Sankt Hansgatan 19

Byggnaden vid S:t Hansgatan 19 tillhör fastigheten kv Skolan 2 och ligger strax intill Gotlands Konstmuseum. Byggnadens östra del mot S:t Hansgatan är medeltida i två våningar. På 1760-talet byggdes denna del om samtidigt som huset höjdes en våning genom påbyggnad och förlängdes åt öster med det som idag utgör portiken. Portiken togs upp 1930 för gående. Hela kv Skolan 2 är Byggnadsminnesförklarad sedan 1994. Mot S:t Hansgatan finns två affärslägen.

Som gatuadress för byggnaden förekommer också S:t Hansgatan 21 före 1940-talet.

Nuvarande företag

Gatuplan
I gatuplanet finns Yllet Inredning.

Yllet Inredning
Yllet Inredning är en liten affär med gamla anor från textilhantering. Affären som ligger vid S:t Hansgatan 19 säljer i första hand garn och stickmönster, men i affären kan kunderna också hitta möbler, kläder, mattor, leksaker, textilier, lammskinn och mycket mer. Affären har funnits i 42 år (2024) och drivs av Frida Asplund.

”Yllet Inredning är en liten butik i hjärtat av Visby. Vi har garn i flera varianter av gotlandsull, mohair med flera. Ute- och innemöbler, vackra textilier och mattor i naturmaterial, leksaker och mycket mer”.

Yllet startade sin verksamhet 1982 när Frida Asplunds mamma Agneta Werkelin öppnade en butik på Södra Kyrkogatan 13, i ett gammalt medeltida hus från 1200-talet. Men intresset för textilier och kläder kan spåras flera generationer tillbaka i tiden till Agnetas farfarsfar som var skräddare i Fårösund liksom Agnetas farfar samt till hennes far Werkelin som drev pälstillverkning och försäljning av pälsar i Fårösund. Agnetas intresse av textilier tog fart med växtförädlingskurser på Gotlandsgården och i stora salen på Gotlandsgården stod åtta vävstolar där ullen alltid stod i centrum. Det var i den miljön som dottern Frida Asplund växte upp.

Butiken på Södra Kyrkogatan 13 var en liten garnaffär, där Agneta sålde gotländska stickmönster och handstickningsgarn av gotländskt ull, som hon låtit spinna upp i Danmark. Stickning var populär på 1980-talet, verksamheten växte hos Yllet och Agnetas man Kjell Asplund kom också att arbeta på Yllet. År 1983 skapades den populära Rosenkoftan. Mönstret kom från ett gotländskt strumpeband och Rosenkoftan blev ett plagg som blev synonymt med Yllet. Första pälskollektionen lanserades 1984 men namnet Lambi på NK i Stockholm. Några år senare lanserades Brita Wassdahls axelbreda pälsar som färgades in med färgglada ränder. År 1988 får Yllet ”Utmärkt svensk form” för Brita Wassdahls pälsar och 1991 får företaget samma utmärkelse för sin moss-stickade kollektion. Omkring år 1984 flyttade företaget till andra sidan Södra Kyrkogatan till nr 16 och 1991 flyttade Yllet sin verksamhet till S:t Hansgatan 19.

Läs mer om Yllet under Södra Kyrkogatan 13.

Yllet levererade sina pälsar till svenska truppen OS-truppen 1992 i franska Albertville och även kungafamiljen fick i det sammanhanget pälsar från Yllet, i vilka de finns dokumenterade på en bild från Expressen, dock inte kungen. Framgångarna fortsätter för paret Agneta och Kjell och 1993 blir Yllet årets företagare på Gotland. År 1994 gör Anne Norin den första landslagströjan och år 1997 blir Yllet årets entreprenör på Gotland. År 2000 tar företaget ett stort steg och öppnar butik i Stockholm och fem år senare, 2005, öppnas en butik i Malmö. Samma år öppnas även en webbutik för att nå en större kundkrets.

