Vinhuset

(B6). Vinhuset, även kallat Kalvskinnshuset och Rådhuset, låg vid nuvarande Packhusplan i kvarteret mellan Strandgatan och Birgers gränd, huvudsakligen där en uteservering nu finns. Endast mindre rester finns kvar av huset. Det byggdes troligen i slutet av 1200-talet, sannolikt redan under 1260-talet. Det var på sin tid det största profana huset i Norden. I källare fanns en saluhall där viner kvalitetskontrollerades, prissattes och förvarades. Där skedde även utskänkning av öl och vin. I markplanet fanns marknadsplats och växlingskontor. Överst låg borgarsalen som användes som rådhus innan ett nytt rådhus byggdes vid Stora Torget (1400-talet). Under medeltiden kallades huset för Kalvskinnshuset. Namnet kommer från en skröna, där den svenske kungen Birger Magnusson lyckades få köpmännen i Visby att skänka en tomt, men den fick bara vara så stor som ett kalvskinn som han fick motta. Han klippte då skinnet i en lång strimla och bredde ut det och fick på det sättet en tomt av hygglig storlek. Senare kallades huset för Vinhuset efter verksamheten i källaren. Större delen av huset revs 1737.

Vinhuset, där bogarsalen fanns  för rådets möten.
Vinhuset, där bogarsalen fanns  för rådets möten.

Vinhuset låg i nuvarande kvarteret Kalvskinnet 3, Strandgatan 15A. Den troliga orsaken till att byggnaden uppfördes var behovet att kunna ta hand om den stora mängd varor som anlände till staden. Hit till husets stora källare, saluhallen, fördes varorna för att kontrolleras av rådet, som ansvarade för att produkterna höll god kvalitet och såldes till skäliga priser. Här var inte minst vinet en viktig produkt som skulle avsmakas, prissättas och avgiftsbeläggas och den fjärdedel utskänkas som enligt lagen tillföll staden. Placeringen var strategiskt lagd nära hamnen med fyra dubbelportar i fasaden mot Bryggportarna, så att varorna lätt kunde forslas in i den stora saluhallen i Vinhuset.

Modell av Vinhuset, Rolandstorget, med Rolandsstatyn och packhusen längs med Strandgatn. Bild från det medeltida Gotland.

Beskrivning av Vinhuset
Vinhuset bygges stort, 42×21,5 meter, alltså 900 m2. Det täckte hela nuvarande uteservering vid Strandgatan och en bit ut i Birgers gränd. Byggnaden omfattade minst fyra våningar. Källaren, som alltså var saluhall, var välvd med 24 kryssvalv som vilade på ytterväggarna och 14 runda stenpelare. Förmodligen fanns det utvändiga trappor upp till markplanet mot Rolandstorget. I saluhallen skedde även utskänkning av öl och vin. Bottenvåningen, som förmodligen låg i nivå med torget var marknadsplats och växlingskontor. I våningen ovanför fanns borgarsalen som användes som rådhus. Den fjärde våningen användes sannolikt som lager. Alldeles norr om huset fanns under medeltiden en gränd.

Rådet i Visby
Redan för år 1231 finns uppgifter om rådet i Visby, de tyska rådmännen såväl som de gotländska, vilket tyder på att Visbyrådet tillhörde Nordens i särklass äldsta belagda råd. Ursprungligen fanns det två olika råd, ett tyskt (förmodligen något äldre) och ett gotländsk, som ersatte det tidigare bytinget. Av allt att döma hade vardera rådet fyra fogdar (borgmästare) och 20 rådmän, men efter inbördeskriget 1288 mellan staden och gotländska landsbygden fann man systemet alltför tungrott. År 1320 i augusti tycktes det som att de båda råden var sammanslagna, för då omtalas stadens enda råd ”av bägge tungorna”. Detta nya råd blev Nordeuropas största, som efter en kompromiss bestod av sex borgmästare och 30 rådmän, hälften gotlänningar och hälften tyskar. Denna rådorganisation kopierades sedan av Magnus Eriksson i hans stadslag av år 1514. Efter nedgången i Visby, som började under senare delen av 1300-talet, skar den danske kungen ned rådet till fyra borgmästare och tio rådmän, varav hälften danskar och vardera en fjärdedel gotlänningar och tyskar.

Kalvskinnshuset
Vinhuset kallades länge för Kalvskinnshuset, vilket härrör från en sägen. Bakgrunden till sägnen är att Gotland tilldelades Birger Magnusson efter tronstriderna i början av 1300-talet. För att indriva sina skatter från gotlänningarna tog han sig till ön med en arme, men han blev ordentligt slagen vid Röcklinge backe i Lärbro 1313. Birger Magnusson är mera känd för Håtunaleken 1306 och Nyköpings gästabud 1317 än för slaget vid Röcklinge. Efter slaget ville han bygga ett hus åt sig i Visby men borgarna ville inte ha honom i sin stad. Han bad då om en bit mark så stor så att den kunde täckas av ett kalvskinn. Detta kunde borgarna bevilja och Birger klippte då skinnet i en lång strimla och ringlade in området innanför Hamnmuren och Strandgatan, där han uppförde ett ståtligt hus. En variant på orsaken till Birgers besök i Visby var att han flydde till Visby 1316, då han mist sin krona, och efter en tid i staden uppförde han Kalvskinnshuset, innan han gick i landsflykt till Danmark. Såvitt känt har ingen kung någonsin bott i Kalvskinnshuset. Det har dock nämnts i sammanhanget att tomtmätningar gjorts med kalvskinnsremmar enligt en urgammal från primitiva samhällen känd ritual.

