Lythbergska huset

(B17). Lythbergska huset är ett stort köpmanshus som ligger vid S:t Hansplan. Huset byggdes i slutet av 1200-talet som två packhus i sten. De två packhusen byggdes samman under 1600-talet då man delvis använde sten från S:t Hans kyrkoruin. Under 1760-talet fick byggnaden i stort sett sin nuvarande form. Ägaren var då Johan Lythberg, känd som rike Lythberg och med ett våldsamt svängande humör. Hans namn har givit huset dess namn.

Läs mera nedan om denna mäktiga byggnad. Om hur byggnaden förvandlats sedan 1200-talet och fram till nutid samt om de många olika verksamheter som förekommit vid olika tidpunkter i detta medeltida hus och inte minst om Johan Lythbergs märkliga fester.

Lythbergska huset omkring 2005.
Lythbergska huset omkring 2005.

Lythbergska huset ligger vid S:t Hansplan i korsningen Hästgatan och S:t Hansgatan med adress S:t Hansgatan 1, kv Banken 1. Här har olika hyresgäster avlöst varandra inom olika verksamhetsområden. Huset byggdes som två packhus i slutet av 1200-talet. Avståndet till den gamla hamnen är ju inte särskilt långt så den som uppförde packhusen hade nog ingen svårighet att tjäna pengar på handel. Under medeltiden användes huset förmodligen även som bostad. Byggnaden har utnyttjats som postkontor, apotek, värdshus, flickskola, bank m.fl. verksamheter.

 Johan Lythberg ägde huset under slutet av 1700-talet, förmodligen fram till sin död 1783. Under 1760-talet lät Johan bygga om huset som också förlängdes åt söder så att det fick sin nuvarande form. Johan ägde flera byggnader i Visby och hade även 1758 köpt Gotska Sandö av staten för att använda ön till fårskötsel, trots att Fåröborna hade nyttjanderätt till ön. Johan var känd som rike Lythberg och med ett våldsamt svängande humör. Han var bror till Margareta Donner, som under lång tid drev köpmannahuset Donner och han hjälpte sin syster att sköta hennes affärsrörelse.

Skildringar i Visbyguiden (1998) om Lythberg är verkligen värt att här återge.

Rike Lythberg ansågs av sina samtida så egendomlig att det ryktades om att han stod i förbindelse med djävulen. Johan var en man med ögon som svarta pistolmynningar och våldsamma svängningar i humöret. Under sina periodvis djupa depressioner tålde han inte att se någon människa. Ett tillstånd som senare följdes av manisk verksamhet där han utsatte sin omgivning för såväl elaka som goda infall likt en tyrann. Generöst kunde han bjuda till stor fest i det Lythbergska huset där det åts, skrålades och dracks till långt in på nätterna. Ibland bjöds gästerna att arm i arm fortsätta festen i det Dubbeska huset. Då var hela gatan mellan de båda husen beklädda med blått kläde och i festsalen avslutades det stora gästabudet med Johans minnesgåva till alla. Varsin guldring inslagen i karamellpapper”.

Johan Lythbergs spektakulära likfärd illustrerad av Maria Domij i Visbyguiden.

Johan blir med tiden allt sjukare i själen och dör på sitt lantställe utanför Visby under dramatiska omständigheter en novemberdag 1783. Hans sista spektakulära resa in till staden återges här även den hämtad från Visbyguiden.

”Hans drängar bär Johans kista hela vägen in till staden. Håret reste sig av skräck på folket som bevittnade detta följe, för framför liktåget sprang hela vägen en svart herrelös häst som man omöjligt kunde mota bort. Framme vid Österport kom en ofantlig procession den döde till mötes och köpmännen mottog liket på den med dödskallar, timglas och änglar dekorerade köpmansbåren varefter de församlade trakterades med konfekt och vin i silverkannor. Det var ett sällsamt skådespel när sedan det långa liktåget upplyst av hundra lanternors sken högtidligen skred nerför Smittens backe och fram till Domkyrkan. Där gick borgmästaren och prästerna i spetsen följda av sjungande skolgossar med psalmböcker i händerna. Bakom kistan följde så det långa begravningsföljet. I alla fönster längs kortegevägen brann ljus och framme vid Domkyrkan mötes de av ett kyrkorum upplyst av mängder av vaxljus. Johan jordfästes i Stora kapellet och när hans kista sänktes ned i den Lythbergska graven ställde sig kören på den pålagda stenen och sjöng ett requiem över den döde. Efteråt bjöds på supé”.

Under åren 1811-1812 hade apoteket sina lokaler i detta hus. Under samma tid bedrev guldsmeden Gustaf Adolf Unér sin verksamhet här. Postkontoret flyttade hit 1826 och 1826 hade Jacob Dubbe sitt kontor i huset. Hagelins värdshus öppnade sin verksamhet år 1846. Mamsell Elise Längstadius hade tillsammans med sin syster Emanuella Lövenström undervisningslokaler för flickor här under åren 1856-1905. Systrarna var döttrar till kungamördaren Ankarström, som under några år bodde i Engeströmska huset. Flickskolan hade här sina första lokaler 1876, när skolan startade. Året därpå flyttade man till Arneliuska huset vid Strandgatan och efter två år, 1879 flyttade man tillbaka till S:t Hansgatan efter att lokalerna byggts om och utökats, för att 1884 flytta till egna lokaler i Flickskolan.

Lythbergska huset. Framför det stora Lythbergska huset fanns ett tilbygge med intressant utformning. Huset revs 1917, då en ny trappa och entré byggdes till bankhuset. Foto omkring 1895. Bild från Visby förr i tiden.

