Adelsgatan 17

Byggnaden Adelsgatan 17 ligger i kvarteren Stopet 10. De äldsta delarna av byggnaden uppfördes under mitten av 1700-talet. Byggnaden rymmer två butikslägen, och den har verkligen varit bagarnas hus. Här fanns bagare under 202 år från mitten av 1700-talet fram till 1962.

Adelsgatan 17 hade tidigare adressen Adelsgatan 15.

Nuvarande företag

Gatuplan
I gatuplanet finns Wisby Fashion & Bags.

Tidigare företag

Visby Silvergrotta 
Visby Silvergrotta startade sin verksamhet 2007 på Adelsgatan 17. Bakom företaget står Rebeca Gajardo Angel som kommer från Chile.. Vid sidan om butiken i Visby har företaget också sålt över Internet under namnet Debbies Silver Jewelry. Under augusti 2013 stängde företaget butiken och fortsatte med enbart försäljning över Internet. Visby Silvergrotta fanns också på Adelsgatan 30. Troligen startade företaget i butiken Adelsgatan 30 för att sedan flytta till Adelsgatan 17.

Lacoste-butik
En Lacoste-butik fanns vid Adelsgatan 17. Märket Lacoste är franskt och det franska modeföretaget grundades 1933 av tennisspelaren René Lacoste. Smeknamnet ”the Crocodile” har sitt ursprung i ett vad om en väska i krokodilskinn som en tidning snappade upp och gav honom namnet ”Crocodile”, vilket även var en passande beskrivning av hans aggressiva nätspel. Han lät en vän rita den numera klassiska Lacoste-loggan och placerade den på skjortor och blazers som han bar under matcherna. På grund av skador tvingades René Lacoste avsluta sin karriär i början på 1930-talet och startade då företaget La Société Chemise Lacoste, tillsammans med André Gillier, som tillverkade kläder med hans välkända krokodillogga.

Rydberg Elbyrå
Rydbergs El-byrå grundades sannolikt 1949 av Carl Rydberg. År 1963 köpte Carl fastigheten Adelsgatan 17 av Gotlands Konsumtionsförening och flyttade företaget till Adelsgatan. Året därpå monteras den nya neonskylten ”Rydbergs El-byrå” upp på taket till byggnaden, och där finns den ännu. Företaget var både en elinstallationsfirma och detaljist som sålde el-detaljer till allmänheten och var det då dominerande el-företaget. År 1971 gick Jan Rydberg in i företaget, troligen som delägare. Omkring 1986 stängdes butiken på Adelsgatan. Företaget gick in koncernen Ljus & Kraft under 1990-talet och gick senare i konkurs, då det köptes upp av ASEA.

Gotlands Konsumtionsförening
År 1925 köpte Gotlands Konsumtionsförening kv Stopet 10 med byggnaden Adelsgatan 17 (dåvarande Adelgatan 15) av Kooperativa förbundet och en speceributik inreds i norra delen av byggnaden. Affären på Hästgatan 21 flyttas därefter hit till Adelsgatan 17. Butiken kom att få förbundets största omsättning efter varuhusen. Kontor och lager fanns då i Hamnen och en butik öppnades också på Stenkumla väg 5. Butiken på Adelsgatan byggs 1950 om till Gotlands första snabbköpsaffär. Man börjar då också sälja skor. Butiken kallas troligen för Konsum och inte det långa namnet Gotlands Konsumtionsförening. Omkring 1950 öppnas ett bageri i södra delen av byggnaden, Konsum-Bageriet, som tar över lokalerna efter Österholms bageri. År 1957 sätts en Domus skylt upp. Kanske är det då Domus skor etableras vid Adelsgatan 17. Troligtvis finns det tre Konsumaffärer från 1957, Domus skor, Konsum-Bageriet och Konsum (specerier) fram till 1962, då allt flyttas till det nya varuhuset på Östercentrum.

Frisörsfirma Söderling
Lars Söderling startade som barberare omkring 1900 på Adelsgatan 34. Omkring 1920 flyttade han företaget till Adelsgatan 28 och kallade verksamheten Frisörfirma. Omkring 1930 flyttade han företaget till Adelsgatan 15, nuvarande 17. Omkring 1940 flyttades verksamheten till Donners plats 4 där Arvid Pettersson tog över firman under namnet Frisörfirma Söderling Eftr. Arvid bytte senare namnet till Arvid Petersson Frisör. Han fortsatta driva frisörsyrket fram till omkring 1970

Musikkafé 
Omkring 1919, när verksamheten som bageri las ner, inrättades i byggnaden Adelsgatan 17 ett musikkafé som bedrevs fram till 1925. Det var förmodligen stadens första musikkafé. Troligen förekom bageriverksamhet även under tiden som musikkafé.