År 2012 kan paret Agneta Werkelin och Kjell Asplund fira 30 års jubileum och de vill nu börja trappa ner. De funderar på att bjuda ut företaget till försäljning. Samtidigt växer intresset hos deras dotter Frida Asplund att ta över verksamheten, dock i nerbantad form. Butikerna i Stockholm och Malmö läggs därför ner och Frida tar över butiken på S:t Hansgatan. Frida driver sedan 2012 företaget vidare i samma anda som under föräldrarnas tid nu med namnet Yllet Inredning, dock i en mindre skala. Frida har satt sin prägel på verksamheten med eget härligt garn, kläder producerade på Gotland och även kläder från andra svenska tillverkare och nya stickmönster tas hela tiden fram. I butiken arrangeras normalt en gång varje månad stick-kafé som blivit populärt, där man sticker, diskuterar stickning, dricker kaffe och får tips om mönster, garner o.dyl.

Övervåningarna
Övervåningarna inrymmer bostadslägenheter. Här bor bland andra tidigare ägarna till Yllet, Agneta Werkelin och Kjell Asplund.

Under 1920-talet till 1940-talet fanns här också kontor. Gotlands Handelskammare hade sitt kontor på Donnersplan under 1920-talet, men flyttade till S:t Hansgatan 19 omkring 1930. Ända fram till omkring 1950 hade Handelskammaren kvar sitt sammanträdesrum på S:t Hansgatan 19. Skogsvårdsstyrelsen hade sin expedition vid Slottsbacken 14 på 1920-talet, men flyttade till S:t Hansgatan 19 omkring 1930 och fanns kvar till omkring 1940. Under 1920-talet fanns här ett kontor för Sjömansförmedling som senare flyttade till Odalgatan. Sjömanshuset fanns vid den här tidpunkten på Skeppsbron.

Tidigare företag

Gotlands Hemslöjdsförening
Hemslöjd har sitt ursprung i bondesamhället, där man var tvungen att på gårdarna sy sina kläder, sticka sina strumpor och också snickra sina möbler för att inreda hemmet. Intresset för hemslöjd har levt vidare bland annat genom sockensyföreningar på Gotland. Slöjd är ett levande kulturarv på ön och kunskapen har överförts från generation till generation.

Redan 1911 startade ett mer organiserat hemslöjdsintresse genom att en fond, Gotlands hemslöjdsfond, skapades. Pengarna till fonden, 6 000 kronor, kom från grosshandlare C. F. Liljewalchs dödsbo och en hemslöjdsnämnd inrättades för att förvalta fonden med bland andra folklivsforskaren Mathias Klintberg. Fondens medel användes huvudsakligen för kursverksamhet, vilket ytterligare ökade intresset för hemslöjd och Gotlands hemslöjdsförening bildades den 28 oktober 1925. Initiativtagare till föreningen var dåvarande länsjägmästare Ragnar Melin. Ivriga förespråkare för föreningen var professor Nils Lithberg, Augusta Skårman, Kerstin Steffen och Majken Klintberg, den sistnämnda som blev föreningens första stödjande medlem. Föreningen första ordförande blev landshövdingskan Elisabeth Roos. Det blev sedan tradition under många år att öns landshövdingska blev ordförande i föreningen. Ragnar Melins maka Ulla Melin blev en av ledarpersonerna i gotländsk hemslöjd. Hon var verksam i styrelsen mellan 1927 och 1966, blev så småningom hedersordförande och fick motta riksförbundets förtjänstmedalj i guld.

Gotlands hemslöjdsförening öppnade 1926 en egen butik vid S:t Hansgatan 19, och där kom föreningens hemvist att vara under många år framåt i tiden till 1991. Genom butiken kunde föreningen marknadsföra och sälja gotländska hemslöjdsarbeten. Intill butiken har föreningen också verkstadslokaler. Gotlands hemslöjdsförening kom att främja hemslöjden och medlemmarna har fått möjlighet att utveckla sitt eget slöjdande, utbyta kunskap och få tillgång till utbildning och utrustning. Bland medlemmarna finns de som aktivt arbetar med slöjd, de som vill stödja hemslöjden genom medborgarskap och även de som är aktiva näringsidkare inom slöjdverksamheten. Flera personer bör nämnas som varit drivande eldsjälar i butiken och föreningen i övrigt och nämnas kan bland andra Birgitta Nygren, Britten Dahné och Frode Falkenhaug.