I tillbyggnaden på framsidan fanns i slutet v 1800-talet två affärer. Den ena var Lina Wesströms cigarr- och tobakshandel och den andra Hellgrens vin- och maltdrycksaffär. Huset revs 1917.

Lythbergska huset. Foto 1918. Bild från Visby förr i tiden.

Till Lythbergska huset flyttade också Gotlands bank. AB Gotlands Bank bildades 1907 av konsul E Ekman, disponent Allon de Jounge, bankdirektörerna Carl Cramér och Sigurd Melin m.fl. Man ville ha en lokal bank eftersom Gotlands Enskilda bank samma år köpts av Bankaktiebolaget Södra Sverige. Huvudkontoret fanns alltså i denna byggnad förmodligen från 1918 till 1956. Längs hela fasaden mot S:t Hansplan framgick det med tydlighet att AB Gotlands Bank hade verksamhet här. Banken växte med kontor i Stockholm, Klintehamn och ytterligare 5 kontor. Bland kunderna fanns Svenska Akademien och den välkände ”sol-och våraren” Raskensta. Verksamheten upphörde 1956 då Svenska Handelsbanken köpte Gotlandsbanken. Handelbanken fortsatte verksamheten i byggnaden under ett antal år.

Sylve Norrbys Bok Musik & Pappershandel hade sina lokaler i den byggnaden som länge inrymde S:t Hans café, S:t Hansgatan 1. Omkring 1900 flyttades verksamheten till andra sidan S:t Hansplan till Lythbergska huset. Lokalerna låg i bottenvåningen mot S:t Hansplan och Hästgatan. Namnet var nu ändrat till AB Sylve Norrbys Bokhandel. Omkring 1970 flyttade bokhandeln till Östercentrum.

Sveriges Kreditbank kallad Kreditbanken var en statligt ägd affärsbank som grundades 1923 med namnet Jordbrukarbanken. År 1974 slogs Kreditbanken ihop med Postbanken och bildade PK banken som senare 1988 blev Nordbanken och idag Nordea. Verksamheten bedrevs sannolikt i Lythbergska huset någon tid mellan 1956 och 1974.

Lythbergska huset omkring 1995.
Lythbegska huset. Foto från väster omkring 2015.

Max Hanson startade sitt enmansföretag Faktab Finans1972, som sysslade med fakturering åt andra företag. År 2006 bytte Faktab Finans namn till PayEx. Företaget växte snabbt och verksamheten utökades till andra finansiella områden och har idag flera hundra anställda i Visby. År 2017 såldes PayEx till Swedbank för 1,268 miljarder kronor. Okänt när verksamheten etablerades i Lythbergska huset men här har PayEx sedan en tid sitt huvudkontor med adress S:t Hansgatan 1.

Lythbergska huset. Foto 1918. Bild från Visby förr i tiden.
Lythbergska huset omkring 1995.
Lythbergska huset omkring 2005.

När Lythberska huset uppfördes i slutet av 1200-talet var Visby en rik stad och många köpmän drogs till staden för att idka affärer. Man byggde s.k. packhus för att mellanlagra varor som köptes och sedan såldes med vinst. Lythbergska huset uppfördes ursprungligen som minst två stenbyggnader med gavlarna mot S:t Hansgatan. Tvärs genom kvarteret fanns det troligen en gränd på medeltiden i öst-västlig riktning. Den norra byggnaden var ett packhus med högkällare och långsidan mot Hästgatan. Denna del är väl bevarad upp till full höjd i tre våningar. Den andra stenbyggnaden ligger söder därom och är bevarad i två våningar. Av en eventuellt tredje byggnad finns inga rester kvar. På 1600-talet byggdes de båda stenhusen samman till en byggnad. Söder om denna byggnad fanns enligt en karta från 1697 ett gårdsrum som omslöts av plank med port. På gården låg ett brygghus, två kammare utan fönster, ett slakteri samt ett hönshus. Johan Lythberg som köpte fastigheten 1751 lät under 1760 talet bygga om fastigheten bl.a. genom att förlänga den åt söder, förmodligen där det nämnda gårdsrummet fanns. Byggmästare var J. N. Chemitz. Eftersom marken där S:t Hans kyrkoruin ligger ingick i Lythbergs fastighet tog man stenmaterial från kyrkoruinen till ombyggnaden. Efter den genomförda ombyggnaden fick huset en slätputsad fasad som präglades av symmetri med regelbundet placerade fönsteröppningar, där den andra våningens fönsterrad kröntes av enkla putsdekorationer. I övrigt var fasadutsmyckningen enkel. Byggnaden fick vid denna tidpunkt den ungefärliga utformningen som gäller än idag. Under åren 1917-1918 genomgick byggnaden en genomgripande renovering under ledning av arkitekten Carl Melin för att anpassas till bankhus. En ursprunglig mindre tillbyggnad åt öster revs och ersattes med entrétrappan. Fontänen på trappans södra sida utfördes av skulptören Carl Fagerberg. I slutet av 1940-talet togs fontänen bort och uppsattes 1984 utanför entrén till nya hamnterminalen. En hiss installerades i byggnaden 1948. I den omnämnda norra delen finns den praktfulla medeltida högkällaren med fyra kryssvalv uppburna av en centralt placerad pelare med ett ornamenterat kapitäl. Här finns också ett från 1982 rekonstruerat mellanbjälklag. Under 1982 tog man också fram en del öppningar och nischer i de medeltida väggarna. Exteriört avlägsnades dekoren runt fönstren. Den övre vindsvåningen inreddes 1991 då företaget Faktab Finans expanderade 1991.
Interiören har typiska inslag från banktiden i början av 1900-talet med höga spegeldörrar, entrédörrar i ek, bankvalv och senare från 1960-tal i form av tapeter.