Kajsarn

Kajsarn anses vara det första tornet som byggdes i muren och uppfördes troligen samtidigt med att den Gamla muren uppfördes på detta avsnitt, vilket borde ha varit omkring 1280-1288. Med sina 2,6 meter tjocka murar och en imponerande höjd var tornet det mäktigaste i östra muren och en motsvarighet till Kruttornet i väster. Ett passande namn var Kajsarn som syftar på Kejsare. Namnet är känt sedan 1750 men kan ha sitt ursprung längre tillbaka i tiden. En tanke tycks ha varit att ha ett ”förnämt” torn i varje hörn av ringmuren som vakar över muren, en kejsare i sydöstra hörnet och en greve i nordvästra hörnet, Silverhättan, även kallad Kames= greve.

Tornet Kajsarn

Liksom Kruttornet har Kajsarn varit helt slutet och tyck ha använts som förvaringsrum, kanske centralförråd för krigsmaterial. Under perioden 1681-1859 användes tornet som stadens fängelse. Här var det inte nådigt att vara fånge. Det var fuktigt, kallt och mörkt. Menyn bestod mestadels av vatten och bröd. Kvar finns ännu den straffpåle som man kunde bli fastsatt i liksom olika handfängsel. Straffet gick ut på att fången skulle rannsaka sig och bli en bättre människa. Sedan en tid tillbaka är Kajsarn inrett till ett fängelsemuseum med utställningar om brott och straff.

Kajsarn anses vara det första tornet som byggdes i muren och uppfördes troligen samtidigt med att den Gamla muren uppfördes på detta avsnitt, vilket borde ha varit omkring 1280-1288. När man började närma sig fullbordande av Gamla muren insåg man förmodligen att muren borde förses med torn. Med sina 2,6 meter tjocka murar och en imponerande höjd var tornet det mäktigaste i östra muren och en motsvarighet till Kruttornet i väster. Ett passande namn var Kajsarn som syftar på Kejsare. Namnet är känt sedan 1750 men kan ha sitt ursprung längre tillbaka i tiden. En tanke tycks ha varit att ha ett ”förnämt” torn i varje hörn av ringmuren som vakar över muren, en kejsare i sydöstra hörnet och en greve i nordvästra hörnet, Silverhättan, även kallad Kames= greve.

Under en tid jobbade Fredrik Ferm som fångvaktare i tornet. Han kom från Finland och deltog i Finska kriget i början av 1800-talet. Läs mer om Fredrik Färms intressanta livsöden.

Stadens fängelser

Skampålen

I äldre tider var det vanligt med spöstraff, sitta fastkedjad vid en skampåle eller t.o.m. löpa gatlopp. Stegling (fastspikning) och rådbråkning (krossa ben) förekom också. Vid allvarligare brott gällde halshuggning eller hängning. I Visby uppfördes under 1690-talet en skampåle på Stora Torget, ofta kallad kåken. Vid kåken fjättrades den straffade med halsjärn. Under 1800-talet flyttades skampålen till Nytorget, som senare bytte namn till Klinttorget. År 1850 beslutade magistraten i Visby att skampålen skulle flyttas ut från staden. Enligt P.A. Säve flyttades den till en plats utanför Söderport vid Kvarnvägen.

Wisborgs slott

I Wisborgs slott fanns ett fängelse, förmodligen inrättat i ett av slottets torn. Kanske var slottet det första fängelset i Visby och det kan ha funnits redan på 1400-talet. När slottet sprängdes 1679 av danskarna stod Visby utan fängelse.

Kruttornet

Kruttornet fick då ersätta slottets fängelse och det kom att användas som fängelse till en bit in på 1700-talet. Under menyn Ringmuren>Kruttornet i den här guiden kan man läsa om lilla fru Ingeborg som satt fängslad där, anklagad för häxeri 1705 och hur en medmänniska försökte hjälpa henne. Hon ville bli överförd till fängelset i Kajsarn som öppnats som fängelse och som hon förmodligen trodde var lite mänskligare, men hennes begäran avslogs.

