S:t Olofs kyrkoruin

(R12). S:t Olofs kyrkoruin ligger i södra kanten av Botaniska Trädgården vid S:t Olofs gränd. Kyrkan byggdes omkring år 1240, där årtalet baseras på byggnadsdetaljer och noteringar från biskopsvisitationer. Den uppfördes förmodligen som kyrka för de boende i området. S:t Olofs kyrka var stor och påkostad. Namnet på kyrkan kommer från den norske kungen Olov II, som kallades Olof den helige och som helgon blev S:t Olof. Det anses att det är S:t Olof som har kristnat Gotland. Kyrkan övergavs efter reformationen och tycks vara en av de första av Visbys kyrkor som blev raserad. Att så lite finns kvar av kyrkan beror på att stenmaterial togs från kyrkan. Det var fritt fram att använda stenarna för andra byggobjekt. På ruinen växer Gotlands största exemplar av murgröna.

S:t Olofs kyrkoruin
S:t Olofs kyrkoruin

Sankt Olofs kyrka var byggd med stora mått, var dekorativt utsmyckad och anses därför vara en av de största och mest påkostade kyrkorna i Visby. Tyvärr finns inte så mycket kvar av kyrkan. Endast en del av kyrkans västtorn återstår. Därför vet vi inte så mycket om hur den såg ut. Endast mindre arkeologiska utgrävningar har utförts, beroende på svårigheter att komma åt marken, då ruinen delvis ligger på område som nu är gatumark. Enligt vissa bedömare uppfördes S:t Olof som församlingskyrka för den tyska befolkningen i norra delen av staden, men mera troligt är att den skulle betjäna de boende gotlänningarna i området.

Tidigare träkyrka?
Den allmäna meningen är att S:t Olof uppfördes omkring år 1240. Enligt den danske historiken Saxo Grammaticos krönika uppfördes S:t Olof mer än hundra år tidigare. Han berättar att den danske kungen Erik Ejegod (kung 1095, död 1103) grundlade S:t Olofs kyrka 1102, när han via Gotland och Ryssland var på pilgrimsresa till Jerusalem med sin drottning Botildis. Om krönikan stämmer måste det ha varit en tidigare träkyrka som krönikan syftar på och som senare har rivits. Några spår av en sådan kyrka har dock inte funnits vid utgrävningar som gjorts. Helt otänkbart är det dock inte att det funnits en tidigare kyrka som använts av befolkningen i området. Vid utgrävningar i Botaniska trädgården intill har man funnit ett helt bostadsområde under 1200-talet med huvudsakligen enklare trähus, som kan ha tillhört hantverkare och fiskarbefolkningen. Tidpunkten för uppförande av den stenkyrka, som vi nu ser resterna av, är man ganska säker på genom avgiftslistorna för de medeltida biskopsvisitationerna och vissa byggnadsdetaljer.

Sankt Olofs kyrkoruin. Endast delar av tornet återstår från den ursprungligen mycket stora kyrkan.

Treskeppig basilika
S:t Olof har förmodligen varit en treskeppig basilika, som normalt kännetecknas av ett högt mittskepp och lägre smalare sidoskepp. Det mesta av fasaderna är borta men en portal i väster bär spår av ett med reliefer smyckat tympanon, ett unikum bland Visbykyrkornas portaler. Spår av en mindre portal kan ännu ses i norra muren. Utformningen av koret är okänt.

Långhuset
Långhusets mittskepp har omfattat två kvadratiska travéer samt i en halv travé längst i väster intill tornet, medan sidoskeppen innehållit fem mindre travéer. Nedre delarna av två pelare finns ännu kvar i norra sidoskeppsarkaden. Den ena en åttakantig pelare finns i väster nära tornet och den andra en knippepelare finns i öster. Mellan de båda pelarna har det funnits tre pelare, vilkas utseende är okänt. Vi utgrävningar kring sekelskiftet hittades en rund pelarbas i södra sidoskeppsarkaden mittför en av de försvunna pelarna i norra arkaden. Den förvaras nu i tornrummet.

Övervåningen
Från sidoskeppen nås övervåningen via två raka och bekväma murtrappor. Övervåningen bildar ett kapell eller emporium med öppning mot mittskeppet. Sidomurarnas tjocklek tyder på att tornet åt norr och söder i höjd med emporiet varit försett med gallerier.

Likheter med Mariakyrkan
Tornet och några byggnadsdetaljer överensstämmer nära med den äldsta Mariakyrkan, vilket stärker uppfattningen att S:t Olof borde ha uppförts vid 1200-talets början. Ruinen ger ett stämningsfullt inslag i Botaniska trädgården trots att så lite återstår av den tidigare så stora basilikan. På 1700- och 1800-talen byggde man ruiner i parkerna, det behövde man inte göra i Visby.

Helgonet Sankt Olof
Helgonet Sankt Olof har inte bara givit namn åt kyrkan Sankt Olof i Visby utan också åt en holme på östra Gotland, Sankt Olofsholm. Enligt Gutasagan ska kung Olof Haraldsson under en resa till Ryssland 1029 ha landstigit vid S:t Olofsholm (som då hette Akergarn) och i samband därmed ha kristnat Gotland. Till minne av denna förmodade landstigning byggdes där en kyrka. Delar av denna kyrka finns inbyggd i ett magasin som finns kvar än idag.

