S:t Pers kyrkoruin
(R3). Sankt Pers kyrkoruin ligger mellan S:t Hansgatan och S:t Pers gränd och finns strax söder om grannen S:t Hans kyrkoruin. På platsen där S:t Per uppfördes fanns tidigare en träkyrka, Allhelgonakyrkan. S:t Per byggdes någon gång efter 1161 som tysk församlingskyrka. Namnet på kyrkan kommer från att den var helgad åt aposteln Petrus. Kyrkan revs förmodligen under 1600-talets början.
Sankt Per, även kallad Sankt Peter, har säkert varit en praktfull kyrka men idag återstår endast en mindre del av kyrkan som murrester samt den gemensamma väggen med S:t Hans kyrkoruin. S:t Per anses vara den äldsta kyrkan i Visby som ännu finns kvar med bevarade rester. Ruinen är öppen för besök och under medeltidveckan brukar det vara sagostunder för alla åldrar i ruinen.
Träkyrkan
Där S:t Pers kyrka uppfördes fanns en gammal träkyrka, byggd någon gång i mitten av 1000-talet och invigd till Alla helgon. Denna första kyrka har aldrig påträffats, men det finns flera spår av en samtida kyrkogård och i området för S:t per och S:t Hans har tidiga kyrkogårdsfynd funnits, se vidare S:t Hans kyrkoruin. Berättelsen om Botair från Ackebäck och kyrkan som han byggt enligt Gutasagan kan mycket väl handla om denna träkyrka. När hedniska gutar hotar att bränna hans kyrka kommer hans mäktiga svärfar Likair den vise till Botairs hjälp ” Vågen eder icke på att bränna mannen eller hans kyrka, ty den står i Vi, nedanför klinten. Därmed fick den kyrkan stå obränd. Den blev satt där med alla helgons namn, på det ställe, som man nu kallar Peters kyrka. ”
Den första stenkyrkan
En ny stenkyrka uppfördes på platsen för träkyrkan någon gång efter 1161. Denna S:t Pers kyrka anses vara den äldsta kyrkan i Visby med ännu bevarade delar. Den byggdes från början som en tornlös romansk absidkyrka och var precis som S:t Clemens ganska likt kyrkorna på den gotländska landsbygden. Av denna kyrka återstår ovan jord endast delar av långhusets norra och västra väggar. Övriga väggars placering har markerats med stenläggning i gräsmattan. En enkel stråkansockel samt rester av en kolonnomgiven nordportal syns i en vid ruinens konservering utsparad nisch. I Gotlands Museum förvaras ett par ursprungligen färgglada sandstensreliefer, som förmodas komma från denna kyrka.
Kyrkan får ett västtorn
Under början av 1200-talet uppfördes ett torn i S:t Pers västra del. Sannolikt på utrymmesbrist var man tvungen att bygga tornet över långhusets västra del, var murar förtjockades för att bära det ökade trycket, också för att ge plats åt en murtrappa till tornets övre våningar. Tornets östmur vilade på en fyrkantspelare i långhusets mitt och på två från denna åt båda sidor utgående valvbågar. Vid samma tillfälle slogs valv i hela långhuset, som tidigare hade ett trätak eller öppen takstol. Valven på båda sidor om fyrkantspelaren uppbars i vardera avdelningen av en rund pelare, där endast den västra är delvis bevarad. S:t Per efter den nya ombyggnaden kom att tjäna som förebild för många av de gotländska landskyrkorna uppföra som tvåskeppiga kyrkor med runda valvstöd.
S:t Per får S:t Hans till granne
Under 1200-talet expanderade antalet invånare snabbt i Visby: S:t Per blev för trång, men i stället för att bygga ut kyrkan byggde man en ny kyrka omedelbart norr om den gamla, så nära att t.o.m. en vägg kom att delvis bli gemensam. Denna nya kyrka fick namnet S:t Hans.
S:t Per utvidgas åt söder
Genom en utbyggnad även söderut omkring 1330, förvandlades kyrkan till en tvåskeppig hall, som genom en stor öppning stod i förbindelse med S:t Hans södra skepp. Denna portal mellan kyrkorna i den gemensamma väggen finns ännu kvar i ruinen. S:t Per hade sin huvudingång i sydvästra hörnet. Tillsammans med S:t Hans var de Visbys största kyrka och även Nordens största stadskyrka med en sammanlagd golvyta på 1800 kvadratmeter.