Kalvskinnslegender
Liknade sägner om kalvskinnet är kända från andra delar av världen bl.a. från Ragnar Lodbroks saga, där han på liknade sätt skulle ha inhägnat ett område för London. En liknande äldre version handlar om den feniciska prinsessan Elissa, även känd som Dido. På flykt från sin hemstad Tyrus anländer hon till den nordafrikanska kusten. Väl framme undrar hon om det går bra att stanna här och vila ett tag. Svaret blir: Ja, men ni får hålla er till en yta stor som ett kalvskinn. Elissa klippte till en remsa och kom på så sätt att lägga grunden till Karthago.

Vinhuset. Penningväxlare. Illustration av Maria Domeij. Bild från Visbyguiden
Vinhuset. Visby blodbad 1342. Illustration av Maria Domeij. Bild från Visbyguiden.

Kommersen i Vinhuset
I Vinhuset, i hamnen och på torget vid Vinhuset rådde normalt stor aktivitet i det medeltida Visby. Till hamnen anlände skeppen med vin, pälsverk, tyger, hudar, hampa, vax, honung, spannmål, järn, silver, guld, salt och mycket mer. De gotländska produkterna som levererades ut via hamnen var hästar, vapen, matvaror, timmer, kalk, tjära, sandsten och mycket annat. Från Skeppen forslades varorna in genom Dubbelporten och andra Bryggportar och levererades direkt till de olika packhusen i staden eller till saluhallen för att kontrolleras av rådet att kvalitén var den rätta. Till sin hjälp hade de vägare som skötte stadsvågen, synare som granskade silver, guld, järn, tjära samt skådare som kontrollerade livsmedel och hantverksprodukter. Vinhanteringen var speciellt viktig och dryckerna betingade höga priser. Vinfaten transporterades av vindragare från skeppen till saluhallen för att kontrolleras, smakas, avgiftsbeläggas och prissättas, varvid stadens andel, en fjärdedel, skulle utskänkas. Hit kom vita och ofta lite sura viner från Tyskland, söta från Grekland, Spanien och Portugal och från Frankrike kom de röda och dyraste vinerna. En del varor lastades därefter om och transporterades ut till skeppen för andra destinationer, andra varor levererades till de olika köpmanshusen i staden för mellanlagring och en del varor forslades upp en våning för att direkt säljas på marknaden. Här fanns den verkliga pulsen i Visby på medeltiden.

Rolandstorget
På torget samlades folk för att höra senaste nyheterna och skvallret och kanske ta sig in i Vinhuset för att dricka öl eller vin. På torget kungjordes beslut och annan viktig information från rådet. Där fanns också schavotten (spöpålen) där brottslingarna kunde hånas och bespottas.

Visby blodbad
På Rolandstorget ägde också Visby blodbad rum år 1342, då Visbys två borgmästare Herman Swerting och Johannes Moop, halshöggs här tillsammans med ett antal rådmän och borgare. Anledningen till straffen var att borgmästarna till samman med de övriga dödsdömda hade betalat ledungspengar (krigsskatt) till den svenske kungen mot visbybornas vilja. Att halshuggas ansågs dock vara ett finare sätt att avrättas på. Fattiga syndare som dömts till döden blev hängda.

Vinhuset överges
Ännu medan Vinhuset sannolikt fortfarande användes som rådhus, men som i övrigt blivit övergivet, kom det under en tio års period sannolikt att få fortsatta användning. När Tyska orden övertagit Gotland 1398, anlände ståthållare och ordensbröder till Visby. De använde då troligen Vinhuset som högkvarter, bostäder och förråd fram till år 1408 då de lämnade Gotland. På 1500-talet saknade visbyborna resurser att underhålla sitt magnifika rådhus. Byggnaden övertogs av staten och under slutet av 1500-talet förvarades skattetjäran där. Redan under 1480-talet hade Ivar Axelsson använt vindsvåningarna som sädesmagasin. Vinhuset var dock fortfarande i sådant skick i början av 1700-talet att det diskuterades att här inrätta landshövdingens residens. Vinhuset förföll dock alltmer och 1737 revs det ner till källargluggarna. På 1770-talet används stenmaterial från Vinhuset rivningsmassor vid uppförandet av Kronobränneriet.