Olav II Haraldsson av Norge föddes år 995 och dog den 29 juli 1030. Olov var i sina yngre år en framgångsrik viking. Redan som 11 åring skall ha gett sig ut på sitt första vikingatåg. Under sin tid som viking skall han ha plundrat i Mälaren, runt Östersjön och runt Danmarks kuster och ända borta i England, där han skall ha förstört London bridge.  I Normandie blev han kristen och när han kom tillbaka till Norge tog han makten och blev kung. Kristendomen hade redan då gjort sitt intåg i Norge och han fortsatte att kristna landet.

Olof den helige kristnade Gotland.

Han gick hårt fram och de som inte följde han religiösa påbud blev stympade eller dödade på det mest grymma sätt, och många fick se sina gårdar brända. Han stupade vid Stickelstad i Nord-Tröndelag år 1030. Även fast kung Olov var en grym härskare blev han Norden populäraste helgon, den helige S:t Olof. I svenska kyrkor förekommer han på kalkmålningar, altarskåp som staty, där han bär riksäpplet, kronan eller en stor stridsyxa. 40 år efter hans död började den ursprungliga Nidarosdomen i Trondheim att byggas, där hans reliker därefter kom att förvaras.

Församlingskyrka för de boende i området
Enligt vissa bedömare uppfördes S:t Olof som församlingskyrka för den tyska befolkningen i norra delen av staden för att ersätta S:t Nicolai kyrka som höll på att uppföras (omkring 1225) som tysk församlingskyrkan men som drabbades av en så stor brand att uppbyggnaden avbröts. Eftersom biskopen vid invigningen av S:ta Maria kyrka 1225 gick med på att kyrkan skulle få ställning som församlingskyrka för de många tyskar som fanns i staden, verkar det inte troligt att S:t Olof skulle byggas som ytterligare en tysk församlingskyrka. När uppförandet av påbörjades omkring 1240 var det därför troligt att den skulle betjäna de boende gotlänningarna i området.

Pesten
Visby drabbades hårt under mitten av 1300-talet, dels av kriget mot Valdemar Atterdag och dels av pesten. Hur många som dog i staden av pesten vet man inte men uppgiften om att 8000 människor skulle ha dött är förmodligen överdrivet. En uppfattning vad som hände år 1350 ger franciskanernas dödsbok i Visby då 180 personer dog detta år mot normalt 10 personer. De drabbade insjuknade snabbt och fick stora svarta bulnader, som ägg eller äpplen, i armhålor och ljumskar. Blod och var rann från bölderna och smittorisken var stor, eftersom man inte visste hur man skulle skydda sig. Omkring 50 % av de drabbade dog. Man tror att omkring en tredjedel av befolkningen dog av pesten. Somliga såg det som Guds straff medan andra trodde att det var naturfenomen eller onda människor som låg bakom sjukdomens framfart.

S:t Olofs kyrkoruin sedd från väster.Till vänster syns ett mindre trähus som låg på norra sidan av Nedre Säcken inne i nuvarande Botaniksa trädgården. Teckning av C. A. F. Cantzler 1840-talet. Bild från Visby förr i tiden.

Giftblandare
Under år 1350 skickade borgmästaren och rådet i Visby ett brev till Rostock, där de berättade om hur de gripit missdådare och giftblandare som redan bränts på bål. En orgelspelare lär på sin yttersta dag ha erkänt, utan att ha blivit tvingad därtill, att han förgiftat alla brunnar och stillastående vattendrag, överallt där han haft möjlighet. Han hade påstått att han tillhörde en världsomfattande sammansvärjning av judar och uslingar vars syfte var att förgöra alla kristna. En annan person hade utgett sig för att vara präst och erkänt hur han annandag pingst före mässan i S:t Olof förgiftat den linneservett som användes vid nattvarden (offertoriet), med följd att alla som berört servetten med läpparna dog efter tre eller fyra dagar. Dog gjorde kyrkoherden, tre andra präster och ett antal borgare som deltagit i mässan. Galningar har alltid funnits.

Sankt Olofs kyrkoruin sedd från öster. Till vänster ligger ett mindre trähus fråm början av 1800-talet. På husets södra och västra sida sträcker sig S:t Olofs gränd mot Strandgatan. Teckning av P. A. Säve 1846. Bild från Visby förr i tiden.
Sankt Olofs ruin och murgrönan.

S:t Olof blir stenbrott
S:t Olofs kyrka liksom många av de andra kyrkorna i Visby drabbades hårt av reformationen och snart började förfallet för kyrkan. Redan tidigt tycks S:t Olof ha plundrats på stenmaterial till andra byggen för på Johan Maiers karta av år 1646 finns endast tornet utsatt. Byggnadsmaterial togs också av byggmästaren J N Chemnitz då han under 1760-talet byggde om ett hus åt en köpman, huset som senare blev flickskola och nu är en kommunal musikskola.

S:t Olofs kyrkoruin. Kyrkoruinerna var populära utflyktsmål både för turister och visbybor. som ofta tog med sig kaffe-eller frukostkorgar upp på ruinen. Vad skall man nu säga om dagens klättringar på ruinen? Foto omkring 1890. Bild från Visby förr i tiden.

Nutid
På grund av att det från S:t Olofs ruin återstår endast delar av tornet är det svårt att utnyttja ruinen till fester eller andra evenemang. I samband med ett besök i DBW:s botaniska trädgård kan det dock vara värt att ta en titt på kyrkoruinen. Där kan man också få se Visbys största exemplar av rindi, som är det gotländska ordet för murgröna,

Det planeras nu att sätta upp solpaneler på ruinen som skall ge ström åt belysning nattetid enligt fastighetsverket som förvaltar ruinen. På det sättet kan ruinen lyftas fram i nytt ljus och samtidigt hoppas man att de förekomster av tillhåll och party nattetid på ruinens tak upphör.