År 1971 ändrades namnet på föreningen till Gotlands Läns Hemslöjdsförening, men hemvisten var fortfarande S:t Hansgatan 19. Föreningen startade 1981 stick- och täljgille, som blev mycket uppskattat. År 1991 lämnade föreningen lokalerna vid S:t Hansgatan 19, då Yllet flyttade in där. Yllet fortsatte delvis i Hemslöjdsföreningens spår med att sälja hemslöjdsprodukter. År 1994 flyttade hemslöjdsföreningen in i hyrda lokaler i det Langska huset vid Kopparsvik. I mitten av 1990-talet delades verksamheten upp i en slöjddel och en affärsdel, där affärsdelen flyttade till länsmuseet medan slöjden och allt runtomkring kom att bedrivas i Langska huset. År 2013 startade föreningen med att marknadsföra sig också på Facebook. Föreningen lämnade lokalerna i Langska huset 2019 och flyttade till Kulturum vid Specksrum. År 2022 ombildades Gotlands Läns Hemslöjdsförening till Gotlands Läns Hemslöjdsförbund. Antalet medlemmar uppgick 1931 till 280 personer och i början av 2000-talet hade antalet stigit till över 1000 medlemmar.

Frukt- och Konfektyrsbuffé
Maj Carlsson drev butiken Konfektyrsbuffé på S:t Hansgatan 19 omkring åren 1930 – 1950. Namnet på butiken ändrades senare till Frukt- och konfektyrsbuffé. Hon var sannolikt gift med guldsmeden Ragnar Thimgren som arbetade hos guldsmeden Ernst Swensson i Visby. Ragnar hade åkt till fastlandet hösten 1944 för att köpa en guldsmedsaffär. På hemvägen från fastlandet reste han med fartyget Hansa, som torpederades av sovjetunionen. Han omkom tillsammans med 84 passagerare och besättningsmän. Butiken togs över av Eddy Isenberg omkring 1950 och drevs under namnet Frukt- och Konfektyrsaffär fram till omkring 1960, då butiken drevs vidare av Sven Siltberg fram till omkring 1970.

Wallins Eftr Tobakshandel, Charkuterivaror
Fredrik Wallin tog över tobakshandeln omkring 1897 i 1700-talshuset vid S:t Hansgatan 26 (nuvarande 28) efter tobakshandlare Fredrik Wiberg. Omkring 1910 togs verksamheten över av sjökapten Hugo Enström under namnet Wallins Eftr Tobakshandlare Fredrik Wallin drogs sig tillbaka från handelverksamhet och flyttade till Södertorg 7. Omkring 1920 flyttade affären Wallins Eftr till S:t Hansgatan 21 (nuvarande 19), där sålde Hugo Enström charkuterivaror och sannolikt även tobaksvaror. Han fortsatte med sin affärsverksamhet fram till omkring 1930.

Strömma Fabriksbod
Strömma fabriksbod hade en butik vid S: Hansgatan 19 omkring åren 1920 – 1930. Sannolikt var det fabriken Strömma Yllefabrik i Stånga som drev en affär för att sälja sina produkter, som bestod av vävnader och garn. Fabriken utförde också färgning av tyger, garn och liknade produkter.

Artilleritruppernas kaserner

Artilleriet hade sina övningar på Artillerigården vid Södertorg från slutet av 1700-talet till 1887. Artillerigården låg alldeles intill ringmuren. Soldaterna bodde vid Artilleritruppernas kaserner kv Annexet 1, S:t Hansgatan 23 (mitt emot Läroverket) från år 1839 till 1944, då flyttade man till S:t Hansgatan 19. Artillertruppernas kasern var kvar på S:t Hansgatan 19 till 1887 då Artilleriet flyttade från Södertorg till hamnområdet.

