jacob Dubbe.
Liljehornska huset före det stora förfallet på 1850-talet. De rundbågiga lastportarna i våning 1 tr och 2 tr har ersatts av simpla fönster. Teckning av P. A. Säve 1844. Bild från Visby förr i tiden.

Liljehornska huset
Tidigare hade de två fastigheterna i kvarteret Hornet haft samma ägare men från den här tiden fick de båda fastigheterna olika ägare. Dubbska huset fick nu sitt nuvarande namn efter garvare A. E. Liljehorn, en inflyttad fastlänning, som ägde och bodde i huset under 1850-talet. År 1858 tvingades han att sälja fastigheten på konkursaktion 1858 till grosshandlaren Edward Ringborg från Norrköping.

Liljehornska huset. Portalen til vänster om byggnaden och portalen i vänstra kanten av bilden vid Mellangatan är rester från den gränd som låg norr om byggnaden. Bild av P. A. Säve 1846. Bild från Visby förr i tiden.

Liljehornska huset på väg att rasa
Efter en längre tids förfall var huset i väldigt dålig kondition och rasrisken var överhängande. I början av 1859 rasade ett valv ”som utslog en stor sträcka av husets yttermurar”.  Raset visade att fortsatta ras kunde ske vilket medförde en artikel i Gotlands Tidning 1859:” Att passera Strandgatan är numera livsfarligt, så länge före detta Liljehornska huset kvarstår, men att samma fara kommer snart, därom har man nyligen erhålligt bevis genom nedfallande stenar från stora remman i gavelmuren. Likvisst; är det av medlidande med nuvarande ägaren grosshandlaren Ringborg i Norrköping, som huset får kvarstå, eller är det av barmhärtighet mot de många hyresgästerna, som man icke vill göra husvilla? Åh nej; snarare är det den tillfälligheten, att ingen av våra Magistratspersoner har sin väg därförbi, som gör att människoliv först skall spillas. Byggnadsinspektoren tycks vara av den övertygelsen att han ej har med sådana byggnader att skaffa.” Byggnadsinspektorn hade dock redan tidigare på uppmaning av Kronan vidtagit besiktning av fastigheten. Hans förslag var att nedriva hela västra gaveln. Magistraten ålade Ringborg att senast den 1 juni 1859 vidtaga erforderliga åtgärder. ” antigen för husets ändamålsenliga reparation eller för densammas nedrivande.”  Man påbörjade nu en omfattande ombyggnad där det medeltida huset förvandlades till ett modernt bostadshus. År 1861 monterades de genomgående åtta förankringarna och året därpå reparerades sprickan i fasaden. Tyvärr försvann de rundbågiga portöppningarna och ersattes med simplare fönsteröppningar. Vid byggnadsarkeologiska undersökningar i huset 1986 kunde konstateras att betydande delar av bjälklag och takstolar är bevarad från medeltiden.

Liljehornska huset. den stora ombyggnaden på 1860-talet är genomförd. Bild fråm Gamla Wisbyminnen.

Uthus
Mot Danzigergränd i norr uppfördes en byggnad under 1860-talet, förmodligen som stall och förråd. Byggnaden uppfördes etappvis delvis med rivningskalksten i väggarna mot gatorna.

1900-talet

År 1929 installerades vatten och avlopp i hela huset. Flertalet kakelugnar har tagits bort och skorstenarna är delvis utdömda. Många olika affärsidkare med skilda verksamheter har hyrt lokalerna i bottenvåningen. Dit hör förskola, café, skeppshandel och restauranger. Övervåningarna har hyrts ut som bostäder.

Liljehornska huset. Foto från norr.

Fribergs Skeppshandel
Från sekelskiftet 1900 fanns en cykelaffär i byggnaden, förmodligen i bottenvåningen på Liljehornska husets norra del. Senare hade Fribergs Skeppshandel sin affär i samma läge under många år framåt. Skeppshandeln startades förmodligen av Nils Friberg. Skeppshandeln flyttade så småningom till söder till den byggnad i vilken Södertorgs Järnhandel ligger. Under 1960-talet revs gården norr om läget för skeppshandeln för att ge plats åt ett förråd till affären. Förmodligen i samband med denna utbyggnad revs en länga med avträden som fanns på gården. Vid utgrävningar påträffades ett gammalt båtvrak, som författaren till hemsidan kunde konstatera genom deltagande i byggprojektet som sommarjobb. Förrådet överdäckades och en gård anlades på platsen.

Restauranger
I lokalen bredvid Skeppshandeln, alltså i södra läget mot gatan, fanns ett omtyckt tehus. Tehuset ersattes av Restaurang Liljehornet, som blev ett känt matställe och som sista tiden drevs av Astrid Rannamaim fram till 1973. En brand förstörde då hela köket samtidigt som övriga delen av restaurangen blev kraftigt rökskadad. Efter reparationer startade den nya ägaren, Roger Svensson, restaurangen Jacob Dubbe Pizzeria.

Liljehornska byggs om igen
Fram till 1985 var byggnaden bebodd men efter en brand 1985 har huset stått tomt, förutom de två nedersta våningsplanen där restaurangverksamhet bedrivits. År 1993 övertar två arkitekter Åke Jansson och Sven Landahl det Liljehornska huset som nya ägare. Planerna är att restaurera byggnaden och bygga om den till studentlägenheter. Byggnaden är, som framgår ovan, sammansatt av en högdel innehållande sju våningar med trappgavlar samt en fem våningars lågdel. Ytan är på cirka 1700 kvm. Inne i huset, under gamla tapeter finns målningar från 1600-talet, enorma fönsternischer – kalkstensmurarna är cirka 1,20 m i tjocklek. Byggnaden planeras nu för 19 lägenheter samt en försäljningslokal längst ned mot Strandgatan. Det mesta är redan utrivet från de tidigare lägenheterna, bl.a. är alla vattenradiatorer och rörinstallationer utrivna. Under åren 1995-1996 genomförs genomgripande restaureringar och ombyggnader, där även gården får ett nytt utförande med nya beläggningar.

Av allt att döma ändras planerna för studentlägenheter. Istället landar ombyggnaden i 15 lägenheter och fastigheten ombildas till Bostadsrättföreningen Liljehornska Huset 1999.

2000-talet

Liljehornska huset. Restaurang Packhuskällaren.
Liljehornsk huset. Restaurang Brödernas.

I bottenvåningen öppnas restaurang Packhuskällaren efter restaurering av lokalen. Verksamheten tas senare över av Max Petterson med familj 2016, men efter ett år går företaget i konkurs. Restaurangen tas då över av bröderna Joakim och Jonas Wiklander som öppnar verksamheten i maj 2017. Namnet ändras samtidigt till Restaurang Brödernas.