Sankt Hansgatan 4

Huvudbyggnaden på S:t Hansgatan 4 ligger några kvarter söder om S:t Pers kyrkoruin. Byggnaden tillhör kv Berget 17. Den uppfördes som ett bostadshus i skiftesverk under senare delen av 1700-talet eller i början av 1800-talet. På fastigheten finns ytterligare ett bostadshus.

Fastigheten hade tidigare adressen S:t Hansgatan 2.

Nuvarande verksamhet

Huvudbyggnaden mot S:t Hansgatan inrymmer en stor bostad, där ägarna till fastigheten också bor. Gårdshuset på fastigheten rymmer två lägenheter som hyrs ut.

Tidigare verksamhet

Huvudbyggnaden har huvudsakligen används för bostadsändamål sedan den uppfördes under slutet av 1700-talet och har ägts av bland andra skeppare Jacob J Blomberg och skeppare Rudolf Vahlström. Troligen var det Blomberg som lät uppföra dagens huvudbyggnad. Vissa hantverk har sannolikt förekommit på fastigheten före uppförandet av nuvarande huvudbyggnad.

Gårdshuset uppfördes som uthus under 1800-talets andra hälft och byggdes under 1920-talet om till bostäder.

Husen och gården

Fastigheten kv Berget 17 omfattar tre byggnader, huvudbyggnaden (B1) som ligger utmed S:t Hansgatan, gårdshuset (B2) som ligger inne på gården samt ett garage (B3) i direkt anslutning till S:t Hansgatan.

B1, huvudbyggnaden
Huvudbyggnaden B1 uppfördes sannolikt under senare delen av 1700-talet eller under början av 1800-talet. Den uppfördes som ett bostadshus i skiftesteknik med en våning, källare under en del av byggnaden och troligtvis med ett relativt platt sadeltak belagt med tegel. Byggnaden ersatte då sannolikt ett trähus som omnämns enligt 1697 års karta. Under slutet av 1800-talet, i alla händelse före 1891, ersattes det platta sadeltaket med ett brant sadeltak belagt med tegel. På så sätt blev vinden inredningsbar och förmodligen inreddes den med rum mot gavlarna. Huset har under 1900-talet genomgått vissa renoveringar, vilka inneburit att byggnadens arkitektoniska utformning har förändrats. Huvudbyggnadens fasad är slätputsad och avfärgad vit. Under början av 1900-talet inreddes vindsvåningen till bostad och försågs med en stor takkupa ut mot gatan. Nedanför takkupan ut mot gatan finns en takfotsmarkering med vitmålade, profilerade träkonsoler. Under 1920-talet tillkom ett trapphus vid gårdsfasaden. Vid en renovering 1946 tillkom samtidigt en bred takkupa in mot gården. Huvudentrén är placerad vid den södra gaveln och har en fernissad träpanelad dörr med glasruta i den övre delen. Framför dörren finns en trappa i flera steg. Byggnaden är försedd med fönster i olika utförande, utom bottenvåningen, som genomgående är försedd med spröjsade tvåluftsfönster. Trapphuset står under ett plåttäckt tälttak och längs takfoten löper en profilerad gesims. Även trapphuset är försett med en träpanelad dörr. Byggnadens västra fasad har ett bevarat 1800-talsuttryck, medan den östra fasaden har ett närmast modernistisk uttryck.