Visby fattighus

Fattiga människor har det alltid funnits. Efter det att kristendomen fick fäste i Sverige blev det kyrkan som hjälpte de fattiga ofta i form av allmosor, gåvor, som skänktes åt de fattiga. Allmosorna finansierades av fattigtiondet, en särskild del av tiondet som församlingens medlemmar betalade till kyrkan. Kommunal fattigvård infördes i Sverige i samband med 1763 års förordning om hospital och barnhusinrättningar. Då lades det fast att varje socken hade skyldighet att måna om sina egna fattiga.

Det första fattighuset som finansierades av Visby stad var troligen fattighuset vid S:t Hansgatan 19 (dåvarande 21) som öppnades för de fattiga 1786. Här hade de fattiga sin hemvist fram till 1844, då de fick flytta till kv Annexet 1, S:t Hansgatan 23, där artilleritrupperna innan hade sitt logement. Man gjorde alltså en rockad, de fattiga flyttade till S:t Hansgatan 23 och artilleritrupperna till S:t Hansgatan 19.

Byggnaden Annexet var stadens fattighus fram till 1886. Fattighuset Annexet ansågs bristfälligt utrustat som fattighus och också olämpligt placerat mitt i staden och alldeles intill Läroverket. Idéer om byggandet av ett nytt fattighus kom tidigt igång och diskuterades flitigt av pressen och stadsfullmäktige.

År 1882 togs beslut av stadsfullmäktige att ett nytt fattighus skulle uppföras enligt ritning av Stockholmsarkitekten J. E. Stenberg. Byggnaden skulle uppföras söder om staden nära havet på en plats mellan Manhem och Kopparsvik. Fattighuset skulle ge plats åt 120 personer och kom att kallas Fristads fattighus. År 1883 kom bygget igång som uppfördes på entreprenad av byggmästare Kihlberg. Det stod färdigt 1886, ett högt vitt hus med fyra våningar ovan mark på havssidan och tre våningar inåt land. Fristad fungerade som fattighus fram till omkring 1933 och sedan övergick det till att vara ålderdomshem fram till 1964, då Göransgården vid Nordergravar tog över som ålderdomshem. Fristad revs 1982 efter att ha stått tomt under flera år.

På Klinten bodde under 1700-talet och in på början av 1900-talet många fattiga människor. Byggnaden Norra Murgatan 41 var under åren 1893 -1931 fattighus och där bodde det fyra fattiga familjer. På Klinten fanns också den då ökända Lusarken.

Husen och gården

På fastigheten Skolan 2 finns det sju hus. Alla husen är sammanbyggda till ett komplex. Husen är uppförda delvis på befintliga medeltida byggnader och uppförda i många olika etapper och det är otydligt var husen gränser går. Huvudbyggnaden B1 ligger mot S:t Hansgatan i syöstra delen av fastigheten och norr därom ligger en flygelbyggnad B2. Byggnad B3 är en tillbyggnad till B1 och B2. Brygghuslängan B4 är sammansatt av byggnader uppförda i flera olika etapper. Det finns två förrådsbyggnader B5 och B6 på gården samt ett sophus B7 som också det finns på gården.

Fastigheten ägdes av hovrättsadvokat Hans J Giutzelke när Visby stad 1786 köpte fastigheten S:t Hansroten I:4 och inrättade byggnaderna som bostad för staden fattiga. Troligen var östra delen av Brygghuslängan, som då ännu var två separata byggnader, bostadsdel för de fattiga, den västra delen var ännu privatägd. Huvudbyggnaden och Flygel fungerade troligen som kök, dagrum, matsak o.d. År 1844 flyttade de fattiga ut och istället blev byggnaderna logement för artilleritrupperna fram till 1887. Under 1900-talet användes Bryggerilängan som syateljé och verkstad av Gotlands Hemslöjdsförening och därefter användes den på liknande sätt även av Yllet.

