Slottsmuren

(T62). Slottsmuren kallas den del av Södermur som finns längst åt väster i muren och som kom att utgöra Wisborgs slotts södra försvarsmur. När slottet påbörjades i början av 1400-talet fanns ju redan ringmuren där, vilket utnyttjades genom att slottet byggdes samman med muren.

I Slottsmuren fanns det innan slottet byggdes fyra torn från Mynttornet längst i öster, sedan låg ett sadeltorn som kallades Kikut. Det tredje tornet var ursprungligen också ett sadeltorn som ombyggt kallades Smal Henrik och det fjärde tornet, Segeltornet, var ursprungligen hörntorn i muren mellan Södermur och Sjömuren. I en ännu bevarad del av Slottsmuren finns en liten port som kallas Lantporten. Den låg ursprungligen i den gamla muren och blev en förbindelse mellan Visborgs slotts inre borggård och de yttre försvarsverken åt söder, en del av Södergravar. Här anlades under 1800-talets mitt en park kallad Pallisaderna. Redan innan Wisborgs slott började byggas i början av 1400-talet hade några av tornen i murens sydvästra del under slutet av 1300-talet ändrats genom om- och påbyggnad. Det inträffade i samband med unionsstriderna, då Erik av Mecklenburg hade några av tornen i besittning. Den stora förändringen påbörjades 1411 då Erik av Pommern byggde vidare på slottet.

Slottet och därmed delar av Slottsmuren förstördes 1679 av danskarna innan de slutligen helt lämnade Gotland. Slottsmuren på en sträcka från Skansen Hafsfrun och västerut har vid olika tillfällen blivit ombyggd så att det råder osäkerhet om vad som är ursprungliga. Förmodligen utfördes en del ombyggnader och reparationer när Skansen Hafsfrun anlades 1712. Först ett stycke längre ner mot väster kan man se Gamla muren och dess förhöjning.

I detta låga parti i Slottsmuren uppfördes musicalen ”Spelet om Wisborg” under 1950-talet.

Ett lågt parti i Slottsmuren användes under 1950-talet som friluftsteater. Under somrarna uppfördes ”Spelet om Wisborg” som var ett historiskt lustspel i operettform, alltså en musical. Ragnar Hyltén-Cavallius stod som textförfattare, Jules Sylvain hade komponerat musiken och Gösta Rybrant svarade för sångtexterna. Musicalen blev dock aldrig någon publiksuccé trots denna seriösa satsning. Kanske var konkurrensen från den samtidigt pågående Ruinspelen i S:t Nicolai för hård under den korta sommarsäsongen.