Bageri
Den förste bagaren i huset Adelsgatan 17 hette Jöns Stadsberg, och det var troligen han som lät uppföra byggnaden som ett bageri 1760. Förmodligen dog Jöns 1785, varvid änkan Abigael Stadsberg övertog bageriet och drev det vidare till 1803. Nästa bagare hette Christina M. Bejerlieb, som under hela 44 år bedrev bageri i fastigheten. När hon dog tog hennes arvingar över verksamheten fram till omkring 1880 då Fr Wallin under några år fram till 1898 hade hand om bageriet. Nästa bagare var Teodor Pettersson och Otto Pettersson som hade hand och bageriet fram till 1910. Bröderna Teodor och Otto kom från Väskinde. Det berättas att när de som grabbar ville besöka staden fick de gå hela vägen med skorna i händerna. De fick inte ta på dem förrän de såg ringmuren. Det konditori som startades i byggnaden mot S:t Michaels gränd 1899 ingick sannolikt i deras bageriverksamhet. Därefter, 1910 – 1919, var det Karl Andersson och Birger Bremberg som fortsatte att driva bageri. Under 1915 – 1919 står Karl Andersson som ensam ägare, så han fortsatte troligen fram till 1919. Så långt ägdes fastigheten av de som drev bageriverksamheten eller av deras arvingar. Från 1919 drevs bageriet av bröderna Olsson fram till omkring 1930, då brodern Edvard Olsson ensam tog över firman och drev den till omkring 1940. Troligen var det bröderna som drev Musikkaféet som fanns i lokalerna under deras tid som bagare. Edvard öppnade sedan ett nytt bageri på Adelsgatan 38. Bageriet på Adelsgatan 17 drevs vidare av Axel Österholm till omkring 1950. Konsum ägde vid den tidpunkten fastigheten och hade en speceriaffär i norra delen av byggnaden. Omkring 1950 tog Konsum över bageriet efter Österholm och öppnade Konsum-Bageriet, som fanns kvar fram till 1962. En bageri-epok som pågått i 202 år bröts därmed.

Husen och gården

Byggnad B1 
Huvudbyggnaden, byggnad B1, ligger utmed Adelsgatan och uppfördes ursprungligen under 1700-talet mitt som bagarbod och bostad. Byggnaden är uppförd med trästomme, sannolikt en skiftesverkskonstruktion med en reveterad fasad. Det dominerande sadeltaket är belagt med lertegel. Byggnaden har under 1900-talet genomgått en del förändringar. Främst är det entrédörrarna och skyltfönstren som flera gånger bytts ut och förstorats. Invändigt har planlösningen ändrats några gånger, så att den i dag har en öppen planlösning i två butiksenheter, delvis åtskilda av en tjock mellanvägg. I sydvästra delen av huvudbyggnaden tillkom ett vinkelbygge, uppfört under 1800-talets andra hälft i samma höjd och stilmässiga utförande som huvudbyggnaden. Ytterligare en tillbyggnad till B1 tillkom under 1970- eller 1980-talet. Den ligger inklämd mellan  den stora tillbyggnaden och byggnad B2.

Byggnad B2 
Byggnad B2 ligger i norra delen av fastigheten mot S:t Michaels gränd. Byggnaden uppfördes, sannolikt under 1700-talets andra hälft, som brygghus. Huset är uppfört i kalksten som spritputsats och med två våningar mot gården, medan övervåningen mot gränden har fyra plåtinklädda takkupor. Byggnaden har byggts om och till i flera omgångar. Under 1800-talet förlängdes byggnaden med c:a 4 meter mot nordväst. Bostadsrummen i bottenvåningen byggdes år 1899 om till konditori och en bostad inreddes i vindsvåningen samma år. År 1964 genomfördes flera ombyggnader, bl.a. inreddes kontor i övervåningen. Bostaden i vindsvåningen byggdes om 1974 och en bostadslägenhet tillkom där detta år.

Byggnad B3 
Byggnad B3 är en lägre byggnad som uppfördes 1964 mellan huvudbyggnaden och byggnaden Adelsgatan 15. Den uppfördes på platsen för en tidigare inkörsport till innergården. En del av den gamla murportalen ingår som utsmyckning i fasaden mot Adelsgatan. Byggnaden har en slätputsad stomme av betonghålsten som står under ett papptäckt pulpettak. Taket döljs mot gatan av en uppbyggd, horisontell kopparklädd mur. Byggnaden nyttjades ett tag av Gotlands Allehanda, som 1975 lät bygga om huset, till kontorslokaler med tillhörande lagerlokaler i den södra delen av uthuset, byggnad B4. Vid ombyggnaden utökades även huset något mot nordväst, inåt gården. Här fanns också under 1990-talet en frisersalong.