B1, huvudbyggnaden
Huvudbyggnaden B1 ligger i fastighetens sydöstra hörn med östra gaveln mot S:t Hansgatan och södra långsidan mot Brännerigränd. Byggnaden är ett affärs- och bostadshus ursprungligen uppfört under medeltiden i två våningar med stomme av kalksten. Under 1760-talet byggdes det medeltida huset om, som då delvis var en ruin, av hovrättsadvokaten Hans Jacob Giutzelke. Huset byggdes på med en våning samtidigt som det förlängdes österut 2,6 meter mot S:t Hansgatan med den längd som idag motsvarar portikdelen. Den förlängda delen inreddes som kök i båda våningsplanen. Samtidigt som huset byggdes om och höjdes, uppfördes byggnad B2 och östra delen av brygghuslängan (B4). Omkring sekelskiftet inreddes bottenvåningen för affärsverksamhet. Portiken i B1 togs upp 1930 för gående. Husets fasad är slätputsad i en gul kulör med mörkt blågröna snickerier och tegelbelagt tak. En totalrenovering genomfördes 1995.

B2, flygel
Flygel B2 är ett affärs- och bostadshus som uppfördes på 1760-talet norr om huvudbyggnaden i samband med att huvudbyggnaden byggdes om och förhöjdes. Byggnad B2 ligger med långsidan mot S:t Hansgatan. Huset uppfördes i två våningar och är sammanbyggt med huvudbyggnaden. Ett portlider fanns ursprungligen genom flygeln från S:t Hansgatan och in till en innesluten gård, där ett kostall fanns. Bottenvåningen inreddes för affärsverksamhet kring sekelskiftet. Portiken för de gående togs 1930 upp även genom byggnad B2. Husets fasad och snickerier, tak m.m. utfördes vid totalrenoveringen 1995 enhetligt med huvudbyggnaden.

B3, tillbyggnad
En tillbyggnad B3 gjordes 1946 i vinkeln mellan B1 och B2 in mot gården, vilken även utfördes med källare. Tillbyggnaden uppfördes troligen i silikattegel och försågs med ett plåtklätt pulpettak.

B4, brygghuslänga
På platsen för byggnad B4 utefter Brännerigränd mot Mellangatan fanns två sammanbyggda stenhus uppförda på medeltiden. De var kraftigt raserade under slutet av medeltiden. En knuttimrad påbyggnad i en våning utfördes under mitten av 1600-talet på de delvis raserade medeltida byggnaderna. Byggnaden låg då på en egen fastighet och den tillhörande gården låg på lägre nivå än östra delen av brygghuslängan. I byggnad B4:s östra del mot huvudbyggnaden (B1) uppfördes i en våning ett brygghus i korsvirke, troligen under 1760-talet. Mellan de båda byggnaderna i knuttimrat utförande resp brygghuset av korsvirke fanns en toalettbyggnad som användes av (Lilla) S:t Hansskolans elever. En förbindelse fanns genom fastigheten mellan skolan och toaletten. Toaletten revs när brygghuset förlängdes västerut 1934. Vid förlängningen inreddes dess vind till lager och två takkupor togs upp i takfallet åt norr. Den knuttimrade längan i sydväst förlängdes åt öster vid 1800-talets slut, men kom inte förrän 1968 att länkas samman via en trapphuslänk med brygghuset. Husets fasad och snickerier, tak m.m. utfördes vid totalrenoveringen 1995 enhetligt med huvudbyggnaden. Eftersom marken lutar utefter Brännerigränd är längans östra del uppförd i en våning och med vindsvåning och dess västra del uppförd i två våningar med vindsvåning samt har hela längan ett gemensamt tak i samma nivå.

B5, förrådshus 1
Förrådshuset B5 uppfördes efter det att skolans toalett rivits omkring 1934. och uppfördes där passagen till toaletten fanns. Förrådshuset har en fasad klädd med locklistpanel och ett plåtklätt pulpettak. Det renoverades 1995 samtidigt med övriga byggnader på fastigheten.

B6, förrådshus 2
Förrådshuset B6 uppfördes 1995 i tomten nordöstra del. Det uppfördes med en fasad klädd med locklistpanel och ett plåtklätt pulpettak.