B2, gårdshuset
Gårdshuset B2 uppfördes ursprungligen som uthus under 1800-talets andra hälft. Det uppfördes med skiftesverksstomme i en våning, inredningsbar vind och ett sadeltak. År 1924 byggdes huset om till ett bostadshus och fick sin nuvarande funktion och utformning. Vid ombyggnaden ersattes det äldre sadeltaket av ett brant mansardtak senare beklätt med plåt. I samband med ombyggnaden inreddes vinden och de två takkuporna i västra takfallet tillkom. Fasaden är slätputsad och avfärgad vit. År 1925 byggdes huset till mot grannfastigheten i norr. Denna tillbyggnad är klädd med liggande, vitmålad panel och har en enkel grönmålad bräddörr. Bostadshuset inrymmer två lägenheter, vilka nås via gårdsfasadens två entrédörrar.
Framför gårdsfasaden finns en gjuten avsats med omgivande järnräcken och som nås via en hög trappa från trädgårdens nedre del. Byggnaden har i huvudsak grönmålade tvåluftsfönster. 1927 genomfördes en interiör ombyggnad.

B3, garaget
Garaget B3 uppfördes, sammanbyggt med huvudbyggnaden, år 1966 med en resvirkesstomme i en våning under ett plåttäckt pulpettak. Fasaden ut mot gatan är klädd med liggande, gråmålad panel och har en pivåhängd garageport, utformad likt fasaden. Gårdsfasaden är slätputsad och avfärgad vit. I samma fasad finns en grönmålad spegeldörr försedd med en spröjsad glasruta i den övre delen.

Gården
Fastighetens gårdsrum avskärmas av murar. Söder om bostadshuset finns en mur avtäckt med kalkstensplattor, vilken bryts upp av en grind. Tomten sluttar från klinten ned mot S:t Hansgatan och är terrasserad. Den mellersta delen av tomten, bakom bostadshuset, är avdelad av ett gjutet fundament med ett enkelt järnräcke. Denna del av tomten nås via en hög trappa från gården bakom huvudbyggnaden. Trädgården är lummig, gräsbevuxen och belagd med gångar av kalkstensflis. Växtligheten utgörs av planteringar i rosenrabatter och syréner.

Kvarteret Berget 17

Kvarteret Berget
Kvarteret Berget utgör ett långsträckt och oregelbundat format område. Det är uppdelat i två delar med en större del nedanför den södra klintkanten samt en något mindre del ovanför. Kvarteret gränsar till Trappgränd i nordost, Kinbergsplats och Björngränd i sydost, Stenklivet i söder, Slottsbacken i väster och S:t Hansgatan i nordväst. På klintkantens branta sluttning mot nordväst, ovanför fastigheterna Berget 19-21 och 26, löper en gräsbevuxen fastighet Berget 30, vilken ägs av Gotlands Kommun. Kvarteret var till viss del bebyggd sedan medeltiden. I kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23, 26-29, har gravar och murar framkommit som bland annat tillhört S:t Hans och S:t Pers kyrkogårdsområde. Kvarteret har varit planlagt och bebyggt sedan mitten av 1600-talet, men av bebyggelsen från denna tid finns sannolikt ingenting kvar.
Kartan från 1646 visar att kvarteret redan då hade i stort sett samma sträckning som idag. Enligt 1697 års karta var kvarteret indelat i tjugosju tomter, varav de större låg i kvarterets nordvästra del längs S:t Hansgatan. I kvarterets sydöstra del, uppe på klinten, fanns ett flertal mycket små tomter. Under 1700-talet omfattade bebyggelsen, uppe på klinten, främst trästugor med tillhörande kålgårdar, medan tomterna nedanför klinten utgjordes av mer burgna gårdar. Bebyggelsen i den nedre delen av kvarteret domineras av större 1800- och 1900-talsbyggnader placerade längs S:t Hansgatan.