Byggnad B4 
Byggnad B4 ligger mot södra tomtgränsen och är en längre uthuslänga som uppfördes som garage, tvättstuga och vedbod år 1919. Den är byggd i en våning med en putsad stomme av silikattegel som täcks av ett flackt, plåtklätt pulpettak. Fasaden är uppbruten av en mängd dörrar och portar i varierande storlekar och utförande. Mellan 1919-1940 har huset byggts om i flera omgångar. Bland annat har den försetts med nya fönster och dörrar. Under 1940-talet renoverades byggnaden och anpassades till nya funktioner, med kök och diskrum, varvid fönstren och dörrarna åter byttes ut. 1975 skedde ytterligare en ombyggnad, varvid byggnaden anslöts till den mindre affärsbyggnaden, byggnad B3, som ett tillhörande lager.

Byggnad B5 
Byggnad B5 ligger i väster mot södra tomtgränsen intill uthuslängan och är ett båthus som uppfördes 1970. Den har en hög, panelklädd regelstomme i en våning som står under ett plåttäckt pulpettak. Den nordöstra fasaden bryts upp av en större skjutdörr.

Gården 
Till fastigheten hör en gård med infart från S:t Michaels gränd. Gården avgränsas av de fem byggnaderna samt plank och en putsad mur mot väster. Mot gränden finns ett högt järnstaket. Gården är asfalterad.

Kvarteret Stopet 10

Kvarteret Stopet
Kvarteret Stopet planerades relativt sent och var ett av de sist planlagda områdena på Södra Klinten. På kartan från 1696-97 finns flera tomter av olika storlek markerade längs Berggränd och längs de båda infartslederna Adelsgatan och Bredgatan. Bebyggelsen som fanns där under slutet av 1600-talet bestod av trähus med tillhörande kålgårdar. Den öppna och obebyggda marken i kvarterets centrala och norra delar utgjordes av åkermark, den så kallade Luttemanska åkern, uppkallad efter tullskrivaren Jacob Lutteman som ägde större delen av den mark som idag omfattar hela kvarteret Stopet. År 1722 förstördes kvarteret av en omfattande brand som drabbade även de intilliggande kvarteren Borgen och Ringaren. Under 1800-talets första hälft delades kvarterets två östra fastigheter upp i flera långsmala tomter. Fastigheterna har under åren främst innehaft av arbetare, sjömän, hantverkare, handelsmän och ämbetsmän. Kvarteret Stopets västra del fick i stort behålla sin småskaliga bebyggelse när bebyggelsen i övrigt längs Adelsgatan försågs med övervåningar under slutet av 1800-talet. Kvarteret omfattar idag 9 fastigheter. I nordväst finns kvarterets största tomt, Stopet 11. Den utgjorde, från 1700-talets slut och hundra år framåt, en stor och mycket högt värderad handelsgård och är bebyggd med ett för området stort stenhus. Fastigheten ägdes mellan 1792 och 1892 av släkten Kinberg, en av stadens då mest betydande köpmansfamiljer, där av namnet Kinbergs plats. Kvarterets äldre uthusbebyggelse är till största delen riven eller kraftigt ombyggd.

Fastigheten Stopet 10
Fastigheten Stopet 10 motsvarar tidigare fastighetsbeteckningen Klinteroten II:49. Fram till år 1760 utgjordes Stopet 10 av obebyggd åkermark, Luttemanska åkern. Tomten infästes år 1760 av bagaren Jöns Stadsberger (Stadsberg) och har haft samma avgränsning sedan dess. Nuvarande Stopet 10 fick då ovan nämnda fastighetsbeteckning Klinteroten II: 49. Enligt husklassifikationen 1785 var fastigheten bebyggd med ett trähus och ett brygghus av sten, båda under tegeltak, samt en lada med stalldel i trä under brädtak. Efter tomtregleringen på 1930-talet ändrades fastighetsbeteckningen från Klinteroten II: 49 till Stopet 10.  Trähuset (B1) och brygghuset (B2) finns ännu kvar, även om stora ombyggnader utförts sedan de uppfördes.  Stallet revs någon gång på 1960-talet. Tre nya byggnader har uppförts under 1900-talet. På fastigheten har det bedrivits handel kontinuerligt sedan 1760. Från 1700-talet och fram till 1925 var fastigheten knuten till ägare med yrken inom bagerinäringen. Därefter har byggnaderna inhyst varierad affärsverksamhet. Fastigheten har en väl bevarad bebyggelsestruktur som handelsgård från 1700- och 1800-talet,