Kajsarn

År 1681 bestämde Rådhusrätten i Visby att Kajsarn skulle användas som tillfälligt fängelse. Tydligen utnyttjades både Kruttornet och Kajsarn som fängelse under en gemensam period. År 1782 uppfördes ett tvåvåningshus söder om Kajsarn att användas som länsfängelse. Tornet ansågs för primitivt och för litet när man fick en mer humanitär syn på fångvård. Huset var sammanbyggt med muren och spåren syns fortfarande på murens insida. På övervåningen bodde fångpersonalen och fångvaktmästarens hustru skötte mathållningen. Fångarna fick gå dit upp för att äta. Fem fångrum fanns i bottenvåningen, ofta med flera fångar i varje rum. 1832 började man åter använda Kajsarn när man hade överbeläggning. Många fångar satt långa tider i fängelset i väntan på slutlig dom. Huset revs 1866.

Sjumastarn

Det nya fängelset nere vid hamnen, ”Sjumastarn” byggdes 1857 och Kajsarn som fängelse kunde därmed upphöra 1859, varvid fångarna överföras till det nyuppförda fängelset. Fängelset i Sjumastarn avvecklades 1998 när det nya polishuset öppnades på öster, Östra Hansegatan, en bit utanför Österport. Något fängelse har inte sedan dess funnits i Visby utan endast ett häkte med 14 platser.

Häxprocesser

En annan känd häxprocess, vid sidan om fru Ingeborg, gällde Brita Biörn  (även Brita Biörns) som satt fånge i Kajsarn, 1722 och 1738. Hon föddes I Gammelgarn 1667 och var en svensk klok gumma. Hon var välkänd i sin samtid och stod som svarande i två välkända häxprocesser. Protokollen från hennes rättsfall anses höra till de mest anmärkningsvärda ur den svenska folkmedicinska historien.

Lifkuna Brita Biörn

Hon levde i Gothem från 1685.  Brita Biörn var verksam som medicinkvinna sedan 1687. Som sådan kallades hon ”lifkuna”, ett namn som kommer ur ordet lövjeri och betyder ”trollkvinna”. År 1722 anmäldes hon av Gothems sockenpräst Niclas Lutteman för vidskepelse på grund av sin medicinska verksamhet och ställdes inför rätta, där hon vid tinget 22–26 maj underkastades förhör om sina botarmetoder. Biörns medgav att hon kunde ”läsa i lag”, dvs botarramsor; att hon använde örtmediciner så som Johannisörter. Hon sade sig ha lärt sig att bota, ”läsa” botarramsor”, av botaren Jacob i Halla, som hon en gång framgångsrikt konsulterat när hon brutit ett ben. Hon uppgav också att hon kunde bota de sjukdomar som orsakats av småfolket under jorden. Detta hade hon lärt sig när hon en gång som barn blev tagen under jorden till dem. Hon hade fallit ned i underjorden då hon mjölkade korna i fähuset hos Båtel Hangar i Gothem. De underjordiska var små män och kvinnor, en aln långa, som dansade och sjöng klädd i gult. De nöp och slog henne och bjöd henne att äta och dricka, men hon avbödje på råd från en piga som var fången där, och som också lärde henne hur hon skulle bota folk som drabbats av sjukdom på grund av de små. Hon tog då emot patienters kläder och stöpte bly över dem, och om hon då såg avtryck av ett huvud i blyet, var sjukdomen orsakat av de små, och då kunde hon bota patienten, annars inte. Biörns tillfrågades sedan av rätten om hon hade orsakat sjukdom, och förnekade att hon varken kunde eller ville. Rätten uppmanade henne att bekänna om hon hade lärt sig kunskapen att bota av Satan, eftersom hon, om hon dog utan straff, annars skulle hamna i helvetet, men hon förnekade det.