Aposteln Petrus
En av Jesus lärjungar, Petrus, har givit namn åt kyrkan S:t Per. Petrus föddes i Betsaida, Galileen. Han var fiskare innan han blev en av Jesus lärjunge. Han hette egentligen Simon, men Jesus gav honom namnet Petrus, som betyder klippan. Han var den andre aposteln som Jesus kallade till sig, den förste var han äldre bror Andreas. Petrus tilldelades en ledarroll av Jesus och han var en av de få som var med och bevittnade Kristi förklaring. Traditionen beskriver honom som förste biskopen av Antiokia och den förste biskopen av Rom. Efter Roms brand blev han martyr under kejsar Nero och blev korsfäst upp och ner år 64 e.Kr. och begravd i Rom,
S:t Per tysk församlingskyrka
S:t Per byggdes som församlingskyrka åt den tyska befolkningen i Visby. S:t Hans var sedan tidigare församlingskyrka för gotlänningar i södra församlingen och S:t Clemens för norra församlingen. När antal tyskar i Visby ökade i antal blev S:t Per för liten för den tyska församlingen. Som nämnts ovan valde man då att bygga ut S:t Hans i stället för S:t Per. Befolkningen under 1200-talet i Visby blev alltmer blandad av gotlänningar och tyskar, som började gifta sig med varandra och man ville säkert gå till samma kyrka. Därför ändrades kyrkan karaktär och S:t Per blev successivt småfolkets kyrka samtidigt som S:t Hans blev överklassens kyrka. Man hade dock skilda begravningsplatser, tyskarna i väster och gotlänningarna i det något mer prestigefyllda östra området.
Legenden om S:t Per
Sägnen berättar om en stor skatt som fanns gömd i kyrkan och om en flicka som hittade skatten och fyllde sin kjol med alla dyrbarheter hon kunde få med sig. På vägen hem blev hon blind och kunde därför aldrig visa var resten av skatten låg.
Kyrktornen rivs
Vid reformationen under början av 1500-talet valde borgarskapet S:t Hans och S:t Per som stadskyrka. S:t Hans och S:t Per förblev inte stadskyrkor särskilt längs. Länsherren på Wisborgs slott, Henrik Rosencrantz var orolig att man med kanoner kunde beskjuta slottet och beordrade att kyrkotornen för de båda kyrkorna skulle rivas, vilket genomfördes 1533-1534. Efter denna händelse valdes istället ”Vår kära frus kyrka”, nuvarande Domkyrka, som stadskyrka.
Kyrkorna rivs
På grund av beskattning av kyrkorna efter reformationen i kombination med att visbyborna inte längre var så rika, medförde att man inte längre kunde underhålla alla sina kyrkor. S:t Hans- och S:t Pers kyrkor revs delvis under1600-talet, förmodligen under början av 1600-talet. På kartor från 1646 och 1696 saknas båda kyrkorna. Under 1600- och 1700-talen förföll de båda byggnaderna kraftigt. På 1820-talet fanns inte mycket kvar av de gamla kyrkorna och sten från byggnaderna användes som byggmaterial när nya hus byggdes. Inne i det gamla kyrkorummet låg på den tiden en ladugård och djur betade inne bland byggnadsresterna.
Utgrävningar
Efter flera sekel under marken började man år 1904 att göra utgrävningar av de båda kyrkorna. Framför allt gjordes det under åren 1980-1986 stora insatser. Vid utgrävningarna hittade man drygt 100 gravar av vilka 80 stycken tillhörde den äldre gravplatsen som fanns innan nuvarande S:t Hans började byggas. I samband med arkeologiska undersökningar av S:t Pers kyrkoruin 1932 upptäckte Erik Floderus spår av ruinskrift på ett gravhällsfragment. Det har dock inte gått att tolka skriften på denna gravhäll. Se vidare S:t Hans när det gäller utgrävningarna och andra fynd.