Södra delen av S:t Hansgatan betraktades under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet som stadens ”fina gata”. På fyra av fastigheterna kvarstår byggnader från 1700-talets mitt. De största förändringarna vad gäller bebyggelsen har skett i kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23, 26-29. På fastigheterna Berget 23, 27 och 28 är bebyggelsen från 1970-1980-talet. Bostadshusen på de sistnämnda fastigheterna har utformats och anpassats till den omgivande bebyggelsen. Flera av fastigheterna nedanför klinten sluttar relativt kraftigt och har trappor som förbinder de olika nivåerna. Den sydöstra delen av kvarteret, ovanför klinten domineras av en småskalig 1700-tals bebyggelse, vilken endast delvis har utsatts för förändringar. Bebyggelsen i den norra delen av kvarteret präglas av byggnader, med en större volym, uppförda under 1800-talets andra hälft. Den gårdsbebyggelse som fanns under 1800-talet kvarstår på tre fastigheter, men har i övriga fall rivits och ersatts av nya uthusbyggnader under 1900-talet. Kvarteret är i dag uppdelat i tolv fastigheter på Södra Klinten och ytterligare fjorton fastigheter som tillhör de Södra stadsdelarna. Tomtgränserna har skiftat något under århundradena, men flera av fastigheterna har kvar sin ursprungliga utbredning. Kvarterets huvudsakliga del, Berget 13-21, 23 och 26-28, är belägen nedanför klinten och ingår i de Södra stadsdelarna, medan fastigheterna uppe på klinten, Berget 1-10 och 24-25, hör till den Södra Klintens bebyggelse

Gatan betraktades under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet som stadens ”fina gata”. På fyra av fastigheterna kvarstår byggnader från 1700-talets mitt. De största förändringarna vad gäller bebyggelsen har skett i kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23, 26-29. På fastigheterna Berget 23, 27 och 28 är bebyggelsen från 1970-1980-talet. Bostadshusen på de sistnämnda fastigheterna har utformats och anpassats till den omgivande bebyggelsen. Flera av fastigheterna nedanför klinten sluttar relativt kraftigt och har trappor som förbinder de olika nivåerna. Den sydöstra delen av kvarteret, ovanför klinten domineras av en småskalig 1700-tals bebyggelse, vilken endast delvis har utsatts för förändringar. Bebyggelsen i den norra delen av kvarteret präglas av byggnader, med en större volym, uppförda under 1800-talets andra hälft. Den gårdsbebyggelse som fanns under 1800-talet kvarstår på tre fastigheter, men har i övriga fall rivits och ersatts av nya uthusbyggnader under 1900-talet. Kvarteret är i dag uppdelat i tolv fastigheter på Södra Klinten och ytterligare fjorton fastigheter som tillhör de Södra stadsdelarna. Tomtgränserna har skiftat något under århundradena, men flera av fastigheterna har kvar sin ursprungliga utbredning. Kvarterets huvudsakliga del, Berget 13-21, 23 och 26-28, är belägen nedanför klinten och ingår i de Södra stadsdelarna, medan fastigheterna uppe på klinten, Berget 1-10 och 24-25, hör till den Södra Klintens bebyggelse.

Fastigheten Berget 17
Fastigheten Berget 17 ligger i kvarterets mellersta del och gränsar till S:t Hansgatan i nordväst och till klintkanten i sydöst. Tomten terrasserad i flera nivåer och lutar från klintkanten ner mot S:t Hansgatan. Enligt 1697 års karta motsvarades den nuvarande fastigheten av tomt nummer 17, som var bebyggd med ett trähus samt tillhörande kålgård och ägdes av Lorentz Wulff. Fastigheten har i huvudsak haft samma tomtsträckning sedan dess. Före den nu rådande fastighetsindelningen benämndes tomten Strandroten IV: 17. Enligt 1785 års husklassifikation var tomten bebyggd med ett trähus och ett stall, båda försedda med brädtak. På 1883 års karta finns det nuvarande bostadshuset, från 1700-talets andra hälft eller 1800-talets början, markerat med långsidan invid S:t Hansgatan. Det ersatte sannolikt det omnämnda trähuset. På 1920-talet uppfördes en tillbyggnad, in mot gården, i form av ett trapphus. Enligt samma karta, finns ett gårdshus markerat i fastighetens nordöstra hörn, under klinten. Detta motsvarar sannolikt det nuvarande gårdshuset, som uppfördes under 1800-talets andra hälft.