8 dagar vatten och bröd

Rätten ansåg att talet om småfolket var Djävulens illusion eller en sjuklig dröm, men att hon dock inte gjort sig skyldig till häxkonster eller skadat någon. De dömde henne till åtta dagar på vatten och bröd för eder och sabbatsbrott och för att ha använt treenighetens namn i sina botarramsor. Detta var ett vanligt straff då botare ställdes inför rätta och formellt förklarade sig ångra sina gärningar och varken hade skadat människor eller djur: Samma år dömdes till exempel kloka gumman Börta Andersdotter i Västergötland till 8 dagars vatten och bröd och uppenbar kyrkoplikt. Biörns förbjöds att utöva medicin och prästen satte sina assistenter att bevaka hennes stuga.

Brita får nya kunder

År 1737 upptäckte prästhjälparna att Brita Biörn hade en kund, Beata Grupe, och de greps båda två och fördes till prästgården. Även denna gång ställdes Biörn inför rätta på anmälan av Niclas Lutteman. Domen mot Brita Biörn fungerade som reklam för henne. Niclas Lutteman klagade över att: ”Nästan hela landet söckia henne om hielp, och löpa till henne som till en Gud, hwarigenom Gud mister sin ähra, mångens hierta vändes från Gud”. Hon tog emot 1 styfwer eller gåvor i natura, som bröd, för sin hjälp.

Linfrö och kryddor

Biörns ställdes inför domkapitlet den 14 oktober 1737, och därefter inför en vanlig domstol år 1738. På frågan hur hon botade sjuka svarade hon att hon använde kryddor och örter. Hon tillfrågades liksom förra gången hur hon kunde avgöra vad en patient led av genom att undersöka deras kläder. Brita Biörn vidhöll att hon en gång hade besökt de underjordiska. Hon utvecklade denna gång sitt vittnesmål om det besöket. Den piga hon hade mött där, hade hindrat henne från att äta och dricka eftersom hon själv hade gjort det och därför varit fången där i 11 år, förutom att hon ibland måste lämna underjorden och mjölka kor år de små, som Biörns nu också kallade Elfwar. Hon sade att pigan hade lärt henne att utläsa om en sjukdom hade orsakats av de små: om man efter att ha stöpt bly över patientens kläder såg små huvuden, botade man med linfrö och kryddor; fanns där ett, hade sjukdomen orsakats av gasten och då användes ”Trehakelse i warmt att dricka och swettas på”. Hon hade inte lärt sig något av de små, för hon förstod inte deras språk, endast pigans. Hon hade dock bara varit där i sin själ, medan kroppen låg kvar i sängen. Under tre dygn hade hon legat kall och till synes död i sin säng. Numera begärde hon dock att patienterna och inte hon lade kläderna i bly. Biörns medgav att hon kunde läsa ut ormgadd, men inte längre gjorde det. Det hade hon lärt sig av sin kusin Gertrud Zakrisdotter (1647–1718), Lars Listes mor, som en gång gjort det för henne. Hon fick läsa upp fem av sina botar-ramsor för rätten, bland annat en hur hon läste över tandvärk. Hon nekade att hon kunde bota boskapsjuka eller få boskapslycka, och sade att om man ville skydda mjölken mot bjäran så fick man kasta ett strumpeband över den. Ett vittne, Olof Aurungs i Norrlande uppgav 21 februari 1738 att Biörn vid just tio års ålder hade legat svårt sjuk i feber.

12 dagar vatten och bröd

Domstolen ansåg henne inte heller denna gång skyldig till att ha utövat häxeri eller att ha skadat någon. Hon dömdes 21 oktober 1738 till 30 daler silver eller 12 dagar vatten och bröd. Hon tjänade av straffet i Kajsartornet i östra Visby ringmur i december 1738. Det är inte känt när Brita Biörn avled. År 1760 avled ”Gamla Brita på Tomten”, och år 1765 ”Biörns Enka”, men det är inte bekräftat vilket av dem, om någon, som var Brita Biörn. Hon är senast bekräftad som levande år 1745.