B7, sopbod
Sopboden B7 uppfördes 1995 i tomten västra del mot planket vid Mellangatan.. Det uppfördes på en kalkstenssockel med en fasad klädd med tjärad locklistpanel och ett plåtklätt pulpettak.

Gården
Gården, som ligger i den nordvästar delen av tomten, omges en mur samt förrådsbyggnaden åt norr, i öster och söder av byggnader och åt väster ett plank med infartsport mot Mellangatan. Gården i den västra delen ligger betydligt lägre än i den östra, där trappor förbinder de två gårdsdelarna. En trädgård anlades 1995 efter ritningar av Simon Irwing.

Kvarteret Skolan 2

Kvarteret Skolan
Kvarteret Skolan avgränsas av Mellangatan i väster, Bremergränd i norr, S:t Hansgatan i öster och Brännerigränd i söder. Skolan var under medeltiden och fram till 1600-talet indelat i fyra mindre kvarter med smala gränder mellan kvarteren i öst-västlig riktning. De två norra kvarteren slogs ihop till ett kvarteret och de två södra till ett annat sannolikt i början av 1600-talet. Under slutet av 1600-talet slogs de båda kvarteren samman till ett kvarter. Kvarteret har sedan dess och fram till åtminstone 1912 var indelat i fyra fastigheter medan kvarteret idag består av två fastigheter Skolan 1 och Skolan 2.

Under medeltiden var kvarteret tätbebyggt med stenhus, vilket har påvisats från arkeologiska undersökningar. Bebyggelsen ödelades av en brand på 1600-talet.

Fastigheten Skolan 2
Fastigheten kv Skolan 2 ligger i Skolans södra del och sträcker sig från S:t Hansgatan till Mellangatan. Fastigheten Skolan 2 har varit bebyggd sedan medeltiden. Under 1200-talet bebyggdes fastigheten med en stenhuslänga som sträckte sig längs nuvarande Brännerigränd från nuvarande S:t Hansgatan till Mellangatan. Längan raserades under senmedeltid och 1646 års karta anger endast fastighetens sydvästra respektive östra del som bebyggd. I den sydvästra delen kvarstod två mindre stenhus i en våning som ruiner och i den östra delen kvarstod ett ruinerat stenhus i två våningar. Under 1600-talet, tidpunkten okänd, byggdes de två stenhusen i sydväst samman med en övre knuttimrad våning (del av B4). Den östra delens tvåvånings ruinerade stenhus byggdes om 1767 och byggdes samtidigt på med en våning samt förlängdes mot S:t Hansgatan (B1).
Ännu under mitten av 1600-talet utgjorde nuvarande fastighet ett eget kvarter, som avgränsades åt norr av en smal gränd. Kvarteret var då uppdelat på två fastigheter, en i öster och en i väster. I slutet av 1600-talet blev gränden igenlagd och tomten med nr 366 i öster och del av nummer 59 i väster ingick i det område som nu utgör Skolan 2. Efter att rotindelningen införts under 1700-talet kom S:t Hansroten I:4 och del av I:6 i öster och Strandroten III:5 att motsvara nuvarande Skolan 2. Då Visby småskola (Lilla S:t Hansskolan) uppfördes på nuvarande kv Skolan 1, förlades dess toaletter till en byggnad, av okänd ålder, belägen på den västra tomten mot Brännerigränd. Även en del av den östra tomten styckades av till Skolan 1 för att skapa en förbindelse mellan skolan och toalettbyggnaden. År 1936 övergick den delen åter till den östra tomten och toalettbyggnaden revs för att lämna plats åt en förlängning av det tidigare brygghuset. Visby stad ägde sedan 1887 (egentligen sedan 1786 då det blev fattighus) S:t Hansroten I:4, alltså den östra delen av nuvarande Skolan 2, medan den västra delen, Strandroten III:5 var privatägd. År 1966 köpte Visby stad också Strandroten III:5 och Skolan 2 fick sin nuvarande utbredning.