Vinhuset rivs
Ännu medan Vinhuset sannolikt fortfarande användes som rådhus, men som i övrigt blivit övergivet, kom det under en tio års period sannolikt att få fortsatta användning. När Tyska orden övertagit Gotland 1398, anlände ståthållare och ordensbröder till Visby. De använde då troligen Vinhuset som högkvarter, bostäder och förråd fram till år 1408 då de lämnade Gotland. Slottsherrarna använde därefter byggnaden som förråd. På 1480-talet hade Ivar Axelsson utnyttjat Vinhuset som sädesmagasin. På 1500-talet saknade visbyborna resurser att underhålla sitt magnifika rådhus. Den 24 november 1558 skrev länsherren Christoffer Huitfeld till danske kungen om Vinhuset och efter beskrivningen la han till Och finnes icke i rikena dess make. Han berättade att här förvarades slottets tjära i källaren, men att taket läckte in efter dåligt underhåll. Borgarna ville dock inte ha kvar Vinhuset så det övertogs av staten. Det var fortfarande i sådant skick i början av 1700-talet att det diskuterades att här inrätta landshövdingens residens. Vinhuset förföll dock alltmer och 1737 revs det ner till källargluggarna. På 1770-talet används stenmaterial från Vinhuset rivningsmassor vid uppförandet av Kronobränneriet.

Snett emot Liljehornska huset, där den lummiga trädgården breder ut sig t.h. låg tidigare Vinhuset. När Jakob Dubbe blev ägare till fastigheten omkring 1800 lät han föra bort de lämningar som ännu fanns kvar ovan marken i samband med trädplanteringar på tomten.Teckning av P.A. Säve 1845. Bild från Visby förr i tiden.

Jacob Dubbes trädplantering
Källarvalven som skymtade i ruinhögarna efter rivningen blev länge en omtyckt lekplats. Där letade barnen efter den hemliga gång som sägs ha förbundit Vinhuset med huset tvärs över Strandgatan. Möjligen kan det ha varit som så att gången, som aldrig hittades, kan ha varit rester av ett medeltida latrinsystem? När Jacob Dubbe omkring 1800 köpte tomten lät han på 1840–talet riva resterna och fylla igen källaren, så att knappt något fanns kvar ovan mark, Detta för att utföra en trädplantering.

Vinhuset. Strandgatan sedd från söder. Bostadshuset t.v. låg i sydöstra hörnet av kv Kalvskinnet 7, Strandgatan 15. Huset revs på 1950-talet. En skylt med nr 23 sitter över dörren. Numret tillhör en äldre husnumrering som reviderades på 1930-talet. Foto omkring 1910. Bild från Visby förr i tiden.
Vinhuset. Portalen uppfördes på 1840-talet. Den leder in till den trädgård där det medeltida Vinhuset låg. Teckning P. A. Säve 1873. Bild från Visby förr i tiden.

Bayerska bryggeriet
På 1840-talet uppfördes en låg stenmur runt fastigheten samt den trappstegsformade portalen i söder. Efter Dubbe övertog stadsläkare Carl Appeltofft området och lät i norra delen bygga den nuvarande huvudbyggnaden som ett bostadshus samt bryggerilokaler till vilket magistraten gav tillstånd 1846. Bryggeriet kallades Bayerska bryggeriet och låg med långsidan utefter Strandgatan. Dess första brygd var färdig 1851, varvid lokalpressen uppmanade folk att dricka öl i stället för det skadliga brännvinet. År 1885 tillkom en magasinsbyggnad längs fastighetens västra gräns. Ett mindre bostadshus av okänd ålder låg med gaveln mot Strandgatan på tomtens sydöstra hörn fram till 1952, då det brann ned. När bryggeribyggnaderna och magasinsbyggnaden revs är oklart.

Vinhuset. Vid arkeologiska undersökningar 1926 utgrävdes en del av källarvåningen till det forna Vinhuset. Här syn en av trapporna som från saluhallen i källarvåningen ledde upp till Strandgatan. Foto från väster. Bild från Visby förr i tiden.
Vinhuset. Grundmurarna till Vinhuset sträckte sig i väster ut under nuvarande Birgers gränd. Foto från norr 1926. Bild från Visby förr i tiden.
Vinhuset. Toppen på kapitälet till förmodligen en av de 14 pelare som fanns i källaren är vad som idag ännu syns av det stora Vinhuset.

Arkeologiska undersökningar
Arkeologiska undersökningar har gjorts 1888, 1926, och 1939, som bl.a. medfört att huset storlek ha kunnat bestämmas och att visshet framkommit om att källarmurarna finns kvar under marken. Det har också givit att det i källaren till huvudbyggnaden ingår murverk till Vinhusets norra gavel, och att det alldeles söder om Vinhuset har funnits ytterligare ett medeltida stenhus förmodligen rivet senast år 1697.

Vinhuset. Muren runt trädgården där det medeltida Vinhuset låg.
Barbeque Steakhouse uteservering i trädgården.

Sommarrestauranger
Efter det att restaurangen Barbeque Garden flyttade in i byggnaden 1984 ändrades trädgården till en uteservering. Restaurangens installationer, vilka även omfattar byggnaden, är mindre anpassade till miljön. Gården norr om byggnaden, vilken motsvarar den tidigare gränden, används som parkering. Restaurang Barbeque Garden har under årens lopp bytt namn till Barbeque Steakhouse. Under 2017 vart det aktuellt med försäljning av Barbeque Steakhouse till ett pris av 3,7 milj. enligt ägaren Filip Kulhan.